Exodusfolket 2026

– en teologi med rötter och vingar

Exodusminnena (Moses, Jesusrörelsen, Uppenbarelseboken) hjälper oss att spåra vittringen av Gud och befrielsen i det ”imperium” som styr våra liv och vår planet. The Great Awakening och Nordens folkväckelse/folkrörelser visar att uppbrott och förändring är möjlig. Därför drömmer vi om ett pilgrimsfolk, en profetisk motkultur och en diakonal Jesusrörelse även för vår egen tid.

Vi lever våra liv på den smala kustremsa som löper mellan minnen och drömmar. Drömmarna har en viktig funktion som något att sträcka sig och växa mot, medan minnena hanterar det liv som blev. (Tomas Sjödin)

Läs gärna Harrys första krönika nedan.

 År 2026 – ett nådens år?

Hoppets teologi

– eller palliativ vård för älskad Moder Jord?

Det var med bävan jag valde det här ämnet vid Midsommardialogen i ett blommande, solbelyst Roslagen. Vi var samlade på Strömsborg, en pärla vid havet, för att fira livet och dansa kring midsommarstången. Ämnet kommer från en dialoggrupp jag är med i med stor kompetens och ett starkt engagemang för planetens framtid.

Jag är enda teologen och får höra: Och vad säger du som står för hoppet? Min motpol har modet att bekänna: Jag tror det är kört! Förnekelsen och verklighetsflykten är för stark. Nu återstår bara en värdig palliativ vård för Moder Jord som burit oss i årtusenden. Vi visste inte att den frågan skulle brisera med full kraft samma höst.

Men det är väl ovärdigt att ge upp?

Ett halvt år senare lyssnar jag till klimatjournalisten Erika Bjerström på Rastplats Söder. Temat är lika dystert som på Midsommardialogen: Demokratin dör i hettan. Med en profets skärpa skildrar hon demokratins reträtt i världen – endast 13 procent av jordens befolkning lever numera i fullvärdiga demokratier!

Att kvällen är så omskakande hängde samman med de dystra rapporterna från FN:s pågående klimatmöte i Amazonas. Budskapet de sista skälvande timmarna spred sig som en isande rå dimma över världen och förstärkte Erikas slutsatser. Jag kände hur mjölksyran, maktlösheten och hopplösheten spred sig i kroppen. Men Erika, frågade någon, kan du inte ge oss lite hopp till slut? Hennes spontana svar är nej, men fortsätter:  Läs mer

Hoppets teologi – när det är sent på jorden

När Erika Bjerström blir en allt tydligare profetröst i SVT, då träder Björn Wiman fram med samma existentiella budskap som kulturchef på DN. I boken Sent på jorden (2018) skriver han: Jag är ömsom livrädd, ömsom förbannad och ömsom bedövad av sorg. Det är den sommaren apokalyptiska bränder hemsöker Sverige, Grekland, Spanien/Portugal och Kalifornien. Liv släcks, samhällen utplånas och i Sydeuropa stiger temperaturen till 45-50 Celsius.   

Björn Wiman skriver ”Öppet brev” till Gun-Britt Sundström

Efter hennes söndagsintervju skriver Björn ett öppet, personligt brev till Gun-Britt på DN:s kultursida. Jag håller med honom till 100 procent och återger några avsnitt i koncentrat:

– Intervjun var omskakande. Du talade så kompromisslöst om din förtvivlan och förkrosselse över vart världen är på väg … När du mot programmets slut anmodas att trots allt hitta något positivt svarar du att det är omöjligt … Det du gjorde var stort. Vår situation är utan motstycke i den mänskliga historien och falska förhoppningar är den värsta fienden. Jag tror att det är helt nödvändigt att någon säger det du gör – och på det sätt du gör det.

– Men jag tror också att den hjälplöshet du beskriver har förmågan att samexistera med andra känslor. Du beskriver det själv i programmet: hur en depressiv grundton varje dag kan samspela med en förundran över att livet fortgår. Tanken att bara ett sinnestillstånd åt gången kan behärska våra liv är ett av (vår tids) bedrägerier: Antingen är du optimist eller pessimist, antingen glad eller ledsen, antingen handlingskraftig eller uppgiven. (Målet är) att få oss att fastna i en låst position: apati, uppgivenhet eller cynism. Läs mer

Nostalgi eller världens chans?

Några välkända dialogvänner skrädde inte orden när de läst Arvet som glöder (1988) : För Guds skull, lämna Mangs och väckelsespåret, det dryper ju av nostalgi! Jag håller med om nostalgin, men kan inte lämna spåret – av kärlek till himlajorden:

– Det må låta patetiskt, men jag sitter kvar vid glödhögen. Jag väntar fortfarande på Gudsvinden som får den falnande högen att flamma upp igen, inte för kyrkornas skull – utan för planetens, livets och människornas. Jag känner inget annat andligt arv som så dramatiskt kunnat bryta dödlägen i historien och öppna en hoppets port mot framtiden för utsatta människor. Läs mer.

Tro och liv i klimatkrisens tid

Release för Joseph Sverkers nya bok Evigheten och jorden – tro och liv i klimatkrisens tid. Angeläget och utmanande om väckelsekristendom, omvändelse och omställning. Harry Månsus inleder och Lena Bergström samtalar med Joseph Sverker om boken. Rastplats Söder (Högbergsgatan 31) 3 februari kl 19. Stillhetens mässa kl 18.

 

Helig mark, heligt liv

– en kristen miljökonferens

För första gången inbjuder de tre kristna miljörörelserna A Rocha Sverige, God Jord och Grön kyrka till en gemensam konferens med Studieförbundet Bilda. Välkommen till en gemenskapshelg för hela familjen i Fiskebäck (20-22 mars) med fågelskådning, gemenskap, samtal och intressanta seminarier och workshops. Läs mer

Rastplats Söder – en fyrbåk och urban kommunitet

Hur kan vi navigera och få perspektiv på livsresan i en tid av ständig distraktion och stegrat livstempo? Precis som fyren sprider ljus och hjälper sjömännen att navigera genom stormiga nätter, så hjälper Rastplats Söder oss att finna sinnesro, få perspektiv och ett djupare andligt liv mitt i storstadens heta puls.

Kommunitetens två ledare är själva djupt engagerade i samhällets och planetens brännande frågor. Olle Jonasson är häktespastor som möter unga, vilsna kriminella. Han speglar allt oftare deras utsatthet i media och debattartiklar i DN. Sedan starten har han varit en eldsjäl i Brommadialogen.

Lena Bergström är pastor och evangelist med fokus på klimatnödläge, teologi och andlighet. Hon var kyrkoledare i norr när hon antog utmaningen att bygga broar i Stockholm. Ända sedan 2019 demonstrerar hon i ur och skur på fredagar framför Sagerska. Hon medverkar ofta i temadagar och konferenser ute i landet.

Rastplatsens syfte och ingresstext:

Rastplats Söder har vuxit fram ur en längtan efter fördjupad tro genom bön och stillhet. Vi tror att Gud redan är på plats hos var och en av oss. Han är skapare och uppehållare av allt liv. Stillhetens mässa, varje tisdag kl 18.00, utgör navet i gemenskapen.

Rastplats Söder vill också vara en gemenskap som visar medkänsla och engagemang för utsatta grupper i vårt samhälle och i vår värld. En öppen, kristen och ekumenisk kommunitet som strävar efter att vara välkomnande och inkluderande. Kärnan är ett varsamt möte med Gud, medmänniskan och med sig själv. Läs mer

 

Föredrag, samtalsgrupper och musik

Rastplatsen startade 2008, men fick sin nuvarande form 2015 då den blev en del av Equmeniakyrkan som har mottot: En kyrka för hela livet där mötet med Jesus Kristus förvandlar mig, dig och världen.

De första åren fördjupade man sig i Henri Nouwens Med hela ditt hjärta. Sedan stod de tolv stegen och Ignatiansk livstolkning i centrum i samtalsgrupperna. Man läste en text ur bibeln och frågade vad texten säger oss idag. En återkommande gäst är Peter Halldorf, men våren 2026 har både far och son var sin temakväll. Läs mer

Under föredragen och panelsamtalen mångdubblas ofta publiken. Så var det när SVT:s klimatjournalist Erika Bjerström intervjuades av Lena Bergström om hennes nya, viktiga bok Demokratin dör i hettan (2025). Läs mer Ett återkommande uppmärksammat inslag är panelsamtalen om kriminalitet och vad som bör göras. Många experter har medverkat, men Olle Jonasson själv är en viktig röst med erfarenheter från olika anstalter.

Retreater, pilgrimsvandringar och Midsommardialog

Rastplatsens retreater är förlagda till Strömsborg, en pärla i Roslagen nära Kapellskär. Både där och i Stockholm med omnejd anordnas pilgrimsvandringar i Rastplatsens regi. Midsommardialogen startade ursprungligen på Sjöviks folkhögskola i Dalarna, då med över hundra deltagare i Brommadialogens regi. Numera firas denna älskade, helnyktra fest under ledning av en grupp där Rastplatsens pastorer är nyckelpersoner. Här är programmet från 2025.

Jesus från Nasaret går här fram – med Frälsis och LP hack i häl

Återigen är det gudstjänst i Home, Sundbyberg, men den här gången är ljuset nersläckt. Jag har lyssnat till livsberättelserna av männen som sitter nära mig. För några år sedan rörde de sig med skottsäkra västar i Stockholmsnatten där nu ångest råder. Nu lyssnar vi i stället till den stämningsfulla sången när Luciatåget kommer in bakifrån – kanske är deras barn bland ljusbärarna? Här på Frälsningsarmén är kampen mellan ljuset och mörkret i full gång.

När jag ser barnen och mammorna hoppas jag innerligt att ljuset tar hem segern och ger dem det liv de är värda.  Frälsningsarmén har också en utpost i hemlöshetens mörka nätter vid Stockholms Centralstation. Där har deras team lyckats hjälpa 55 vinddrivna från hemlöshet till ett boende under ett år.

Närmast mig sitter Per-Johan Fernström, divisionsledare för det sociala arbetet. Han berättar att de 2026 startar Projekt Hedvig – Bostad först. Det riktar sig till hemlösa kvinnor och barn. Nu när julen står för dörren är det omskakande att 5.900 barn i Sverige delar hemlösheten med en av sina föräldrar! Läs mer

Mina vänner, det är väckelse i Sverige – men under ifrån!

Kvällens predikant är Semias Schenberg, ledare för LP-verksamheten i Sverige. Det är sannerligen ingen byråkrat som står i talarstolen, utan en brinnande evangelist med ett socialt patos. I tjugo år har han varit pastor i Pingst Varberg där man driver Second Chance med ett 40-tal sysselsatta. Efter predikan inbjuder han till ett möte med Jesus och är själv med och ber för dem som söker sig till botbänken denna decemberkväll.

Hans predikan utgår ifrån olika bibelord men den är också ett svep över landet som visar att en väckelse är på gång. Vi får höra om radikala omvändelser och dop bland dem som Frälsningsarmén och LP-verksamheten vänder sig till. Frälsningsarmén har ju varken dop eller nattvard, men Home är unikt – genom samarbetet med LP-verksamheten har man både dop och nattvard. Läs mer

En välsignad stafettväxling – senaste nytt:

Det har varit spännande att följa och samtala med Sam Wohlin om det andliga uppvaknandet inom New Age som han hamnat mitt i och fått betjäna. Läs mer Det har varit en ren glädje att få läsa hans nya manus som riktar sig till sökare och kommer ut under våren.

Rickard Borgenback har lett Pilgrimscentrum och den nordiska pilgrimsrörelsen in i en mera profetisk riktning. Efter dramatiska förändringar under 2025 valde han att bli kyrkoherde. Till råga på allt tillträder Helena Borgenback (1 mars) som föreståndare för Wettershus   retreatgård som ligger alldeles nästgårds. Läs mer

Jag har mött Micael Grenholm vid ett enda tillfälle, då vi startade det Anabaptistiska Nätverket i Sverige. Ändå känner jag ingen i den generationen som ligger mig så nära då jag kom till Sverige och skrev min första bok Shalom Jord. De har prickat alldeles rätt när han nyligen utsågs till årets Martin Luther King-stipendiat. Läs mer

Välkommen till hemsidan Djupare Liv

Den har redigerats till en reportagebok om Vägens folk. Tillsammans med böckerna i marginalen skildrar den en befriande Exodus-teologi och en Jesusrörelse som bryter ny mark. Här kan du gå direkt till ”boken”. Läs mer. Givetvis kan du också gå direkt till det kapitel (nisch) som intresserar dig mest – klicka då på rutan:

 

Erika Bjerström:

Dör hoppet om demokratin i hettan?

Jag känner en spontan värme och tacksamhet när jag ser Erika dyka upp på Rastplats Söder i Andreaskyrkan. Vad har hon inte betytt som global klimatjournalist på SVT de senaste åren. Vi har tagit till oss och berörts av hennes reportage och skarpa analyser från många utsatta delar av världen. I en liten pratstund med henne gav jag uttryck för detta.

Som arvinge till dem som kämpade för demokrati och förändrade Sverige har jag sett fram emot kvällen. Jag visste inte att den skulle bli en chock och ett brutalt uppvaknande. Med en profets skärpa skildrar Erika demokratins reträtt i världen – endast 13 procent av jordens befolkning lever i fullvärdiga demokratier!

Profeterna har aldrig varit populära

Det liknar alltmer Amos chockerande tal till Israel när hans röntgenstrålar avslöjade tillståndet i nationen för 2.700 år sedan. Han utvisades direkt ur landet. Även Erika har utsatts för en formidabel kanonad av hot, hat och personliga angrepp på ”häxan” och ”klimathoran”. Men precis som Amos åhörare då, så ser också jag Sverige och världen i ett skarpare ljus när jag vandrar hemåt genom ett råkallt Söder.

Att kvällen kunde bli så omskakande hängde samman med de allt dystrare rapporterna från FN:s pågående klimatmöte i Amazonas. Budskapet i Demokratin dör i hettan fick en kuslig bekräftelse under klimatmötets sista skälvande timmar då besvikelsen och misströstan spred sig som en rå dimma över världen. Jag känner själv hur mjölksyran och känslan av maktlöshet sprider sig i kroppen. Läs mer

 

Förhoppningarnas expedition – en motkultur

Hippiefolkets och Jesusrörelsens motkultur föddes på Kaliforniens stränder. Protestvågen rullade vidare mot Amerikas östkust och till Europa. I Sverige blir Ylva och hennes ”Daniel” djupt engagerade och är med i protestmarscherna. Tillsammans tar de ett djärvt initiativ – i ett gammalt missionshus i Sorunda skapar de ett strategiskt brohuvud för Jesus och hans minsta. Snart börjar också folk från de karismatiska bönegrupperna vallfärda dit – de fyller redan Katarina kyrka med sin nya sång.

Överallt i västvärlden bryter unga upp från det etablerade och upplever att de har framtiden i sina händer. Jag dras med i protestvågen nere på kontinenten. Där möter jag också eldsjälar som pendlar mellan Jesushusen i Australien och själva eldhärden i Berkeley. Det är denna motkultur underifrån och den karismatiska förnyelsen som förändrade kyrkor av alla valörer som Ylva skildrar i sin nya memoarbok. Läs mer

Olika typer av sinnesrogudstjänster

Läs mer.

Ser vi slutet på sekulariseringen?

Jesus trendar bland unga, fler konfirmerar sig och unga män bänkar sig i kyrkan. Är Gud på väg tillbaka eller är det bara en media-trend? Frågorna belystes av forskare och andra i Immanuelskyrkan (16/9 em). EHS inbjöd till symposiet med bland andra professor David Thurfjell, professor Magnus Hagevi och docent Caroline Klintborg – under ledning av professor Joel Halldorf. Här kan du lyssna till alla bidrag! 

inskjuten text

Ser vi början på en ny besökelsetid?

På förmiddagen möttes inbjudna från församlingar som bryter ny mark när det gäller att nå bygdens folk och vår tids sökare. Här på hemsidan har vi speglat ”Jesusmiljöer” i ABC-området, men Anden tycks sätta igång processer långt utanför storstäderna. Flavia Perez och Harry Månsus delade först sina erfarenheter och intervjuades av initiativtagaren Sam Wohlin, som själv står mitt i ett uppvaknande bland New Age-sökare. Sedan ställde alla sina frågor i ett öppet samtal. Tyvärr hade den andra initiativtagaren och utfrågaren, pastor Daniel Röjås, blivit sjuk.

Klicka på bilden ovan för att komma till Nya Vägen hem!

Allt har sin tid – lyckad stafettväxling till nästa generation!

I 35 år har Harry och Lea Månsus förunnats nåden att möta pilgrimer från olika färdvägar – först i Brommadialogen och sedan i Djupare Liv. Efter vår sista konferens i S:ta Eugeniakyrkan (2019) lamslog pandemin allt och vår hemsida blev en uppskattad mötesplats med 1.500-3.000 besök per månad. Vid årsskiftet 2025 har vi fullföljt ett av våra sista bidrag – stafettväxlingen till nästa generation. Här är de tre sista:

Micael Grenholm:
Karismatisk förnyelse och socialt patos

Micael Grenholm och jag har aldrig stått på samma plattform, men ingen kommer idag så nära mitt engagemang som ny och kaxig i Sverige. Jag talade då på de karismatiska konferenserna och var samtidigt djupt engagerad i Kristna Freds och de första kristna miljökonferenserna. Som bibelteolog visste jag att båda behövs om evangeliet ska behålla sin dynamit till förändring.

I vår tid frodas destruktiva polariseringarna igen. Micael är djärv som med kunskap och skärpa vågar gå in i hetluften. Han tar upp kontroversiella frågor, men behåller en respektfull dialogvåglängd även med dem som tycker radikalt annorlunda. Här är hans vision och imponerande resurspool: Läs mer.

---

Lisa Fredlund predikar vid Stockholmsmötet

Jag följer jubileumsgudstjänsten i Storkyrkan med mäktig körsång och dignitärernas tal från hela världen. De firar 100 år efter ärkebiskop Nathan Söderbloms stora och unika ekumeniska möte. Nathan var ett barn av folkväckelsen och fick som 23-årig student livsavgörande impulser när han lyssnade till evangelisterna Moody och Mott i USA. Inte minst Sankeys innerliga väckelsesånger grep honom.

Exakt 44 minuter in i SVT-sändningen är det precis som om vi hamnar in i en annan klimatzon. En för mig okänd kvinnlig pastor dyker upp i Storkyrkans predikstol. Jag blir helt tagen av hennes mod att byta de högstämda, klerikala orden mot hjärtats personliga och innerliga språk. Hon talar minst lika konkret och jordnära om mötets tema fred och rättvisa som de andra – men med ett visionärt och bildmättat språk.

Predikan känns som en hälsning på länk från Dwight L. Moddys väckelsehärd i Noorfield där Nathan – tillsammans med 370 andra studenter – fick livsavgörande intryck. För mig kändes det också som en hälsning från min hembygds kapell i Österbotten där jag laddades som ung. Efter kriget sände många förkunnare på samma våglängd, inte minst min mor som var sångarevangelist.

 Här är länken till SVT:

---

Samuel Hall: Ett kristologiskt miljömanifest

Jag lärde känna Samuel Hall då vi båda höll föredrag på Rättviksseminariet på Stiftsgården på Siljans strand. Det är hisnande och hoppfullt att få samarbeta med en eldsjäl som är 60 år yngre! Samuel är präststuderande på Johannelunds teologiska högskola i Uppsala och då engagerad i rörelsen Fridays for Future som hans föredrag utgick ifrån. Sedan dess har han hunnit med en konferens tillsammans med biskopar, ett seminarium på Bokmässan, att vara klimatambassadör i Svenska Kyrkan, tidningsintervjuer, studentpaneler och församlingsbesök.

Det som förenar oss är inte bara framtidsengagemanget utan försöken att ge vår tids existentiella utmaningarna en bibelteologisk belysning. Jag bad om en sådan text och fick en ganska djupsinnig – den gränsar till mystiken. Läs mer

Här är de övriga i startfältet: 

Alex Bengtsson Andligt uppvaknande	Elin Hansson Brustenhet och helande	Joel Mauricio – en bro mellan kyrka och kulturliv Fotograf: Elvira Glänte Läs mer.

Rachel Terenius Brobyggare på Livets Ord	Flavia och Leo Perez Heart Sthlm	Sebastian och Isabella Stakset Fenomenet Sebbe Stakset

Saadiya och Daniel Back Home Stockholm	Annelie Anderberg och Maria Engelbrektsson (Grön kyrka). Ett Jesus-manifest	Sam Wohlin New Age och törsten efter Gud

Joel Halldorf, författare och teologieprofessor. Nyhetsbrevet Valv för Vägens folk	Borgenbacks har gått vidare – Rickard är nu kyrkoherde och Helena blir föreståndare på Wettershus (1 mars). Läs mer	Magnus Helmner (diakon, pilgrimssångare och Ny Gemenskap) arbetar nu på Stockholms Pilgrimscentrum. Läs mer

Vägens folk – vår tids alternativrörelse

I många gröna kyrkor är man för det mesta fokuserad enbart på kyrkfolket, typ vi i Svenska Kyrkan, i Equmeniakyrkan, Pingst, i Bilda och Sensus. Hos Pilgrimsfolket vandrar i stället sökare, oroade, engagerade och troende tillsammans under de hisnande, kosmiska valven. När vi delar känslor och erfarenheter kring lägerelden, då inser vi att Guds verkstad och potential att lösa problemen är mycket större än kyrkan. Läs mer

Alex Bengtsson är 40 år, men det är otroligt vad han hunnit med – både av höjder och bottennapp där allt kunde ha slutat Läs mer Våra samtal påminner om samarbetet med Anders Carlberg och Fryshuset när Brommadialogen lyfte från startbanan och fick sin flyghöjd.

Kapellet är en ny spännande företeelse som vill nå ut och sätta ord på den väckelse som kan skönjas i marginalerna. I en ny text lystrar Alex till ”väckelseropet” som än idag går genom städer och byar Läs mer

Stafettväxlingen är i full gång

 

Kjell Lönnå, körer och solister gjorde Elimkyrkan mitt i Sundsvall till ett musikens tempel. Gunnar Grossby, pastor och social entreprenör av Guds nåde, gjorde kyrkan till Guds verkstad – ett fältsjukhus för sårade på väg tillbaka till livet. Han var fängelsepastor på flera anstalter och inom frivården i kyrkans regi rehabiliterades många från missbruk och kriminalitet. Därför valde SVT att sända sin första sinnesrogudstjänst från Elimkyrkan med Gunnar Grossby som mötesledare  och Harry Månsus som predikant nyårsdagen 1997.

Elin Hansson är en av dem som tog över stafettpinnen från Gunnar när han alltför tidigt bröts ner av cancer. Sedan dess har hon varit ett ankare i sinnesrogudstjänsterna som fortfarande tillhör de mest välbesökta i landet. Även pastor Elisabeth Ågren har fångat in evangeliets grundackord och sänder på brustenhetens våglängd. Vi kan lyssna till Elins Life Story och Elisabeths predikan i en sinnesrogudstjänst på Youtube här

Vi tackar Elin för hennes fascinerande berättelse om resan vidare – från alkoholist till evangelist för sårade i ett samhälle där alltfler mår psykiskt dåligt Läs mer

Avhandling om Brommadialogen och kristen recovery

Pingstvännen Helena Rönnberg arbetade på Filadelfiakyrkan/förlaget i Helsingfors när hon kom till Brommadialogen första gången 1997. Hon blev stamkund där vid sidan av sina teologiska studier vid Åbo Akademi. Tio år senare disputerar hon och blir luthersk präst i Borgå stift, men är en hängiven ekumen som odlar kontakter med allt Guds folk i kyrkan och tolvstegsrörelsen. Läs mer

Nyhetsbrevet Valv för Vägens folk

Det började med biskop Lennart Koskinen som hälsade ”Gomorron, Gud” på äkta finlandssvenska i sina populära radioandakter. Sedan tog prästen Olle Carlsson, författare och nykter alkoholist, över stafettpinnen och var stamgäst i teve-sofforna ett antal år. Idag är det Joel Halldorf, författare och professor i teologi, som tillfrågas närhelst media vill spegla religionens återkomst i ett Sverige som byter andlig klimatzon. Vi kan följa det spännande skeendet varannan vecka genom Nyhetsbrevet Valv (gratis) som Joel beskriver så här:

– Valv är en ideell förening som vill uppmuntra till andlig fördjupning, gemenskap och goda samtal. På så sätt vill vi bidra till ett samhälle som tar det oändliga i människan på allvar. I en tid av distraktioner och polarisering vill vi lyfta fram goda exempel på eftertänksamhet, fantasi och mod.

Länk till Nyhetsbrevet Valv.

Hämmar bibeln eller befriar?

Jag är pinsamt medveten om att bibel, religion och fromhet kan förkrympa ett människoliv och stänga in oss i sektliknande bubblor. Min egen erfarenhet är dock en helt annan. Det var mötet med profeterna och bibelns Jesus som sprängde loss mig ur traditionens grepp och förde mig ut i ett öppet andligt landskap. Där visade sig de tusenåriga texterna ha en förunderlig resonansbotten även hos ett sekulariserat folk.

Jag har skildrat dynamiten som sprängde loss mig i flera tidigare böcker. Den senaste tiden har många nya kontakter hittat till hemsidan och här är en kortversion av de chocker bibelordet utsatte mig för. Det ledde fram till ett teologiskt grundackord som ligger till grund för både böckerna och hemsidan. Läs mer

Vägens folk – då och nu

Under tre intensiva år verkade Jesus som diakon, rabbi och profet från morgon till kväll. Hans budskap och rörelse växte i popularitet och de politiska och religiösa ledarna valde att avrätta honom på en galgbacke utanför Jerusalem. Men det gick inte att tysta honom och än idag attraherar han människor utöver hela vår värld.

 

Vi ser också filmen Jesus Revolution om Jesusfolket i Kalifornien. Vi blir djupt berörda och känner igen platserna. På nittiotalet gjorde vi en studieresa till hippie-folkets, New Age och Jesusrörelsens legendariska ställen. Vi intervjuade världens främsta New Age-expert – Gordon Melton, vid University of California i Santa Barbara.

Samtidigt upplevde vi hur New Age-folket och andra sökare vällde in på Brommadialogen och fyllde våra utrymmen till bristningsgränsen. Både studieresan och konferenserna skildras i Den kosmiska katedralen (1996). Läs mer.

Förhoppningarnas expedition – en motkultur

Ylva är ung och förälskad i Daniel som han kallas i boken. Båda brinner för samhällsfrågorna och marscherar mot atombomben, apartheid, hormoslyr, kapprustningen,Vietnam – och för fred, U-landsbistånd och Alternativ jul med hemlösa. I samma anda leder Anders Carlberg Kårhusockupationen och stiger fram som en av Sveriges främsta sociala entreprenörer med bas i Fryshuset.

Jag läser teologi i det fredliga Schweiz och bevittnar hur revoltvågen rullar in bland studenterna vid Zürich universitet – men tar sig andra uttryck där. Studenterna kräver medbestämmande för arbetarna i företagen. Poliserna sätter in sina högtryckssprutor mot de sittstrejkande som stoppar spårvagnarna vid Hauptbahnhof.

Jag blir studentkårens ordförande just när det tar eld på det teologiska seminariet utanför Zürich. Kulmen nås när vi strejkar från föreläsningarna. När protesten inleds har studenterna representation endast i en kommitté för ”social events”. När den avblåses finns studenter med i besluten om seminariets ekonomi och tillsättandet av professorer. För rektorn blev det outhärdligt – han valde att återvände till Sydstaterna.

Jesusrörelsen inkarneras i ”Huset” i Sorunda

Ylva blir känd som den unga lovande poeten som ”dricker Coca-Cola med Jesus”. Paret köper ett missionshus och snart börjar en brokig skara söka sig dit. De har slående likheter med dem vi ser på filmer om Jesusfolket i Kalifornien. Förebilden både i Kalifornien och i Sorunda är den brokiga flock som vandrade på Galileens stigar och stränder efter sin rabbi Jesus. Hans fest och protest-rörelse hade nu fått ett nedslag i Sorunda söder om Stockholm.

Vid samma tid mötte jag radikala ledare som pendlade mellan Jesushusen i Australien och revoltens eldhärd i Berekley, Kalifornien. De mellanlandade på seminariet där en av dem skrev en avhandling om Jesus-efterföljelse. Så snart Athol Gill disputerat återvände han till Australien som seminarielärare och startade Jesushuset i Brisbane. Den mest magnetiska av dem hette John Hirt som tillsammans med sångaren Peter Campbell besökte oss i Stockholm och medverkade vid den stora Jesusfestivalen i Humlegården.

Den karismatiska rörelsen möter sången underifrån

Många från de snabbt växande karismatiska bönegrupperna i Stockholm sökte sig till ”Huset” i Sorunda. Dessutom fyllde de Katarina kyrka på Söder med bön och lovsång när Helge Fosseus var kyrkoherde där. Samtidigt går diakonen i Katarina, Hans-Erik Lindström, ut i Stockholmsnatten med ryggsäcken packad med termosar och smörgåsar. Det blir fröet till Ny Gemenskap som än idag möter hundratals utsatta varje dag. Hans-Erik ledde dessutom protestmarschen från Stockholm till Uppsala Möte 1968 där Martin Luther King skulle tala – men mördades strax innan.

Dessa olika delar av evangeliet flyter samman vid den stora Nordiska karismatiska konferensen i Katarina kyrka med temat En ny vision. Det är mitt första möte med Ylva. Hon sitter med i ledningsgruppen på podiet som gett mig uppdraget att tala om den utmanande visionen vid ett stort kvällsmöte: Förnyad församling – förnyat samhälle. Ämnet är laddat bland lovsjungande karismatiker och jag är spänd inför det ansvarsfulla uppdraget. När jag reser mig på väg till talarstolen skyndar Dagens chefredaktör Olof Djurfeldt förbi mig. Han frambär ett märkligt profetiskt budskap som öppnar åhörarna för min predikan.

Den stora tröttheten drabbar eldsjälarna

Precis som författarinnan Vibeke Olsson har Ylva en skarp och ärlig tidsanalys. Jag lystrar genast när hon mitt i all hängivelse plötsligt börjar tala om den stora, sugande tröttheten. Jag fanns då med i planeringen av ett himlastormande projekt då vi skulle ut på turné genom Sverige. Kay Pollak och jag skulle hålla seminarier och musikern Anders Nyberg skulle öva in en ny Folkmässa med lokala körer. I ett stort tält kunde man se visionen av ett nytt alternativ Sverige. Tyvärr drabbades alltfler av den stora tröttheten, leden glesnade och visionen rann ut i sanden. Ylva beskriver företeelsen:

– Det fanns en tyngd som vilade över oss alla. Förhoppningen om frihet kunde bara avsmakas i små klunkar. Vi frågade oss: Varifrån kommer den här tröttheten? Vad är det som tar kraften? Bara genom att göra det vi gör utmanar vi allt som vill ta makten över människorna. Om vi värderar det vi gör i termer av resultat kommer vi ingen vart. Det handlar om att vara ett tecken.

Ylva Eggehorn intervjuas om sin nya bok i Filadelfiakyrkan. Här!

Jesusrörelsen är större än vi tror

Det är glest i kyrkbänkarna en vanlig söndag förmiddag, men det är sannerligen inte hela bilden av Norrmalmskyrkan. När jag såg 400 av Jesu minsta välla in genom kyrkporten – hungriga efter mat och gemenskap, då förflyttas jag som bibelteolog till Galileens stränder och känner dofterna därifrån. Även om lärjungarna efter tre år med Mästaren slirade betänkligt med lärosatserna, så fortsatte de att göra vad de sett honom göra – och en gråmulen lördag hade det nått ända upp till Vasastan. 

Jag var hungrig och ni gav mig att äta …

Det är lördag kl 12 när Norrmalmskyrkans port öppnas och in väller Jesu minsta – närmare 400! De kommer skygga med sina bylten som uteliggare, andra stödda på rullatorer, men även många unga och uppenbart slitna. Åtskilliga är flyktingar som inte har råd att äta sig mätta.

Jag är bibelteolog och blir starkt berörd av åsynen. Han levde några intensiva år bland utsatta på norra Galileens stränder, nu väller de in i Vasastan i ett norrfånget land som inte ens fanns på kartan då. Rörelsen lever vidare med full kraft, men tyvärr går den fortfarande under radarn för många. Här är kyrkorna i Stockholm som inbjuder till Lunch i Gemenskap varje lördag hösten 2024 – precis som de gjort år efter år Läs mer

Anette Kyhlström informerar de trettio frivilliga. Det vill till att allt funkar i den helt fullbokade ”restaurangen”. Det viktigaste är att vi alla visar medmänsklighet– att alla gäster bemöts med värme och respekt, säger hon Jag frågar en ung man som ansvarar för insläppet varför han är här:

– Till vardags är jag väktare och måste ofta ta i med hårda nypor, kanske avhysa folk, men innerst inne anser jag att vi alla har samma människovärde. Därför är så fint att stå här på lördagar och få visa en annan sida av mig.

Borden är dukade till fest. Läs mer.

Jag satt i fängelse och ni besökte mig

Efter heta adrenalinkickar med droger, skottsäkra västar, blåljus och kriminalitet hamnar alltfler unga hit – till ensamheten i en cell, instängda med starka känslor och minnesbilder. Här sitter de i månader i väntan på sin dom,  i värsta fall  upp till ett år på grund av platsbristen.

Det är in i denna slutna värld 180 präster, pastorer och diakoner beger sig vecka efter vecka, år ut och år in. En av de mer erfarna är Olle Jonasson, pastor och socionom. Han låter oss blicka rakt in i den värld som skrämmer alltfler i tevesoffan om kvällen. Efter lång erfarenhet vet han också vad som behövs för att bryta våldsspiralen.

Läs mer

Behöver samhället syndabockar?

Jag lystrar när jag hör en fängelsepräst formulera sig i intervjuer både i Finland och Sverige. Hon heter Hanna Backman och jobbar på högriskanstalten Hall i Södertälje. Enligt henne har vi alltför lätt att döma och kategorisera människor – att placera ondskan utanför oss själva. Trots att hon är ensam i ett rum med klienter som begått grova brott känner hon sig alltid beskyddad.

I intervjun i det populära ”Himlaliv” (YLE-teve) skildrar hon sitt arbete och sin människosyn. Jag är tagen att någon så klockrent kan beskriva mötet med brottslingar i djupaste förnedring och smärta. Hon säger: Jag är en kropp som gestaltar kyrkan. Jag har andra ord för samma sak: Vi representerar ett Ansikte i tillvaron som utstrålar, Det finns inga hopplösa fall och det är aldrig för sent så länge hjärtat slår!

Här är länken till programmet (19 min): Himlaliv

PS. När jag tog kontakt med Hanna fick jag plötsligt veta att vi kommer från samma hembygd och fromhetsmiljö. Hennes pappa är pingstpastor och en av mina vänner sedan årtionden.

 

Home Stockholm – strid vid främsta linjen

Redan 1865 förklarade William och Catherine Booth krig mot fattigdomen i östra London under parollen Soup, Soap and Salvation. Så föddes Frälsningsarmén. Även Kjell och Anki Karlsten strider i Frälsningsarméns främsta linje i Sverige. I januari 2021 startade de tillsammans med Sebastian Stakset Heart Sthlm på Söder.

I augusti 2022 öppnade Karlstens en ny frontlinje mot missbruk och kriminalitet i Sundbyberg – Home Stockholm. Målgruppen är människor som vill hoppa av en destruktiv livsstil, de flesta i åldrarna 20-45 år.

Home växer och startar samarbete för hemlösa

Vid vårt besök i april (2025) anvisas vi de sista platserna. Det är fullt både i kyrksalen och i Caféet. Home har sedan starten vuxit till ett 70-tal medlemmar och frälsningssoldater. Sedan 1 april har kåren gått in i ett nytt samarbete med Hållplats Frälsningsarmén, en uppsökande verksamhet som syftar till att förhindra att människor etableras i hemlöshet.

Pontus Ahlén, en av Homes frälsningssoldater, har anställts i verksamheten som brobyggare till församlingen och nya, friska relationer i Home. Pontus predikade i gudstjänsten och jobbar deltid i Sundbyberg och deltid i det uppsökande teamet tillsammans med Jenny Alm vid Centralen.   Han är själv ett mirakel vars Lifestory väcker hopp om att förändring är möjlig. För tre år sedan stod han högst uppe på Skanstullsbron och tänkte – nu får det vara slut! Läs mer

Ett samarbete med LP-verksamheten

Sedan årsskiftet 2022/23 är ett samarbetsavtal tecknat mellan LP-verksamheten och Frälsningsarmén där man hjälps åt både med personal och ekonomi. Daniel Back från LP-verksamheten är både pastor i Home och regional ledare för LP-verksamheten i Stockholm. Han har rika ekumeniska erfarenheter med i bagaget: Uppväxt och aktiv i Siljansnäs pingstförsamling, Vineyards teologiska skola, tre år på Örebro missionsskola och andrepastor i Korskyrkan. Där startade han första Kafé i Gemenskap och satt senare i Ny Gemenskaps styrelse. Han känner Frälsningarméns arbete väl efter åren som chef för Templets sociala arbete (2016-2022).

Ett unikt ekumeniskt pionjärprojekt.

I Frälsningsarmén har man sedan starten 1865 inget nattvardsfirande och inga dop. Genom samarbetet med pastor Daniel Back och LP-verksamheten firas i Home både nattvard, i regel en gång i månaden, och även dopgudstjänster i samarbete med Solna Pingstkyrka.

LP-verksamheten stödjer också en kvinnogrupp SWAP – Från mörker till ljus, ett samarbete mellan Home och St Clara kyrka. Kvinnorna kommer från olika länder och bakgrunder och stödjer varandra. Gruppen leds av blivande frälsningsofficer Saadiya Back. De träffas på båda platserna; sjunger, gör hantverk, utflykter och andra roliga aktiviteter tillsammans. Verksamheten inkluderar även kvinnornas barn. Sångarparet Daniel och Saadiya Back sjunger ofta tillsammans med dem. Här är gruppen i full aktion på Home:

Home är Guds verktygspool 

* Krukmakarens Hus – ett helhetsinriktat rehabiliteringsprogram. 

Man arbetar individanpassat med fokus på sex nyckelområden: fysisk, psykisk, social och existentiell hälsa, arbetsförmåga och ekonomi. Home samarbetar med olika aktörer och myndigheter. Utmaningen är att hitta ekonomi som gör det möjligt att ta in fler deltagare i programmet. Man ser gärna ett närmare samarbete med Kriminalvården och söker just nu vägar till finansiering av programmet. Programansvarig: Ann-Christine Karlsten tillsammans med Carolina Lövmark. (mer info: www.fralsningsarmen.se/home).

* ”Workship” – ett gym för kropp och själ

Man jobbar med fokus på relationsbyggande, enkelhet, frälsning och andligt föräldraskap. 

I lokalerna finns ett gym. Anders Eriksson Sjöberg och hans fru Sofie Sjöberg leder verksamheten.  Sofie är psykolog och Anders, som själv har ett förflutet i mörker och misär, är idag en framgångsrik personlig tränare och en stark förebild för många av deltagarna. Anders och Sofie är också med i Homes ledningsgrupp. 

Befriad ur ett djävulskt medberoende – i Kartellens skugga

Flavia växte upp i miljonprogrammet i Jordbro med en mamma som led av psykisk ohälsa och en kriminell pappa som avtjänade långa fängelsestraff på Kumla och Hall. När man läser hennes hjärtskärande livsberättelse är det närmast obegripligt att det är samma person som står i talarstolen och utlyser ”ett nådens år från Herren” över Stockholm. Vi står öga mot öga med inget mindre än ett mirakel, en Jesus-revolution! När det var som mörkast mötte hon Jesus – inkarnerad i ett fotbollsproffs från Uruguay.

Den här kvällen är hennes ämne: Vad är kyrkan? Det är inte en religiös gemenskap av präktiga och lyckade människor. Nej, kyrkan är Guds sjukhus – hans egen akutmottagning. Här på Söder har han ett ”fältsjukhus” dit sårade kommer och förbinds. Det är bara början, åtskilliga remitteras till Hjärtkirurgen, som kan befria från ingrodd ondska och destruktiva tankemönster. I den här kyrkan går inte livet på räls, här räknar man med återfall och kamp, men också med hopp och seger, när vi bär varandras bördor.

Inte en enda en som är här ikväll är här av en slump, avslutar Flavia. Gud älskar oss varenda en och har en plan för var och en av oss. Även våra mörkaste erfarenheter kan med hans nåd användas för att sprida ljus och hopp till andra i vår utsatta stad. Vår kallelse är att fortsätta Jesus-revolutionen utifrån hans egen programförklaring: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.

 

Celebrate Recovery – sårbarhetens hemvist på Livets Ord

Jag heter Rachel Terenius, gift med min ungdomskärlek Olle och mamma till fyra barn. Till vardags är jag distriktsläkare, specialist i allmänmedicin på en vårdcentral i Uppsala. Numera arbetar jag endast 60% på vårdcentralen för att två dagar i veckan leda själavården i församlingen Livets Ord.

Direkt när jag fick ansvaret för själavården för tre år sedan, insåg jag att här behövs Celebrate Recovery. Det fanns familjer som levde i medberoende till en familjemedlem med ett beroende. Det fanns människor med djupa trauman som behövde en djupare process. Det fanns många med ovanor kring mat, att äta för mycket eller för lite, shopping mm som behövde hjälp att bryta sig destruktiva beteende som la krokben för dem. Det fanns många med bitterhet efter år av oförlåtelse. Läs mer

* Livets Ord nyckelspelare i Celebrate Recovery (Torbjörn Freij) Läs mer

Guds verkstad för återbruk

Den miljonhövdade tolvstegsrörelsen föddes när en nykter alkoholist talade till en annan lidande alkoholist. Läs mer Ingen kompetens kan heller ersätta när en kriminell talar till en annan kriminell. Samma djupa identifikation uppstår när två medberoende möts och delar sina erfarenheter av att i åratal tömt den djävulska bägaren. Flavia Perez, en gång djupt medberoende och René Lobos, tidigare djupt kriminell, har sin arbetsplats i Guds verkstad. Båda har under några år slipat sina verktyg på Fryshusets avhopparprogram.

Fryshuset och KFUM förknippas mest med basket och rockmusik. Vad många inte vet är att svenska KFUM är ett direkt utflöde från den sociala väckelse bland ungdomar och barn från utsatta områden i Chicago som leddes av evangelisten Dwight Moody och John Mott, social entreprenör och fredspristagare. Jag mötte Anders Carlberg och samarbetade med Fryshuset under deras mest innovativa period. En höjdpunkt var vår dialogpredikan i Fryshusets stora tält på Mynttorget under den första Vattenfestivalen (1991). Det var då jag insåg att Anders Carlberg inte bara är en av 1900-talets största sociala entreprenörer i Sverige – utan också en “profet” som med Jesus som förebild utmanar både politiker och kyrkor. Läs mer

Följ mig – till de spetälskesjuka i Afrika!

Redan som nioåring spelar Albert Schweitzer orgel i sin pappas kyrka och blir senare en av 1900-talets främsta Bachtolkare. Som 24-åring tar han en doktorsgrad i filosofi och senare två till – i teologi och i medicin. Den röda mattan ligger utrullad för den multibegåvade ynglingen. Då överraskar han alla med sitt beslut att bli missionsläkare bland fattiga, sjuka och spetälskedrabbade i djupet av Afrika. Här är hans förklaring:

– Han kommer till oss som en okänd … vid kanten av sjön. Nu talar Han till oss med samma ord: ”Följ mig” och utmanar oss att fullborda det uppdrag han måste förverkliga i vår tid … för dem som väljer att lyda Honom … kommer Han att uppenbara sig själv, i det slit, konflikter och lidande de kommer att gå igenom i Hans närhet. Och genom ett obeskrivligt mysterium kommer de genom sin erfarenhet att förstå vem Han är.

Vem kunde ana att den enkla lappen som spreds mellan vänner sensommaren 1992 skulle starta en andlig rörelse som har vind i seglen 30 år senare? Minst åttio procent vid de första sinnesrogudstjänsterna var inte kyrkligt aktiva och det skapade en säregen atmosfär. Sår lades till sår och hoppet fick näring när vi fattade varandras händer och bad Sinnesrobönen tillsammans.

Sinnesrogudstjänsterna och den ursprungliga Jesusrörelsen

Jag räknar mötet med ”Claes” som sinnesrogudstjänsternas födelsestund. Han kommer in i mitt samtalsrum på behandlingshemmet Noor för att tacka och säga adjö. Ansiktet lyser när han berättar om beslutet att gå ”hem” till den frikyrka han tillhört som ung. Efter en tid möter jag honom igen, men ansiktet lyser inte längre. Jag frågar hur det gått och här är svaret som jag minns det:

– Jag gjorde försök att komma in i gemenskapen, men det gick inte så bra. Så snart gudstjänsten är slut rusar alla till kyrkkaffet, var och en till sin grupp. Det är precis som om ingen ser mig och då slår skuld- och skamkänslorna till igen – jag duger inte!

När jag hör orden och ser det sorgsna ansiktet flammar en eld upp i mitt inre. Om Claes och mina patienter inte passar in i kyrkorna, då är inte dessa längre bärare av den ursprungliga Jesusrörelsen. Det mest kännetecknande för Jesus var att trasiga och skamfilade människor drogs till honom, han såg dem och de fick en ny värdighet när han bröt brödet i deras gemenskap. (Min resa, sid 129f)

När Claes lägger ner veteranernas krans utanför Finska Kyrkan i Stockholm på de stupades dag den 19 maj frågar jag honom: Är det inte dags efter mer än tre årtionden att ”Claes” blir Eric? Han svarar gärna och här är hans Lifestory Läs mer

Hängiven andlighet – på brustenhetens våglängd

År 1992 tog Harry Månsus initiativet till sinnesrogudstjänsterna som på femton år spred sig till 150 kyrkor i landet. Läs mer. Senare inbjöd Olle Carlsson till de tolvsteginspirerade mässorna i Allhelgonakyrkan och Katarina kyrka. Där samlas än idag skaror av kyrkfolk och sökare. Det är den erfarenhetsbaserade andligheten på brustenhetens våglängd som attraherar.

Olika typer av sinnesrogudstjänster

De första årens sinnesrogudstjänster i Bromma var ett möte mellan två världar. Vi fick lyssna till en ärlig och berörande livshistoria från tolvstegsrummen. I predikan skildrades Jesu möte med sin tids människor i liknande behovssituationer. Det fanns ännu inget specifikt fokus på de tolv stegen.

Stegen och Stora Boken gör entré

Sinnesro fick ett tidigt och starkt fäste i Elimkyrkan i Sundsvall under pionjären Gunnar Grossbys ledning. Vid ett besök fann jag att resan med de tolv stegen var ett tydligt fokus, ja, man läste ett kapitel ur AA:s grundbok i gudstjänsten.

Idag fokuserar sinnesrogudstjänsterna i Bromma, Sundsvall och på många håll i landet på tillfrisknande enligt Stegen – både i delningen och predikan. Det är den mest ärliga och jordnära vägledning man kan få om det som kyrkan kallar helgelse. Tolvstegsfolket kallar det tillfrisknande.

Själavårdaren och terapeuten Larsåke W Persson har medverkat i sinnesrogudstjänster ända från starten i Betelseminariets kapell i Bromma 1992. Läs mer. Som ingen annan har han i bok efter bok visat hur Sinnesrobönen och Stegen kan berika och fördjupa vår livstolkning och mognad som människa och kristen.

Sinnesro blir meditativa gudstjänster

De första tio åren spred sig sinnesrogudstjänsterna som en löpeld till 150 kyrkor i landet – åttio procent av dem i Svenska Kyrkan. På vissa håll fördjupade man sig inte i tolvstegsprogrammet, utan lade in sin egen förståelse av begreppet ”sinnesro”. Där utformade sig meditativa gudstjänster med Sinnesrobönen i centrum – men utan koppling till de tolv stegen och utan livsberättelser från tolvstegsrummen.

Den finstämda Sinnesro-boken av Ida Wäreborn och Agneta Almqvist representerar denna meditativa typ av sökarvänlig gudstjänst. Vi får ta del av deras reflektioner och tankar (predikan) som följs av en längre tystnad i gudstjänsten. Sinnesrobönen står i centrum, men de tolv stegen lyser med sin frånvaro. Samtidigt är de angelägna om att formen, handlingarna och nattvarden i en sinnesrogudstjänst bevaras så att man känner igen sig i olika delar av landet:

– Innan vi började fira sinnesromässor i Vinslöv besökte vi andra församlingar där sinnesromässor firades. Det är viktigt att vi gör likadant så de som kommer till våra sinnesromässor känner igen sig oavsett var i Sverige vi besöker den här formen av gudstjänst.

Den sökarvänliga atmosfären – några citat:

– Det finns i sinnesrogudstjänster och mässor ett personligt tilltal och en gemenskap bland oss som deltar som har sin grund i att vara människa med alla dess möjligheter och svårigheter. Det finns en uppriktighet och ärlighet kring sprickorna och brustenheten inom oss som hjälper oss att få syn på Guds ljus som lyser in i sprickorna.

– Fokus i mässan, både före, under och efter är att skapa en inbjudande, vänlig och öppen atmosfär där besökare kan känna sig trygga om vi är vana att fira gudstjänst eller inte. Intentionen är att oavsett bakgrund, sinnesstämning, erfarenheter och personligheter så möter vi varandra i ett tryggt rum där vi delar liv och öppnar för Guds tilltal och närvaro.

 

Sinnesrons marschaller tändes i Bromma

Den 27 september 1992 tändes sinnesrons marschaller för första gången i höstmörkret utanför Betelseminariet. Efter ett år var kapellet med sina 145 sittplatser för litet och gudstjänsterna flyttade till Kyrkan vid Brommaplan. Därifrån spred sig gnistorna till City, Sverige, Norge, Island, Kanarieöarna – och nyligen också till Thailand.

Efter trettio år är atmosfären fortfarande densamma när vi bildar en stor ring framför altartavlan med den gode herden som funnit sitt förlorade får. Vi sjunger Må din väg gå dig till mötes och ber Sinnesrobönen. Harry Månsus (initiativtagare):

När jag ser längtan och hoppet i ansiktena fylls jag som teolog av tacksamhet – närmare Jesusrörelsen för 2000 år sedan kan man inte komma! Det var ju detta jag vigde mitt liv åt som tonåring under pingstvännernas vita, fladdrande tältdukar i Österbotten.

I sinnesrogudstjänsterna sänds evangeliet på hjärtats språk och på brustenhetens våglängd. Vid sidan av predikan och livsberättelserna har sången, musiken och ljuständningen en central roll.

Vi fick uppleva en verklig ny höjdpunkt i höstmörkret  när “spontankören” sjöng Py Bäckman-sånger under Rose-Marie Engström ledning – med Joel Mauricio som solist (se ovan). En annan eldsjäl och sångare i Bromma är Hans Johansson som numera medverkar i sinnesrogudstjänster och även konserter på olika håll.

Sinnesrons starkaste fäste

Gunnar och Birgitta Grossby satt försynt längst bak på temadagen om Sinnesro på Brommadialogen. Snart nås vi av rapporter om hundra deltagare i deras sinnesrogudstjänster i Elimkyrkan i Sundsvall. Det var i samarbete med dem SVT sände den första sinnesrogudstjänsten på nyårsdagen 1997. “TV-biskopen” Bengt Bergius bad mig spegla tonen och budskapet från de första gudstjänsterna – här är mitt försök! Läs mer

Larsåke W Persson, själavårdare och “sinnesro-författare”, predikade vid den första sinnesrogudstjänsten i Elimkyrkan. Gunnar Grossby blev en välkänd sinnesro-ikon, etisk rådgivare och social entrepenör, men bröts alltför tidigt ner av cancer. Eldsjälen Elin är en av dem som burit arvet från Gunnar vidare genom åren. Sinnesro i Elimkyrkan har tagit ett djärvt men också kontroversiellt beslut. De har valt att lägga ut flera av sina sinnesrogudstjänster på YouTube. Det ger folk ända ut i glesbygden möjlighet att vara med och vi får alla göra ett eller flera “studiebesök” – utan att ta tåget till Sundsvall.

Här är länken till sinnesrogudstjänsten den 20 augusti (2023) där vi möter eldsjälen Elin och kan lyssna till pastorns dramatiska predikan:  Länk till programmet

Väckelsen knackar på kyrkans dörr – men vill vi ha den?

När 100-200 samlas i Elimkyrkan på söndag kvällar är det fullt av mirakler i bänkarna. Många har varit vid vägs ände, men de bad om hjälp och fick ett nytt liv. Nu brinner de av längtan att föra hoppets andlighet vidare till andra som lider.

Samtidigt utmanar de kyrkfolket på kyrkans egen planhalva. De tar nämligen det som förr kallades helgelse på fullt allvar – ett steg i taget. De kallar det tillfrisknande, att ärligt och ödmjukt söka Guds vilja en dag i taget. Vi är tacksamma för två färska rapporter och en Lifestory direkt från detta löftesrika andliga uppvaknande. Gör gärna ett ”studiebesök” tillsammans med 200-500 andra och ta del av en sinnesrogudstjänst på Youtube! Läs mer

Nu blinkar hoppets fyrbåk i Visby

Metodistförsamlingen i Visby hotades av nedläggning när den plötsligt fick vind i seglen från oväntat håll. De beslöt att lära känna tolvstegsfolket som var hyresgäster i Vårdklockans kyrka med vidunderlig utsikt över havet och hamnen. Det ledde till en sinnesro-ton som nu genomsyrar inte bara deras välbesökta sinnesrogudstjänster – utan alla möten i kyrkan.

Diakonen Lilian Edman skildrar deras resa från präktighetskultur till ärlighetskultur Läs mer. Texten uppdateras av pastor Ann-Christine Lindholm Läs mer.

Andrum Brynäs – Guds recovery-verkstad

På nittiotalet fylldes kristna tidningar av reportage om sinnesrogudstjänster, tolvstegsgrupper och dialoger i Stockholm. Plötsligt kom det överraskande rapporter om ett liknande arbete i Gävle. Jag inbjöds att medverka där och inser då att i Gävle med omnejd händer mer än i Stockholm – om man tar hänsyn till folkmängden.

Många av grupperna i Andrum Brynäs arbetade utifrån Keith Millers recovery-klassiker Steg in i livet (som kom ut i tre upplagor). Eva Stibe var en resursperson i teamet och snart utgick grupper även från hennes tolvstegs-böcker. Vi tackar henne för speglingen av 20 år och mot slutet nämns hennes böcker. Läs mer

Sinnesro – från Tromsö till Pattaya

Det är märkligt vad ett tips under en skidtur på Hardangervidda kan få för konsekvenser. Det leder till att metodistprästen Yngvar Ruud startar sinnesrogudstjänster i Norge – först långt upp i norr, senare i Oslo och Bergen. Nyligen firade de två skidåkarna ett jubileum i Tromsö för världens nordligaste sinnesrogudstjänst. Deras nätverk bidrog också till att världens sydligaste nyligen startade på semesterorten Pattaya. Läs mer

Ninna Edgardh har gett oss en ovärderlig skildring inifrån hur sinnesrogudstjänsterna i Svenska Kyrkan startade, spred sig och berikades genom nya målgrupper i boken Vägar till befrielse (sid 165-180). Vid skrivandet hade hon just avslutat en prästtjänst i Salabackekyrkan (Uppsala) som fått tillåtelse att fira gudstjänsten som församlingens huvudgudstjänst. Hon skriver:

– Sinnesrogudstjänsterna har växt fram som ett svar på behov som handlar om liv och död. Det är i den livsnerven som fröet finns till en vidare andlig förnyelse inom Svenska Kyrkan. Sinnesrogudstjänsten sätter den mänskliga sårbarheten och beroendet av Gud och varandra i centrum . Läs mer.

 

Tre Sinnesro-ikoner i Svenska Kyrkan

Ingen kommer någonsin att slå Jan-Erik Isakssons rekord (kyrkoherde, etisk rådgivare och Gävles mest kända alkoholist). Under en hängiven livsinsats för Sinnesrofolket i 25 år har han haft ofattbara 2.000 ”femtestegs-samtal” och i två årtionden samlat 150-300 till sina sinnesrogudstjänster i Staffans kyrka. Vi är tacksamma till Ninna Edgardh (präst och professor emerita) som intervjuat honom utförligt och dokumenterar ett rikt arv av insikter och erfarenheter (se nedan).

Vi är också tacksamma till Tomas Andersson Wij som i Boken om Recovery dokumenterat två andra ikoner i Svenska Kyrkan. Ingemar Simonsson blev rikskändis när han som kyrkoherde i Båstad gick främst i protesterna mot att apartheid-regimen i Rhodesia tilläts tävla i tennis i Båstad. Senare fick minst lika stor uppmärksamhet när han satt i teve och berättade att han är alkoholist och varit på behandling. Senare blir han etisk rådgivare på samma Nämndemansgården och startar de välbesökta sinnesromässorna i Malmö med inspiration från Bromma. Här är några glimtar från intervjun Läs mer

Vill du bli etisk rådgivare för unga missbrukare och kriminella? Nej, svarade jag, men fråga Lars-Åke Lundberg, kyrkoherde på Kungsholmen. Det blev ett lyckokast – både som etisk rådgivare på flera hem och som ”sinnesro-missionär”. Ingen präst har tänt sinnesrons marschaller på så många ställen i Stockholm och ute landet som Lars-Åke. Han ledde och sjöng och jag predikade vid den första sinnesrogudstjänsten i Svenska Kyrkans regi. Allhelgonakyrkan var fullsatt och folk stod längs väggarna. Den definitiva höjdpunkten i vårt samarbete var den första sinnesrogudstjänsten i Storkyrkan – då kände tolvstegsfolket att de äntligen kommit på kyrkans näthinna.

Det finns två starka bidrag av Lars-Åke i Boken om recovery. Det ena skildrar Minnesrogudstjänsterna i Maria Magdalena kyrka – med prästen Bo Nordqvist som parhäst. Att se allvaret, tårarna och hur de höll om varandra när ett par hundra tände ljus och mindes sina avlidna missbrukare kommer vi som var med sent att glömma (Boken om recovery, sid 90-94). Vi kan fortfarande känna Lars-Åkes pulsslag i hans viktiga text Förkunnelse i sinnesrogudstjänsten (sid 78-85).

Sinnesrons största eldhärd fanns i Gävle

En rikstäckande undersökning (2013) visade att fler besökte sinnesromässor och recovery i Gävle-regionen än vid alla sinnesro-, Allhelgona- och Katarinamässor tillsammans i Stor-Stockholm. Norrlandskusten intog då täten med fler deltagare än i hela det tättbefolkade Sverige söder om Stockholm. Gävles svårslagna rekord berodde i hög grad på ikonen Jan-Erik Isaksson, kyrkoherde, etisk rådgivare och Gävles mest kända alkoholist.

Jan-Erik har haft ofattbara två tusen ”femtestegssamtal” med tillfrisknande missbrukare. Han har i årtionden samlat 150-300 deltagare i sinnesrogudstjänsterna i Staffans kyrka – någon gång 500! Jag har själv starka intryck från en sådan gudstjänst när jag fick predika och samarbeta med honom. Ninna Edgardh, då sinnesro-präst i Salabacke kyrka och professor vid Uppsala universitet, intervjuade honom och gav oss en ovärderlig dokumentation av ett kvart sekels rika erfarenheter. Läs mer

 

Det tog hela 29 år för sinnesrogudstjänsterna att ta sig från Bromma till Järfälla där vi bor. Då kom prästen och eldsjälen Anna Johansson Blomberg och startade den omtyckta sinnesromässan i Maria Kyrka varje måndag kl 17.30. Kyrkan finns i Jakobsbergs centrum, fem minuter från pendeltåget, och är värt ett studiebesök. I en tidning till 34.000 hushåll skildras både starten i Bromma och sinnesromässan i Maria kyrka. Läs mer.

 

Jag fick dyka rakt in i den tolvstegsbaserade behandlingsfilosofin på Noor. Prästen Olle Carlsson var min handledare och bad mig genast läsa boken Let Go, Let God. Den var skriven av John Keller, en luthersk teolog och pionjär inom  Minnesotamodellen. Boken kom ut på svenska med titeln Släpp taget (Libris). Keller besökte Sverige (1992) och hade välbesökta temadagar på Brommadialogen, i Göteborg (Stadsmissionen) och Malmö (Provita).

Behandlingshemmet Noor inom Provita-koncernen ägdes till 50% av den lutherska kyrkans behandlingskedja Parkside i USA. Vid deras stora sjukhus i Chicago arbetade inte mindre än tretton teologer. Dit sändes jag för utbildning under två veckor och fick besöka ett nytt behandlingshem varje vardag – en ansträngande men oerhört lärorik tid.

Recovery – den nya folkrörelsen i USA

Jag förlängde studieresan med två veckor och besökte de viktigaste recovery-kyrkorna i Kalifornien. På nittiotalet beräknar man att helt otroliga 15 miljoner amerikaner deltog i grupper som utgick från de tolv stegen för många olika typer av missbruk och beroenden – av dessa var AA endast väl två miljoner.

Keith Miller var recovery-rörelsens främsta talare och ideolog med boken Hunger For Healing. Även i Sverige fick Miller stor betydelse genom sina två besök på Brommadialogen och i Göteborg och Malmö. Hans klassiska bok kom ut på svenska med titeln Tolv steg in i livet och såldes i tre upplagor. Den användes i många kristna recovery-grupper i Sverige.

Efter studieresan i USA, John Kellers och Keith Millers besök och fem år av egna erfarenheter inom behandling och fördjupning i litteraturen skrev jag om De tolv stegens ursprungsflöden och andlighet i Den kosmiska katedralen (1996, sid 53-71). Bidraget var då ensamt i sitt slag på ett nordiskt språk och användes flitigt i akademiska uppsatser och avhandlingar under de följande åren.

Inkarnerad och marinerad i Tolvstegsfolket

Under fyra år (2008-2012) fick jag en unik inblick i tolvstegsrörelsens liv och verksamhet som ”Vän till AA” (icke-alkoholist). Jag satt då i AA:s Förtroenderåd och deltog i deras info-arbete på riksplanet. Jag var den enda som kunde framträda med hela mitt namn och finnas på bild i media. Det säger sig självt att dessa fyra år var synnerligen lärorika – här är några glimtar från den tiden Läs mer

Under dessa fyra år höll jag föredrag om de tolv stegens ursprungshistoria vid många AA-konvent, utbildningar och även större möten. Jag minns speciellt två höjdpunkter. Jag har sällan fått uppleva en sådan tacksamhet som efter mitt föredrag om AA:s ursprungskällor i Oxfordgruppen som vid det stora Landsmötet i Malmö. En annan höjdpunkt var AA-konventet vid den mäktiga Storforsen i Norrland. På begäran talade jag om den ignatianska andlighetens betydelse för veteranerna i AA – allt under det vi såg solen gå ner över den skummande Storforsen utanför kapellets altarfönster.

Ignatius och Dwight L Moody

Efter åren som Vän till AA skrev jag min utförligaste text om de tolv stegens andlighet. Den publicerades först i antologin Vägar till befrielse (2015, sid 29-67) tillsammans med pater Rainer Carls bidrag om Ignatius betydelse för AA. Min text finns också här på hemsidan med rubriken Wounded Healers Läs mer. I Arvet som glöder finns ett sammandrag av texten Läs mer Där finns också ett kapitel om evangelisten Dwight L. Moodys betydelse för de tolv stegens gudsbild och hur insikterna förmedlades till AA genom Oxfordgrupperna Läs mer.

The Spiritual Roots of the Twelwe Step Miracle

Mel B var nära vän till Bill Wilson, AA:s grundare och författare till de tolv stegen. Han skrev mer än femtio artiklar för AA:s tidning Grapevine. Dessutom anställdes han av AA för att sammanställa den officiella biografin om Bill Wilson: För det vidare.

Mel B har en imponerande inblick i hur äldre rörelser påverkade AA på 1930-talet.  Det är närmast obegripligt hur mycket han lyckas få med på 200 sidor i sin ”pärla”: New Wine – The Spiritual Roots of the Twelwe Step Miracle (Hazelden 1991).

Avhandling om tolv steg, Oxfordgrupper och kristen recovery

Helena Rönnberg kom till Brommadialogens Höstkonferens 1997 och gick Brobygge-utbildningens alla terminer vid sidan av sina studier i teologi vid Åbo Akademi. Hon dök djupare än någon annan in i den kristna recovery-rörelsens utbredning i både USA och i Norden. Tio år efter sitt första besök i Bromma lade hon fram doktorsavhandlingen Tolv steg för livet – Brommadialogen och kristen recovery (2007, 342 sidor). Den finns i bokform, men kan också läsas här.

Helena Rönnberg är präst i Sibbo utanför Helsingfors. Hon är öppen med vad mötet med de tolv stegen betytt för hennes eget liv. YLE-teve spelade in hennes resa med de tolv stegen i sin populära programserie Himlaliv (27 min). Klicka eventuellt på högtalaren om  ljudet inte kommer igång.

Utbildning och fördjupning

Ett “snabbspår” till de tolv stegens ursprungskällor och smärtsamma födelsestund finns i Arvet som glöder  (kap 4-5). Sedan presenteras ett fördjupande utbildningsspår med både läsning och studiebesök (se nedan).

Målgrupper och mentorer

Utbildningen vänder sig speciellt till två kategorier. Den första är präster, pastorer, diakoner och ideella krafter i kyrkan. En annan viktig målgrupp är tolvstegare som vill lära känna sin historia och fördjupa sin andlighet. De bästa mentorerna i denna utbildning hittar du förhoppningsvis i de tolvstegsgrupper och sinnesrokyrkor du besöker. De flesta böckerna finns att köpa (nya eller begagnade) och några kan laddas ner gratis från nätet. Här är fördjupningens olika steg. Läs mer

Frank Mangs, Nathan Söderblom och profeterna

I min hembygds väckelsefromhet fanns en gigant som fick alla andra namn att förblekna – Frank Mangs. Han blev min ledstjärna tills jag under studietiden i Schweiz drabbades av bibelns profeter. De hade ett omvändelsebudskap som omfattade hela livet och samhället – inte bara privatmoralen som hos Mangs och många andra.

Den 17 februari 2017 presenterar Jonas Jonsson, biskop emeritus, sin stora biografi om Nathan Söderblom i Högalidskyrkan. Jag kan knappt tro mina öron. Jag inser att Sverige haft en väckelse-ikon där djup innerlig fromhet gått hand i hand med ett glödande profetiskt patos för socialetik, fred och rättvisa mitt i ett sargat Europa.

Ärkebiskopen – ett barn av folkväckelsen

Som 23-årig student vid Uppsala universitet hamnar Nathan Söderblom till den plats på jorden som ger de bästa impulserna för Stockholmsmötet. Under en två månaders studieresa i KFUM:s regi på USA:s östkust tar han starka intryck av en handlingskraftig väckelsekristendom med ett socialt patos. Det är inte minst de unga i de våldsutsatta storstäderna som står i fokus.

Tillsammans med 370 studenter från hela världen deltar Nathan i en två veckors konferens på en internatskola evangelisten Dwight L Moody byggt för utsatta ungdomar från Chikago – världens ökända “mordhuvudstad” med korruption, skjutningar och kriminalitet. Där möter han studenten och metodisten John Mott. Båda stiger snart fram som den ekumeniska rörelsens frontfigurer och båda tilldelas fredspriset för sina fredsinsatser i ett krigssargat Europa. Läs mer

Nathans möte med The Great Awakening

Om man endast läser de två “officiella” böckerna om Stockholmsmötet får man ingen levande bild varken av Söderbloms ursprungliga väckelsemiljö eller hans möte med KFUM och portalgestalten för The Great Awakening, evangelisten Dwight L Moody. 

Jonas Jonssons Nathan-biografi ger oss denna avgörande bakgrund. Vi får lära känna Nathans far, den barfota väckelseprästen som samlar familjen till andakt då de sjunger Sions toner och Ahnfelts sånger. Framför allt ger oss biografin en initierad och levande skildring av Nathans möte med den dynamiska kristendomen på Amerikas östkust. Jonsson skriver:

– Det går knappast att överskatta betydelsen av Amerikaresan för Söderblom. Horisonten vidgades och han blev inlemmad i en intellektuell och kultiverad överklass av evangeliska kristna som tonade ner läromässiga skillnader till förmån för praktiskt samarbete och ömsesidig respekt. Han insåg att tro, teologi och sociala insatser måste gå hand i hand.

Alla har inte tid att läsa de 450 sidorna.  Läs mer

Finns det plats för brustenhet bakom fromma fasader?

Två viktiga böcker om Nathan Söderblom dök upp samtidigt. Först kom Jonas Jonssons Nathan-biografi och kort därefter – I skuggan av Nathan av Omi Söderblom. Hon tyckte det var så märkligt tyst om hennes farfar Helge Söderblom,  äldst bland Nathan och Anna Söderbloms tolv barn.

Hennes biografi är gripande men också oerhört smärtsam läsning om barnen i skuggan av den älskade ärkebiskopen. Lika märkligt tyst är det om Omis bok i böckerna om Nathans betydelse och Stockholmsmötet. Finns det fortfarande ingen plats för brustenhet i kyrkan? Läs mer

Ett ”namnlöst något” förenade Frank Mangs och den unga Karin i den spirande kärlekens tid. En sommardag 1926 firar de sitt bröllop. Men snart märker båda att de inte hör ihop. Ändå gör de sitt yttersta i tre årtionden att utåt visa sig som ett lyckligt par – ända till skilsmässan 1955. Mangs skriver: Det här steget hade bort tas mycket tidigare. Det hade varit bäst för oss båda. Men vi fruktade för vad det skulle innebära för mitt arbete – som väckelseevangelist. 

Arvet som glöder och förpliktar

I min hembygds fromhetsmiljö fanns ett namn som fick alla andra namn att förblekna – Frank Mangs, Nordens stora väckelseikon under 1900-talet. En av hans första väckelser ägde rum i min hemkommun. Jag hade då ingen aning om att jag senare skulle få samarbeta med mina två stora förebilder – Mangs och hans parhäst, riksevangelisten Berthil Paulson.

De gav mig förtroendet att skildra Mangs väckelsebudskap i Frank Mangs i närbild (1984). Vi tre gav oss också ut på en turné då vi talade till närmare tusen pastorer, präster och teologi-studenter. Det var en unik erfarenhet att höra veteranerna formulera arvet och svara på de ungas många frågor.

Mangsfonden

Det var i den hetluften Mangsfonden föddes – en plattform för väckelsearvets framtid i Norden. Glöden var påtaglig och visionerna ibland himlastormande. Tillsammans med Mangs skildrar jag den visionära epoken i den ursprungliga Arvet som glöder (1988). Bara ett par årtionden senare händer det chockerande och närmast ofattbara: Glöden falnar och den svenska Mangsfonden upphör. En av de tongivande nämner inte ens Mangs och fonden i sina memoarer.

Vid vägs ände – då griper Regissören in

En gråmulen novemberdag står jag ensam och utbränd på en hög klippa vid Mälaren – knäckt av vår stora väckelsevision. I mitt inre kokar en häxbrygd av besvikelse, sorg, uppror och brustna visioner. Nerverna är på helspänn och jag sover bara två-tre timmar per natt. Jag tvingas be om hjälp från en själavårdare och psykiater. I det ögonblicket anade jag inte att det nattsvarta mörkret var förberedelsen och gryningen till en ny nådens dag i mitt liv.

I backspegeln kan jag se att min förtvivlade bön på klippan vid Mälaren blev hörd. En osynlig hand tar över rodret i mitt liv. Jag leds in på en andlig arena jag inte ens visste fanns. Den låg så långt från mitt väckelseparadigm man kan tänka sig. Det är nu sinnesrogudstjänsterna föds bland människor som också varit vid vägs ände. På femton år sprider de sig till 150 kyrkor i Sverige. Äntligen förunnas jag uppleva den ”väckelse” jag drömt om hela mitt liv.

Är det väckelse – eller ett andligt uppvaknande?

Jag minns en sinnesrogudstjänst i Gammelstads kyrka i Luleå mitt i världsarvet. Kölden går genom märg och ben och jag tänker – ikväll får jag predika för en tom kyrka. Men ljusen brinner och kyrkan är nästan fullsatt. De två livsberättelserna är starka och gripande. Atmosfären är mättad som i min hembygds tältmöten på 50-talet. En riks-enkät vid samma tid visade att minst åttio procent av deltagarna vid landets sinnesrogudstjänster inte var kyrkligt aktiva. Om något är väckelse, så måste det väl vara detta!

Och ändå, jag undviker konsekvent att använda ordet ”väckelse” om detta evangeliska skeende, ty det leder mångas tankar till ett gammalt paradigm. Här är det fråga om ett mera lågmält andligt uppvaknande på brustenhetens våglängd – en gemenskap, där sår läggs till sår.  Inte ens AA skyggade för att använda ordet Awakening, t ex i sitt tolfte steg: När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter. Det är detta lågmälda men löftesrika andliga uppvaknande som skildras i nya Arvet som glöder (2023).

Tungt artilleri och försoningssamtal

Direkt efter mitt avskedsbrev till Mangsfonden kallas jag till ett privat möte hemma hos Berthil Paulson i Vällingby. Kaffet och bullarna smakar lika gott som vanligt. Men sedan utsätts jag för ett formidabelt ”artilleri” i två timmar: Hur kan du svika din kallelse som bärare av väckelsearvet? Har inte Frank och jag investerat ett stort förtroende i dig? Vi har sett dig som en av bärarna för väckelsens teologi.

Jag var mörbultad och kände mig oerhört betryckt. Under några år var det dödstyst mellan oss, men en dag ringer Berthil och jag känner hur pulsen går upp. Men det är något överraskande och mycket trösterikt han säger:

– Harry, när vi sågs senast begrep jag mig inte på dig, men nu gör jag det. Jag har läst i tidningarna om sinnesrogudstjänster, möten med sökare i Bromma och dina dialoger med kända kulturpersonligheter. Låt mig säga – jag tror du gjorde rätt!

– Men har jag inte svikit ”evangelisten” i mig?, flikar jag in. Nej, en evangelist sätter människor i rörelse i andligt hänseende och det är precis vad du gör! Du når människor som vi andra inte nått.

Evangelister i en ny tid

När jag med Berthils definition ser mig omkring idag kommer tre personer på näthinnan direkt, men det finns fler:

– Redan på behandlingshemmet Noor såg jag vilken gudagåva Olle Carlsson hade att öppna människor för andlighet. Där blev vår tid tillsammans kort när det upptäcktes att Olle, vår chef, var fullblods-alkoholist. Men berättelsen slutar inte där. Han tog emot hjälp av Gud genom de tolv stegen och de brustnas gemenskap. I den processen fick evangeliet en ny våglängd som gjorde att först Allhelgonakyrkan och sedan Katarina kyrka fylldes med människor i en av världens mest sekulariserade städer.

– Tomas Sjödin är pingstpastor i Göteborg, men genom sina böcker, temadagar och som sommarpratare i flera år har han en långt större ”församling”. Han talar om brustenheten i sin familj med samma ärlighet som tolvstegsfolket. Jag har inte sett Tomas använda ordet i sin CV, men enligt Berthil Paulson är han evangelist i en ny tid.

Joel Halldorf kommer från samma pingstfromhet som Olle Carlsson och Tomas Sjödin. Jag har inte sett något om de tolv stegen och sällan något om livets brustenhet i det jag läst av honom. Ändå har Joel hittat en existentiell våglängd till många intellektuella sökare inom kultur och livsåskådning på vår tids ”Areopagen”. De senaste åren dyker han allt oftare upp i teve-rutan närhelst någon vill få med kyrkans och religionens röst i sina program. Genom Nyhetsbrevet Valv varannan vecka kan man följa vad som händer.

Från Sergel-Plattan till riksevangelist

Vi är åter på gudstjänst i HomeSthlm, Sundbyberg. Lokalen är välfylld och man hälsar nya medlemmar välkomna. Lovsången är kraftfull och vi firar nattvard med tidigare missbrukare och kriminella. Det är påsktid och man påminner oss om att Jesus korsfästes tillsammans med två kriminella. Den ena av dem skulle få vara med honom i paradiset redan samma dag.

Predikant är Lili-Ann Karpinen, en gång svår missbrukare på Sergels Torg, nu riksevangelist i LP-verksamheten för hela Sverige. Det är en rak, intensiv och gripande förkunnelse om Jesu personliga närvaro och gränslösa kärlek till oss alla här ikväll. Jag känner igen budskapet, intensiteten och inbjudan från Frank Mangs väckelsemöten.

Åren på Plattan har inte varit förgäves

Men språket och predikostilen är på en annan planet. Vi vet att många som lyssnar kämpar med adhd och andra diagnoser. De bär på skuld, skam, sår och svåra traumata. Lili-Ann vet hur det känns i dödsskuggans dal, när man inte orkar mer och sitter med kniven för att skära av pulsådrorna. Mitt i mörkret mötte hon Ljuset som är nåd och sanning. Åren på Plattan har inte varit förgäves – utan dem hade hon inte hittat evangelistens våglängd till en tid av djup brustenhet, när sår läggs till sår. Här är hennes vittnesbörd om vad som hände (3 min). Klicka här.

Om LP Exodus, René Lobos, Sebastian Stakset Läs mer.

New Age – en väckelses första Tussilago 

De kallades Vägens folk och visade en otrolig djärvhet att spränga gränser och översätta sin tro till nya kultur- och språkvärldar. Paulus tal på Atens brokiga livsåskådningstorg, Areopagen, och de urkristna hymnerna är eggande förebilder för väckelse och lovsång i alla tider. Det var enkla modiga människor, många slavar, som spred sin tro genom sitt liv som en löpeld och lade på kort tid det romerska imperiet till sin Mästares fötter (Sången om livet, sid 187-192).

Sam Wohlin älskade rockmusik och skulle axla rollen som företagare, när Regissören plötsligt blandar sig i och ger honom en helt annan roll. Han studerar teologi och blir pingstpastor – senast i Jönköping, en av landets största församlingar. Nu är han i Karlstad Pingst när Gud plötsligt ger honom en ny djärv roll – på vår tids brokiga ”Areopagen”. Han hamnar mitt i en rörelse där hängivna New Age-are fascineras av Jesus och vill slå följe med Vägens folk.

Pingstledaren Pelle Hörnmark skriver träffande om Sam och hans bok Resan mot Gud (2019): Oförtröttligt lockar han oss till en hängiven efterföljelse av Jesus och ett uppvaknande för en trött kyrka. Han är en blandning av Frank Mangs lidelse för människors frälsning och John Stotts intellektuella skärpa.

Här är Sams erfarenheter och rykande färska rapport från Värmland Läs mer

När missionshusen blev demokratins Visionshus

I sina prisbelönta böcker om Bricken från Svartvik skildrar Vibeke Olsson folkrörelsernas framväxt. Nyligen medverkade hon vid releasen för Ulrika Hådéns bok Bönhusen i Njurunda. Väckelsen formligen exploderar bland sågverken. Otroliga tretton församlingar bildas och lika många kapell byggs i ett pärlband på bara 13 km. Människor bryter upp från enhetssamhället och Sveriges största dopförrättningen någonsin äger rum 1878 (året före Sundsvallstrejken). Då döps 92 personer i Bänkåsviken (Alnön) – 55 av dem från Svartvik. En församlingsledare blir dessutom strejkledare.

Genom sin forskning har Ulrika Hådén gett oss en unik inblick i dessa människors tro och engagemang som bidrog till att förändra Sverige i grunden. Vi läser om arbetare som efter minst tolv timmars arbetsdag fortsätter med kapellbyggena till midnatt. Hon skriver: I församlingarna arbetade man tillsammans. Man bakade, predikade, kokade kaffe, sjöng i kören och ledde i bön. Det ideella arbetet gav mening till medlemmarna i Guds gemenskap.

Det som utmärkte dessa församlingar är att varje medlem hade lika rösträtt, både män och kvinnor. Vibeke Olsson medverkar med två texter i boken. Den ena har rubriken ”Demokratins vagga”. Hon sammanfattar: Frikyrkan är den första folkrörelsen. Strax följer nykterhetsföreningar, rösträttsrörelsen och idrottsrörelsen. Deras betydelse för Sveriges utveckling och deras potential att skapa hopp kan inte nog betonas. Läs mer

Kan arvet glöda igen – i klimatnödläget?

Equmeniakyrkan är arvtagare till de baptister som betalade ett högt pris när de bröt upp från enhetssamhället. En höstkväll för 175 år sedan blev en liten skara ett första brofäste för vår dyrköpta demokrati. I den lilla församlingen i Vallersvik hade kvinnor och män lika rösträtt – sjuttio år före Sverige i övrigt.

 

Equmeniakyrkan är också arvtagare till de engelska metodister och industrimän som tände den svenska folkväckelsens första eldhärd i Engelska Kapellet i Kungsträdgården. Den spred sig som en löpeld över landet och Sverige skulle aldrig mer bli sig likt.

Det verkade totalt blåögt när metodismens grundare, John Wesley, skrev det första manifestet mot slaveriet år 1774. Därmed utmanade han ett mäktigt imperium där slavhandeln var basen för Englands blomstrande ekonomi. Dessa väckelsens pionjärer i England, USA och Sverige visar att människors mod och livets värderingar kan bryta historiens dödlägen – om detta handlar kap 1-2 i nya Arvet som glöder Läs mer

I sina prisbelönta böcker om Bricken skildrar Vibeke Olsson frikyrkans och folkrörelsernas framväxt i en tid när Sverige förändrades i grunden. När demokratin firade 100 år skrev hon en text som utmanar arvtagarna till eftertanke Läs mer

Rabbi Heschel, dr King och nu – Vibeke Olsson!

När profeten Amos satte livet på spel med sitt radikala budskap om orättvisorna i Norra Riket, då såg åhörarna plötsligt sin samtid i ett skarpare ljus. Det kunde regimen inte tolerera – därför utvisades han direkt.

När man läser Vibeke Olssons nya bok händer något liknande. Medias nyheter och rapporter om Sverige och världen framträder med skarpare konturer – verkligheten bekräftar på ett kusligt sätt det hon skriver. Därför hamnar hon i samma division som två av mina mest eggande förebilder.

Nordens bevingade pilgrimer

Mellan tranornas rastplatser vid Tåkern och Hornborgarsjön ligger Vadstena Pilgrimscentrum. Där är bordet dukat året om, men förändringar har skett under 2025: www.pilgrimscentrum.se

Varför har vi människor så svårt att hitta vår plats i den livsväv som ger färg och perspektiv åt våra liv? Här är Harry Månsus´ pilgrimsmeditation, en av hans mest lästa och älskade texter. Läs mer

En alternativrörelse för vår utsatta värld

Mose ledde sitt slavfolk ut ur Egypten och gav dem tio ledstjärnor för ett liv i frihet. Hans-Erik Lindström blåste liv i den nordiska pilgrimsrörelsen och gav den sju nyckelord som vägmärken. Under fem år har Rickard Borgenback lett Pilgrimscentrum in i en tydligare profetisk riktning då pilgrimer tog sikte på klimatmötet i Glasgow.

Bilderna när Annika Spalde gick i täten för pilgrimsvandrare i tre månader genom Europa finns kvar på våra näthinnor. Tillsammans har dessa tre pilgrimer inkarnerat en kontemplativ andlighet och en profetisk diakoni i den nordiska pilgrimsrörelsen. Nu har Rickard och Helena Borgenback vandrat vidare längs Vättern. Läs mer.

Pilgrimsfolket och Jesu minsta

Som diakon i Katarina kyrka begav sig Hans-Erik ut i Stockholmsnattens misär till parkbänkarna på Söder. Ryggsäcken var fullpackad med smörgåsar och termosar när han i Jesu efterföljd beger sig till dem som hamnat under radarn – både då och nu. Det blev fröet till Ny Gemenskap som än idag möter hundratals utsatta varje dag.

Samtidigt ledde han protestmarschen från Stockholm till Uppsala Möte 1968 där Martin Luther King skulle tala – men mördades strax innan. Och tjugo år senare finner vi honom i ett stort militärtält utanför Vadstena klosterkyrka. Det blir starten på Pilgrimscentrum.

Magnus Helmner, diakon och pilgrimssångare, för arvet vidare på Stockholms Pilgrimscentrum i Tyresö. I tjugo år var han verksam i Ny Gemenskap och som ledare för ett samarbete mellan kyrkor och organisationer som samlar hundratals behövande varje lördag till Lunch i Gemenskap. Det skildras av honom och andra i boken Tillsammans gör skillnad (2014) Här är hans text om en Jesusrörelse som är större än vi tror och där vi alla utmanas till förändring och nya synsätt. Läs mer.

Två folk ute på slätten – där vägarna möts

Under ett föredrag av Hans-Erik Lindström på Iona-nätverkets vintermöte växer plötsligt bilden fram i mitt inre av två folk som vandrar sida vid sida på den öppna slätten där sökare och kyrkfolk möts (Lukas 15).

Både Pilgrimsfolket och Sinnesrofolket har upptäckt kraften till förändring när man delar sina erfarenheter och värmer händerna tillsammans vid lägerelden.

Det var med den visionen för ögonen jag skrev Sången om livet – om pilgrimsfolket och jordens framtid. Boken fick ett generöst mottagande av ledarna i Vadstena och vi fick tillsammans inleda när Nordiskt pilgrimsteologiskt seminarium firade 25 år med 160 deltagare.

Tolvstegspilgrimerna – med nycklar till vår framtid

Vi lever i en kultur som går på högvarv i djupaste förnekelse och massiv distraktion. Himlajorden kippar efter andan på grund av vårt omättliga fossilbegär och konsumtionsberoende. Hoppets låga flämtar allt svagare hos många, men det finns två folk som går i en annan riktning.

Pilgrimsfolket vandrar med sina sju nycklar för att ”avgiftas”, varva ner och få balans och perspektiv på sina liv. Tolvstegsfolket bryter de mest destruktiva begär och beroenden med hjälp av sina tolv steg. Pilotgruppen i Stockholm förenar båda verktygen och har nu vandrat i ur och skur i sex år. Vill du ansluta till dem eller boka en temasamling, kontakta Marie-Louise (0722-15 50 93).

 

En pilgrimsbok med djup, bredd och helhetssyn

Jag mötte Göran Strömner första gången som pastorselev på Lidingöseminariet. Redan då ville han mer. Utöver kursen fördjupade han sig i Gerhard von Rads Wisdom in Israel – om helhetssynen i bibeln och vishetstänkandet i Egypten. 

Göran brann för att nå sökare och blev känd som ”Mr Alpha” i Hälsingland. Sista gången vi sågs ledde han en spännande miljökonferens – ett samarbete mellan Wijs Trädgårdar och kyrkorna i Ockelbo. Han hade genomgått en svår cancerbehandling och talade med hjälp av en apparat inopererad i strupen. Ändå minns jag hans entusiasm: Tänk att jag varit pastor här i så många år, ändå är det flera på deltagarlistan jag inte känner!

Tyvärr drabbades han av en ny sjukdomsperiod. Det är då han och en 40 år yngre pastorskollega vandrar mellan fäbodarna i Hälsingland och låter oss ta del av deras dialog  kring pilgrimens sju nyckelord. Gå med Gud (2025) är en unik pilgrimsbok med sällsynt djup, bredd och aktualitet. Den är som synkad till Stefan Edmans och min bok om pilgrimsfolket, vår tids alternativrörelse. Tyvärr hann Göran inte se sitt livsverk i tryck, han lade ner pilgrimsstaven för gott i juni. 

 

Peter Halldorf i förordet:

Göran Strömner har i många år personifierat pilgrimens livshållning, i sitt liv och i sin gärning som pastor. Han blev en förebild också för mig. Under sitt sista år, medan han kämpade med den cancer som länge plågat hans kropp, tog Göran med sig sin lärjunge, Niklas Levin, på en pilgrimsvandring mellan fäbodar i Hälsingland. Det är en ynnest att i denna vackra bok få bli insläppt i de samtal som uppstår när den yngre slår följe med den äldre och de smakar på en tro med större rymd. Här får vi bli medvandrare i en Jesusrörelse i vardande där sanningen alltid är en väg. 

Läs mer

Det är bråttom – men inte kört!

Det kändes märkligt att möta Stefan Edman kring en ny vision – 45 år efter vår första. Då planerade vi och några andra de första kristna miljökonferenserna som fyllde arenorna. Då skrev jag förordet till hans första bok Jord att älska (1981). Sedan dess har det blivit otroliga femtio till! Nu behövs en ny, större  vision och jag bad Stefan skriva ner sina tankar i ett litet ”manifest” – här är slutorden:

– Öppna kyrkor och församlingshem för hela lokalsamhället. Inbjud till samlingar där vi alla – oberoende av tro – kan få uttrycka såväl sorg och oro som längtan efter gemenskap, tröst och kraft. Förverkliga, steg för steg, en lokalförsamling med ”lättare packning” som fokuserar bättre på evangeliets kärnvärden – diakoni, skapelseansvar, varsammare materiellt liv. Inspirerade av Jesu appell: ”Gå bort och sälj vad du äger – och följ så mig”! Läs mer

Efter vårt möte bänkar jag mig bland 200 seniorer i Immanuelskyrkan och trollbinds av ett föredrag om vårt rymdskepps utsatta läge på sin färd i Vintergatan. Jag känner ingen annan som kan förmedla så mycket faktakunskap med ett så poetiskt språk som Stefan Edman. Det berör både hjärnan och hjärtat – och skapar hopp. Här är ett litet smakprov (9 min) inspelat på hans älskade, saltstänkta Bohuskust: 

Klicka här!

Starta existenssamtal i Visionshusen!

Dra ett strå till stacken för livets, demokratins och jordens skull. Bjud några vänner och engagerade/oroade till existenskvällar – hemma eller i kyrkan. Starta med gott fika och musik som får hjärtat och hjärnan att slå i samma takt. Gör det enkelt! Sången om livet ger insikter och inspiration. Pilgrimsguidenger vägledning och samtalsfrågor. Den kan laddas ner gratis här.

Jordens framtid? Vad säger Uppenbarelseboken?

Bibelns sista bok tecknar en glödande gudsbild som med patos aldrig ger upp sin skimrande pärla i kosmos. Kampen pågår tills segern är vunnen och den sargade skapelsen får andas ut. Det är denna befrielseteologi som kan ge pilgrimer hopp – även när de känner sig instängda och maktlösa i imperiernas järngrepp.

Ska väckelsefolket vägledas av apokalyptiska spekulationer eller bibelns profeter? Det korta svaret finns i En grönare kyrka (sid 175-189) och ett betydligt längre i Mikael Tellbe, Lammet och odjuret – en guide till Uppenbarelseboken (ny utgåva 2017).

 

 

Från de djupa skogarna till Pilgrimscentrum i Vadstena

När jag läser Rickard Borgenbacks gripande livsberättelse slår det mig hur många författare och andliga ledare som laddats vid de norrländska älvarna, sjöarna och milsvida skogarna. Jag tänker speciellt på den pilgrimssjäl, som fick sin djupa ton vid Storkågeträsk, biskop Martin Lönnebo, som nådde djupt in i det svenska folket och lämnade avtryck på både sökare och kyrkan.

Rickard och Helena Borgenback – precis som Martin Lönnebo – präglades av den lågkyrkliga väckelsetradition, där hjärta talade till hjärta. Det är inte de som sluter sig samman i inre fromhet och renodlar arvet, som bevarar dynamiken bäst. I stället är det de pilgrimer och brobyggare, som vågar bryta upp och möta en ny tids vilda längtan och inre nöd.

Birgitta från Finsta i Roslagen följde sin heta längtan och vågade bryta upp. Utan moderna kommunikationer tog hon sig längs pilgrimslederna till Trondheim, Santiago de Compostela, Assisi, Rom och Jerusalem. Idag strålar pilgrimer från olika färdvägar samman vid hennes klosterkyrka i Vadstena. Vid porten välkomnar ett team som har egna erfarenheter från olika färdvägar. Knappast någon känner Sinnesrofolket så väl och kan välkomna dem som Rickard – han kommer raka vägen från tio år som ledare i Andrum Brynäs vid sinnesrons Mekka i Gävle.  Läs mer

Den 16 november 2025 installerades Rickard Borgenback som kyrkoherde i Skärstad-Ölmstad församling vid pilgrimsleden Jönköping-Vadstena. Där ligger också pärlan med magisk utsikt över Vättern – Wettershus retreatgård. Där har pilgrimer i årtionden fått perspektiv och riktning för sina liv – inte minst under Margareta Melins ledning. Nu har diakonen Helena Borgenback  med mångsidig erfarenhet valts till ny föreståndare (tillträde 1 mars). Den 9-11 januari inbjuder Borgenbacks till retreat och Larsåke W Persson den 26/2-1/3 mars 2026. (Se mer: www.wettershus.se)

Ett snabbspår till hemsidans ideologi (på nätet):

Vägens folk

ger smakprov på den shalomteologi som erbjuds på hemsidan. Texten kan läsas enskilt eller i en samtalsgrupp. Läs mer

Vägen hem

riktar sig till kyrkfolk, sökare, pilgrimer och engagerade/oroade. Texten har satt tusentals människor i rörelse i andligt hänseende och åtskilliga vittnar om att de hittat hem – till sig själva och till Gud. Läs mer

Pilgrimsguide för livsresan

hjälper oss att återerövra den bibliska helhetssyn som vår kultur, våra värderingar och vår dyrköpta demokrati vilar på. Den guidar oss genom skapelseteologin, exodus från Egypten och inte minst – profeternas budskap och patos. Sista delen skildrar Jesusrörelsen i Galileen och hur ”Vägens folk” spred som en löpeld genom det romerska imperiet. Det finns frågor som gör det lätt att samtala om livsfrågor och vår framtid i grupp. Läs mer

Arvet som glöder

Idag står alla ideologier och religioner inför sitt eldprov. Vilka besitter en helhetssyn och har tillgång till en kraft som kan leda mänskligheten till besinning och omvändelse – så att de som står i kö efter oss får leva på en frisk planet? Jag känner inget annat andligt arv som så dramatiskt brutit dödlägen i historiens mörkaste stunder som väckelsearvet. Därför spanar vi efter gudsvinden som får glödhögen att flamma upp igen – inte för kyrkornas skull, utan för planetens och våra barnbarns. Läs mer

 

De viktigaste böckerna (papper) – bakgrund och innehåll:

Shalom Jord – om fred, helhetssyn och jordens framtid (1983)

Min första bok är ett koncentrat av lektionerna i teologi på Betelseminariet i Bromma och föredragen på de första kristna miljökonferenserna – där med rubriken Befrielseteologi under Polstjärnan. Boken sprängde mina frikyrkliga gränser och Nordens lutherska kyrkor blev mina huvudarenor. Jag fick tala på kyrkodagar tillsammans med mina förebilder – i Norge med befrielseteologen Leonardo Boff och i Danmark med ärkebiskop Desmond Tutu. En biskop i Norge välkomnade mig med orden: Det känns märkligt att kalla på en baptist från Sverige för att ge oss lutheraner i Norge en relevant skapelseteologi.

Dessutom tog delar av miljörörelsen boken till sitt hjärta och jag fick medverka i deras kampanjer. Boken kom snart att kallas den första ekoteologin på svenska även om det var fred och rättvisa som var huvudfokus. Boken trycktes de närmaste åren i sex upplagor, sammanlagt 25.000 ex. Förordet visar att kyrkorna på den tiden var min primära målgrupp. Texten speglar en tid då vi trodde att ett andligt uppvaknande låg i luften och att vi hade framtiden i våra händer:

Den här boken är född ur en framtidsvision – att den kristna församlingen ska återerövra hela bibeln och hela evangeliet. Inte minst bibelns skapelse- och profettexter måste åter få utrymme i kyrkan. Det är nämligen endast ett helt evangelium och en profetisk kyrka som kan förändra världen.

Den dag kyrkan gör rättvisa åt bibelns profetiska budskap hänvisas inte mänsklighetens framtidsfrågor till små grupper och specialrörelser. Den dagen kommer dessa frågor att ha sin givna plats i församlingens förkunnelse, liv och verksamhet. Jag hyser ett djupt förtroende att varje kristen med bibeln i hand kan bidra till att den dagen inte är långt borta. Världen behöver förändras – nu!

När jag utifrån bibeln tecknat profetfolkets historia har jag ibland undrat om jag skulle våga sätta in mitt eget namn i den. Ändå har arbetet med boken berett mig djup glädje trots alla slitsamma dagar. Ibland blir jag nämligen så beklämd i kyrkan att de stora orden inte längre berör mig. Men när jag nu åter sett dessa ord i sina bibliska sammanhang har många av dem återfått sin laddning. De har gripit mig och börjat förändra mitt liv.

---

Vägen hem – om livets ursprung, mening och mål (1986)

På åttiotalet plöjde jag genom ny, spännande forskning om den privatreligiositet som svepte in över västvärlden. I Sverige satte författarinnan Marianne Fredriksson och hennes kolleger på Svenska Dagbladets Idag-redaktion den på näthinnan – bland annat med boken Allt fler blir privatreligiösa (1985). Jag besökte andliga centers i Stockholm och lyssnade på föredrag om nära-döden-upplevelser och andra intensiverfarenheter. Ju mer jag lyssnade, desto tydligare blev det att man beskrev andlighet på ett liknande sätt som bibeln beskriver shalom – ett liv i relationer.

Jag gjorde mitt bästa att skala bort kyrkspråket i boken för sökare – Vägen hem. Det visade sig då att bibelns tusenåriga texter hade en resonansbotten även hos ett sekulariserat folk. Boken spreds i 85.000 ex och lästes av tiotusentals sökare långt utanför kyrkväggarna. I dess kölvatten inbjöds jag till dialoger med Marianne Fredriksson, Kay Pollak och kulturprofiler runtom i Sverige och Norden. Viktigt på sikt var att boken öppnade dörren till missbruksbehandling och en helt ny fas i mitt liv.

---

Den kosmiska katedralen (1996)

Denna andliga nutidsgeografi i bibelteologisk belysning är min djärvaste bok och en av de viktigaste jag skrivit. Förordet sammanfattar vad den handlar om:

– I århundraden har våra nordiska folk levt djupt rotade i den kristna enhetskulturen – med den lutherska kyrkan mitt i byn. På bara några årtionden är den andliga geografin helt förändrad. Överallt bryter människor upp och ger sig ut på en andlig resa med nya ledstjärnor och ny färdinriktning.

Sedan slutet av sjuttiotalet bevittnar vi en ström av människor sätta sig i rörelse mot den alternativa andligheten – New Age. Vissa religionssociologer menar att denna andlighet på sikt kan komma att ersätta kristendomen som tolkningssammanhang för våra liv i Norden. Redan idag är utbudet av nyandlig litteratur i en vanlig bokhandel avgjort större än böcker med kristna förtecken.

Under åttiotalet växer en annan ”folkrörelse” fram som som berör tiotals miljoner i västvärlden – tolvstegsrörelsen. Därför finns det åtminstone tre stora tolkningssammanhang för andligt liv i Norden: Kristen tro, New Age och de tolv stegens andlighet.

Visionen bakom denna bok är att att dessa ”folk” inte ska vandra förbi varandra i tystnad. Förhoppningen är att vi ska slå oss ner – där vägarna möts – och dela våra erfarenheter och var vi hittat de källsprång som ger oss kraft att vandra vidare. Den dag vi vågar dela vårt innersta även under dessa nya brokiga förutsättningar är vi med och bygger en värld av förståelse, fred och försoning.

Åtskilliga har sagt att boken är unik och måste ges ut på nytt. Jag har sagt nej med en bestämd motivering: Nyandligheten är som norrskenet – det är färgsprakande, men ändrar form hela tiden! Den terapeutiska strömfåran av New Age som min bok skildrade fanns då på flera center i Stockholm, ja, det var möjligt att lyssna på föredrag veckans alla kvällar. Idag finns nästan inget av detta kvar. Ett årtionde senare gav jag dock ut en kortare version av samma andliga geografi med de inslag som fortfarande utmanar oss (Min Resa, sid 111-197).

Harry Månsus:

MITT TEOLOGISKA TESTAMENTE

– om helhetssyn, pilgrimsfolket och jordens framtid 

I Sången om livet vävs mina viktigaste böcker samman till en gemensam komposition. Preludiet tar oss från folkväckelsens och demokratins vagga i Kungsträdgården, via Fridays For Future på Mynttorget till Martin Luther King-utställningen i Nobelmuseet. King och medborgarrättsrörelsen är ett tolkande raster genom hela boken. Även andra fredspristagares imponerande insatser skildras som vår tids ”Apostlagärningar”.

Anropet i Livets katedral

Kapitlet Sökare och pilgrimer anslår temat från Vägen hem och visar att även bibelns första kringströvande pilgrimer – patriarkerna – var privatreligiösa. Även kapitlet Vart tog musiken vägen? knyter an till sökarboken och skildrar hur skadegörelsen drabbar min hembygd i Österbotten, Roslagen och hela kontinenten sommaren 2018, då man uppmätte + 50C och både Europa och Kalifornien brann. Avsnittet är en inre dialog med  klimatforskaren Johan Rockström, aktivisten Greta Thunberg och kulturprofilen Björn Wimans bok Sent på jorden.

När jag skrev Shalom Jord visste jag ännu inget om AA:s tolv steg. I Sången om livet är stegens insikter helt avgörande. I kapitlet Konsumismen, fossilberoendet och jordens framtid skildras hur vår tids berusning, förnekelse, massiva distraktion och verklighetsflykt kan besegla planetens öde, men också hur tolvstegsfolket visar oss vägen till hoppets port. Även pilgrimsrörelsens sju nycklar kan hjälpa oss med ”avgiftningen” och att inordna oss i skapelsens lagar och rytm.

Exodus – gudsuppenbarelse vid smärtpunkten

I århundraden hade människor slitit med faraonernas och imperiets stolta monument. Cheops-pyramiden är 4.500 år gammal och fortfarande ett av världens underverk. Även Israels barn tvångsutskrevs och placerades i stenbrott, tegelbruk och transportkedjor under Österlandets brännande sol. Familjer slets sönder och många gick under.

Det är mitt i denna utsatthet, vanmakt och hopplöshet som den gudsuppenbarelse äger rum som än idag är grundvalen för Israels tro. Varje påsk samlas gamla och unga till en måltid då de lever sig in i den dramatiska natten då deras folk med hast fick lämna träldomshuset i Egypten. Även Jesus såg sin befrielserörelse i samma ljus. Därför avslutade han sin gärning med en påskmåltid bara timmar före sin död.

Exodus-berättelsen har attraherat förtryckta människor i alla tider. De svarta slavarnas gripande spirituals anspelar ofta på exodustemat och bar dem genom svåra tider på Söderns brännheta bomullsfält. I sitt gripande tal kvällen före sin död påminner King om hur han fått följa sitt folk genom ”öknen” – men han visste inte om det skulle förunnas honom att följa dem ända in i löftets land. Följande morgon stupade han av ett dödande skott i ett mäktigt imperium.

Exodusfolket är större än vi tror

När jag höll mina föredrag om andlighet på behandlingshemmet Noor hade jag en annorlunda publik framför mig. Många patienter hade en gång upplevt hur livet log och vinet förhöjde stämningen i glada vänners lag. Nu hade de hamnat i värsta förnedring och slaveri. ”Farao” alkoholen hade tagit dem i ett järngrepp, en skoningslös slavdrivare som slog ut alla deras värderingar och drömmar. Därför lyste sorgen, skulden, skammen och hopplösheten ur deras pupiller. De tillhörde folket som lider i tysthet bakom nerdragna rullgardiner.

Föredraget började med första steget: Acceptera att du är maktlös, att du mött din överman! Följande två steg handlar om Kraften som både vill och kan öppna porten till befrielse. Den Gud de tolv stegen talar om är Martin Luther Kings Gud. Han hävdade att ingen är född till ett liv i förnedring och tillvarons starkaste kraft kämpar för vår befrielse.

Vi fick bevittna mirakler på Noor. Plötsligt inser jag att här – långt utanför kyrkväggarna – står jag åter öga mot öga med Exodusguden! Det var då för 33 år sedan jag fick impulsen att inbjuda till den första sinnesrogudstjänsten i Bromma. Ingenstans kommer jag så nära Jesu befrielserörelse i Galileen som när vi fattar varandras händer i en ring och ber Sinnesrobönen tillsammans.

Profeterna är Guds stormfåglar som lyfter i motvind

Profetrösterna före exilen aviserade krig och fångenskap när ännu ingen annan såg någon fara på taket. Ekonomin och gudstjänstlivet blomstrade i både Norra och Södra Riket – men historien gav dem snart rätt. Profeterna ute i fångenskapen fick ett minst lika halsbrytande uppdrag. De kallades att förkunna framtidstro och ett nytt exodus för ett folk som resignerat och sjunkit ner i en djup sorg. Deras dröm om att få återse sin älskade fädernejord hade slocknat.

Det är då Gud kallar sina stormfåglar att veckla ut vingarna i sin fulla bredd och förkunna ett nytt exodus genom öknen för folket med de slocknade pupiller. Profeten Hesekiel vid floden Kevar i Babylonien är först på plan. Var den andra stormfågeln häckade vet vi inte, men det är en hisnande vision han målar för sina trötta åhörare:

Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över … säg till Judas städer: Er Gud kommer … Som en herde vallar han sin hjord. Han tar upp lammen i sin famn och bär dem i sina armar, han driver tackorna varligt.

För en kortare skildring av profeternas budskap se Pilgrimsguiden och för en längre Sången om livet (sid 95-134).

Jesu befrielserörelse enligt evangelierna

Det är ingen mening att ge sig på att beskriva Jesusrörelsen på det utrymme som står till förfogande här. Vi hänvisar till de två kortare versionerna i Vägen hem och Pilgrimsguiden samt den längre i Sången om livet (sid 135-182)

Vår tids ”Apostlagärningar”

Jag är på väg till Nobelmuseet och den stora utställningen om Martin Luther King och medborgarrättsrörelsen femtio år efter skotten i Memphis. Redan i entréhallen blir jag ödmjuk när jag ser fredspristagarna på väggarna. Hur hade vår värld sett ut idag utan Gandhi, Söderblom, Schweitzer, Mandela, Tutu, King, Malala och alla de övriga? Här känns det som om jag plötsligt hamnat in i en helt annan andlig klimatzon mitt i ett sekulariserat Stockholm. Över 95 procent av dessa banbrytare för mänsklig värdighet tror nämligen på Gud.

Jag besöker King-utställningen fyra gånger och tar god tid på mig varje gång. Jag lyssnar till hur guiderna berättar om King och iakttar hur besökarna reagerar. Hur kommer det sig att de flesta, inte minst de unga, blir så påtagligt berörda när de lyssnar till Kings tal I have A Dream inför 250.000 vid Lincolnmonumentet som projiceras på en hel väg? Jag inser att när King talar med en profets glöd, då lyssnar Stockholm!

Det är nu jag kommer på idén att skildra flera fredspristagare insprängda i skildringen av den ursprungliga Jesusrörelsen. Dessa fredspristagare har skarpa hjärnor, brinnande hjärtan och ofta ett oerhört mod att följa i Jesu fotspår – även med risk för sina egna liv. Så här beskriver Albert Schweitzer med sina tre doktorsgrader varför han investerade sitt liv bland spetälskesjuka i djupet av Afrika:

 – Han kommer till oss som en okänd, utan namn, från en annan tid, vid kanten av sjön … Nu talar Han till oss med samma ord: ”Följ mig” och utmanar oss att fullborda det uppdrag han måste förverkliga i vår tid … för dem som väljer att lyda Honom, vare sig de tillhör de kloka eller de enfaldiga, kommer Han att uppenbara sig själv, i det slit, konflikter och lidande de kommer att gå igenom i Hans närhet. Och genom ett obeskrivligt mysterium kommer de genom sin erfarenhet att förstå Vem Han är.

 

Vägens folk

Hemsidans teologiska helhetssyn i ett nötskal 

Bibelteologins viktigaste uppgift är att hitta heta spår i sanden – att med bibeln i hand spåra upp vittringen av vad Gud, Jesus och Anden gör i vår tid. En sådan teologi är dynamisk och kräver ständigt nya aktualiseringar. Därför publiceras texterna på nätet så att de kan uppdateras hela tiden. Här är några av nyckelbegreppen:

Bibelns andlighet förenar kyrkfolk och sökare

På åttiotalet spreds böckerna om shalomteologin i långt över 100.000 ex. Tiotusentals från kyrkor, miljörörelsen, tolvstegsfolket, kulturlivet och alternativ andlighet/terapi möttes i Bromma och på temadagar och dialoger runtom i Norden. Shalom attraherar därför att det ligger nära vad moderna sökare menar med andlighet.

Shalom är bibelns jordnära vision av andlighet: Ett liv i relationer – med jorden, varandra och den stora Verklighet som många kallar Gud. Jesus själv leder oss in i livshållningen genom sin bergspredikan och bönen Vår Fader (Sången om livet, sid 68-72) eller här.

När kyrkspråket skalades bort fick denna andlighet en oväntad resonans  – inte bara på behandlingshemmet Noor, utan också hos 650 från Vård-Sverige på konferens i Folkets Hus i Stockholm. Vid samma tid bad en pionjär inom New Age om ett bidrag på en stor ljusfest till livet på Cirkus: Du förstår, Harry, jordens framtid hänger på de shalom-relationer du beskriver i boken!

Livets teologi attraherar

Hemsidan utgår från den gudsbild Jesus förkunnade och i handling levde ut – med livet som insats. Det var inte på grund av Guds vrede mot människorna, utan för hans gränslösa kärleks skull som korset restes i världen.

Kyrkofadern Irenaeus (100-talet) fångade grundackordet och tolkade försoningen som ett helande av livets brustenhet och som Guds kamp mot allt som fördärvar skapelsens liv. I Sverige har denna dramatiska kamp/seger-teologi företrätts av portalgestalter som biskop Gustaf Aulén och professor Gustaf Wingren. Wingren, expert på både Irenaeus och Luther, skriver:

– Irenaeus  tänker i motsatsen död (eller sjukdom) och liv, Luther i motsatsen mellan skuld och förlåtelse. Hos Irenaeus dominerar biologiska och medicinska termer: skada, sår, död, läkedom, hälsa, liv. Människor i vår egen tid står främmande för det juridiska språkets sätt att beskriva effekten av Kristi verk. Frälsning har på nytt blivit en läkningsprocess (Människa och kristen, sid 23f).

Nordens mest kända evangelist Frank Mangs kallar samma livets teologi sitt ”specialbudskap”. Mitt i en fromhet som domineras av det juridiska språkets syn på försoning använder han ”biologiska” begrepp. Det blir speciellt tydligt i hans bok Sången om livet.

Kursen i andlighet för sökare

Något av det meningsfullaste jag varit med om var Grundkursen i andlighet på Kungsholmen, i Fryshuset och på några New Age-center. På Kungsholmen var vi under några terminer ca femtio deltagare jämt fördelade från kyrkan, tolvstegsrörelsen och New Age. Delar av kursen ingår nu i Pilgrimsguiden (kap 1-2, 5-7).

Kvällarna inleddes med förstärkt fika. Efter fikat följde mitt föredrag (30 min), samtal i flera grupper (45 min) och en sinnesroandakt i kyrkan (15 min). Här är föredragen i sammandrag och OH-bilderna (från stenåldern) som dialoggrupperna utgick ifrån. Läs mer.

När jag mötte de hängivna New Age-ledarna som planerade ljusfesten på Cirkus slog det mig direkt – dessa personligheter påminner starkt om de kvinnliga evangelister som med sina dragspel och vittnesbörd satte min hembygd i rörelse. Begreppen de använde var okända, men hjärtats språk förenade oss. Sedan dess har jag genom läsning och dialoger även lärt känna begreppen.

Marinerad i tre språkvärldar

Jag är tacksam för kapellens och tältmötenas språkvärld. Sångerna och predikningarna var bildmättade och innehöll gripande livsberättelser. Jag åkte snålskjuts på det språket i Vägen hem, men har sedan dess tvingats retirera bit för bit på grund av tidsandan och mina lektörer. I vår tid känns det som om hjärtats språk hör hemma i Mumindalen, men inte i seriös akademisk teologi.  

När jag mötte de hängivna New Age-ledarna som planerade ljusfesten på Cirkus slog det mig direkt – dessa personligheter påminner starkt om de kvinnliga evangelister som med sina dragspel och vittnesbörd satte min hembygd i rörelse. Begreppen de använde var okända, men hjärtats språk förenade oss. Sedan dess har jag genom läsning och dialoger även lärt känna begreppen.

I sina möten, konvent och böcker använder tolvstegsfolket nästan uteslutande hjärtats och erfarenheternas språk. I mer än trettio år har jag marinerats i denna erfarenhetsbaserade språkvärld, inte minst under åren i AA:s förtroenderåd och informationsarbete. Där fick jag hjälpa till med översättningen av en av deras viktigaste böcker – Hjärtats språk (2011, på eng. 1988). Läs mer

Sången om livet är en seriös, folklig bibelteologi bland flera andra. Det som hittills gör den unik i Norden är det konsekventa brobygget mellan de tre språkvärldarna som är avgörande för kyrkans framtid.

 Även ett väckelsearv behöver nya aktualiseringar

I tio år förunnades jag samarbeta med Frank Mangs och Mangsfonden, en plattform för väckelsearvets bevarande i Norden. Men visionen stegrade och knäckte mig när det blev allt tydligare att den inte längre lyfte i den formen.

Av nåd ingrep Regissören när det var som mörkast. Jag leddes in på en andlig arena som jag inte ens visste om. Där var ett andligt uppvaknande redan i full gång – ett befriande exodus för både lidande människor och potentiellt för en plågad planet. 

Den stora förnekelsen

Vem orkar leva med insikten att vi saboterar våra barns framtid och livskvalitet? Man kan ju knappt tanka bilen och boka sommarens resor till Södern om man tar in sådana ödesfrågor. Vi älskar våra barnbarn och känner till flygets ödesdigra konsekvenser för dem och jordens fattiga – ändå fortsätter de flesta att flyga som aldrig förr.

Därför hamnar alltfler i alkoholistens svåra belägenhet. Han uthärdar inte att se sig själv i spegeln om han inte förtränger, förnekar och med drogens hjälp flyr bort från en verklighet som blivit så skrämmande och skuldtyngd. Idag erbjuds vi alla en ofta hysterisk underhållning och mångahanda ”droger” som hjälper oss att förneka, ”glömma” och fly från verkligheten – och den annalkande katastrofen.

I planetens utsatta läge är mer fakta om klimathot och de fattiga folkens oförskyllda lidande ingen förlösande faktor – lika lite som moralpredikningar för en missbrukare som sitter fast. Men det finns ett folk med en säregen livsfilosofi som funnit en väg från fördärvet till hoppets port. Med ett ödsligt slut för ögonen nådde de sin botten, kapitulerade och började följa en rösad led ut ur dimma och töcken (de tolv stegen). Lyckligtvis är den leden lika löftesrik även för oss konsumtions- och fossilberoende. Läs mer

Välkommen hem till jorden – och Vägens folk!

Det är smärtsamt att inse hur vilse vi gått, att vi som den förlorade sonen i en av Jesu liknelser förött vårt arv – himlajorden. Men under lyckliga stjärnor kan den smärtsamma insikten leda till besinning. När vi som förlorade söner och döttrar återvänder hem och erkänner hur vilse vi gått, då ställer allas vår Far till med en paradisisk välkomstfest. Det är detta som är evangeliets kärna i alla tider.

Enligt vår Skapare är det inte konstruktivt för någon, allra minst för vår utsatta jord, om vi släpar på skuldbördan och förnekelsens tyngd en enda dag till. Därför inbjuds vi att ta plats vid festens och förlåtelsens bord. Efter att ha sovit gott om natten får vi följande morgon kavla upp ärmarna och göra en insats för vår planetariska ”hemgårds” tillfrisknande.

Då kan vi tillsammans med tolvstegsfolket stämma in i John Newtons älskade sång Amazing Grace. I den skildrar slavskepparen hur han kom till besinning och blev en mäktig kämpe mot slaveriet:

Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger.

Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser. Läs mer

Den stora berättelsen

Idag ställs alla ideologier, religioner och forskningen inför sitt eldprov. Vem har helhetssynen och – framför allt – kraften att bryta förnekelsens pansar och ge oss och framtida generationer ett hopp? Allt fler efterlyser nu en stor berättelse att navigera efter. Sekulariseringen har närapå lyckats radera den berättelse våra värderingar vilar på.

Radavstånd
Radavstånd

Sången om livet skildrar den helhetssyn och befriande exodus-teologi vår tid så desperat behöver – men på en ny språklig våglängd. Pilgrimsguiden ger oss berättelsen i ett nötskal – både för enskilt bruk och samtal i grupp. Läs mer Nya Arvet som glöder (2023) aktualiserar de dynamiska väckelsearv som brutit dödlägen och genererat befrielserörelser i historiens mörkaste stunder (kap 1-4).

 

 

Efter 30 år avslutade vi våra konferenser hösten 2019. Kort därefter tog pandemin allt i sitt grepp. Samma innehåll som konferenserna ges sedan i reportage, dialoger och visioner – utan att man behöver åka till Stockholm:

Pär Friberg Läs mer	Karin Olofsdotter. Läs mer.	Sven Gösta Holst. Läs mer.	Hans-Erik Lindström. Läs mer.	Rickard Borgenback. Läs mer.
	Lena Bergström. Läs mer		Vibeke Olsson. Läs mer.

Samisk helhetssyn
* Yngvar Ruud: Min samiska resa – från skam till stolthet. Läs mer…
* Gerard Willemsen: Samerna kan berika oss. Läs mer…