Rabbi Heschel, dr King och nu – Vibeke Olsson!

När profeten Amos satte livet på spel med sitt radikala budskap om orättvisorna i Norra Riket, då såg åhörarna plötsligt sin samtid i ett skarpare ljus. Det kunde regimen inte tolerera – därför utvisades han direkt.

När man läser Vibeke Olssons nya bok händer något liknande. Medias nyheter och rapporter om Sverige och världen framträder med skarpare konturer – verkligheten bekräftar på ett kusligt sätt det hon skriver. Därför hamnar hon i samma division som två av mina mest eggande förebilder. Läs mer.

… som under sommarens timeout blivit en andlig reportagebok om Vägens folk. Tillsammans med böckerna i marginalen skildras en befriande Exodus-teologi och en radikal Jesusrörelse som bryter ny mark. Givetvis kan du också gå direkt till den nisch som intresserar (klicka på rutan).

---

SENASTE NYTT: 

* Harry och Lea Månsus: Vi vill tacka livet – och tolvstegsfolket! Läs mer
* Livets Ord nyckelspelare i Celebrate Recovery (Torbjörn Freij) Läs mer

– en aktuell pilgrimsguide

Intro och teologiskt fokus:

Att spåra vittringen av Gud

Bibelteologins uppgift är att hitta heta spår i sanden – att med bibeln i hand spåra upp vittringen av vad Gud, Jesus och Anden gör i vår tid. En sådan teologi är dynamisk och kräver ständigt nya aktualiseringar. Därför publiceras texterna på nätet så att de kan uppdateras hela tiden. 

Den nya hemsidan speglar också stafettväxlingen där yngre ledarprofiler stiger fram från rörelser som bryter ny mark. Det är glädjande att media uppmärksammar dem alltmer, men här ses de genom ett bibelteologiskt raster. Vägens folk har sex kapitel (de gula nischerna) där vittringen av Guds rike och Jesusrörelsen är speciellt påtagliga. Läs mer.

Stafettväxling på gång:

* Du kan bidra till stafettväxlingen genom att sända flyern till en eller flera unga och kanske nämna vilken av nischerna du tänker speciellt på! Läs mer

Bibelns andlighet förenar kyrkfolk och sökare

På åttiotalet spreds böckerna om shalomteologin i långt över 100.000 ex. Tiotusentals från kyrkor, miljörörelsen, tolvstegsfolket, kulturlivet och alternativ andlighet/terapi möttes i Bromma och på temadagar och dialoger runtom i Norden. Shalom attraherar därför att det ligger nära vad moderna sökare menar med andlighet.

Shalom är bibelns jordnära vision av andlighet: Ett liv i relationer – med jorden, varandra och den stora Verklighet som många kallar Gud. Jesus själv leder oss in i livshållningen genom sin bergspredikan och bönen Vår Fader (Sången om livet, sid 68-72) eller här.

När kyrkspråket skalades bort fick denna andlighet en oväntad resonans  – inte bara på behandlingshemmet Noor, utan också hos 650 från Vård-Sverige på konferens i Folkets Hus i Stockholm. Vid samma tid bad en pionjär inom New Age om ett bidrag på en stor ljusfest till livet på Cirkus: Du förstår, Harry, jordens framtid hänger på de shalom-relationer du beskriver i boken!

Hämmar bibeln eller befriar?

Jag är pinsamt medveten om att bibel, religion och fromhet kan förkrympa ett människoliv och stänga in oss i sektliknande bubblor. Min egen erfarenhet är dock en helt annan. Det var mötet med profeterna och bibelns Jesus som sprängde loss mig ur traditionens grepp och förde mig ut i ett öppet andligt landskap. Där visade sig de tusenåriga texterna ha en förunderlig resonansbotten även hos ett sekulariserat folk.

Jag har skildrat dynamiten som sprängde loss mig i flera tidigare böcker. Den senaste tiden har många nya kontakter hittat till hemsidan och här är en kortversion av de chocker bibelordet utsatte mig för. Det ledde fram till ett teologiskt grundackord som ligger till grund för både böckerna och hemsidan. Läs mer

Livets teologi attraherar

Hemsidan utgår från den gudsbild Jesus förkunnade och i handling levde ut – med livet som insats. Det var inte på grund av Guds vrede mot människorna, utan för hans gränslösa kärleks skull som korset restes i världen.

Kyrkofadern Irenaeus (100-talet) fångade grundackordet och tolkade försoningen som ett helande av livets brustenhet och som Guds kamp mot allt som fördärvar skapelsens liv. I Sverige har denna dramatiska kamp/seger-teologi företrätts av portalgestalter som biskop Gustaf Aulén och professor Gustaf Wingren. Wingren, expert på både Irenaeus och Luther, skriver:

– Irenaeus  tänker i motsatsen död (eller sjukdom) och liv, Luther i motsatsen mellan skuld och förlåtelse. Hos Irenaeus dominerar biologiska och medicinska termer: skada, sår, död, läkedom, hälsa, liv. Människor i vår egen tid står främmande för det juridiska språkets sätt att beskriva effekten av Kristi verk. Frälsning har på nytt blivit en läkningsprocess (Människa och kristen, sid 23f).

Nordens mest kända evangelist Frank Mangs kallar samma livets teologi sitt ”specialbudskap”. Mitt i en fromhet som domineras av det juridiska språkets syn på försoning använder han ”biologiska” begrepp. Det blir speciellt tydligt i hans bok Sången om livet.

Kursen i andlighet för sökare

Något av det meningsfullaste jag varit med om var Grundkursen i andlighet på Kungsholmen, i Fryshuset och på några New Age-center. På Kungsholmen var vi under några terminer ca femtio deltagare jämt fördelade från kyrkan, tolvstegsrörelsen och New Age. Delar av kursen ingår nu i Pilgrimsguiden (kap 1-2, 5-7).

Kvällarna inleddes med förstärkt fika. Efter fikat följde mitt föredrag (30 min), samtal i flera grupper (45 min) och en sinnesroandakt i kyrkan (15 min). Här är föredragen i sammandrag och OH-bilderna (från stenåldern) som dialoggrupperna utgick ifrån. Läs mer.

Marinerad i tre språkvärldar

Jag är tacksam för kapellens och tältmötenas språkvärld. Sångerna och predikningarna var bildmättade och innehöll gripande livsberättelser. Jag åkte snålskjuts på det språket i Vägen hem, men har sedan dess tvingats retirera bit för bit på grund av tidsandan och mina lektörer. I vår tid känns det som om hjärtats språk hör hemma i Mumindalen, men inte i seriös akademisk teologi.  

När jag mötte de hängivna New Age-ledarna som planerade ljusfesten på Cirkus slog det mig direkt – dessa personligheter påminner starkt om de kvinnliga evangelister som med sina dragspel och vittnesbörd satte min hembygd i rörelse. Begreppen de använde var okända, men hjärtats språk förenade oss. Sedan dess har jag genom läsning och dialoger även lärt känna begreppen.

I sina möten, konvent och böcker använder tolvstegsfolket nästan uteslutande hjärtats och erfarenheternas språk. I mer än trettio år har jag marinerats i denna erfarenhetsbaserade språkvärld, inte minst under åren i AA:s förtroenderåd och informationsarbete. Där fick jag hjälpa till med översättningen av en av deras viktigaste böcker – Hjärtats språk (2011, på eng. 1988). Läs mer

Sången om livet är en seriös, folklig bibelteologi bland flera andra. Det som hittills gör den unik i Norden är det konsekventa brobygget mellan de tre språkvärldarna som är avgörande för kyrkans framtid.

 Även ett väckelsearv behöver nya aktualiseringar

I tio år förunnades jag samarbeta med Frank Mangs och Mangsfonden, en plattform för väckelsearvets bevarande i Norden. Men visionen stegrade och knäckte mig när det blev allt tydligare att den inte längre lyfte i den formen.

Av nåd ingrep Regissören när det var som mörkast. Jag leddes in på en andlig arena som jag inte ens visste om. Där var ett andligt uppvaknande redan i full gång – ett befriande exodus för både lidande människor och potentiellt för en plågad planet. Läs mer

Den stora förnekelsen

Vem orkar leva med insikten att vi saboterar våra barns framtid och livskvalitet? Man kan ju knappt tanka bilen och boka sommarens resor till Södern om man tar in sådana ödesfrågor. Vi älskar våra barnbarn och känner till flygets ödesdigra konsekvenser för dem och jordens fattiga – ändå fortsätter de flesta att flyga som aldrig förr.

Därför hamnar alltfler i alkoholistens svåra belägenhet. Han uthärdar inte att se sig själv i spegeln om han inte förtränger, förnekar och med drogens hjälp flyr bort från en verklighet som blivit så skrämmande och skuldtyngd. Idag erbjuds vi alla en ofta hysterisk underhållning och mångahanda ”droger” som hjälper oss att förneka, ”glömma” och fly från verkligheten – och den annalkande katastrofen.

I planetens utsatta läge är mer fakta om klimathot och de fattiga folkens oförskyllda lidande ingen förlösande faktor – lika lite som moralpredikningar för en missbrukare som sitter fast. Men det finns ett folk med en säregen livsfilosofi som funnit en väg från fördärvet till hoppets port. Med ett ödsligt slut för ögonen nådde de sin botten, kapitulerade och började följa en rösad led ut ur dimma och töcken (de tolv stegen). Lyckligtvis är den leden lika löftesrik även för oss konsumtions- och fossilberoende. Läs mer

Välkommen hem till jorden – och Vägens folk!

Det är smärtsamt att inse hur vilse vi gått, att vi som den förlorade sonen i en av Jesu liknelser förött vårt arv – himlajorden. Men under lyckliga stjärnor kan den smärtsamma insikten leda till besinning. När vi som förlorade söner och döttrar återvänder hem och erkänner hur vilse vi gått, då ställer allas vår Far till med en paradisisk välkomstfest. Det är detta som är evangeliets kärna i alla tider.

Enligt vår Skapare är det inte konstruktivt för någon, allra minst för vår utsatta jord, om vi släpar på skuldbördan och förnekelsens tyngd en enda dag till. Därför inbjuds vi att ta plats vid festens och förlåtelsens bord. Efter att ha sovit gott om natten får vi följande morgon kavla upp ärmarna och göra en insats för vår planetariska ”hemgårds” tillfrisknande.

Då kan vi tillsammans med tolvstegsfolket stämma in i John Newtons älskade sång Amazing Grace. I den skildrar slavskepparen hur han kom till besinning och blev en mäktig kämpe mot slaveriet:

Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger.

Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser. Läs mer

Den stora berättelsen

Idag ställs alla ideologier, religioner och forskningen inför sitt eldprov. Vem har helhetssynen och – framför allt – kraften att bryta förnekelsens pansar och ge oss och framtida generationer ett hopp? Allt fler efterlyser nu en stor berättelse att navigera efter. Sekulariseringen har närapå lyckats radera den berättelse våra värderingar vilar på.

Radavstånd
Radavstånd

Sången om livet skildrar den helhetssyn och befriande exodus-teologi vår tid så desperat behöver – men på en ny språklig våglängd. Pilgrimsguiden ger oss berättelsen i ett nötskal – både för enskilt bruk och samtal i grupp. Läs mer Nya Arvet som glöder (2023) aktualiserar de dynamiska väckelsearv som brutit dödlägen och genererat befrielserörelser i historiens mörkaste stunder (kap 1-4).

Vägens folk – då och nu

Under tre intensiva år verkade Jesus som diakon, rabbi och profet från morgon till kväll. Hans budskap och rörelse växte i popularitet och de politiska och religiösa ledarna valde att avrätta honom på en galgbacke utanför Jerusalem. Men det gick inte att tysta honom och än idag attraherar han människor utöver hela vår värld.

 Det är minst 300 som väller in i biosalongen och 80 procent är unga. Det doftar popcorn och dricks coca-cola överallt. Det är premiär för Jesusfilmen The Chosen på Sergelbiografen mitt i Stockholm. Filmen är färgstark och lämnar två intryck på näthinnan: Även den ursprungliga Jesusrörelsen bestod av unga – precis som dom som äter popcorn nu. Det andra, han tog dem sällan till tempel och synagogor, men ofta till slitet och misären bland utsatta längst bort från sakrala utrymmen.

Vi ser också filmen Jesus Revolution om Jesusfolket i Kalifornien. Vi blir djupt berörda och känner igen platserna. På nittiotalet gjorde vi en studieresa till hippie-folkets, New Age och Jesusrörelsens legendariska ställen. Vi intervjuade världens främsta New Age-expert – Gordon Melton, vid University of California i Santa Barbara.

Samtidigt upplevde vi hur New Age-folket och andra sökare vällde in på Brommadialogen och fyllde våra utrymmen till bristningsgränsen. Både studieresan och konferenserna skildras i Den kosmiska katedralen (1996). Läs mer

Byter Sverige andlig klimatzon?

Är det ett tidens tecken att Filmstaden lanserar två Jesusfilmer och sedan följer upp med filmen Miseria, om och med Sebastian Stakset. Regissör är Liam Norberg och skådespelare Ola Rapace, Amanda Renberg och Ulf Stenberg. Du kan läsa mer om Sebastian och Isabella Stakset, Barmhärtighetens Hus och Heart Center här.

Nobelmuseet – en annan andlig klimatzon.

Stockholm sägs vara en av världens mest sekulariserade städer. Här har förnuftet och vetenskapen intagit Guds och kyrkans plats. Men när jag besöker Nobelmuseet mitt i Stockholm hamnar jag in i en radikalt annan andlig klimatzon. Redan i entréhallen med nobelpristagarna på väggarna blir jag ödmjuk: Hur hade vår värld sett ututan Gandhi, Schweitzer, Söderblom, Mandela, Tutu, King, Malala, Mukwege och alla de övriga?

Här i förnuftets och vetenskapens högborg tror 95 procent av dessa banbrytare för mänsklig värdighet på Gud. Även bland de övriga pristagarna är det tunnsått med ateister och agnostiker. Vid besöket är det femtio år sedan skotten i Memphis och en storslagen utställning om Martin Luther King pågår. På en hel vägg projiceras King när han håller sitt berömda tal I have a dream  inför 250.000 vid Lincoln-monumentet i Washington – och nu även en hall full av mest unga i Stockholm.

Inga skolelever kollar sina mobiler. Högskolestudenter är tydligt berörda, flera bär märken som antyder studier i Mänskliga Rättigheter. Jag inser att när pastor Martin Luther King talar femtio år efter sin död, då lyssnar Stockholm fortfarande! Det är därför jag vävt in vår tids ”apostlagärningar” i  min skildring av den ursprungliga Jesusrörelsen – ”apostlarna” hittade jag i Nobelmuseet (Sången om livet, sid 135-160 eller här).

Följ mig – till de spetälskesjuka i Afrika!

Redan som nioåring spelar Albert Schweitzer orgel i sin pappas kyrka och blir senare en av 1900-talets främsta Bachtolkare. Som 24-åring tar han en doktorsgrad i filosofi och senare två till – i teologi och i medicin. Den röda mattan ligger utrullad för den multibegåvade ynglingen. Då överraskar han alla med sitt beslut att bli missionsläkare bland fattiga, sjuka och spetälskedrabbade i djupet av Afrika. Här är hans förklaring:

– Han kommer till oss som en okänd … vid kanten av sjön. Nu talar Han till oss med samma ord: ”Följ mig” och utmanar oss att fullborda det uppdrag han måste förverkliga i vår tid … för dem som väljer att lyda Honom … kommer Han att uppenbara sig själv, i det slit, konflikter och lidande de kommer att gå igenom i Hans närhet. Och genom ett obeskrivligt mysterium kommer de genom sin erfarenhet att förstå vem Han är.

Jesusrörelsen är större än vi tror

Det är glest i kyrkbänkarna en vanlig söndag förmiddag, men det är sannerligen inte hela bilden av Norrmalmskyrkan. När jag såg 400 av Jesu minsta välla in genom kyrkporten – hungriga efter mat och gemenskap, då förflyttas jag som bibelteolog till Galileens stränder och känner dofterna därifrån. Även om lärjungarna efter tre år med Mästaren slirade betänkligt med lärosatserna, så fortsatte de att göra vad de sett honom göra – och en gråmulen lördag hade det nått ända upp till Vasastan. Läs mer.

Jag var hungrig och ni gav mig att äta …

Det är lördag kl 12 när Norrmalmskyrkans port öppnas och in väller Jesu minsta – närmare 400! De kommer skygga med sina bylten som uteliggare, andra stödda på rullatorer, men även många unga och uppenbart slitna. Åtskilliga är flyktingar som inte har råd att äta sig mätta.

Jag är bibelteolog och blir starkt berörd av åsynen. Han levde några intensiva år bland utsatta på norra Galileens stränder, nu väller de in i Vasastan i ett norrfånget land som inte ens fanns på kartan då. Rörelsen lever vidare med full kraft, men tyvärr går den fortfarande under radarn för många. Här är kyrkorna i Stockholm som inbjuder till Lunch i Gemenskap varje lördag hösten 2024 – precis som de gjort år efter år Läs mer

Anette Kyhlström informerar de trettio frivilliga. Det vill till att allt funkar i den helt fullbokade ”restaurangen”. Det viktigaste är att vi alla visar medmänsklighet– att alla gäster bemöts med värme och respekt, säger hon Jag frågar en ung man som ansvarar för insläppet varför han är här:

– Till vardags är jag väktare och måste ofta ta i med hårda nypor, kanske avhysa folk, men innerst inne anser jag att vi alla har samma människovärde. Därför är så fint att stå här på lördagar och få visa en annan sida av mig.

Borden är dukade till fest. Läs mer.

Jag satt i fängelse och ni besökte mig

Efter heta adrenalinkickar med droger, skottsäkra västar, blåljus och kriminalitet hamnar alltfler unga hit – till ensamheten i en cell, instängda med starka känslor och minnesbilder. Här sitter de i månader i väntan på sin dom,  i värsta fall  upp till ett år på grund av platsbristen.

Det är in i denna slutna värld 180 präster, pastorer och diakoner beger sig vecka efter vecka, år ut och år in. En av de mer erfarna är Olle Jonasson, pastor och socionom. Han låter oss blicka rakt in i den värld som skrämmer alltfler i tevesoffan om kvällen. Efter lång erfarenhet vet han också vad som behövs för att bryta våldsspiralen.

Läs mer

Behöver samhället syndabockar?

Jag lystrar när jag hör en fängelsepräst formulera sig i intervjuer både i Finland och Sverige. Hon heter Hanna Backman och jobbar på högriskanstalten Hall i Södertälje. Enligt henne har vi alltför lätt att döma och kategorisera människor – att placera ondskan utanför oss själva. Trots att hon är ensam i ett rum med klienter som begått grova brott känner hon sig alltid beskyddad.

I intervjun i det populära ”Himlaliv” (YLE-teve) skildrar hon sitt arbete och sin människosyn. Jag är tagen att någon så klockrent kan beskriva mötet med brottslingar i djupaste förnedring och smärta. Hon säger: Jag är en kropp som gestaltar kyrkan. Jag har andra ord för samma sak: Vi representerar ett Ansikte i tillvaron som utstrålar, Det finns inga hopplösa fall och det är aldrig för sent så länge hjärtat slår!

Här är länken till programmet (19 min): Himlaliv

PS. När jag tog kontakt med Hanna fick jag plötsligt veta att vi kommer från samma hembygd och fromhetsmiljö. Hennes pappa är pingstpastor och en av mina vänner sedan årtionden.

Släpp in nya aktörer i kriminalvården!

Olle Jonasson tar allt tydligare ton om den ansträngda kriminalvården – nu med en fjärde debattartikel i DN. Det är få i kyrkan som ser problematiken från så olika infallsvinklar.  Olle fanns med i Ebeneserkyrkans legendariska team på Mariatorget som då kallades ”Marijuana-torget”. Han har jobbat med missbrukare på en socialförvaltning i en av söderförorterna. Som pastor har han arbetat på Norrtäljeanstalten (2000-2006) och nu senast på
Häktet Sollentuna. Här är några av hans förslag i DN Läs mer

Home Sthlm – Strid vid främsta linjen

Redan 1865 förklarade William och Catherine Booth krig mot fattigdomen i östra London under parollen Soup, Soap and Salvation. Så föddes Frälsningsarmén. Även Kjell och Anki Karlsten strider i Frälsningsarméns främsta linje i Sverige. För två år sedan startade de tillsammans med Sebastian Stakset Heart Sthlm på Söder.

Nyligen öppnade Karlstens en ny frontlinje mot missbruk och kriminalitet i Sundbyberg – Home Sthlm. Här erbjuds stöd och gemenskap för dem som vill bryta med ett destruktivt liv. Målgruppen är 20-45 år och det känns ovant att vara dubbelt äldre än de flesta på gudstjänsten lördag kl 17.00. Redan under sitt första år har församlingen fått se ett 30-tal ansluta sig.

Jesus är med i befrielsekampen

Kjell Karlsten är som klippt och skuren att predika för denna unga, annorlunda publik. Det är starkt tryck och händer lyfts i sångerna om den Högste på tronen och Lammet som vunnit seger i den blodiga kampen. Här på Frälsningsarmén i Sundbyberg är kriget mellan det onda och det goda i full gång i människors liv. Det känns så rätt när armar fulla med tatueringar läggs på människor som begärt förbön vid botbänken. När jag ser barnen som följt sina föräldrar till Home hoppas jag innerligt att Guds rike tar hem segern och ger dem ett nytt liv som de är värda. I den här säregna församlingen får välkända sånger plötsligt en ny aktualitet:

– Jesus från Nasaret går här fram, än som i gången tid,
löser ur vanmakt, ur synd och skam, ger oss sin kraft och frid:
himmelriket är nära.
– Fattiga ger han sin rikedom, läker de slagnas sår.
Den som var bunden och trött och tom frihet och glädje får:
himmelriket är nära.

Home är Guds verktygspool

* Krukmakarens Hus är deras helhetsinriktade rehabiliteringsprogram. Här utreder en handledare den tilltrasslade tillvaron med den hjälpsökande som får en skräddarsydd handlingsplan utifrån sina behov och resurser. Home samarbetar med olika aktörer och myndigheter. Man har börjat i liten skala hösten 2023, men hoppas kunna utöka redan 2024 – om man beviljas ett substantiellt bidrag från Kriminalvården. Programansvarig: Ann-Christine Karlsten (mer info på hemsidan).

* LP-verksamheten. Sedan årsskiftet är Daniel Back både pastor i Home och regional ledare för LP-verksamheten. Han har rika ekumeniska erfarenheter med i bagaget: Uppväxt och aktiv i Siljansnäs pingstförsamling, Vineyards teologiska skola, tre år på Örebro missionsskola och andrepastor i Korskyrkan. Där startade han första Kafé i Gemenskap och satt senare i Ny Gemenskaps styrelse. Han känner Frälsningarméns arbete väl efter åren som chef för Templets sociala arbete (2016-2022).

* Ett unikt ekumeniskt pionjärprojekt. I Frälsningsarmén har man sedan starten inget nattvardsfirande och inga dop. Genom samarbetet med pastor Daniel Back och LP-verksamheten firas i församlingen både nattvard, i regel en gång i månaden, och även dopgudstjänster då man lånar Solna Pingstkyrka. Läs mer.

Heart Sthlm – en församling med hjärta för kriminella

Det är söndag eftermiddag när jag går in i Folkungakyrkan på Söder. Här känner jag varenda vrå från tiden när Brommadialogen fyllde lokalerna med föredrag och recovery-grupper. Nu känner jag inte en enda trots att kyrkan är välfylld. De flesta är 25-45 år och jag vet att många kommer från ett tungt missbruk och kriminella gäng. Men här är de inte hårda och känslomässigt avstängda, tvärtom. Jag har aldrig sett folk kramas så i en kyrka och engagera sig i varandras livsöden som här. Här talas svenska, spanska och engelska i en salig röra.

Flavia och Leo Perez är pastorer och verksamhetsledare i Heart Sthlm. Leo kom till Sverige som fotbollsproffs men blev skadad och tvingades avbryta karriären. Ändå rör han sig livligt på scenen som en vänsterback. När han predikar växlar han över till spanska och Flavia översätter. Före predikan sjunger vi bibelkörer med ett evangeliskt djup. Det påminner starkt om sången vid de tidiga Jesuskonferenserna. När den spanska texten kommer upp på skärmen blir sången extra kraftfull. Flavia påstår att spanska är himlens språk. 

Befriad ur ett djävulskt medberoende – i Kartellens skugga

Flavia växte upp i miljonprogrammet i Jordbro med en mamma som led av psykisk ohälsa och en kriminell pappa som avtjänade långa fängelsestraff på Kumla och Hall. När man läser hennes hjärtskärande livsberättelse är det närmast obegripligt att det är samma person som står i talarstolen och utlyser ”ett nådens år från Herren” över Stockholm. Vi står öga mot öga med inget mindre än ett mirakel, en Jesus-revolution! När det var som mörkast mötte hon Jesus – inkarnerad i ett fotbollsproffs från Uruguay.

Den här kvällen är hennes ämne: Vad är kyrkan? Det är inte en religiös gemenskap av präktiga och lyckade människor. Nej, kyrkan är Guds sjukhus – hans egen akutmottagning. Här på Söder har han ett ”fältsjukhus” dit sårade kommer och förbinds. Det är bara början, åtskilliga remitteras till Hjärtkirurgen, som kan befria från ingrodd ondska och destruktiva tankemönster. I den här kyrkan går inte livet på räls, här räknar man med återfall och kamp, men också med hopp och seger, när vi bär varandras bördor.

Inte en enda en som är här ikväll är här av en slump, avslutar Flavia. Gud älskar oss varenda en och har en plan för var och en av oss. Även våra mörkaste erfarenheter kan med hans nåd användas för att sprida ljus och hopp till andra i vår utsatta stad. Vår kallelse är att fortsätta Jesus-revolutionen utifrån hans egen programförklaring: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

Vem kunde ana att den enkla lappen som spreds mellan vänner sensommaren 1992 skulle starta en andlig rörelse som har vind i seglen 30 år senare? Minst åttio procent vid de första sinnesrogudstjänsterna var inte kyrkligt aktiva och det skapade en säregen atmosfär. Sår lades till sår och hoppet fick näring när vi fattade varandras händer och bad Sinnesrobönen tillsammans.

Sinnesrogudstjänsterna och den ursprungliga Jesusrörelsen

Jag räknar mötet med ”Claes” som sinnesrogudstjänsternas födelsestund. Han kommer in i mitt samtalsrum på behandlingshemmet Noor för att tacka och säga adjö. Ansiktet lyser när han berättar om beslutet att gå ”hem” till den frikyrka han tillhört som ung. Efter en tid möter jag honom igen, men ansiktet lyser inte längre. Jag frågar hur det gått och här är svaret som jag minns det:

– Jag gjorde försök att komma in i gemenskapen, men det gick inte så bra. Så snart gudstjänsten är slut rusar alla till kyrkkaffet, var och en till sin grupp. Det är precis som om ingen ser mig och då slår skuld- och skamkänslorna till igen – jag duger inte!

När jag hör orden och ser det sorgsna ansiktet flammar en eld upp i mitt inre. Om Claes och mina patienter inte passar in i kyrkorna, då är inte dessa längre bärare av den ursprungliga Jesusrörelsen. Det mest kännetecknande för Jesus var att trasiga och skamfilade människor drogs till honom, han såg dem och de fick en ny värdighet när han bröt brödet i deras gemenskap. (Min resa, sid 129f)

När Claes lägger ner veteranernas krans utanför Finska Kyrkan i Stockholm på de stupades dag den 19 maj frågar jag honom: Är det inte dags efter mer än tre årtionden att ”Claes” blir Eric? Han svarar gärna och här är hans Lifestory Läs mer

Vi vill tacka tolvstegsfolket!

Det är 35 år sedan Harry mötte de tolv stegen i sitt livs djupaste kris som väckelsekristen. I gemenskapen där man får säga som det är och där sår läggs till sår fick han uppleva ett helande – på brustenhetens våglängd. Vad har vi inte fått vara med om tillsammans sedan dess! 

Men allt har sin tid – dags för stafettväxling!

Fem år har gått sedan vår sista konferens. Då slog pandemin till och vår hemsida blev en uppskattad mötesplats (med 1.500-3.000 besök per månad). Den är en unik resursbank för sinnesrogudstjänster och utbildning i de tolv stegens rötter och andlighet. 

Med varma sinnesro-hälsningar Harry och Lea

PS: Du kan bidra till stafettväxlingen/rotationen genom att sända bifogade flyer till kontakter i din närhet, tack!

Hängiven andlighet – på brustenhetens våglängd

Sinnesrogudstjänsterna är en svensk exportprodukt. Men hade de funnits om inte Olle Jonasson, idag fängelsepastor, fört samman Olle Carlsson och Harry Månsus på Café Rival en vårdag 1990? Ingen anade att det ur deras möte och samarbete på behandlingshemmet Noor skulle välla upp andliga strömmar som enligt forskare och biskopar vitaliserat många kyrkor.

År 1992 tog Harry initiativet till sinnesrogudstjänsterna som på femton år spred sig till 150 kyrkor i landet. Läs mer. Senare inbjöd Olle till de tolvsteginspirerade mässorna i Allhelgonakyrkan och Katarina kyrka. Där samlas än idag skaror av kyrkfolk och sökare. Det är den erfarenhetsbaserade andligheten på brustenhetens våglängd som attraherar.

Här är ett urval sinnesrokyrkor i ABC-området och södra Norrland som är representativa och lämpliga för studiebesök:

* Sinnerogudstjänster i Equmeniakyrkan Läs mer
* Sinnesro i Svenska Kyrkan + Ninna Edgardhs Intro Läs mer
* De tolv stegens ursprung och andliga kraft Läs mer

Stafettväxlingen pågår för fullt

Harry har just fyllt 83 och Alex 40. Här på hemsidan ger veteranerna stafettpinnen vidare till en yngre generation under 2024. Harry mötte Alex Bengtsson i radhuset i Barkarby (18 april) och vid en välbesökt sinnesrogudstjänst i Salabacke kyrka då Alex predikade insåg han att växlingen hade lyckats (3 maj). Fiskarsonen från Hallandskusten gjorde raketkarriär inom politik och som journalist på tidningen Expo – idag läser han teologi vid Uppsala universitet. Här är hans Lifestory Läs mer

På Alex hemsida kan du lyssna till hans predikan i Salabacke och andra tal. Där finns också info om hans texter, liv och verksamhet. Läs här.

Sinnesrons marschaller tändes i Bromma

Den 27 september 1992 tändes sinnesrons marschaller för första gången i höstmörkret utanför Betelseminariet. Efter ett år var kapellet med sina 145 sittplatser för litet och gudstjänsterna flyttade till Kyrkan vid Brommaplan. Därifrån spred sig gnistorna till City, Sverige, Norge, Island, Kanarieöarna – och nyligen också till Thailand.

Efter trettio är atmosfären fortfarande densamma när vi bildar en stor ring framför altartavlan med den gode herden som funnit sitt förlorade får. Vi sjunger Må din väg gå dig till mötes och ber Sinnesrobönen. När jag ser längtan och hoppet i ansiktena fylls jag som teolog av tacksamhet – närmare Jesusrörelsen för 2000 år sedan kan man inte komma.

Vi fick uppleva en ny höjdpunkt i höstmörkret vid sinnesrogudstjänsten den 15 oktober, när “spontankören” under Rose-Marie Engström ledning sjöng Py Bäckman-sånger. Här är ett litet smakprov från Gabriella Sång med Joel Almroth som solist. Här.

Seglivade gudstjänster i Sundsvall

Gunnar och Birgitta Grossby satt försynt längst bak på temadagen om Sinnesro på Brommadialogen. Snart nås vi av rapporter om hundra deltagare i deras sinnesrogudstjänster i Elimkyrkan i Sundsvall. Det var i samarbete med dem SVT sände den första sinnesrogudstjänsten på nyårsdagen 1997. “TV-biskopen” Bengt Bergius bad mig spegla tonen och budskapet från de första gudstjänsterna – här är mitt försök! Läs mer

Larsåke W Persson, själavårdare och “sinnesro-författare”, predikade vid den första sinnesrogudstjänsten i Elimkyrkan. Gunnar Grossby blev en välkänd sinnesro-ikon, etisk rådgivare och social entrepenör, men bröts alltför tidigt ner av cancer. Eldsjälen Elin är en av dem som burit arvet från Gunnar vidare genom åren. Larsåke talade när de firade 25 år och berättar att det fortfarande är hundra som bildar en ring runt kyrksalen när de ber Sinnesrobönen.

Sinnesro i Elimkyrkan har tagit ett djärvt men också kontroversiellt beslut (med tanke på AA:s Tolv Traditioner). De har valt att lägga ut flera av sina sinnesrogudstjänster på YouTube. Det ger folk ända ut i glesbygden möjlighet att vara med och vi får alla göra ett eller flera “studiebesök” – utan att ta tåget till Sundsvall.

Här är länken till sinnesrogudstjänsten den 20 augusti (2023) där vi möter eldsjälen Elin och kan lyssna till pastorns dramatiska predikan:  Länk till programmet

Nu blinkar hoppets fyrbåk i Visby

Det är inte bara stora församlingar som inbjuder till sinnesro. Metodistförsamlingen i Visby hotades av nedläggning när den fick vind i seglen från oväntat håll. De beslöt att lära känna tolvstegsfolket som var hyresgäster i Vårdklockans kyrka med vidunderlig utsikt över havet och hamnen. Det ledde till en sinnesro-ton som nu genomsyrar inte bara deras välbesökta sinnesrogudstjänster – utan alla möten i kyrkan.

Diakonen Lilian Edman skildrar deras resa från präktighetskultur till ärlighetskultur Läs mer. Texten har några år på nacken och pastor Ann-Christne Lindholm uppdaterar Läs mer. Vårdklockan välkomnar arbetslag från fastlandet till studiebesök.

Andrum Brynäs – Guds recovery-verkstad

På nittiotalet fylldes kristna tidningar av reportage om sinnesrogudstjänster, tolvstegsgrupper och dialoger i Stockholm. Plötsligt kom det överraskande rapporter om ett liknande arbete i Gävle. Jag inbjöds att medverka där och inser då att i Gävle med omnejd händer mer än i Stockholm – om man tar hänsyn till folkmängden.

Många av grupperna i Andrum Brynäs arbetade utifrån Keith Millers recovery-klassiker Steg in i livet (som kom ut i tre upplagor). Eva Stibe var en resursperson i teamet och snart utgick grupper även från hennes tolvstegs-böcker. Vi tackar henne för speglingen av 20 år och mot slutet nämns hennes böcker. Läs mer

Sinnesro – från Tromsö till Pattaya

Det är märkligt vad ett tips under en skidtur på Hardangervidda kan få för konsekvenser. Det leder till att metodistprästen Yngvar Ruud startar sinnesrogudstjänster i Norge – först långt upp i norr, senare i Oslo och Bergen. Nyligen firade de två skidåkarna ett jubileum i Tromsö för världens nordligaste sinnesrogudstjänst. Deras nätverk bidrog också till att världens sydligaste nyligen startade på semesterorten Pattaya. Läs mer

Ninna Edgardh har gett oss en ovärderlig skildring inifrån hur sinnesrogudstjänsterna i Svenska Kyrkan startade, spred sig och berikades genom nya målgrupper i boken Vägar till befrielse (sid 165-180). Vid skrivandet hade hon just avslutat en prästtjänst i Salabackekyrkan (Uppsala) som fått tillåtelse att fira gudstjänsten som församlingens huvudgudstjänst. Hon skriver:

– Sinnesrogudstjänsterna har växt fram som ett svar på behov som handlar om liv och död. Det är i den livsnerven som fröet finns till en vidare andlig förnyelse inom Svenska Kyrkan. Sinnesrogudstjänsten sätter den mänskliga sårbarheten och beroendet av Gud och varandra i centrum . Läs mer.

Sinnesrons största eldhärd fanns i Gävle

En rikstäckande undersökning (2013) visade att fler besökte sinnesromässor och recovery i Gävle-regionen än vid alla sinnesro-, Allhelgona- och Katarinamässor tillsammans i Stor-Stockholm. Norrlandskusten intog då täten med fler deltagare än i hela det tättbefolkade Sverige söder om Stockholm. Gävles svårslagna rekord berodde i hög grad på ikonen Jan-Erik Isaksson, kyrkoherde, etisk rådgivare och Gävles mest kända alkoholist.

Jan-Erik har haft ofattbara två tusen ”femtestegssamtal” med tillfrisknande missbrukare. Han har i årtionden samlat 150-300 deltagare i sinnesrogudstjänsterna i Staffans kyrka – någon gång 500! Jag har själv starka intryck från en sådan gudstjänst när jag fick predika och samarbeta med honom. Ninna Edgardh, då sinnesro-präst i Salabacke kyrka och professor vid Uppsala universitet, intervjuade honom och gav oss en ovärderlig dokumentation av ett kvart sekels rika erfarenheter. Läs mer

Här följer två mail av präster som ger oss en uppdatering om både sinnesrogudstjänsterna i Gävle och Salabackekyrkan i Uppsala Läs mer

Sinnesro som församlingens huvudgudstjänst

Här mitt i Stockholm är ett spännande och genomtänkt experiment på gång med gudstjänsttyper riktade till olika målgrupper. Här har man fått tillåtelse att fira sinnesrogudstjänst som församlingens huvudgudstjänst under ledning av en diakon – Christer Schwartz.

xxx

xxx

Vid mitt studiebesök hade han två medhjälpare. Sångaren Buster både sjöng och delade erfarenheter från ett liv i missbruk. Och det kändes nästan som uppståndelse från de döda när hovpredikanten Erland Ros åter kliver fram till predikstolen och håller en märgstark predikan. Artrosen var lika besvärande som förr, men efter en kris har han åter fått luft under vingarna i denna generösa experimentmiljö. Vi har bett Catharina Segerbank beskriva det hoppingivande experimentet med nya gudstjänsttyper Läs mer

Christer Schwartz – sinnesrons meste diakon

Ifrån första stund har diakoner varit initiativtagare och ankarfästen för sinnesro-arbetet. Genom sin nära kontakt med utsatta har de ofta lättare att pejla in brustenhetens våglängd för evangeliet i dessa gudstjänster. När vi startade den tolvstegsinspirerade Själavårdsskolan på Kungsholmen var diakonen Lars Stenberg (Ersta Vändpunkten) vår mentor och en av gruppledarna. Vi kunde räkna upp många diakoner runtom i Norden som varit avgörande för Sinnesro-arbetet. Christer Schwartz är definitivt en av dem och vi har bett honom spegla sina insatser på olika håll i Sverige. Läs mer

Sinnesrogudstjänster i Salabackekyrkan i Uppsala

Vi har nära kontakt med de tolvstegsgrupper som har sina möten i våra lokaler och våra Sinnesrogudstjänster är ett möte mellan tolvstegsrörelsen och kyrkan där erfarenheter och berättelser delas. Det blir till välsignelse och upprättelse och ett tydligt tecken på att delande kan leda till helande och hur viktigt det är att vi möts i det livsnära och ärliga.

Vi har en delare varje gång som berättar om sin väg till tillfrisknande och andra fasta inslag är psalm 819, Sinnesrobönen, olika bönestationer med ljuständning och bönelappar, en kortare reflektion av präst, diakon eller volontär samt mycket musik och alltid hembakat fika efteråt. Gemenskapen där är minst lika viktig som själva gudstjänsten.

Ett helt gäng volontärer

Sinnesrogudstjänsterna firas första fredagen varje månad. Den planeras och genomförs tillsammans med ett stort gäng volontärer som bara växer – för närvarande ett tiotal. Stommen i gudstjänsterna utgörs av AA:s tolv steg och vi fokuserar på ett steg per gång, vilket innebär att vi hinner med alla steg på ett år. Vi läser alltid kvällens steg i inledningen, och sedan märks det i delning, reflektion och musikval.

Våra gudstjänstdeltagare består till stor del av personer från tolvstegsgrupper, men också flera församlingsbor som går på våra andra gudstjänster och även unga vuxna från vår ungdomsverksamhet. Sinnesrogudstjänsten har, med sin värme och öppenhet, blivit en väg in i ett kyrkligt engagemang för många och det är vi extra glada och tacksamma över! 

 Anna-Stina Nyström (diakon)

Det tog hela 29 år för sinnesrogudstjänsterna att ta sig från Bromma till Järfälla där vi bor. Då kom prästen och eldsjälen Anna Johansson Blomberg och startade den omtyckta sinnesromässan i Maria Kyrka varje måndag kl 17.30. Kyrkan finns i Jakobsbergs centrum, fem minuter från pendeltåget, och är värt ett studiebesök. I en tidning till 34.000 hushåll skildras både starten i Bromma och sinnesromässan i Maria kyrka. Läs mer.

Cirkeln är sluten – i Knivsta

Det kändes märkligt att köra samma väg jag så ofta körde till behandlingshemmet (Noor) i Knivsta på nittiotalet. Nu efter trettio år har man startat sinnesrogudstjänster i den vackra S:ta Birgittakyrkan där också tolvstegsgrupper möts varje vecka. Alltid andra söndagen i månaden möts man till sång, predikan, livsberättelser, bön, ljuständning och gemenskap med fika. Predikan hålls av prästen Karin  Andersson, som också är väl bevandrad i ignatiansk andlighet.

Lars-Åke Lundberg – sinnesrons meste präst

Läs mer!

I tjugo år vallfärdade tolvstegare och kyrkornas arbetslag till Campus Bromma för att få inspiration, kunskap och praktiska verktyg. På 15 år spred sig de tolvstegsinspirerade sinnesrogudstjänsterna till 150 kyrkor i Sverige.

När ”bränsledepån” i Bromma stängde ebbade sinnesro-arbetet ut på flera håll. Nu poppar sinnesrogudstjänster åter upp på fler platser och även recovery har vind i seglen. Uppenbarligen möter de ett behov i en tid av brustenhet bakom fina, även fromma, fasader.

Under åren 2008-2012 gav Harry Månsus en månad ideellt varje år som ”Vän till AA” i AA:s Förtroenderåd och info-arbete på riksplanet. Han höll då föredrag om de tolv stegens historia vid konvent, utbildningar och Landsmötet i Malmö.

Fördjupningens två spår

Först ges ett ”snabbspår” till de tolv stegens ursprungskällor, deras smärtsamma födelsestund  och om det andliga uppvaknande som leder till ett inre helande och tillfrisknande – en dag och ett steg i taget. Denna koncentrerade sammanfattning, även med nya insikter, finns i Arvet som glöder (klicka på boken i marginalen), kapitel 3-5 och 9.

Sedan presenteras ett fördjupande ”utbildningsspår” med både läsning och studiebesök. Det vänder sig speciellt till två kategorier. Den första är präster, pastorer, diakoner och ideella krafter i kyrkan. En annan viktig målgrupp är tolvstegare som vill lära sig mer om sin  historia och fördjupa sin andlighet.

De bästa mentorerna i denna utbildning hittar du förhoppningsvis i de tolvstegsgrupper och sinnesrokyrkor du besöker. De flesta böckerna finns att köpa (nya eller begagnade) och några kan laddas ner gratis från nätet. Boken Vägar till befrielse finns på Artos förlag och ett antal ex av Boken om recovery i Barkarby: info@mansus.se Här presenteras fördjupningens olika steg. Läs mer

Hur ska vi vårda skapelsen?

Hur viktiga naturens rättigheter än är så riktar sig denna mönstring i första hand till ledare, opinionsbildare och politiker. För vanligt folk och församlingar är den kristna naturvårdsrörelsen A Rocha ett handfast komplement. Här får organisationer och församlingar lära känna och slå vakt om känsliga biotoper i närområdet och studera flyttfågelsträcken – Nordens bevingade pilgrimer. Det är en nivå som även scouter och konfirmander kan begripa och engageras av. A Rocha startades i Algarve i södra Portugal 1983 av Peter Harris och finns nu i tjugo länder. Svensk ledare i Malmö är Arne Mörnerud. Läs mer.

 

Rättviksseminariet – stafettväxling

Det finns mycket kompetens samlad i Rättviksseminariet (naturvetare och ekoteologer), men en framtidsrörelse behöver mer än veteraner. Den mycket uppskattade kursen (21-23 okt 2022) var ett löfte om föryngring.

 

Eva Katarina Agestam, Sven Hillert, Kristina Belfrage, Kåre OlssonVill du lära känna bakgrundshistorien och läsa presentationen av de enskilda naturvetarna och ekoteologerna som ingår i kärngruppen Läs mer

Fred på jorden,
fred med jorden

– om fred och konflikter människor emellan och mellan människor och allt annat levande

Stiftsgården Rättvik 14-15 mars 2025

Gästföreläsare:

Peter Waldensteen, freds- och konfliktforskare, senior professor, Uppsala universitet, med egna erfarenheter från olika konfliktområden: ”Krigsorsaker och fredsmöjligheter i en komplex värld”.

Malin Östman, kurssamordnare, CEMUS (Center for Environment and Development studies) : ”Empatins potential”.

Carina Sundberg, präst, TD, DMin, ekoteolog: ”Konfliktlösningar i Bibeln?”

Hela programmet: Läs mer!

Nostalgi eller världens chans?

Några välkända dialogvänner skrädde inte orden när de läst Arvet som glöder (1988) : För Guds skull, lämna Mangs och väckelsespåret, det dryper ju av nostalgi! Jag håller med om nostalgin, men kan inte lämna spåret – av kärlek till himlajorden:

– Det må låta patetiskt, men jag sitter kvar vid glödhögen. Jag väntar fortfarande på Gudsvinden som får den falnande högen att flamma upp igen, inte för kyrkornas skull – utan för planetens, livets och människornas. Jag känner inget annat andligt arv som så dramatiskt kunnat bryta dödlägen i historien och öppna en hoppets port mot framtiden för utsatta människor (Min resa, sid 227).

Arvet som glöder och förpliktar

I min hembygds fromhetsmiljö fanns ett namn som fick alla andra namn att förblekna – Frank Mangs, Nordens stora väckelseikon under 1900-talet. En av hans första väckelser ägde rum i min hemkommun. Jag hade då ingen aning om att jag senare skulle få samarbeta med mina två stora förebilder – Mangs och hans parhäst, riksevangelisten Berthil Paulson.

De gav mig förtroendet att skildra Mangs väckelsebudskap i Frank Mangs i närbild (1984). Vi tre gav oss också ut på en turné då vi talade till närmare tusen pastorer, präster och teologi-studenter. Det var en unik erfarenhet att höra veteranerna formulera arvet och svara på de ungas många frågor.

Mangsfonden 

Det var i den hetluften Mangsfonden föddes – en plattform för väckelsearvets framtid i Norden. Glöden var påtaglig och visionerna ibland himlastormande. Tillsammans med Mangs skildrar jag den visionära epoken i den ursprungliga Arvet som glöder (1988). Bara ett par årtionden senare händer det chockerande och närmast ofattbara: Glöden falnar och den svenska Mangsfonden upphör. En av de tongivande nämner inte ens Mangs och fonden i sina memoarer.

Vid vägs ände – då griper Regissören in

En gråmulen novemberdag står jag ensam och utbränd på en hög klippa vid Mälaren – knäckt av vår stora väckelsevision. I mitt inre kokar en häxbrygd av besvikelse, sorg, uppror och brustna visioner. Nerverna är på helspänn och jag sover bara två-tre timmar per natt. Jag tvingas be om hjälp från en själavårdare och psykiater. I det ögonblicket anade jag inte att det nattsvarta mörkret var förberedelsen och gryningen till en ny nådens dag i mitt liv.

I backspegeln kan jag se att min förtvivlade bön på klippan vid Mälaren blev hörd. En osynlig hand tar över rodret i mitt liv. Jag leds in på en andlig arena jag inte ens visste fanns. Den låg så långt från mitt väckelseparadigm man kan tänka sig. Det är nu sinnesrogudstjänsterna föds bland människor som också varit vid vägs ände. På femton år sprider de sig till 150 kyrkor i Sverige. Äntligen förunnas jag uppleva den ”väckelse” jag drömt om hela mitt liv.

Är det väckelse – eller ett andligt uppvaknande?

Jag minns en sinnesrogudstjänst i Gammelstads kyrka i Luleå mitt i världsarvet. Kölden går genom märg och ben och jag tänker – ikväll får jag predika för en tom kyrka. Men ljusen brinner och kyrkan är nästan fullsatt. De två livsberättelserna är starka och gripande. Atmosfären är mättad som i min hembygds tältmöten på 50-talet. En riks-enkät vid samma tid visade att minst åttio procent av deltagarna vid landets sinnesrogudstjänster inte var kyrkligt aktiva. Om något är väckelse, så måste det väl vara detta!

Och ändå, jag undviker konsekvent att använda ordet ”väckelse” om detta evangeliska skeende, ty det leder mångas tankar till ett gammalt paradigm. Här är det fråga om ett mera lågmält andligt uppvaknande på brustenhetens våglängd – en gemenskap, där sår läggs till sår.  Inte ens AA skyggade för att använda ordet Awakening, t ex i sitt tolfte steg: När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Det är detta lågmälda men löftesrika andliga uppvaknande som skildras i nya Arvet som glöder (2023).

Tungt artilleri och försoningssamtal

Direkt efter mitt avskedsbrev till Mangsfonden kallas jag till ett privat möte hemma hos Berthil Paulson i Vällingby. Kaffet och bullarna smakar lika gott som vanligt. Men sedan utsätts jag för ett formidabelt ”artilleri” i två timmar: Hur kan du svika din kallelse som bärare av väckelsearvet? Har inte Frank och jag investerat ett stort förtroende i dig? Vi har sett dig som en av bärarna för väckelsens teologi.

Jag var mörbultad och kände mig oerhört betryckt. Under några år var det dödstyst mellan oss, men en dag ringer Berthil och jag känner hur pulsen går upp. Men det är något överraskande och mycket trösterikt han säger:

– Harry, när vi sågs senast begrep jag mig inte på dig, men nu gör jag det. Jag har läst i tidningarna om sinnesrogudstjänster, möten med sökare i Bromma och dina dialoger med kända kulturpersonligheter. Låt mig säga – jag tror du gjorde rätt!

– Men har jag inte svikit ”evangelisten” i mig?, flikar jag in. Nej, en evangelist sätter människor i rörelse i andligt hänseende och det är precis vad du gör! Du når människor som vi andra inte nått.

Evangelister i en ny tid

När jag med Berthils definition ser mig omkring idag kommer tre personer på näthinnan direkt, men det finns fler:

– Redan på behandlingshemmet Noor såg jag vilken gudagåva Olle Carlsson hade att öppna människor för andlighet. Där blev vår tid tillsammans kort när det upptäcktes att Olle, vår chef, var fullblods-alkoholist. Men berättelsen slutar inte där. Han tog emot hjälp av Gud genom de tolv stegen och de brustnas gemenskap. I den processen fick evangeliet en ny våglängd som gjorde att först Allhelgonakyrkan och sedan Katarina kyrka fylldes med människor i en av världens mest sekulariserade städer.

– Tomas Sjödin är pingstpastor i Göteborg, men genom sina böcker, temadagar och som sommarpratare i flera år har han en långt större ”församling”. Han talar om brustenheten i sin familj med samma ärlighet som tolvstegsfolket. Jag har inte sett Tomas använda ordet i sin CV, men enligt Berthil Paulson är han evangelist i en ny tid.

Joel Halldorf kommer från samma pingstfromhet som Olle Carlsson och Tomas Sjödin. Jag har inte sett något om de tolv stegen och sällan något om livets brustenhet i det jag läst av honom. Ändå har Joel hittat en existentiell våglängd till många intellektuella sökare inom kultur och livsåskådning på vår tids ”Areopagen”. De senaste åren dyker han allt oftare upp i teve-rutan närhelst någon vill få med kyrkans och religionens röst i sina program. Genom Nyhetsbrevet Valv varannan vecka kan man följa vad som händer.

Vår tid behöver ”herde-evangelister”

Stilbildande evangelister som Frank Mangs levde och verkade i en helt annan tid. Många barn gick i söndagsskolan, skolan hade kristendom på schemat och de flesta fick även en rejäl konfirmationsundervisning. Evangelistens uppgift var att utmana människor att ta personlig ställning till det de redan visste.

Idag råder i stället en stor andlig vilsenhet och bakom fina fasader döljer många att de mår dåligt och känner meningslöshet, ja, ibland livsångest. Samtidigt matas vi på nyheterna med cynisk kriminalitet, våld och tunga missbruk. Vi tvingas bevittna samhällets maktlöshet – trots att enorma resurser hela tiden pumpas in.

Men Gud har inte lämnat oss i sticket.  

En ny typ av evangelister träder fram som likt den gode herden ger sig ut i markerna för att söka efter de förlorade. Många är svårt sargade och bär på djupa sår där det inte räcker med ett beslut eller ett knäfall. Det behövs en längre helandeprocess i en trygg och kärleksfull miljö.

Flera av vår tids herde-evangelister har själva levt i dödsskuggans dal och känner Jesu empati med de drabbade. Deras starka livsberättelser väcker tro på en Gud där det inte finns några hopplösa fall. Dessutom finns idag flera livsverktyg där kyrkfolket och de sargade kan helas och tillfriskna tillsammans – inte minst med Helhet genom Kristus och Celebrate Recovery. Läs mer

Gör gärna ett besök och upplev atmosfären i två nya församlingar i Stockholm – HomeSthlm och HeartSthlm. De vägleds av Jesu ursprungliga programförklaring: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka … Han har sänt mig till att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren. Läs mer.

Från Sergel-Plattan till riksevangelist

Vi är åter på gudstjänst i HomeSthlm, Sundbyberg. Lokalen är välfylld och man hälsar nya medlemmar välkomna. Lovsången är kraftfull och vi firar nattvard med tidigare missbrukare och kriminella. Det är påsktid och man påminner oss om att Jesus korsfästes tillsammans med två kriminella. Den ena av dem skulle få vara med honom i paradiset redan samma dag.

Predikant är Lili-Ann Karpinen, en gång svår missbrukare på Sergels Torg, nu riksevangelist i LP-verksamheten för hela Sverige. Det är en rak, intensiv och gripande förkunnelse om Jesu personliga närvaro och gränslösa kärlek till oss alla här ikväll. Jag känner igen budskapet, intensiteten och inbjudan från Frank Mangs väckelsemöten.

Åren på Plattan har inte varit förgäves

Men språket och predikostilen är på en annan planet. Vi vet att många som lyssnar kämpar med adhd och andra diagnoser. De bär på skuld, skam, sår och svåra traumata. Lili-Ann vet hur det känns i dödsskuggans dal, när man inte orkar mer och sitter med kniven för att skära av pulsådrorna. Mitt i mörkret mötte hon Ljuset som är nåd och sanning. Åren på Plattan har inte varit förgäves – utan dem hade hon inte hittat evangelistens våglängd till en tid av djup brustenhet, när sår läggs till sår. Här är hennes vittnesbörd om vad som hände (3 min). Klicka här.

Om LP Exodus, René Lobos, Sebastian Stakset Läs mer.

En riksevangelist drabbas av Dostojevskij

Vi lärde känna varandra, först i gruppen kring tidningen Nytt Liv som många kristna ungdomar läste på den tiden (chefredaktör: Magnus Malm). Sedan brann vi tillsammans i Mangsfonden, en plattform för väckelsearvets framtid i Norden (visionär: Berthil Paulson).

Frank Mangs var vår ikon och ledstjärna, hans parhäst Berthil vår kapten och outsinliga energidepå. Närmaste  arvinge var riksevangelisten Jan Erixon – med kampanjer i det stora Nytt Liv-tältet. Kännetecknet på honom var ett skarpt utmejslat språk och en alert tidsanalys. Det var när han informerade oss om en konferens som ägt rum i Mässhallen i Älvsjö som jag första gången hörde ordet ”New Age”.

Våra vägar skiljdes abrupt när jag efter spänningar bröt upp från Mangsfonden. Jag hamnade så långt från vårt väckelseparadigm man kan tänka sig – på behandlingshemmet Noor. Men också Jan hamnar inom kort på ett dramatiskt nytt spår: Kampanjerna upphör, han drabbas av en stor rysk författare och börjar tala vördnadsfullt om ryska helgonikoner. Hans nya evangelistarena blir Ryssland och Ukraina. Där inkarneras han i deras kultur och föreläser på deras universitet.

På Stockholms Kulturnatt möts vi igen

Det är release för Jans andra bok om Fjodor Dostojevskij Därför väljer jag Kristus (2024). Vi är båda 83 år, men hans språk och presentation är lika stringent och levande som förr. Ju längre jag lyssnar, desto mer överraskad och gripen blir jag. Vi har rest åt olika håll i tre årtionden, men när vi nu möts igen är vi djupare själsfränder än någonsin förr! Det tycks finnas en Regissör i tillvaron som tar hand om rodret på våra bräckliga skutor när vi själva vet varken ut eller in.

Jag frågar Jan om han vill skriva en text om varför en riksevangelist drabbas av Dostojevskij och evangeliet på brustenhetens våglängd. Jag är starkt berörd av hans ”manifest” och ser texten som en gåva till väckelsens ibland vilsna barn i Norden. Det är inte alltid de som sluter sig samman och slår vakt om arvet som bevarar dynamiken bäst. I stället är det pilgrimer som vågar uppbrottet för att möta en ny tids heta längtan och djupa brustenhet. Här är Jans text Läs mer

Hela releasetillfället finns på länken här.

New Age – en väckelses första Tussilago 

De kallades Vägens folk och visade en otrolig djärvhet att spränga gränser och översätta sin tro till nya kultur- och språkvärldar. Paulus tal på Atens brokiga livsåskådningstorg, Areopagen, och de urkristna hymnerna är eggande förebilder för väckelse och lovsång i alla tider. Det var enkla modiga människor, många slavar, som spred sin tro genom sitt liv som en löpeld och lade på kort tid det romerska imperiet till sin Mästares fötter (Sången om livet, sid 187-192).

Sam Wohlin älskade rockmusik och skulle axla rollen som företagare, när Regissören plötsligt blandar sig i och ger honom en helt annan roll. Han studerar teologi och blir pingstpastor – senast i Jönköping, en av landets största församlingar. Nu är han i Karlstad Pingst när Gud plötsligt ger honom en ny djärv roll – på vår tids brokiga ”Areopagen”. Han hamnar mitt i en rörelse där hängivna New Age-are fascineras av Jesus och vill slå följe med Vägens folk.

Pingstledaren Pelle Hörnmark skriver träffande om Sam och hans bok Resan mot Gud (2019): Oförtröttligt lockar han oss till en hängiven efterföljelse av Jesus och ett uppvaknande för en trött kyrka. Han är en blandning av Frank Mangs lidelse för människors frälsning och John Stotts intellektuella skärpa.

Här är Sams erfarenheter och rykande färska rapport från Värmland Läs mer

Torbjörn Freij:

Att känna igen en väckelse

Torbjörn Freij har ett unikt ”örnperspektiv” över svensk kristenhet och dess förnyelserörelser. I flera år var han redaktör på Dagen och i tio år satt han i Sveriges Kristna Råds kyrkoledargrupp som representant för Vineyard – med ursprung i den kaliforniska Jesusrörelsen. Redan för fyrtio år sedan skrev han den första boken om New Age på svenska (1984).

Det är väl knappast någon som idag har en sådan kontakt och överblick över den nya Jesusrörelse som nu spirar bland kriminella gäng, missbrukare och hängivna sökare inom nyandligheten. Därför har vi bett honom skildra detta dramatiska andliga uppvaknande som fortfarande går under radarn för de flesta. Hela artiklarna publiceras på hans hemsida Eagle Perspective – här ger vi smakprov och ett kort intro. Läs mer

En helikotertur. Läs mer.

När missionshusen blev visionshus

Frikyrkorna har firat sina jubiléer och påmint om sina modiga pionjärer för demokrati och viktiga samhällsförändringar. Samtidigt dyker två böcker upp med samma tema och nästan identiska titlar. I antologin Ett glödande arv – väckelserörelse, omvändelse och demokrati (2023) ger kompetenta akademiker och andra tillbakablickar och analyser av den svenska kontexten. Den lyfter fram 1800-talets väckelser och deras avgörande betydelse för slaveriets avskaffande, kvinnors frigörelse, nykterhetsarbete och inte minst demokrati.

Däremot förbigår antologin 1900-talets lika glödande väckelser med tystnad: Oxfordgrupprörelsen, Mangsväckelsen, Jesusrörelsen och den karismatiska väckelsen. Idag finns bara en rännil kvar av 30-talets dynamiska Oxfordgrupper, men i sin krafts dagar föddes ur deras sköte en ny rörelse som än idag ger miljoner människor ett nytt liv – Anonyma Alkoholister och andra tolvstegsgrupper. Därför är nya Arvet som glöder (2023) ett viktigt komplement eftersom den lägger tyngdpunkten på just dessa väckelserörelser och deras betydelse för vår tid. Läs mer

 

Kan arvet glöda igen – i klimatnödläget?

Equmeniakyrkan är arvtagare till de baptister som betalade ett högt pris när de bröt upp från enhetssamhället. En höstkväll för 175 år sedan blev en liten skara ett första brofäste för vår dyrköpta demokrati. I den lilla församlingen i Vallersvik hade kvinnor och män lika rösträtt – sjuttio år före Sverige i övrigt.

Equmeniakyrkan är också arvtagare till de engelska metodister och industrimän som tände den svenska folkväckelsens första eldhärd i Engelska Kapellet i Kungsträdgården. Den spred sig som en löpeld över landet och Sverige skulle aldrig mer bli sig likt.

Det verkade totalt blåögt när metodismens grundare, John Wesley, skrev det första manifestet mot slaveriet år 1774. Därmed utmanade han ett mäktigt imperium där slavhandeln var basen för Englands blomstrande ekonomi. Dessa väckelsens pionjärer i England, USA och Sverige visar att människors mod och livets värderingar kan bryta historiens dödlägen – om detta handlar kap 1-2 i nya Arvet som glöder Läs mer

I sina prisbelönta böcker om Bricken skildrar Vibeke Olsson frikyrkans och folkrörelsernas framväxt i en tid när Sverige förändrades i grunden. När demokratin firade 100 år skrev hon en text som utmanar arvtagarna till eftertanke Läs mer

När väckelsens folk vaknar

Är väckelsens arvingar framför Riksdagshuset tecken på ett radikalt andligt uppvaknande? Är spridningen av Grön kyrka och God Jord över landet andra vårtecken? Precis som en gång profeten Jesaja står Lena Bergström och Lennart Renöfält framför maktens högborg med ett angeläget budskap – Klimatboken till 349 ledamöter. Här är Lennarts recension och här Lenas pilgrimsmanifest.

Om Grön kyrka – ursprung, spridning och resurser Läs mer

Nordens bevingade pilgrimer

Varför har vi människor så svårt att hitta vår plats i den livsväv som ger färg och perspektiv åt våra liv? En av Harry Månsus mest lästa och älskade texter tar upp den frågan. Läs mer

Mellan Tåkern och Hornborgarsjön ligger Vadstena Pilgrimscentrum. Där är bordet rikligt dukat året om för pilgrimer från olika färdvägar: www.pilgrimscentrum.se

Två folk – där vägarna möts

Under ett föredrag av Hans-Erik Lindström växer plötsligt bilden fram av två folk på den öppna slätten där sökare och kyrkfolk möts. Både Pilgrimsfolket och Sinnesro- och Recoveryfolket har upptäckt kraften när man delar sina erfarenheter och värmer sina händer tillsammans vid lägerelden. Det är med den bilden för ögonen jag skrev Sången om livet – pilgrimsfolket och jordens framtid. Jag är ödmjukt tacksam att Pilgrimscentrum ville ta en delupplaga och att vi fått resa tillsammans några år.

Franciskusvandring på Vätterns stränder

Dagens nordiska pilgrimsrörelse har sitt ursprung i Stockholmsnattens misär. Pionjären Hans-Erik Lindström packar sin ryggsäck med termosar och smörgåsar och ger sig ut till parkbänkarna på Söder i Jesu efterföljd. Läs mer Ett halvt sekel senare får vi följa Vägens folk på Franciskus-vandring från Jönköping till Vadstena – med Rickard Borgenback och Magnus Helmner som pilgrimsledare.

Rickard Borgenback är ledare för Pilgrimscentrum. Läs mer Magnus Helmner, diakon och pilgrimssångare, har i tjugo år varit verksam i Ny Gemenskap och ledare för ett samarbete mellan kyrkor och organisationer som tar Jesu ord på allvar: Jag var hungrig och ni gav mig att äta. Det skildras av honom och andra i boken Tillsammans gör skillnad (2014) Vi har glädjen att publicera hans nyskrivna text om en Jesusrörelse som är större än vi tror och där alla utmanas till förändring och nya synsätt. 

Martin Lönnebo – pilgrimssjäl och förebild

Martin Lönnebo var en hängiven vän av dialogen. Han talade vid Brommadialogens största konferens, En rimligare värld, med 450 deltagare och skrev i boken med samma namn. Vi minns alldeles speciellt hans medverkan i den stora dialogkonferensen med alternativ andlighet på Selma Lagerlöfs anläggning. När han predikat i Sunne kyrka fylldes hela mittgången av. Läs mer

Det känns betryggande att den pilgrimsideolog, som var med och sjösatte skutan, och den nya ledare som nu står vid rodret navigerar efter ett sjökort, där andlig fördjupning och profetisk diakoni går hand i hand. Att bådas livskamrater är diakoner borgar för att de inte ens vid köksbordet kan glömma de utsatta. Läs mer. 

Berättelsen om pionjären Hans-Erik Lindström och Pilgrimscentrum i Vadstena finns nu i Sången om livet (sid 61-67).

Från de djupa skogarna till Pilgrimscentrum i Vadstena

När jag läser Rickard Borgenbacks gripande livsberättelse slår det mig hur många författare och andliga ledare som laddats vid de norrländska älvarna, sjöarna och milsvida skogarna. Jag tänker speciellt på den pilgrimssjäl, som fick sin djupa ton vid Storkågeträsk, biskop Martin Lönnebo, som nådde djupt in i det svenska folket och lämnade avtryck på både sökare och kyrkan.

Rickard och Helena Borgenback – precis som Martin Lönnebo – präglades av den lågkyrkliga väckelsetradition, där hjärta talade till hjärta. Det är inte de som sluter sig samman i inre fromhet och renodlar arvet, som bevarar dynamiken bäst. I stället är det de pilgrimer och brobyggare, som vågar bryta upp och möta en ny tids vilda längtan och inre nöd.

Birgitta från Finsta i Roslagen följde sin heta längtan och vågade bryta upp. Utan moderna kommunikationer tog hon sig längs pilgrimslederna till Trondheim, Santiago de Compostela, Assisi, Rom och Jerusalem. Idag strålar pilgrimer från olika färdvägar samman vid hennes klosterkyrka i Vadstena. Vid porten välkomnar ett team som har egna erfarenheter från olika färdvägar. Knappast någon känner Sinnesrofolket så väl och kan välkomna dem som Rickard – han kommer raka vägen från tio år som ledare i Andrum Brynäs vid sinnesrons Mekka i Gävle.  Läs mer

Efter 30 år avslutade vi våra konferenser hösten 2019. Kort därefter tog pandemin allt i sitt grepp. Samma innehåll som konferenserna ges sedan i reportage, dialoger och visioner – utan att man behöver åka till Stockholm:

Pär Holmgren. Läs mer.	Karin Olofsdotter. Läs mer.	Stefan Edman. Läs mer.	Hans-Erik Lindström. Läs mer.	Rickard Borgenback. Läs mer.
Sven Gösta Holst. Läs mer.	Lena Bergström. Läs mer	Björn Wiedel.  Läs mer	Vibeke Olsson. Läs mer.	Pär   Friberg. Läs mer

Samisk helhetssyn
* Yngvar Ruud: Min samiska resa – från skam till stolthet. Läs mer…
* Gerard Willemsen: Samerna kan berika oss. Läs mer…