Start

Efter valet – nine eleven:

Inte ens profeterna lyckades 

väcka sitt folk ur förnekelsen och fruktbarhetsgudarnas hypnos. Först när verkligheten och konsekvenserna drabbade med full kraft knäcks förnekelsens pansar och folket vaknar.

Nu är tid för folkrörelsernas arvtagare att vakna och kroka arm med de unga och andra oroade som redan tagit in verkligheten. Det har aldrig varit så meningsfullt att kavla upp ärmarna som nu – när landets, framtida generationers och planetens livsöde lagts i våra händer.

Nu tänds ljusen i Visionshusen

Höstmörkret sänker sig över Norden. Inom politiken blåser kyliga vindar som gör människor rädda – inte bara för Putin utan för varandra. Folkrörelserna försvagas och religionen förpassas till marginalen, ibland till skamvrån. Och värst av allt, även det verkliga hotet marginaliseras trots klimatforskarnas upprepade väckelsemanifest.

Då höstmörkret faller är det vår dröm att ljusen tänds i många fönster när församlingshem och missionshus åter blir Visionshus för omställning, demokrati och alla människors lika värde. Det är hög tid för en bred existensdialog, en motkultur som när våra folkrörelser föddes och kämpade sida vid sida.

Det är sent på jorden, men inte för sent.

Vi lever i berusningens, förnekelsens och distraktionens tid. Allt ska bli effektivare, lönsammare, snabbare och vi själva lyckligare. Men det är en illusion att människor kan må bra i ett överhettat fossildrivet samhälle och på en jord som mår allt sämre. Vi har lurats att bli isolerade konsumenter i en kultur där alla är sin egen lyckas smed. Nu behöver vi förenas i en profetisk alternativrörelse som genomskådar lögnen och respekterar livets långsamma processer – både för vårt inre liv och miljön.   Läs mer.

 

Utan en profetisk helhetssyn kan även diakoni, själavård, retreater, pilgrimsvandringar och körsång kidnappas och bli smörjmedel så att maskineriet inte gnisslar så illa. Vi tar hand om offren utan att säga något om den utveckling, som slår ut allt fler och tar ett struptag på hela skapelsen. Det är hög tid för ett existentiellt, andligt uppvaknande – en folklig mobilisering med samma mod, beslutsamhet och vilja att betala priset som när våra folkrörelser ställde om Sverige  Läs mer.

Det blir ingen kraftfull rörelse om vi bara studerar och begriper forskningens fakta. Vi måste också gripas och svetsas samman av en gemensam dröm. Enligt Martin Luther King var frihetssångerna rörelsens själ. Kanske hänger en kulturell väckelse i luften – Sverige är ju världens körtätaste land? Redan övar tvåhundra Gospelkörer på befrielsens repertoar.

 

Inför hösten 2022:

En guide för existensdialogen

Boken finns på www.djupareliv.se

Man kan tända ett ljus och läsa texten i sin ensamhet. Mer berikande är att delta i en samtalsgrupp kring existentiella frågor. En kyrka eller annan aktör kan erbjuda temakvällar med föredrag och efterföljande öppet samtal. Vi har tips under ”Läs mer” nedan.

De första Grundkurs-kvällarna hölls på Kungsholmen med femtio fasta deltagare. De kom från kyrkan, tolvstegsrörelsen och alternativ andlighet. Vi började med fika och gemenskap kl 18.30, föredrag kl 19.00 och grupper 19.30-20.30 (en öppen grupp för tillfälliga besökare). Kvällarna avslutades med en Sinnesroandakt i kyrkan (ca 15 min).

Gå vidare till innehåll, intro och texter Läs mer. 

Tack för feedback och omdömen!

Rolf Gustafson, diakon och dialogpionjär:  Läs mer.

Mary Philipson, präst och etisk rådgivare: Läs mer.

Björn Wiedel, teol. dr med inriktning mot religionspsykologi och pedagogik:   Läs mer

Torhild och Yngvar Ruud, hon är diakon och han präst – med retreater i Norge:
Harry Månsus har genom sina nya böcker gett oss ett livstestamente som kommer att stå sig länge. Det är en god balans mellan fakta/bibelstoff och personliga erfarenheter. Det gör det lättare att bjuda på sig själv i gruppsamtalet. Läs mer.

Nu inbjuds vi till lägerelden i Rättvik för att inspireras och själva delta i samtalen med ekoteologer, naturvetare och eldsjälar inom omställningsrörelsen och Fridays For Future. Arrangörer är Rättviksseminariet och Stiftsgården som beskrivs utförligt längre ner på hemsidan. Här är programmet för ett spännande nätverksmöte Läs mer.

Förövning på Pilgrimscentrum

När Nordiskt pilgrimsteologiskt seminarium firar 25 år medverkar en hel kavalkad andliga stigfinnare och ekumeniska brobyggare. På grund av pandemin flyttades jubileet till 2023 (24-28 april), men redan den 1 april möttes Pilgrimscentrums nya ledare Rickard Borgenback, pionjären Hans-Erik Lindström och Harry Månsus i en dialog – tillsammans med arbetslaget, kommuniteten och inbjudna från Vadstena folkhögskola och Linköpings stift. Här är hela jubileumsprogrammet:

https://www.pilgrimscentrum.se/program/pilgrimsteologiska-seminariet/

PILGRIMSFOLKET

Två folk ute på slätten

När Hans-Erik Lindström håller föredrag om pilgrimsrörelsen händer något. Plötsligt växer bilden fram av två folk som vandrar sida vid sida på den öppna slätten under de kosmiska valven. Hos både Sinnesrofolket och Pilgrimsfolket delar sökare, oroade, tolvstegare och kyrkligt aktiva sina liv och erfarenheter vid lägerelden. Det är med den visionen för ögonen Sången om livet – pilgrimsfolket och jordens framtid skrevs.

Vi lever mitt i ett fossildrivet samhälle på högvarv som förnekar konsekvenserna av vårt missbruk – precis som alkoholister gör. Därför behöver vi alla ”avgiftas” och komma ner i varv. Det sker hos Pilgrimsfolket. Ingen alkoholist blir nykter om inte behandlingsteamet kommer igenom förnekelsens pansar och kan ta itu med rädslan, sorgen, skulden och skammen som fjättrar honom eller henne vid missbruket. Hos tolvstegsfolket säger man som det är. Där släpper förnekelsen sitt grepp, hoppets stjärnor tänds och tillfrisknandet kan börja – en dag i taget. 

Pilgrimsrörelsen och tolvstegsrörelsen

Karin Olofsdotter, pastor och pilgrimsledare

Efter att ha vandrat i två år inbjöd pilotgruppen Tolvstegspilgrimerna till sin första offentliga samling i Triangelkyrkan (8 maj). Karin Olofsdotter höll ett uppskattat föredrag om relationen mellan pilgrimens sju nyckelord och de tolv stegens andlighet. Här är Karins föredrag Läs mer. Veteranen från Pilgrimscentrum i Vadstena, Hans-Erik Lindström, skrev om heliga Franciskus som är viktig för båda rörelserna. Läs mer

Nu inbjuder Stockholmsgruppen till en ny inspirationsträff i Triangelkyrkan den 9 oktober. Här är info om tid, plats och program Läs mer En lördag i månaden inbjuds intresserade till deras pilgrimsvandringar i Stockholms närhet. Kontakta:  wiggobratsberg@yahoo.no

Från de djupa skogarna till Pilgrimscentrum i Vadstena

Rickard Borgenback

När jag läser Rickard Borgenbacks gripande livsberättelse slår det mig hur många författare och andliga ledare som laddats vid de norrländska älvarna, sjöarna och milsvida skogarna. Jag tänker speciellt på den pilgrimssjäl, som fick sin djupa ton vid Storkågeträsk, biskop Martin Lönnebo, som nådde djupt in i det svenska folket och lämnade avtryck på både sökare och kyrkan.

Rickard och Helena Borgenback – precis som Martin Lönnebo – präglades av den lågkyrkliga väckelsetradition, där hjärta talade till hjärta. Det är inte de som sluter sig samman i inre fromhet och renodlar arvet, som bevarar dynamiken bäst. I stället är det de pilgrimer och brobyggare, som vågar bryta upp och möta en ny tids vilda längtan och inre nöd.

Birgitta från Finsta i Roslagen följde sin heta längtan och vågade bryta upp. Utan moderna kommunikationer tog hon sig längs pilgrimslederna till Trondheim, Santiago de Compostela, Assisi, Rom och Jerusalem. Idag strålar pilgrimer från olika färdvägar samman vid hennes klosterkyrka i Vadstena. Vid porten välkomnar ett team som har egna erfarenheter från olika färdvägar. Knappast någon känner Sinnesrofolket så väl och kan välkomna dem som Rickard – han kommer raka vägen från tio år som ledare i Andrum Brynäs vid sinnesrons Mekka i Gävle.  Läs mer

Rickard Borgenback (till vänster) med pionjärerna för Andrum Brynäs: Eva Stibe, Per-Erik Lindberg och Lennart Thorsell. Läs mer om Andrum Brynäs i vår Reportage-serie!

Andlighet och profetisk diakoni

Hans-Erik Lindström, pilgrimsideolog

Det känns betryggande att den pilgrimsideolog, som var med och sjösatte skutan, och den nya ledare som nu står vid rodret navigerar efter ett sjökort, där andlig fördjupning och profetisk diakoni går hand i hand. Att bådas livskamrater är diakoner borgar för att de inte ens vid köksbordet kan glömma de utsatta.

Berättelsen om pionjären Hans-Erik Lindström och Pilgrimscentrum i Vadstena finns nu i Sången om livet (sid 61-67),

RÄTTVIKSSEMINARIET

Ekoteologi – med jordnära och kosmisk horisont 

Foto: Hanna Ramberg

Pontus Gunnarsson, föreståndare på landets största stiftsgård. Foto: Anders Holmberg

Det är en vacker sommarkväll mitt i pandemin när mobilen ringer i Roslagen och mitt liv förs in i ett nytt sammanhang. Det är föreståndaren på Rättviks stiftsgård, Pontus Gunnarsson, som inbjuder till Rättviksseminariet – en dialog mellan ekoteologer och naturvetare. De har  gett ut en angelägen bok tillsammans.

Gruppen svetsas samman i en djup övertygelse att den typ av samhälle vi lever i inte kan bestå. Det kommer att förändras i grunden, vare sig vi vill det eller inte. Naturvetarna och ekoteologerna i Rättviksseminariet vill bidra till att den omställningen blir så varsam och kärleksfull som möjlig – för allt levande, i alla delar av världen.

Liksom tro och vetenskap bidragit till dagens klimatnödläge, så måste nu ekoteologi och vetande medverka till att stoppa förstörelsen. 

Ekoteologiska Nätverket

Biskop Thomas, Västerås

Det kändes spännande och stort att få sätta sig i en fåtölj längst fram i Domkyrkan i Västerås. I spotlight-belysningen satte sig biskop Thomas Söderberg i den andra fåtöljen.  Det blev en timmes samtal om bakgrunden, ekoteologin och den djupverkan min bok Shalom Jord fått.

Efter samtalet berättar biskop Thomas om ett nystartat ekoteologiskt nätverk som möts i Biskopsgården. 

Härifrån har impulserna utgått till Ett biskopsbrev om klimatet (2014, 2019). Ur nätverket utkristalliseras också så småningom Rättviksseminariet vars möten och kurser nu har sin hemvist på Rättviks stiftsgård.

Jag bad Thomas, numera emeritus, sända några rader om sin minnesbild av vår dialog. Till min överraskning får jag följande koncisa text, som speglar den dialoghållning som nu fått en fortsättning i Rättviksseminariet. Läs mer

Skattungbyn – resursbevarande försörjning

Jag mötte Kåre Olsson redan på åttiotalet då vi båda medverkade i en alternativkonferens på Sjöviks folkhögskola i Dalarna. Kåre har tagit initiativet till den välkända folkhögskolekursen Resursbevarande försörjning i Skattungbyn. Där lär sig eleverna producera de basresurser som behövs för ett års överlevnad (mat, ved, byggmaterial, mm). Kursen startade 1978 och är fortfarande lika populär. Läs mer

Kåre tog tidigt doktorsexamen i organisk kemi, men har fokuserat på miljöfrågor och livsåskådning. Dialogen med honom berikar och utmanar oss ekoteologer. Det är precis som om skapelsens pulsslag hörs tydligare och man ser längre i en by utanför Orsa – omsluten av de vida skogarna och de kosmiska valven. Här är några smakprov för dem som ännu inte läst Kåres två kapitel i boken. Läs mer

Ekeby – framtidens jordbruk

Kristina Belfrage

Kristina är född och uppvuxen i Stockholm, men somrarna på morföräldrarnas bondgård i Värmland väckte tidigt drömmen om en egen gård. Den förverkligas 1992 när hon köper Ekeby och börjar utveckla metoder att driva ett jordbruk nästan helt utan fossila bränslen och handelsgödsel. Hon doktorerar vid SLU och är idag en känd och stark förespråkare för ett småskaligt, ekologiskt jordbruk. Utvecklingen går hela tiden framåt och flera ekogårdar kan numera uppvisa lika höga skörderesultat som sina konventionella grannar.

På Ekeby utgår man från att alla människor på jorden måste ha rätt att släppa ut samma mängd växthusgaser. För Sveriges del motsvarar det en utsläppsminskning med 90 procent. Dessutom kommer ett förändrat klimat att sätta det svenska lantbruket på stora prov. I en debattartikel i Svenska Dagbladet uttrycker hon sin dröm: Ett Sverige fullt av blomstrande ängar, björkhagar, enebackar och glada husdjur är den finaste gåva vi kan skicka vidare till kommande generationer.

Kristina har inte skrivit något bidrag i boken Planetens och kärlekens gränser, men hon har gett oss rätten att publicera en av hennes engelska texter – helt i linje med vad Rättviksseminariet står för. Läs mer

Mångsidiga naturvetare

Bengt Gustafsson, astronom och astrofysiker, är känd från media, och som föreläsare och författare till populärvetenskapliga böcker. Verksam vid Uppsala universitet har han fokuserat på stjärnfysik, forskningsetik, tro och vetande samt miljö och utveckling. Han var en av tillskyndarna bakom tillkomsten av CEMUS, ett viktigt studentinitiativ till tvärvetenskapligt samarbete mellan Uppsala universitet och Svenska Lantbruksuniversitetet (SLU).

Jag lärde känna Bengt när vi båda var engagerade i Framtiden i våra händer och han satt med i deras centrala ansvarsgrupp. Som ledare för Sigtunastiftelsen inbjöd han mig till deras referensgrupp med idel vetenskapliga och kulturella dignitärer. Nu möts vi åter i Rättviksseminariet där han fortfarande brinner för omställningsfrågor. I boken Planetens och kärlekens gränser skildrar han astronomins och fysikens hisnande bild av verkligheten.

 Anders Liljas, professor (emeritus) i biokemi och strukturbiologi vid Lunds universitet, är författare till vetenskapliga böcker och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm.   I boken presenterar han biologins fascinerande upptäckter och världsbild. Mikael Djurfeldt, forskare i neuroinformatik vid KTH, beskriver hjärnan och dess olika medvetande-processer.

Pekka Mellergård, överläkare och docent vid universitet i Örebro, hade en strategisk utsiktspunkt som ledamot i regeringen Reinfeldts Framtidskommission – tillsammans med bland andra Johan Rockström. Ju mer jag lyssnar till dessa experter och läser deras böcker, desto svårare blir det att dra en gränslinje mellan naturvetare och teologer i Rättviksseminariet.

Bengt är teol dr honoris vid Uppsala universitet. Ännu svårare är gränsdragningen i Pekkas fall. I flera år var han rektor på Örebro Teologiska Högskola och nyligen vikarierade han som rektor för Teologiska Högskolan Stockholm (EHS). Inte minst hans två senaste böcker visar ett djupt engagemang i frågor om livsåskådning, kristen tro och kyrkans framtid.

Det är dags för en ekoreformation! 

Per Larsson steg fram som en av de viktigaste ekoteologerna i Sverige genom sin bok Skapelsens Frälsning – Ekoteologi i miljö- och klimathotens tid (2010). Boken är en bearbetning av hans handbok för teologie-studenter i Sydostasien som han skrev som lärare i teologi i Hongkong (1998-2004). 

Närhelst man lyssnar till Per slås man av hans imponerande internationella och ekumeniska utblickar. En av förklaringarna är hans livskamrat Birgitta. De arbetade tillsammans i Hongkong och under flera år i Bukoba, Tanzania. Birgitta doktorerade på en avhandling om hur missionen påverkat kvinnor i Afrika. Senare satt hon som medlem i Kyrkornas Världsråds centralkommitté och arbetade som missionsdirektor i Svenska kyrkan (SKM). 

Per och Birgitta Larsson med lärarkollega i Hongkong.

Enligt Pers bidrag i Planetens och kärlekens gränser behövs en ekoreformation lika genomgripande som Luthers reformation för 500 år sedan. Då var den centrala frågan individens frälsning, idag handlar det om hela skapelsens frälsning och befrielse. Denna profetiska ekoreformation kommer att få konsekvenser för samhället, vårt sätt att tänka, våra lagar och vår politik – precis som på de bibliska profeternas tid.

Enligt Per är profeterna och Jesus själv de bästa vägvisarna i det paradigmskifte som nu står för dörren – från antropocentrism till kärlek till allt skapat. Ekoteologin är den tolkningsmodell som ska vägleda kyrkorna i planetens klimatnödläge. 

Relevant och hållbar tro

Sven Hillert har skrivit flera böcker i aktuella och brännbara ämnen. I dem tecknas en gudsbild med ett glödande patos för hela sin skapelse och att alla människor – hur vilse de än må gå – ska hitta hem igen till sitt ursprung. Det finns alltid en dörr på glänt därhemma. Enligt Svens bidrag i Planetens och kärlekens gränser har även kyrkan gått vilse och behöver återvända till sitt ursprung:

 – I kristna sammanhang har vi blivit alltmer medvetna om att vår tro har bidragit till att hota många arter på Jorden och sätta människans framtid på spel … Vi har agerat som herrar över Jorden när vi i själva verket är dess barn. Vi har uppträtt som kungar när vi skulle vara tjänare … Det är därför hög tid att hitta andra uttryck för vår kristna tro, hitta tillbaka till det ursprungliga evangeliet och hitta fram till en teologi som bygger på samspel och sammanhang och kan ge hopp om fred och framtid på Jorden.

Det är denna lidelse för en relevant kristen tro som färgar hans engagemang på olika poster – som församlingspräst, forskare, lärare, rektor och projektledare. Han sänder sitt budskap på flera våglängder i pedagogiska böcker, lyrik, psalmer och musik. Han har varit lärare och rektor på Pastoralinstitutet i Uppsala  (numera Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut).

I boken Tro i hållbar utveckling – med Gud bortom dualismen (2017) visar Sven hur vi spaltar upp livets helhet med allt ödesdigrare konsekvenser för människor och vår planet. Ändå slocknar inte drömmen: Vi behöver en livsbejakande tro som påverkar liv och leverne – på samma sätt som Jesus en gång gjorde … Jag drömmer om att en sådan tro och teologi ska kunna bidra till att vända världens utveckling, när många krafter går samman och förändrar samhället i grunden.

 

Sårbarhet – en oväntad tillgång 

Eva Katarina Agestam med en flaska vatten från Norden till beslutsfattarna i Paris.

Eva Katarina Agestam är prästdottern som själv blev präst. Redan som barn hyste hon en kärlek till allt levande och kunde krama sina vänner träden. Hon har varit engagerad i rättvise- och miljöfrågor – som privatperson, politiker och präst. När de tyska kyrkorna arrangerade en stor pilgrimsvandring till FN:s klimatmöte i Paris 2015 tog hon tjänstledigt i tre månader och vandrade  i 150 mil.

Hennes bidrag i boken har en djupt personlig ton som speglar både livets storhet och brustenhet. Hon vill lyfta fram sårbarhet och svaghet som en oväntad tillgång. När vi delar vår oro, rädsla, sorg men också viljan att göra det lilla vi kan, då svetsas vi samman till något större – en gemenskap som ger kraft och hopp. När en tidning frågar om hon själv är hoppfull eller drivs av klimatångest är hennes svar:

 Jag är rädd. Jag tror att det kommer att bli ganska illa. Sedan vill jag ändå tro att vi når en ”tipping point”, då vi kommer till insikt och riktar in oss på andra värden. Så jag hyser något slags hopp, men inte ett ”kristet” glättigt hopp om att allt löser sig – vi måste agera själva. Vi har syndat mot skapelsen och måste omvända oss och hitta en livsstil som fungerar.

 Eva Katarina har gett oss en text – på hjärtats språk – som speglar en erfarenhetsbaserad andlighet och ekoteologi. För dem som ännu inte har boken ger jag ett smakprov där man tydligt anar kontakten med det grundvattenflöde som ger världen liv. Läs mer.

Sverker Molander är professor och miljösystemvetare vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Han är medförfattare till vetenskapliga artiklar och har varit koordinator för Sida-projekt i Östafrika.

Carina Sundberg är  präst  och har arbetat som stiftsteolog i Linköpings stift. Hon doktorerade vid Karlstad universitet på en avhandling om olika predikoteologier i en komplex verklighet (2008), har skrivit artiklar om ekoteologi och föreläser bl a om att predika om klimatkrisen och om “deep incarnation”. 

Margareta Nordström anslöt till Rättviksseminariet helt nyligen och har bland annat varit handläggare för miljödiplomering i Stockholms stift.

 

SINNESROFOLKET

Andlighet – på brustenhetens våglängd

Hur hade vår verksamhet sett ut, om inte Olle Jonasson fört samman Harry och Olle Carlsson på Café Rival en vårdag 1990? Ingen anade då att det ur deras möte och samarbete på behandlingshemmet Noor skulle välla upp två andliga strömmar som enligt forskare och biskopar vitaliserat många kyrkor – och inte minst gudstjänstlivet.

År 1992 tog Harry initiativet till sinnesrogudstjänsterna som på femton år spred sig till 150 kyrkor i landet – från Arvidsjaur till Ystad. Kort därefter inbjöd Olle Carlsson till de välbesökta och älskade mässorna i Allhelgonakyrkan, Katarina kyrka och numera också Kontempel. I båda rörelserna fyller sökare och icke-kyrkligt aktiva bänkarna. Det är den personliga, erfarenhetsbaserade andligheten – sänd på brustenhetens våglängd – som attraherar.

Resursbanken –  unik i Norden

       

Klicka på den ruta som intresserar dig så öppnas Resursbankens valv! Boken Guds verkstad är större skildrar nätverk och andliga källflöden (www.djupareliv.se). Harrys text om De tolv stegen finns också i pappersboken Vägar till befrielse (red Andreas Carlgren och Torbjörn Freij). 

Brobygge förvaltar idag dialogarvet under Lena Bergströms ledning. Hon presenterar sin vision i vår serie Dialog och Vision. Läs mer. Kolla vad som är aktuellt: www.brobygge.se

 

 

Det tog 29 år för sinnesrogudstjänsterna att ta sig från Bromma till Järfälla. I en tidning till alla 34.000 hushåll i kommunen skildras starten i ett stort uppslaget reportage. Det ger en god inblick både i hur det började för 30 år sedan och hur den omtyckta sinnesromässan firas varje måndag kl 17.30 i Maria kyrka i Jakobsbergs centrum – fem minuter från pendeltågsstationen. Det är värt ett studiebesök! Läs mer

Reportage, dialoger och visioner

Pär Holmgren.
Läs mer.

Karin Olofsdotter.
Läs mer.

Stefan Edman.
Läs mer.

Hans-Erik Lindström.
Läs mer.

Rickard Borgenback. Läs mer.

Sven Gösta Holst.
Läs mer.

Lena Bergström. Läs mer

Björn Wiedel.  Läs mer

Vibeke Olsson. Läs mer.

Pär   Friberg.
Läs mer

Efter 30 år avslutade vi våra konferenser hösten 2019, kort därefter tog pandemin allt i sitt grepp. Samma innehåll som i våra konferenser finns nu i våra reportage, dialoger och visioner – utan att man behöver resa till Stockholm. Här finns de uppdelade enligt ämnen Läs mer:

Sinnesro och recovery
* Sinnesrogudstjänstens “Mekka” i Gävle. Läs mer…
* Andrum Brynäs firar 20 år. Läs mer…
* Vårdklockan – hoppets fyrbåk i Visby. Läs mer…
* Roder – om vi vill hålla kursen i livet. Läs mer…

Klimat och miljö
* Stefan Edman: Dialog med Harry Månsus. Läs mer…
* Pär Holmgren: Dialog och Vision i Europas smältdegel. Läs mer…
* Lena Bergström: En dröm om förvandlade liv och en förvandlad värld. Läs mer…
* Karin Olofsdotter – pastor, pilgrimsledare och ekoteolog. Läs mer…
* God Jord – fröet till en ny Jesusrörelse? Läs mer…

Pilgrimsliv
* Hans-Erik Lindström och pilgrimsrörelsen. Läs mer…
* Rickard Borgenback: Min livsresa till Pilgrimscentrum. Läs mer… 
Pär Friberg, pilgrim och kyrkoherde. Läs mer…

Övriga
* Vibeke Olsson: Demokratin byggdes underifrån. Läs mer…
* Björn Wiedel: Dialog och Vision. Läs mer…
* Sven-Gösta Holst – visionär och strateg i Brommadialogen. Läs mer…
* Yngvar Ruud: Min samiska resa – från skam till stolthet. Läs mer…
Gerard Willemsen: Samerna kan berika oss. Läs mer…
* Anna Ardin – ska diakonerna bli profetiska? Läs mer…
* Frälsningsarmén tar strid mot människohandeln. Läs mer…

 

Ett urval recensioner och intervjuer:

Med jämna mellanrum publicerar vi texter som speglar Sången om livet. Först ut var Birger Thureson, journalist och författare till ett tjugotal böcker. Han har varit chefredaktör för Evangelii Härold och Norra Västerbotten, ledarskribent på Västerbottenskuriren och medarbetare i olika funktioner på tidningen Dagen. Klicka på hans recension i marginalen!

 

När Harrys resor till hembygden ebbat ut håller tidningarna kontakten vid liv. Vasabladet var först ut  att recensera hans nya bok. Kyrkpressen når utan jämförelse flest hushåll i Svenk-Finland. Där finns den stringenta intervjun som lyfter fram en av bokens viktigaste teser. Klicka här för att läsa. Henry Byskata har studerat teologi i Finland och Tyskland, undervisat vid Helsingfors universitet och varit kyrkoherde i hembygdens katedral – Trefaldighetskyrkan i Vasa. Läs hans recension av Sången om livet här.

 

Eva Gustafsson är journalist och mångårig trotjänare på tidningen Hemmets Vän. I sin stora intervju lyfter hon fram viktiga aspekter, som kompletterar övriga recensioner och intervjuer, bland annat kopplingen till Frank Mangs. Frank utövade ett starkt inflytande på mig redan under tonåren och vi samarbetade under tio år, bland annat kring nyutgåvan av hans Sången om livet. Läs hennes texter överst i marginalen till höger!

 

Efter en tid som präst blev Sixten Ekstrand verksamhetsledare för Kyrkans Ungdom, en väckelserörelse i Svenskfinland. Efter tio år på den posten valdes han till lektor och professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi (1999-2007). Hans avhandling handlade om Moralisk Upprustning, som är ursprunget till Anonyma Alkoholister. Efter Akademin följde centrala uppgifter i kyrkan, först som stiftsdekan i Borgå stift och nu som direktor vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors. Hans recension finns i marginalen. Han betraktar den lågkyrkliga väckelsen inom Kyrkans Ungdom och folkkyrkan som sina andliga hem. Läs mer.

 

Hans Växby är smålänningen och metodistprästen, som hittade sin livskamrat i Finland. Det ledde till att han var församlingspastor i Finland (17 år). Därefter valdes han till biskop i Metodistkyrkan, först för Norden och Baltikum (12 år) och sedan i Eurasien (8 år) . Hans hustru Kaija-Riikka (kallad Kaikka) är en välkänd radio- och konferensröst i Finland. Även båda sönerna är välkända musiker. Läs mer.

 

Efter studier på Betelseminariet i Bromma och vid ett teologiskt seminarium i Schweiz har Leif Olin varit pastor, lärare och en av pionjärerna för tolvstegsbaserad missbruksvård i Svenskfinland. Han är känd för sitt handfasta engagemang för flyktingar. Leif laddar energi ute i naturen, är fågelskådare och leder med sin hustru Catarina pilgrimsvandringar i Israel. Flera av bilderna på våra hemsidor är tagna av Leif. Hans recension publicerades först i Vasabladet och nu i Sändaren (klicka på bild i marginalen).