Start

Nu inbjuds vi till lägerelden i Rättvik för att inspireras och själva delta i samtalen med ekoteologer, naturvetare och eldsjälar inom omställningsrörelsen och Fridays For Future. Arrangörer är Rättviksseminariet och Stiftsgården som beskrivs utförligt längre ner på hemsidan. Här är programmet för ett spännande nätverksmöte Läs mer.

Tolvstegspilgrimer – pilotgrupp och ny resursbank

Karin Olofsdotter

Pilotgruppen hade sin första vandring i Årefjällen (augusti 2020) och har fortsatt en lördag varje månad nära Stockholm. De hade sin första offentliga samling i Triangelkyrkan (8 maj) då Karin Olofsdotter höll ett uppskattat föredrag om relationen mellan pilgrimens sju nyckelord och de tolv stegens andlighet.

Detta kan nu intresserade ta del av i hela Norden genom en ny Resursbank som kan berika pilgrimsvandringar, retreater, sinnerogudstjänster och temasamlingar i kyrkorna. Här är Karins föredrag Läs mer. Det allra första bidraget skrevs av pilgrimsprästen Hans-Erik Lindström Läs mer. Flera bidrag ligger i pipeline.

 

Klicka på bilden för att se den i större format.

Vi har en dröm – om en levande planet

Annika Spalde ledde pilgrimsmarschen från Vadstena genom Europa till klimatmötet i Glasgow – snart är det dags igen! Foto: Pierre Eriksson

I sommar arrangerar den finska pilgrimsrörelsen en vandring genom Finland – från festivalernas Nyslott till Åbo – med visionen att skydda planetens hav och vatten. Där tar Annika Spalde och hennes medvandrare över stafettpinnen och fortsätter längs St Olofs sjöled genom en av världens vackraste skärgårdar. En given höjdpunkt är Kökar längst ut i havet med sin vackra ”Franciskus-kyrka”. På ön fanns franciskan-munkar redan på 1300-talet och där firas varje sommar Franciskus-festen (i år 1-3 juli).

Sedan fortsätter Pilgrims Walk for Future över Åland och genom Roslagen med sikte på det svenska valet. Temat är Fred med jorden – fred med varandra, ett exodus från fossilberoende och överkonsumtion mot ett rimligare liv och en mer rättvis värld. Man kan vandra en eller flera dagar och ansluta i Åbo, på Kökar, på Åland eller i Grisslehamn. Tider och utförligare information finns här!

Förövning på Pilgrimscentrum

När Nordiskt pilgrimsteologiskt seminarium firar 25 år medverkar en hel kavalkad andliga stigfinnare och ekumeniska brobyggare. På grund av pandemin flyttades jubileet till 2023 (24-28 april), men redan den 1 april möttes Pilgrimscentrums nya ledare Rickard Borgenback, pionjären Hans-Erik Lindström och Harry Månsus i en dialog – tillsammans med arbetslaget, kommuniteten och inbjudna från Vadstena folkhögskola och Linköpings stift. Här är hela jubileumsprogrammet:

https://www.pilgrimscentrum.se/program/pilgrimsteologiska-seminariet/

Ekoteologi – med jordnära och kosmisk horisont 

När Shalom Jord och Vägen hem kom ut på åttiotalet föddes en rörelse som berörde tiotusentals sökare, miljöaktivister, tolvstegare och kyrkligt engagerade i Norden. Brommadialogen blev deras gemensamma eldhärd där de värmde sina händer och delade erfarenheter. Gnistorna spreds över hela landet – dialoger, miljögrupper och sinnesrogudstjänster.

När Sången om livet nu riktar samma budskap till en ny tids existentiella utmaningar uppstår också nätverk kring drömmen om ett rimligare liv och en friskare planet. Vi har berättat utförligt om kontakten med pilgrimsrörelsen och deras eldhärd i Vadstena. Ifjol vandrade pilgrimer hela vägen genom Europa till klimatmötet i Glasgow. Nu ligger de i startblocken för vandringen genom den åländska skärgården och Roslagen med sikte på det svenska valet i höst (se nedan).

Vi har också glädjen att presentera existensdialogen som möts på Siljans strand och dess ideologiska rötter. Det är lärorikt och inspirerande att få vara med i denna tankesmedja där ekoteologer och naturvetare utmejslar en profetisk ekoteologi för vår utsatta tid. De flesta har bidragit till boken ovan. Gruppens hemvist är Rättviks stiftsgård och dit välkomnas eldsjälar från hela landet till höstens kurs (21-23 oktober, info kommer snart).

Foto: Hanna Ramberg

Rättviksseminariet 

Pontus Gunnarsson, föreståndare på landets största stiftsgård. Foto: Anders Holmberg

Det är en vacker sommarkväll mitt i pandemin när mobilen ringer i Roslagen och mitt liv förs in i ett nytt sammanhang. Det är föreståndaren på Rättviks stiftsgård, Pontus Gunnarsson, som inbjuder till Rättviksseminariet – en dialog mellan ekoteologer och naturvetare. De har redan mötts i flera år och gett ut en angelägen bok tillsammans.

Efter att nu själv ha deltagit några gånger inser jag att det är ett ganska unikt sammanhang jag hamnat i. Att vi dessutom får föra samtalen i konferensrummet på stranden med utsikt över Rättviks vita kyrka och ett glittrande Siljan – resultatet av ett meteoritnedslag i urminnes tid – inger en närmast kosmisk känsla.

Gruppen svetsas samman i en djup övertygelse att den typ av samhälle vi lever i inte kan bestå. Det kommer att förändras i grunden, vare sig vi vill det eller inte. Därför måste vi nu ifrågasätta vår bild av världen och oss själva och ta de pockande existentiella frågorna på allvar.

Liksom tro och vetenskap bidragit till dagens klimatnödläge, så måste nu också ekoteologi och vetande medverka till att stoppa förstörelsen. Det enda vi med säkerhet vet är att vår nuvarande samhällstyp kommer att ersättas av något helt annat. Naturvetarna och ekoteologerna i Rättviksseminariet vill bidra till att den omställningen blir så varsam och kärleksfull som möjlig – för allt levande, i alla delar av världen.

Ett stift – med dialogen som våglängd

Biskop Thomas, Västerås


Det kändes både spännande och stort att få sätta sig i en fåtölj längst fram i Domkyrkan i Västerås. I spotlight-belysningen satte sig biskop Thomas Söderberg i den andra fåtöljen. Mellan oss fanns ett bord med tända ljus och en bukett blommor. Jag hade inbjudits till hans uppmärksammade och välbesökta dialogserie. Det blev en timmes samtal om bakgrunden, ekoteologin och den djupverkan min bok Shalom Jord fått.

Efter samtalet bjuds Lea och jag på måltid i en italiensk restaurang. Där berättar biskop Thomas om ett annat initiativ – ett nystartat ekoteologiskt nätverk som möts i Biskopsgården. Jag deltar under ett par år i dessa givande heldagar med deltagare från olika landsändar. Varje gång bjuds vi på smakfulla vegetariska måltider i biskopens fina residens.

Det Ekoteologiska Nätverket möts fortfarande och har genom åren fått stor betydelse för svensk kristenhet – inte minst därför att eldsjälen och ekoteologen Per Larsson suttit  vid biskopens sida som en ständigt inspirerande drivkraft. Härifrån har impulserna utgått till Ett biskopsbrev om klimatet (2014, 2019) som ”spelar” i samma division som påvens världsbekanta miljöencyklika Laudato si. Ur nätverket utkristalliseras också så småningom Rättviksseminariet vars möten och kurser nu har sin hemvist på Rättviks stiftsgård.

Biskop Claes-Bertil Ytterberg tillsammans med sin stiftsadjunkt Mikael Mogren 2014. Foto: Pelle Söderbäck

Biskop Thomas är inte den enda i stiftet som sänt på dialogens våglängd. När min bok Vägen hem för sökare nådde långt utanför kyrkväggarna fick jag plötsligt en överraskande ”parhäst”. Biskopen i Västerås, Claes-Bertil Ytterberg, gav samtidigt ut flera finstämda sökarböcker på precis samma förlag. Nu har också Thomas Söderbergs efterträdare, biskop Mikael Mogren, stigit in på samma existentiella scen. Han har nyligen gett ut boken Mod och kraft – helt gratis till alla i stiftet – där han inbjuder till dialog om vad kristen tro som ”hemspråk” och kyrkan som hemvist kan betyda för moderna människor i oroliga tider.

 Jag bad Thomas, numera emeritus, sända några rader om sin minnesbild av vår dialog. Till min överraskning får jag följande koncisa text, som speglar den dialoghållning som nu fått en fortsättning i Rättviksseminariet. Läs mer

Skattungbyn – resursbevarande försörjning

Jag mötte Kåre Olsson redan på åttiotalet då vi båda medverkade i en alternativkonferens på Sjöviks folkhögskola i Dalarna. På skolan fanns en kurs där eleverna lärde sig bygga stockhus i gammal stil som stod uppställda på stranden. Kåre hade tagit initiativet till den välkända folkhögskolekursen Resursbevarande försörjning i Skattungbyn. Där lär sig eleverna producera de basresurser som behövs för ett års överlevnad (mat, ved, byggmaterial, mm). Kursen startade 1978 och är fortfarande lika populär. Läs mer

Det som imponerade mest under konferensen var den idémässiga rymden. Det var den norska filosofen Arne Naess som i hög grad genomsyrade samtalen. Jag hade kallats för att presentera ekoteologin i min bok Shalom Jord, men upptäcker plötsligt en själsfrände – Arne Naess, ekosofins fader. Sedan dess har årtionde lagts till årtionde och nu sitter Kåre och jag åter sida vid sida på Siljans strand.

Kåre tog tidigt doktorsexamen i organisk kemi, men har fokuserat på miljöfrågor och livsåskådning. Dialogen med honom både berikar och utmanar oss teologer. Det är precis som om skapelsens pulsslag hörs tydligare och man ser längre i en by utanför Orsa – omsluten av de vida skogarna och de kosmiska valven. Här är några smakprov för dem som ännu inte läst Kåres två kapitel i boken. Läs mer

Ekeby – framtidens jordbruk

Kristina Belfrage

Vid en stor livsfestival i Alfta (2011) lärde jag känna ledare från hela landet i den nya Omställningsrörelsen (Transition Towns). Jag beslöt att följa utvecklingen i dess kanske mest kvalificerade spjutspets – Omställning Sigtuna. Där mötte jag den outtröttliga eldsjälen Mats Olsson (professor på SLU, numera emeritus och även ordförande i Sigtunabygdens Naturskyddsförening). Det var han som etsade in namnen Kristina Belfrage och Ekeby Forskningsgård på min näthinna.

Kristina är född och uppvuxen i Stockholm, men somrarna på morföräldrarnas bondgård i Värmland väckte tidigt drömmen om en egen gård. Den förverkligas 1992 när hon köper Ekeby och börjar utveckla metoder att driva ett jordbruk nästan helt utan fossila bränslen och handelsgödsel. Hon doktorerar vid SLU och är idag en känd och stark förespråkare för ett småskaligt, ekologiskt jordbruk. Utvecklingen går hela tiden framåt och flera ekogårdar kan numera uppvisa lika höga skörderesultat som sina konventionella grannar.

På Ekeby utgår man dessutom från att alla människor på jorden måste ha rätt att släppa ut samma mängd växthusgaser. För Sveriges del motsvarar det en utsläppsminskning med 90 procent. Dessutom kommer ett förändrat klimat att sätta det svenska lantbruket på stora prov. I en debattartikel i Svenska Dagbladet uttrycker hon sin dröm: Ett Sverige fullt av blomstrande ängar, björkhagar, enebackar och glada husdjur är den finaste gåva vi kan skicka vidare till kommande generationer.

Som teolog upplever jag det som en stor förmån, men också mycket förpliktande, att få stå i dialog med en pionjär som bryter nygammal mark och omsätter skapelseteologin i praktisk handling. Kristina har inte skrivit något bidrag i boken Planetens och kärlekens gränser, men hon har gett oss rätten att publicera en av hennes engelska texter – helt i linje med vad Rättviksseminariet står för. Läs mer

Mångsidiga naturvetare

Bengt Gustafsson, astronom och astrofysiker, är känd från media, som föreläsare och författare till populärvetenskapliga böcker. Verksam vid Uppsala universitet har han fokuserat på stjärnfysik, forskningsetik, tro och vetande samt miljö och utveckling. Han var en av tillskyndarna bakom tillkomsten av CEMUS, ett viktigt studentinitiativ till tvärvetenskapligt samarbete mellan Uppsala universitet och Svenska Lantbruksuniversitetet (SLU).

Jag lärde känna Bengt när vi båda var engagerade i Framtiden i våra händer och han satt med i deras ”centrala ansvarsgrupp”. Som ledare för Sigtunastiftelsen inbjöd han mig till deras referensgrupp med idel vetenskapliga och kulturella dignitärer. Nu möts vi åter i Rättviksseminariet där han fortfarande brinner för omställningsfrågor. I boken Planetens och kärlekens gränser skildrar han astronomins och fysikens hisnande bild av verkligheten.

 Anders Liljas, professor (emeritus) i biokemi och strukturbiologi vid Lunds universitet, är författare till vetenskapliga böcker och ledamot av Kungliga Vetenskapsakademin i Stockholm.   I boken presenterar han biologins fascinerande upptäckter och världsbild. Mikael Djurfeldt, forskare i neuroinformatik vid KTH, beskriver hjärnan och dess olika medvetande-processer.

Pekka Mellergård, överläkare och docent vid universitet i Örebro, hade en strategisk utsiktspunkt som ledamot i regeringen Reinfeldts Framtidskommission – tillsammans med bland andra Johan Rockström. Ju mer jag lyssnar till dessa experter och läser deras böcker, desto svårare blir det att dra en gränslinje mellan naturvetare och teologer i Rättviksseminariet.

 Bengt är teol dr honoris vid Uppsala universitet. Ännu svårare är gränsdragningen i Pekkas fall. I flera år var han rektor på Örebro Teologiska Högskola och just nu vikarierar han som rektor för Teologiska Högskolan Stockholm (EHS). Inte minst hans två senaste böcker visar ett djupt engagemang i frågor om livsåskådning, kristen tro och kyrkans framtid.

Här vill jag sätta in en brasklapp. I Rättviksseminariet är det angeläget att vi tolkar världen och kristen tro i ljuset nya vetenskapliga landvinningar. Därför börjar boken med utflykter till fjärran galaxer och in i biologins och hjärnans mysterier. Men i vårt akuta klimatnödläge upplever mer än en att hela huset står i ljusan låga och att de inte har tid med sådana utsvävningar. Låt mig därför säga: Det går lika bra att läsa boken i en helt annan ordningsföljd.

Det är dags för en ekoreformation! 

Per Larsson steg fram som en av de viktigaste ekoteologerna i Sverige genom sin bok Skapelsens Frälsning – Ekoteologi i miljö- och klimathotens tid (2010). Boken har en spännande förhistoria. Den är en bearbetning av hans handbok för teologie-studenter i Sydostasien som han skrev som lärare i teologi i Hongkong (1998-2004). Fokus ligger på ekoteologin i bibeln, i kyrkohistorien, i det ekumeniska arbetet och på kyrkornas avgörande roll för skapelsens fortlevnad i vår tid.

Närhelst man lyssnar till Per slås man av hans imponerande internationella och ekumeniska utblickar. En av förklaringarna är hans livskamrat Birgitta. De arbetade tillsammans i Hongkong och under flera år i Bukoba, Tanzania. Birgitta doktorerade på en avhandling om hur missionen påverkat kvinnor i Afrika. Senare satt hon som medlem i Kyrkornas Världsråds centralkommitté och arbetade som missionsdirektor i Svenska kyrkan (SKM). Det är svårt att hitta så generösa ekumener som detta radarpar tillsammans.

Per och Birgitta Larsson med lärarkollega i Hongkong.

Pers bidrag i Planetens och kärlekens gränser skärper radikaliteten ytterligare. Nu behövs en ekoreformation lika genomgripande som Luthers reformation för 500 år sedan. Då var den centrala frågan individens frälsning, idag handlar det om hela skapelsens frälsning och befrielse. Den profetiska ekoreformationen kommer att få konsekvenser för samhället, vårt sätt att tänka, våra lagar och vår politik – precis som på de bibliska profeternas tid.

Varje tid kallas att tolka bibeln utifrån sin egen kontext i historien. Enligt Per är profeterna och Jesus själv de bästa vägvisarna i det paradigmskifte som nu står för dörren – från antropocentrism till kärlek till allt skapat. Ekoteologin och den åtföljande ekoreformationen är den tolkningsmodell som ska vägleda kyrkorna i planetens klimatnödläge. Det är inte kört om vi tar lärdom av urkyrkans eggande förebilder – en motkultur som i sina små gemenskaper utmanade och erövrade det mäktiga romerska imperiet.

Relevant och hållbar tro

Sven Hillert har skrivit flera böcker i aktuella och brännbara ämnen. I dem tecknas en gudsbild med ett glödande patos för hela sin skapelse och att alla människor – hur vilse de än må gå – ska hitta hem igen till sitt ursprung. Det finns alltid en dörr på glänt därhemma. Enligt Svens bidrag i Planetens och kärlekens gränser har även kyrkan gått vilse och behöver återvända till sitt ursprung:

 – I kristna sammanhang har vi blivit alltmer medvetna om att vår tro har bidragit till att hota många arter på Jorden och sätta människans framtid på spel … Vi har agerat som herrar över Jorden när vi i själva verket är dess barn. Vi har uppträtt som kungar när vi skulle vara tjänare … Det är därför hög tid att hitta andra uttryck för vår kristna tro, hitta tillbaka till det ursprungliga evangeliet och hitta fram till en teologi som bygger på samspel och sammanhang och kan ge hopp om fred och framtid på Jorden.

 Det är denna lidelse för en relevant kristen tro som färgar hans engagemang på olika poster – som församlingspräst, forskare, lärare, rektor och projektledare. Han sänder sitt budskap på flera våglängder i pedagogiska böcker, lyrik, psalmer och musik. Medan Per kan spegla sin kontakt med blivande präster ute i världen bidrar Sven med erfarenheter från mötet med blivande präster i Sverige – som lärare och mångårig rektor på Patoralinstitutet i Uppsala  (numera Svenska Kyrkans Utbildningsinstitut).

 I boken Tro i hållbar utveckling – med Gud bortom dualismen (2017) visar Sven hur vi spaltar upp livets helhet i skapelsen med allt ödesdigrare konsekvenser för människor och vår planet. Ändå slocknar inte hoppet och drömmen: Vi behöver en livsbejakande tro som påverkar liv och leverne – på samma sätt som Jesus en gång gjorde … Jag drömmer om att en sådan tro och teologi ska kunna bidra till att vända världens utveckling, när många krafter går samman och förändrar samhället i grunden.

Det är lätt för mig som bibelteolog att känna mig hemma i Rättvikseminariet, när både Per och Sven så tydligt har sina rötter i skapelseteologin, profeterna och den ursprungliga Jesusrörelsen för 2000 år sedan. Som forskare tar Sven bibeltexterna på blodigt allvar, men här bränner det till med jämna mellanrum. Han visar hur bibelns författare ofta ger helt olika besked när det gäller vår tids aktuella frågor. Det innebär att vi måste ta ställning och välja det mest konstruktiva av bibelns ibland motsägelsefulla perspektiv.

 Det är sant, Sven ställer sakerna på sin spets och renodlar sina ståndpunkter. Till och med KG Hammar som spelar i samma teologiska division lägger in en brasklapp i sitt förord. Jag förstår att åtskilliga bibelläsare studsar till ibland. Ändå var det precis samma renodling och val av perspektiv som både Jesus och de nytestamentliga författarna gjorde med Gamla testamentets texter och traditioner: Ni har hört …, men jag säger er …

Sårbarhet – en oväntad tillgång 

Eva Katarina Agestam med en flaska vatten från Norden till beslutsfattarna i Paris.

Eva Katarina Agestam är prästdottern som själv blev präst. Redan som barn hyste hon en kärlek till allt levande och kunde krama sina vänner träden. Även som vuxen känner hon sig buren och omsluten av kosmos när hon badar i sjöar och hav. Hon har varit engagerad i rättvise- och miljöfrågor – som privatperson, politiker och präst. När de tyska kyrkorna arrangerade en stor pilgrimsvandring till FN:s klimatmöte i Paris 2015 tog hon tjänstledigt i tre månader. Även här ville hon vara omsluten av något större och vandrade  i 150 mil.

 Hennes bidrag i boken har en djupt personlig och innerlig ton som speglar både livets storhet och brustenhet. Inför de stora utmaningar vi nu har framför oss vill hon lyfta fram sårbarhet och svaghet som en oväntad tillgång. När vi delar vår oro, rädsla, sorg men också viljan att göra det lilla vi kan, då svetsas vi samman till något större – en gemenskap som ger kraft och hopp. Kyrkan finns i hela landet och kan bära detta urkristna budskap vidare till fler. När en tidning frågar om hon själv är hoppfull eller drivs av klimatångest är hennes svar:

 Jag är rädd. Jag tror att det kommer att bli ganska illa. Sedan vill jag ändå tro att vi når en ”tipping point”, då vi kommer till insikt och riktar in oss på andra värden. Så jag hyser något slags hopp, men inte ett ”kristet” glättigt hopp om att allt löser sig – vi måste agera själva. Vi har syndat mot skapelsen och måste omvända oss och hitta en livsstil som fungerar.

 Eva Katarina har gett oss en text – på hjärtats språk – som speglar en erfarenhetsbaserad andlighet och ekoteologi. För dem som ännu inte har boken ger jag ett smakprov där man tydligt anar kontakten med det grundvattenflöde som ger världen liv:

 Jag tror att det stora problemet är att det saknas ödmjukhet och ett erkännande av sårbarhet – i samhällsstrukturer likaväl som i de personliga relationerna. Därför är min huvudtes att vi mitt i vår starka övertygelse om vad världen behöver i klimathotets tid, trots känslan av att det är bråttom och nästan försent, måste arbeta vidare utifrån våra allra innersta känslor och samtidigt vara öppna för hur våra medmänniskor upplever världen.

 Vi behöver alla visa vår sårbarhet och stå för vår sorg, rädsla och längtan så öppet vi kan och inte förakta och se ner på andras svaghet. För det är i svagheten vi kan mötas, och den finns under masker och skal hos varje människa. Den grundläggande rädslan för att bli övergiven har gjort att vi lärt oss att dölja den med diverse överlevnads- och livsstrategier. Därför är det grundläggande för all kommunikation och allt relationsskapande att kunna nå igenom dessa skal till det som är människors sanna kärna av känslor och behov.

 Tänk om vi i öppenhet och varsamhet kunde mötas i upplevelsen av att allt ytterst är en gåva från Gud, och att vårt ansvar som tänkande och kännande varelser handlar om att omvända oss till ödmjukhet – och se på världen med en lärjunges blick, som påven skrev i sin encyklika … (Därför) behöver människor, som i vårt samhälle lever med skygglappar mot grundläggande livsvillkor, hitta tillbaka – till varandra, till naturen som vi är en del av, och till Gud. Allt som främjar dessa relationer är i livets tjänst. (Planetens och kärlekens gränser, sid 155-157)

Sverker Molander är professor och miljösystemvetare vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. Han är medförfattare till vetenskapliga artiklar och har varit koordinator för Sida-projekt i Östafrika.

Carina Sundberg har varit kyrkoherde i Norrköping, men är nu stiftsteolog i Linköpings stift. Hon doktorerade vid Karlstad universitet på en avhandling om olika predikoteologier i en komplex verklighet (2008). Under min tid i Rättvik har vi tagit del av Sverkers och Carinas viktiga bidrag endast på Zoom och i den flitiga mail-växlingen.

Margareta Nordström anslöt till Rättviksseminariet så sent som vid vårt senaste arbetsmöte på Stiftsgården. Vi har dock mötts långt tidigare på Brommadialogen och haft ett samarbete under hennes tid som handläggare för miljödiplomering i Stockholms stift.

Två folk ute på slätten

När Hans-Erik Lindström håller föredrag om pilgrimsrörelsen händer något. Plötsligt växer bilden fram av två folk som vandrar sida vid sida på den öppna slätten under de kosmiska valven. Hos både Sinnesrofolket och Pilgrimsfolket delar sökare, oroade, tolvstegare och kyrkligt aktiva sina liv och erfarenheter vid lägerelden. Det är med den visionen för ögonen Sången om livet – pilgrimsfolket och jordens framtid skrevs.

Vi lever mitt i ett fossildrivet samhälle på högvarv som förnekar konsekvenserna av vårt missbruk – precis som alkoholister gör. Därför behöver vi alla ”avgiftas” och komma ner i varv. Det sker hos Pilgrimsfolket. Ingen alkoholist blir nykter om inte behandlingsteamet kommer igenom förnekelsens pansar och kan ta itu med rädslan, sorgen, skulden och skammen som fjättrar honom eller henne vid missbruket. Hos tolvstegsfolket säger man som det är. Där släpper förnekelsen sitt grepp, hoppets stjärnor tänds och tillfrisknandet kan börja – en dag i taget. 

Fossilberoende, förnekelse och ”avgiftning”

Vi lever i berusningens tid, när allt ska bli effektivare, lönsammare och snabbare. Men det är en illusion att människor kan må bra i ett överhettat fossildrivet samhälle och på en jord som mår allt sämre. Därför behövs en profetisk motkultur och en ny folkrörelse som genomskådar lögnen och åter börjar respektera livets långsamma processer. Ett bra sätt att ”avgiftas” är att ge sig ut på en pilgrimsvandring i den vackra nordiska naturen, att åter gripas av förundran och tacksamhet för ett liv som är större.  Läs mer.

Utan en profetisk tidsanalys och helhetssyn kan diakoni, själavård, retreater och pilgrimsvandringar kidnappas och bli smörjmedel så att maskineriet inte gnisslar så illa – genom att ta hand om offren utan att säga något om den utveckling, som slår ut allt fler och som tagit ett struptag på hela skapelsen. Därför behövs en total mobilisering av ett folk med samma mod och beslutsamhet som när våra folkrörelser föddes och ställde om Sverige och gav oss vår dyrköpta demokrati för hundra år sedan. Läs mer.

Pilgrimsrörelsen och tolvstegsrörelsen

Foto: Pär Friberg

En arbetsgrupp fördjupar sig  som bäst i likheterna mellan pilgrimens sju nyckelord och de tolv stegens andlighet och deviser. I gruppen ingår personer med lång erfarenhet från olika tolvstegsgemenskaper. Från pilgrimsrörelsen ingår pionjären Hans-Erik Lindström och Karin Olofsdotter, pilgrimsledare i Brommadialogen och medvandrare till klimatmötena i Paris och Glasgow. Här är första frukten av deras arbete – en text av Hans-Erik Lindström.
Läs mer

Pilgrimsliv i Norden
– vandringar, existensgrupper, temakvällar

Det är sent på jorden, men inte för sent. Det är bråttom, men inte kört. Det har aldrig varit så meningsfullt att kavla upp ärmarna som nu – när framtida generationers livsöde lagts i våra händer. Det är i historiens mörkaste stunder, när människor fått nog, som reformationer, andliga uppvaknanden och folkrörelser fötts och förändrat historiens gång.

 

Därför samlas alltfler i en växande profetisk pilgrimsrörelse för ett rimligare liv och en friskare jord. De fördjupar sina andliga rötter och deltar i en folklig mobilisering – genom lokala pilgrimsvandringar, temakvällar och existentiella studiegrupper. 

Lagom till pilgrimssommaren 2022 kommer en reviderad utgåva av handboken för vandrare. Ett nytt inslag är att kända andliga ledare från olika traditioner ger sin tolkning av pilgrimens sju nyckelord.

Släktträff vid lägerelden 

Sången om livet skildrar pilgrimsfolket genom tiderna som ett löfte för vår egen tid. Pilgrimsguide för livsresan ger verktygen för att vi tillsammans kan återerövra helhetssynen, skärpa tidsanalysen och hitta källsprången, som utlöst andliga uppvaknanden och befrielserörelser i historien. Alla uppmuntras dessutom att berikas av Pilgrimsguidens närmaste släktingar:

Klicka på bilden för att se den i större format.

Efter fyrtio år i dialogens tjänst talar författaren in i olika existentiella språkvärldar. Här är hans närmaste släktingar Läs mer

Inför hösten 2022:

Pilgrimsguiden och Grundkursen 

Boken finns på www.djupareliv.se

Sången om livet och Pilgrimsguide för livsresan är grundböcker. Den första boken är berättande (narrativ teologi), den senare ger teologi för livet i ett nötskal.

Man kan tända ett ljus och läsa kursen i sin ensamhet. Ännu mer berikande är att delta i en samtalsgrupp kring existentiella frågor på hemorten. En kyrka eller annan arrangör kan erbjuda temakvällar med föredrag och efterföljande öppet samtal. Eller varför inte både föredrag och samtalsgrupp samma kväll – som på Kungsholmen:

Dessa Grundkurs-kvällar med femtio fasta deltagare är något av det bästa jag fick vara med om i Brommadialogen. Vi var jämt fördelade från kyrkan, tolvstegsrörelsen och alternativ andlighet. Vi började med fika och gemenskap kl 18.30, mitt föredrag kl 19.00, tre fasta grupper 19.30-20.30 + en öppen grupp där även tillfälliga besökare kunde delta. Kvällarna avslutades med en gemensam Sinnesroandakt i kyrkan (ca 15 min).

Gå vidare till Grundkursens innehåll, intro och texter Läs mer. 

 

PILGRIMSFOLKET

Från de djupa skogarna till Pilgrimscentrum i Vadstena

Rickard Borgenback

När jag läser Rickard Borgenbacks gripande livsberättelse slår det mig hur många författare och andliga ledare som laddats vid de norrländska älvarna, sjöarna och milsvida skogarna. Jag tänker speciellt på den pilgrimssjäl, som fick sin djupa ton vid Storkågeträsk, biskop Martin Lönnebo, som nådde djupt in i det svenska folket och lämnade avtryck på både sökare och kyrkan.

Rickard och Helena Borgenback – precis som Martin Lönnebo – präglades av den lågkyrkliga väckelsetradition, där hjärta talade till hjärta. Det är inte de som sluter sig samman i inre fromhet och renodlar arvet, som bevarar dynamiken bäst. I stället är det de pilgrimer och brobyggare, som vågar bryta upp och möta en ny tids vilda längtan och inre nöd.

Birgitta från Finsta i Roslagen följde sin heta längtan och vågade bryta upp. Utan moderna kommunikationer tog hon sig längs pilgrimslederna till Trondheim, Santiago de Compostela, Assisi, Rom och Jerusalem. Idag strålar pilgrimer från olika färdvägar samman vid hennes klosterkyrka i Vadstena. Vid porten välkomnar ett team som har egna erfarenheter från olika färdvägar. Knappast någon känner Sinnesrofolket så väl och kan välkomna dem som Rickard – han kommer raka vägen från tio år som ledare i Andrum Brynäs vid sinnesrons Mekka i Gävle.  Läs mer

Rickard Borgenback (till vänster) med pionjärerna för Andrum Brynäs: Eva Stibe, Per-Erik Lindberg och Lennart Thorsell. Läs mer om Andrum Brynäs i vår Reportage-serie!

Andlighet och profetisk diakoni

Hans-Erik Lindström, pilgrimsideolog

Det känns betryggande att den pilgrimsideolog, som var med och sjösatte skutan, och den nya ledare som nu står vid rodret navigerar efter ett sjökort, där andlig fördjupning och profetisk diakoni går hand i hand. Att bådas livskamrater är diakoner borgar för att de inte ens vid köksbordet kan glömma de utsatta.

Vi tackar Hans-Erik Lindström och Rickard Borgenback för att vi får dela deras erfarenheter och visioner! Läs mer.

Biskop Martin Lönnebo skapade den populära Frälsarkransen. Foto: Emanuel Eriksson, Vadstena.

Vandra hållbart med Frälsarkransen

Jag minns hur våra hjärtan brann för fred och framtid när vi möttes och slipade texter i Pärs och Katarinas lilla lägenhet mitt emot Filadelfiakyrkan. Då var de studenter och jag deras lärare på Betelseminariet i Bromma. Ingen anade att båda skulle bli präster i Svenska kyrkan och Pär välkänd pilgrimsledare och ideolog.

Nu har Pär och Magnus Myrberg kommit med en angelägen bok som de arbetat med i tre år. De har låtit texterna växa fram under ett flertal pilgrimsvandringar. Det är skapelseteologi i det lilla bokformatet som man lätt kan ta med på vandringar – ensam eller i grupp. Där finns böner, bibeltexter, psalmer, ordning för andakt och mässa/nattvardsgudstjänst. Först följer Pärs text, sedan Harrys recension och sist ett personligt brev av biskop Martin Lönnebo om Frälsarkransen. Läs mer.

 

SINNESROFOLKET

Andlighet – på brustenhetens våglängd

Hur hade vår verksamhet sett ut, om inte Olle Jonasson fört samman Harry och Olle Carlsson på Café Rival en vårdag 1990? Ingen anade då att det ur deras möte och samarbete på behandlingshemmet Noor skulle välla upp två andliga strömmar som enligt forskare och biskopar vitaliserat många kyrkor – och inte minst gudstjänstlivet.

År 1992 tog Harry initiativet till sinnesrogudstjänsterna som på femton år spred sig till 150 kyrkor i landet – från Arvidsjaur till Ystad. Kort därefter inbjöd Olle Carlsson till de välbesökta och älskade mässorna i Allhelgonakyrkan, Katarina kyrka och numera också Kontempel. I båda rörelserna fyller sökare och icke-kyrkligt aktiva bänkarna. Det är den personliga, erfarenhetsbaserade andligheten – sänd på brustenhetens våglängd – som attraherar.

 

Det tog 29 år för sinnesrogudstjänsterna att ta sig från Bromma till Järfälla. I en tidning till alla 34.000 hushåll i kommunen skildras starten i ett stort uppslaget reportage. Det ger en god inblick både i hur det började för 30 år sedan och hur den omtyckta sinnesromässan firas varje måndag kl 17.30 i Maria kyrka i Jakobsbergs centrum – fem minuter från pendeltågsstationen. Det är värt ett studiebesök! Läs mer

Vill du läsa hela tidningen Tusen möjligheter, bland annat om det pågående tunnelbanebygget, klickar du här.

Pilotgruppen tolvstegs-pilgrimerna

Pilotgruppen började sitt arbete med en veckas pilgrimsvandring i Årefjällen (augusti 2020). Tolvstegs-pilgrimerna söker beröringspunkter mellan pilgrimens sju nyckelord och de tolv stegens andlighet. Du kan komma i kontakt med gruppen genom att skriva: Till tolvstegspilgrimerna (info@djupareliv.se)

Resursbanken –  helt unik i Norden

       

Djupare Livs Resursbank är ensam i sitt slag i Norden, men ligger långt efter sin förebild: www.hindsfoot.org Om du klickar på den ruta som intresserar dig mest öppnas Resursbankens valv!

Boken Guds verkstad är större skildrar nätverk och andliga källflöden för en ny generation brobyggare mellan kyrka, sinnesro, recovery och planetens helande (gratis på nätet: www.djupareliv.se) Harrys text finns också i Vägar till befrielse (red Andreas Carlgren och Torbjörn Freij).

Brobygge förvaltar dialogarvet – med bas i Equmeniakyrkan – under Lena Bergströms ledning. Hon presenterar sin vision i vår serie Dialog och Vision Läs mer. Kolla alltid vad som är aktuellt på: www.brobygge.se

 

Reportage, dialoger och recensioner

Pär Holmgren.
Läs mer.

Karin Olofsdotter.
Läs mer.

Stefan Edman.
Läs mer.

Hans-Erik Lindström.
Läs mer.

Rickard Borgenback. Läs mer.

Sven Gösta Holst.
Läs mer.

Lena Bergström. Läs mer

Björn Wiedel.  Läs mer

Vibeke Olsson. Läs mer.

Pär   Friberg.
Läs mer

Efter 30 år avslutade vi våra konferenser hösten 2019 – samtidigt tog pandemin allt i sitt grepp. Därför ger vi i stället våra bidrag till lokala och regionala processer genom Resursbanken, Reportage och Visioner med samma innehåll som våra konferenser. Vi tror att kompetensen finns inom olika yrkesgrupper och rörelser i de flesta samhällen och församlingar i Norden – om de bildar nätverk. 

Sinnesro och recovery
* Sinnesrogudstjänstens “Mekka” i Gävle. Läs mer…
* Andrum Brynäs firar 20 år. Läs mer…
* Vårdklockan – hoppets fyrbåk i Visby. Läs mer…
* Roder – om vi vill hålla kursen i livet. Läs mer…

Klimat och miljö
* Stefan Edman: Dialog med Harry Månsus. Läs mer…
* Pär Holmgren: Dialog och Vision i Europas smältdegel. Läs mer…
* Lena Bergström: En dröm om förvandlade liv och en förvandlad värld. Läs mer…
* Karin Olofsdotter – pastor, pilgrimsledare och ekoteolog. Läs mer…
* God Jord – fröet till en ny Jesusrörelse? Läs mer…

Pilgrimsliv
* Hans-Erik Lindström och pilgrimsrörelsen. Läs mer…
* Rickard Borgenback: Min livsresa till Pilgrimscentrum. Läs mer… 
Pär Friberg, pilgrim och kyrkoherde. Läs mer…

Övriga
* Vibeke Olsson: Demokratin byggdes underifrån. Läs mer…
* Björn Wiedel: Dialog och Vision. Läs mer…
* Sven-Gösta Holst – visionär och strateg i Brommadialogen. Läs mer…
* Yngvar Ruud: Min samiska resa – från skam till stolthet. Läs mer…
Gerard Willemsen: Samerna kan berika oss. Läs mer…
* Anna Ardin – ska diakonerna bli profetiska? Läs mer…
* Frälsningsarmén tar strid mot människohandeln. Läs mer…

 

Ett urval recensioner och intervjuer:

Med jämna mellanrum publicerar vi texter som speglar Sången om livet. Först ut var Birger Thureson, journalist och författare till ett tjugotal böcker. Han har varit chefredaktör för Evangelii Härold och Norra Västerbotten, ledarskribent på Västerbottenskuriren och medarbetare i olika funktioner på tidningen Dagen. Klicka på hans recension i marginalen!

 

När Harrys resor till hembygden ebbat ut håller tidningarna kontakten vid liv. Vasabladet var först ut  att recensera hans nya bok. Kyrkpressen når utan jämförelse flest hushåll i Svenk-Finland. Där finns den stringenta intervjun som lyfter fram en av bokens viktigaste teser. Klicka här för att läsa. Henry Byskata har studerat teologi i Finland och Tyskland, undervisat vid Helsingfors universitet och varit kyrkoherde i hembygdens katedral – Trefaldighetskyrkan i Vasa. Läs hans recension av Sången om livet här.

 

Eva Gustafsson är journalist och mångårig trotjänare på tidningen Hemmets Vän. I sin stora intervju lyfter hon fram viktiga aspekter, som kompletterar övriga recensioner och intervjuer, bland annat kopplingen till Frank Mangs. Frank utövade ett starkt inflytande på mig redan under tonåren och vi samarbetade under tio år, bland annat kring nyutgåvan av hans Sången om livet. Läs hennes texter överst i marginalen till höger!

 

Efter en tid som präst blev Sixten Ekstrand verksamhetsledare för Kyrkans Ungdom, en väckelserörelse i Svenskfinland. Efter tio år på den posten valdes han till lektor och professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi (1999-2007). Hans avhandling handlade om Moralisk Upprustning, som är ursprunget till Anonyma Alkoholister. Efter Akademin följde centrala uppgifter i kyrkan, först som stiftsdekan i Borgå stift och nu som direktor vid Kyrkostyrelsen i Helsingfors. Hans recension finns i marginalen. Han betraktar den lågkyrkliga väckelsen inom Kyrkans Ungdom och folkkyrkan som sina andliga hem. Läs mer.

 

Hans Växby är smålänningen och metodistprästen, som hittade sin livskamrat i Finland. Det ledde till att han var församlingspastor i Finland (17 år). Därefter valdes han till biskop i Metodistkyrkan, först för Norden och Baltikum (12 år) och sedan i Eurasien (8 år) . Hans hustru Kaija-Riikka (kallad Kaikka) är en välkänd radio- och konferensröst i Finland. Även båda sönerna är välkända musiker. Läs mer.

 

Efter studier på Betelseminariet i Bromma och vid ett teologiskt seminarium i Schweiz har Leif Olin varit pastor, lärare och en av pionjärerna för tolvstegsbaserad missbruksvård i Svenskfinland. Han är känd för sitt handfasta engagemang för flyktingar. Leif laddar energi ute i naturen, är fågelskådare och leder med sin hustru Catarina pilgrimsvandringar i Israel. Flera av bilderna på våra hemsidor är tagna av Leif. Hans recension publicerades först i Vasabladet och nu i Sändaren (klicka på bild i marginalen).

 Tack, mentorer och själsfränder!

Rolf Gustafson, diakon och dialogpionjär:
– Månsus är en dialogorienterad teolog och folkbildare … Kanske att 2020-talets läsare känner igen sig ännu mer i dag än man gjorde under 1980-talet när man först mötte honom. Världen har kanske hunnit ikapp Månsus. Läs mer.

Mary Philipson, präst och etisk rådgivare:
– Harry och jag definierar andlighet på ett liknande sätt. Vi är båda hemmastadda i Anonyma Alkoholisters tolvstegsprogram. Båda strävar efter att finna ett språk som kan hjälpa oss att tolka de bibliska texterna så att åhörarna lättare kan leva sig in i dem.  Detta gör oss till verkliga själsfränder.
Läs mer.

Björn Wiedel, teol. dr med inriktning mot religionspsykologi och pedagogik:
-Sången om livet och Pilgrimsguiden ger läsaren en sammanhängande tolkning av de stora berättelserna och en guide för personlig reflektion med utrymme för samtal. Harry Månsus har under hela sitt liv prövat hållbarheten i sin egen tro och ger oss här både överblick och redskap till ett djupare liv. 
Läs mer

Torhild och Yngvar Ruud, hon är diakon och han präst – med retreater i Norge:
Harry Månsus har genom sina nya böcker gett oss ett livstestamente som kommer att stå sig länge. Det är en god balans mellan fakta/bibelstoff och personliga erfarenheter. Det gör det lättare att bjuda på sig själv i gruppsamtalet. Läs mer.