![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Nya-vagen-hem-bild-1024x715.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
\u00a0<\/strong>Kap 1:<\/strong><\/span><\/p>\n Morfar Anders och jag i hans tj\u00e4rdoftande roddb\u00e5t.<\/p><\/div>\n – Harry, tappa inte bort kupongerna! <\/em>S\u00e5 ropade mamma efter mig n\u00e4r jag som liten sprang till aff\u00e4ren. Det hade varit en katastrof om jag tappat kupongerna f\u00f6r v\u00e5r ranson av livsmedel i\u00a0efterkrigstidens Finland. V\u00e4rst var dock inte att m\u00e5nga butikshyllor gapade tomma, utan att det\u00a0saknades s\u00e5 m\u00e5nga unga m\u00e4n och pappor i stugorna. De hade stupat och kom hem i\u00a0svarta s\u00e4ckar som inte fick \u00f6ppnas.<\/strong><\/p>\n \u00c4nd\u00e5 minns jag denna tid med tacksamhet. Mitt i knappheten och saknaden fanns en rikedom av\u00a0m\u00e4nsklig v\u00e4rme och sammanh\u00e5llning. \u00a0Inte minst i en r\u00f6d stuga omgiven av vita bj\u00f6rkar hade\u00a0v\u00e4rmen funnit en hemvist. D\u00e4r bodde morfar \u2013 den enda jag hade kvar fr\u00e5n den generationen. \u00a0<\/strong><\/p>\n Morfar och jag var ett. Om vintern med h\u00e4sten Olli och sl\u00e4de l\u00e4ngs vintriga skogsv\u00e4gar. Om sommaren p\u00e5 h\u00f6\u00e4ngen eller ute p\u00e5 sj\u00f6n med hans tj\u00e4rdoftande jolle. Varje h\u00f6st tog morfar en \u201dsabbatsdag\u201d mitt i veckan, d\u00e5 han ensam rodde ut till en holme d\u00e4r h\u00e4ggb\u00e4ren var speciellt s\u00f6ta. P\u00e5 kv\u00e4llen kom han hem med flera knippen som vi alla fick \u00e4ta av i flera dagar. S\u00e5 gott det smakade!<\/strong><\/p>\n Det mest utm\u00e4rkande draget hos morfar var att han tyckte om m\u00e4nniskorna, speciellt de som hade det sv\u00e5rt. Senare i livet har jag funderat p\u00e5 g\u00e5tan varf\u00f6r morfar kunde vara s\u00e5 god, \u00f6ppen och humoristisk – efter allt vad livet tillfogat honom.<\/strong><\/p>\n Morfar v\u00e4xte upp p\u00e5 en sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6. N\u00e4r deras pappa blev sjuk och inte kunde m\u00e4tta de m\u00e5nga munnarna tog han ett drastiskt beslut. I hemlighet best\u00e4mde han sig som sexton\u00e5ring att resa till Amerika f\u00f6r att skaffa mat \u00e5t sm\u00e5syskonen i Finland. Ingen visste n\u00e5got f\u00f6rr\u00e4n Amerika-biljetten anl\u00e4nde fr\u00e5n en sl\u00e4kting i USA. Undrar hur det k\u00e4ndes f\u00f6r en sjuk far att skjutsa sin ton\u00e5ring till j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Vasa och s\u00e4ga farv\u00e4l? Men n\u00f6den hade ingen lag.<\/strong><\/p>\n I Amerika m\u00f6tte morfar sin livskamrat, ocks\u00e5 hon fr\u00e5n samma hembygd. De fick barn, flyttade s\u00e5 sm\u00e5ningom hem till Finland och blev jordbrukare. Tyv\u00e4rr m\u00e5ste morfar under l\u00e5nga perioder forts\u00e4tta att arbeta i Amerikas gruvor f\u00f6r att betala jordbruksmarken de livn\u00e4rde sig p\u00e5. Jag har l\u00e4st hans brev hem till familjen \u2013 om hur han l\u00e4ngtade hem och levde sig in i livet p\u00e5 g\u00e5rden. Ibland s\u00e4nde han pengar till godis s\u00e5 att barnen p\u00e5tagligt skulle k\u00e4nna att ocks\u00e5 de hade en pappa. De sista breven ser fram emot \u00e5terseendets \u00f6gonblick och det gemensamma livet i Finland, n\u00e4r de inte skulle beh\u00f6va skiljas mer.<\/strong><\/p>\n Den stora dagen kom ocks\u00e5. Mormor m\u00f6tte morfar med h\u00e4st och k\u00e4rra vid j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Vasa. Men den gyllne tiden varade inte l\u00e4nge. Efter bara ett halvt \u00e5r st\u00e5r morfar med sina fem barn vid en \u00f6ppen grav. Mormors intensiva s\u00e4tt att leva och det ensamma slitet med jordbruket hade kr\u00e4vt sitt. Hj\u00e4rtat var slut.<\/strong><\/p>\n Det tog tid innan morfar repade sig. Men n\u00e4r han gjort det, satsade han p\u00e5 sitt yngsta barn, ende sonen Ivar, som skulle \u00f6verta jordbruket efter honom. D\u00e4rf\u00f6r blev det ett fruktansv\u00e4rt slag n\u00e4r d\u00f6dsbudet fr\u00e5n Karlen n\u00e5dde stugan i skogsbrynet att Ivar stupat ute p\u00e5 Karelska n\u00e4set. Morfar satt ensam, tyst och deprimerad i flera m\u00e5nader. \u00c4nnu en g\u00e5ng fick han b\u00f6rja om fr\u00e5n b\u00f6rjan \u2013 nu med mig, en liten parvel.<\/strong><\/p>\n Varifr\u00e5n kom k\u00e4llspr\u00e5nget av godhet och v\u00e4rme som v\u00e4llde fram ur morfars v\u00e4sen? Det var en sak som gjorde g\u00e5tan \u00e4nnu sv\u00e5rare f\u00f6r mig. Det d\u00f6k upp i n\u00e5gon aftonb\u00f6n och i samtal mellan troende m\u00e4nniskor i v\u00e5rt hem. Morfar var inte \u201dfr\u00e4lst\u201d! Han \u00e4r inte en levande kristen, snappade jag upp.<\/strong><\/p>\n Morfar hade alltid levt bland troende m\u00e4nniskor och visste exakt varf\u00f6r han inte var kyrko-kristen. Han hade l\u00e4st bibeln flera g\u00e5nger och anv\u00e4nde dessutom flitigt det stora verk mormor pekade p\u00e5 och sade: Det d\u00e4r \u00e4r \u201dfrit\u00e4nkarbibeln\u201d fr\u00e5n Amerika!<\/strong><\/p>\n Det var tv\u00e5 saker som st\u00f6tte bort morfar fr\u00e5n kristendomen. Det f\u00f6rsta var att pr\u00e4ster och predikanter gjorde m\u00e4nniskan s\u00e5 uslig och d\u00e5lig. Morfar k\u00e4nde helt enkelt inte igen sig n\u00e4r hembygdens lutherska fromhet s\u00e5 ensidigt betonade \u201djag fattig, syndig m\u00e4nniska\u201d. Andra sk\u00e4let var de frikyrkligas inskr\u00e4nkta h\u00e5llning till livet, kulturen, den v\u00e4rldsliga musiken och m\u00e4nniskor utanf\u00f6r kyrkan.<\/strong><\/p>\n \u00c4nd\u00e5 f\u00f6rblev morfar \u00f6ppen och \u00e4rlig mitt i denna ibland f\u00f6rsn\u00e4vade fromhet. Min mor blev en g\u00e5ng mycket illa ber\u00f6rd n\u00e4r en bes\u00f6kare f\u00e4llde yttrandet att morfar inte f\u00f6rst\u00e5r vad man d\u00e5 talade om, ty \u201dhan \u00e4r ju ogudaktig\u201d. – Han lever riktigare \u00e4n alla vi andra som b\u00e4r det kristna namnet, inv\u00e4nde hon blixtsnabbt. Det \u00e4r med honom som med Nikodemos som kom till Jesus om natten. Han \u00e4r \u00e4nnu inte f\u00f6dd p\u00e5 nytt, fortsatte hon. D\u00e5 v\u00e4nde sig morfar djupt gripen till min mor och sade: J<\/em>ag hoppas den dagen ska komma en g\u00e5ng!\u00a0<\/strong><\/p>\n Sommaren 2025 gjorde fyra generationer en resa till \u00d6sterbotten. H\u00e4r i morfars stuga ber\u00e4ttade vi v\u00e5ra minnen fr\u00e5n honom och moster Erna. Fr\u00e5n h\u00f6ger Harry och hans bror Henry.<\/p><\/div>\n Den dagen kom ocks\u00e5. Kanske var det morfars \u00e4rlighet och \u00f6ppenhet som gjorde att han fick uppleva den andliga verkligheten \u2013 p\u00e5 sitt eget personliga s\u00e4tt<\/em>. Det skedde inte i n\u00e5gon kyrka, utan under nattliga timmar i den r\u00f6da stugan i bj\u00f6rkskogen. Vad morfar i detalj upplevde den natten vet ingen. Men p\u00e5 morgonen var han djupt tagen och sade med stort allvar: Ja-a, den som s\u00e4ger att det inte finns n\u00e5gon Gud och dj\u00e4vul, himmel och helvete, den m\u00e4nniskan vet inte vad hon talar om. I natt har jag upplevt dessa verkligheter!<\/em><\/strong><\/p>\n Det finns en anledning till varf\u00f6r morfar f\u00e5tt s\u00e5 stort utrymme. Ju mer jag studerat unders\u00f6kningar om v\u00e5r tids \u201dprivatreligiositet\u201d och samtalat med s\u00f6kare, desto tydligare har jag insett: Morfar var en av dem! Samma \u00f6ppenhet och k\u00e4nslighet inf\u00f6r livet. En livsstil som ofta \u00f6vertr\u00e4ffar m\u00e5nga bek\u00e4nnande kristnas. Samtidigt ett avst\u00e5ndstagande till etablerad kristen tro p\u00e5 just de punkter som en g\u00e5ng st\u00f6tte bort morfar. Och m\u00e4rkligast av allt: M\u00e4nniskor f\u00e5r uppleva Guds n\u00e4rvaro och den andliga verkligheten l\u00e5ngt utanf\u00f6r kyrkans v\u00e4ggar!<\/strong><\/p>\n Jag s\u00e5g aldrig Tekla i hembygdens kyrka eller b\u00f6nehus. Dessutom var hon ett “svart f\u00e5r” i en by d\u00e4r n\u00e4stan alla r\u00f6stade p\u00e5 Svenska Folkpartiet. Hon och hennes man r\u00f6stade n\u00e4mligen p\u00e5 kommunisterna.<\/strong><\/p>\n En dag n\u00e4r jag l\u00e5ngt senare klyver ved \u00e5t mina gamla f\u00f6r\u00e4ldrar tar tant Tekla en genv\u00e4g \u00f6ver v\u00e5r g\u00e5rd. Spontant g\u00e5r jag fram till henne och s\u00e4ger hur jag genom \u00e5ren beundrat hennes livsg\u00e4rning att ta hand om sv\u00e5rt sjuka anh\u00f6riga i sin n\u00e4rhet. Det sades att hennes livskamrat m\u00e5ste ta femton pulver om dagen f\u00f6r att uth\u00e4rda v\u00e4rken. D\u00f6m om min f\u00f6rv\u00e5ning n\u00e4r hon svarar genom att peka upp mot himlen:\u00a0 Harry, jag ska s\u00e4ga som det \u00e4r, det hade aldrig g\u00e5tt om Han d\u00e4ruppe inte hj\u00e4lpt mig hela tiden!<\/strong><\/p>\n Morfar hade ingen aning om att jag en dag skulle bli teolog och predikant. Hur g\u00e4rna skulle jag inte vilja sitta en sommardag med morfar i b\u00e5ten och ber\u00e4tta om min teologi p\u00e5 just de punkter som under ett l\u00e5ngt liv st\u00f6tte bort honom och m\u00e5nga andra. Men ju mer jag reflekterat \u00f6ver min andliga resa, desto mer har jag b\u00f6rjat ana ett djupare sammanhang. Kanske \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r att jag en g\u00e5ng hade en s\u00e5dan morfar som jag har en s\u00e5dan teologi i dag? \u00c4r det kanske den laddning han gav min pojksj\u00e4l som gjorde att jag sp\u00e5rade djup i bibeln som kyrkan stod i fara att f\u00f6rsumma och f\u00f6rlora? D\u00e4rf\u00f6r ser jag fram emot den dag n\u00e4r jag f\u00e5r tillf\u00e4lle att tacka honom. Och jag ska g\u00f6ra det med ett knippe h\u00e4ggb\u00e4r i ett land d\u00e4r de \u00e4r speciellt s\u00f6ta.<\/strong><\/p>\n Idag \u00e4r tant Alinas stuga ett upprustat sommarboende – hur fint som helst.<\/p><\/div>\n Under en julferie bad min gamla mor om bilskjuts till tant Alina ute i sk\u00e4rg\u00e5rden. Det var en h\u00f6gtidsstund att lyssna till dessa tv\u00e5 gamla pilgrimers samtal om livet och Gud i den lilla r\u00f6da stugan. Orden valdes med omsorg och var laddade med mening. Ibland var det en l\u00e5ng paus mellan inl\u00e4ggen \u2013 d\u00e5 kunde de titta ut genom f\u00f6nstret mot skogen och den solbelysta fj\u00e4rden. Det var precis som om den vintriga fj\u00e4rden och de sn\u00f6tyngda granarna gavs utrymme att f\u00f6rst\u00e4rka vad som sagts.<\/strong><\/p>\n Det k\u00e4ndes som om samtalet f\u00f6ljde tillvarons inre pulsslag. Jag greps av vemod inf\u00f6r tanken att p\u00e5 att detta sk\u00e4rg\u00e5rdsfolk kanske var p\u00e5 utd\u00f6ende och inte l\u00e4ngre skulle ladda nya generationers inre v\u00e4rld?<\/strong><\/p>\n Pl\u00f6tsligt brister tant Alina ut i t\u00e5rar. Men samtidigt finns ett leende p\u00e5 hennes l\u00e4ppar. Hon ber\u00e4ttar om krisen hon just genomg\u00e5tt \u2013 upplevelsen av att inte l\u00e4ngre vara till n\u00e5gon nytta. Men under ett samtal med ortens pingstpastor fick krisen en l\u00f6sning. Hon ins\u00e5g att hon kunde satsa resten av sitt liv f\u00f6r fadderbarn i Afrika och Asien. Helt nyligen hade emellertid kostnaden f\u00f6r barnet i Asien g\u00e5tt upp drastiskt s\u00e5 att pensionen inte l\u00e4ngre skulle r\u00e4cka till. Men tant Alina hade best\u00e4mt sig f\u00f6r att f\u00f6renkla sin livsstil och handla i tro.<\/strong><\/p>\n D\u00e5 k\u00e4nde jag hur det brann till inom mig. Jag var f\u00e4rdig att bryta in i samtalet. F\u00f6rsta halvan av sitt liv hade tant Alina tagit hand om sin gamla mor i den ensliga, om\u00e5lade stugan ute p\u00e5 en sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6 dit vi ibland rodde p\u00e5 s\u00f6ndagarna. Sedan hade hon varit ett st\u00e4ndigt st\u00f6d \u00e5t en ensam och sjuk sj\u00f6kapten som beh\u00f6vde hennes omsorg. Om n\u00e5gon, s\u00e5 borde tant Alina nu t\u00e4nka p\u00e5 sig sj\u00e4lv och unna sig n\u00e5got p\u00e5 den korta slutstr\u00e4ckan av sitt liv.<\/strong><\/p>\n Men jag valde att h\u00e5lla tyst. F\u00f6r n\u00e4r tant Alina talade om \u201dsina barn\u201d \u2013 deras sjukdomar, skolg\u00e5ng och framtid, d\u00e5 k\u00e4ndes det precis som om de bodde h\u00e4r i stugan tillsammans med henne. Det var n\u00e4stan som om Gud och Alina ing\u00e5tt ett f\u00f6rbund att ge dessa unga p\u00e5 fj\u00e4rran kontinenter en framtid. Om jag dristat mig att fr\u00e5ga om hon \u00e4r med i r\u00e4ttvise-, freds- och milj\u00f6r\u00f6relsen, d\u00e5 hade nog svaret blivit ett best\u00e4mt nej. Fr\u00e5gan hade kanske skr\u00e4mt henne p\u00e5 grund av vad hon h\u00f6rt om dessa r\u00f6relser i sin fromhetsmilj\u00f6.<\/strong><\/p>\n Och \u00e4nd\u00e5, i ljuset av bibelns shalom \u00e4r tant Alina en av de mest h\u00e4ngivna shalom-arbetarna. Det \u00e4r sant, hon vet inte s\u00e5 mycket om nationalekonomi och skulle s\u00e5 innerligt v\u00e4l beh\u00f6va den kompetens de kunde s\u00e4tta in hennes engagemang i. Men dagens unga generation skulle ocks\u00e5 beh\u00f6va smittas av enkelheten, k\u00e4rleken till jordens fattiga och tilliten till Gud som funnit en hemvist i hennes sk\u00e4rg\u00e5rdsstuga. Idag vet de inte om varandra \u2013 trots att de tillf\u00f6r samma folk. Shalomfolket \u00e4r mycket st\u00f6rre \u00e4n vi tror!<\/strong><\/p>\n I V\u00f6r\u00e5bygdens grunda vikar lekte braxen och g\u00e4ddorna sl\u00e5r i vasskanten.<\/p><\/div>\n Kap 2:<\/strong><\/span><\/p>\n Att f\u00e5 ro mellan vikarna och bevittna denna explosion av liv, det \u00e4r att st\u00e5 \u00f6ga mot \u00f6ga med n\u00e5got stort \u2013 livet sj\u00e4lvt. Suget fr\u00e5n evigheten kan bli oerh\u00f6rt starkt \u00f6ver en pojke ute p\u00e5 hembygdens fj\u00e4rdar med sin pappa som nyss kommit hem fr\u00e5n flera \u00e5r i Karelen.<\/strong><\/p>\n \u00c4ven senare har jag k\u00e4nt detta drag fr\u00e5n evigheten. T ex n\u00e4r jag som ton\u00e5ring befann mig i l\u00e4ngtans och h\u00e4ngivelsens tid och f\u00e4ste mig vid n\u00e5gon av hembyns flickor. Eller n\u00e4r jag tr\u00e4ffade henne som jag sk\u00e4nkte mitt liv till och som \u00e4r min hustru i dag. Eller n\u00e4r vi n\u00e5gra \u00e5r senare stod d\u00e4r med en liten sprattlande m\u00e4nniska i v\u00e5ra armar som sprungit fram ur v\u00e5r k\u00e4rlek.<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r i dessa livssituationer vi inser att det inte bara \u00e4r i kyrkan man upplever n\u00e5got religi\u00f6st. Nej, livet sj\u00e4lvt \u00e4r religi\u00f6st. Det \u00e4r s\u00e5 stort och heligt att vi k\u00e4nner en djup tacksamhet och respekt inf\u00f6r det. Ibland k\u00e4nns det som om n\u00e5got eller n\u00e5gon anropar oss i dessa \u00f6gonblick. Ett gensvar ligger i luften, en lovs\u00e5ng och ett engagemang.<\/strong><\/p>\n Men i dag ber\u00f6vas vi ofta m\u00f6jligheten att tolka och dela rikedomen i dessa upplevelser med andra. V\u00e5rt spr\u00e5k h\u00e5ller p\u00e5 att reduceras till teknik, ekonomi, politik och massiv underh\u00e5llning. Med ett s\u00e5dant spr\u00e5k och ett st\u00e4ndigt uppskruvat livstempo blir det allt sv\u00e5rare att f\u00e5nga och uttrycka det finaste med att vara m\u00e4nniska. Det g\u00e5r inte att njuta av en finst\u00e4md Sibelius-symfoni i ett diskotek.<\/strong><\/p>\n Det finns en v\u00e4g till det f\u00f6rlorade spr\u00e5ket. Vi beh\u00f6ver bara lyssna \u00f6dmjukt till m\u00e4nniskor som levt p\u00e5 samma jord f\u00f6re oss. De hade inte v\u00e5ra tekniska och ekonomiska resurser, men de hade ofta en livsrytm och ett spr\u00e5k f\u00f6r livets insida. D\u00e4rf\u00f6r skymtar n\u00e5gra av min hembygds m\u00e4nniskor fram i boken. Jag vill ocks\u00e5 ge utrymme \u00e5t r\u00f6ster fr\u00e5n bibelns v\u00e4rld som levde under samma himmel f\u00f6r tv\u00e5 och tre tusen \u00e5r sedan.<\/strong><\/p>\n \u00a0Jag fr\u00e5gar en helt vanlig m\u00e4nniska om hon tror p\u00e5 Gud. Svaret \u00e4r ofta: Nej! Det \u00e4r n\u00e4r jag fr\u00e5gar med en kyrkspira i bakgrunden. Men om vi ligger p\u00e5 stranden en sommardag och njuter av den varma sanden under oss och av solskenet fr\u00e5n h\u00f6jden, d\u00e5 kan samma m\u00e4nniska pl\u00f6tsligt avsl\u00f6ja att han\/hon ber ganska ofta.<\/strong><\/p>\n H\u00e4r p\u00e5 stranden med alla kyrkspiror p\u00e5 beh\u00f6rigt avst\u00e5nd visar det sig att m\u00e5nga tror. De tror p\u00e5 en k\u00e4rleksfull h\u00f6gre makt som b\u00e4r v\u00e5rt universum. En makt som en m\u00e4nniska i utkanten av Vintergatan kan v\u00e4nda sig till och be om hj\u00e4lp n\u00e4r livet k\u00e4rvar.<\/strong><\/p>\n Dessa s\u00f6kare anv\u00e4nder kanske s\u00e4llan ordet Gud<\/em>. Men de talar om Livet<\/em> p\u00e5 samma s\u00e4tt som bibeln talar om Gud. De \u00e4lskar<\/em> livet, de vill tacka<\/em> livet, de k\u00e4nner v\u00f6rdnad<\/em> (helighet) inf\u00f6r livet och m\u00e5nga vill ocks\u00e5 tj\u00e4na<\/em> livet.<\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em>Varf\u00f6r forts\u00e4tter s\u00e5 m\u00e5nga att tro och be i det tysta? Och varf\u00f6r \u00e4r den religi\u00f6sa gripenheten s\u00e5 p\u00e5taglig n\u00e4r de till gitarrens ackompanjemang sjunger Evert Taubes Vi g\u00e5 till Ut\u00f6 f\u00f6r natten – <\/em>medan sommarens upplevelser i sk\u00e4rg\u00e5rden passerar revy?<\/strong><\/p>\n Svaret \u00e4r att Roslagens kobbar, sk\u00e4r och h\u00f6ga himmel d\u00e4r man tillbringat varma sommardagar inte \u00e4r tysta. Den som glidit fram med vita segel och \u00f6ppna sinnen i denna v\u00e4rld av klippor, hav och himmel vet att ett budskap dallrar i luften d\u00e4rute. \u00c4ven om man f\u00f6redrar visor av modernare slag k\u00e4nner m\u00e5nga igen tonen och budskapet i bibelns s\u00e5nger med 2.500 \u00e5r p\u00e5 nacken:<\/strong><\/p>\n – Himlarna f\u00f6rt\u00e4ljer Guds \u00e4ra,\u00a0<\/strong> (Psalm 19)<\/strong><\/p>\n – N\u00e4r jag ser din himmel, dina fingrars verk, (Psalm 8)<\/em><\/strong><\/p>\n Dessa upplevelser ligger vid\u00f6ppna f\u00f6r alla som \u00e4r p\u00e5 \u201dh\u00f6gm\u00e4ssa\u201d i den kosmiska katedralen. Hos m\u00e5nga f\u00f6ds d\u00e5 en tacksamhet som g\u00f6r det l\u00e4tt att falla in i Violetta Parras Jag vill tacka livet <\/em>och Evert Taubes Vem har sagt att just du skall ha h\u00f6rseln och syn, h\u00f6ra b\u00f6ljornas brus och kunna sjunga.<\/em><\/strong><\/p>\n \u00a0<\/em>H\u00f6r Gud dessa kyrkl\u00f6sa b\u00f6ner som nu stiger upp ur det svenska folkdjupet? Jag l\u00e5ter Mikael Agricola, Finlands reformator och det finska spr\u00e5kets fader, besvara fr\u00e5gan. I en tid n\u00e4r det finska folket tvingades umg\u00e5s med Gud p\u00e5 latin h\u00e4vdade han med eftertryck:<\/strong><\/p>\n – Han som ser i allas hj\u00e4rtan neder, Morfar och otaliga s\u00f6kare hade inte hamnat i kl\u00e4m om kyrkan alltid b\u00f6rjat d\u00e4r bibeln b\u00f6rjar – med skapelsen. N\u00e4r rid\u00e5n g\u00e5r upp p\u00e5 bibelns f\u00f6rsta blad blickar vi rakt in ett skr\u00e4mmande sterilt och sp\u00f6klikt m\u00e5nlandskap, en jord som \u00e4r \u201d\u00f6de och tom\u201d. Kaosstormarna tjuter och piskar upp de hotfulla haven. Scenen vill f\u00e5nga in tomheten, meningsl\u00f6sheten och det kaos som alltid hotar att bryta in i tillvaron och i m\u00e4nniskors liv.<\/strong><\/p>\n I de f\u00f6ljande scenerna f\u00e5r vi f\u00f6lja ett rafflande skeende n\u00e4r livet g\u00f6r entr\u00e9 i alla sina brokiga former. Visheten och Ursprungsordet \u201dplanterar\u201d sin ekologiska kod och Anden bl\u00e5ser in liv och energi i universum, fr\u00e5n minsta am\u00f6ba till galaxernas gigantiska r\u00f6relser l\u00e4ngs givna banor. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r allt h\u00e4nger samman och det finns en mening med det hela.\u00a0<\/strong><\/p>\n Ber\u00e4ttelsen vill \u00f6ppna v\u00e5ra sinnen f\u00f6r skapelsens brusande liv som omger oss: Lyssna till den nordiska sommarens surr! H\u00f6r hur tropiknatten fylls med m\u00e4rkliga l\u00e4ten! Det sterila m\u00e5nlandskapet har blivit en jord d\u00e4r det v\u00e4xer och gror. Kaos med sina stormpiskade vatten har t\u00e4mjts och blivit fj\u00e4rdar och vikar d\u00e4r braxen leker om v\u00e5ren och g\u00e4ddorna sl\u00e5r efter sommarregnen.\u00a0\u00a0\u00a0<\/strong><\/p>\n Lev dig in i \u00f6gonblicket n\u00e4r de f\u00f6rsta m\u00e4nniskorna f\u00e5r syn p\u00e5 varandra. M\u00e4n och kvinnor, som g\u00e4rna kryper n\u00e4ra varandra n\u00e4r natten faller p\u00e5. Ber\u00e4ttelsen framh\u00e4ver suget mellan man och kvinna, ty deras relation speglar den k\u00e4rlek och livskraft som h\u00e5ller samman v\u00e5r v\u00e4rld. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r m\u00e4nniskor i yttersta f\u00f6rnedring kan kl\u00e4nga sig fast vid tillf\u00e4llen n\u00e4r de h\u00e5llit en hand, krupit upp i en famn eller k\u00e4nt samh\u00f6righeten med en annan m\u00e4nniska. Det \u00e4r minnen som i tider av \u00f6vergivenhet och skam \u00e4r bevis f\u00f6r att de en g\u00e5ng levt, \u00e4lskat och varit m\u00e4nniskor p\u00e5 jorden.\u00a0<\/strong><\/p>\n Gud, den intensivt levande, har \u201dgeng\u00e5ngare\u201d p\u00e5 jorden. Det \u00e4r vad k\u00e4rleksscenen i 1 Mosebok 2:7 vill s\u00e4ga oss. Vi ser Gud i fullt arbete med att modellera en m\u00e4nniskokropp, en skapelse med o\u00f6vertr\u00e4ffade former och drag. Sedan kommer det gripande \u00f6gonblick n\u00e4r Skaparen b\u00f6jer sig ner \u00f6ver m\u00e4nniskan i gr\u00f6ngr\u00e4set och bl\u00e5ser in sin livsfl\u00e4kt i hennes n\u00e4sa. Hon b\u00f6rjar andas, sl\u00e5r upp \u00f6gonen, reser sig och str\u00e4cker ut armarna i det fl\u00f6dande solskenet.<\/strong><\/p>\n Sedan dess har den\u00a0 Evige f\u00e5tt miljarder \u201devighetsbarn\u201d p\u00e5 jorden. \u00c4ven i den djupaste f\u00f6rnedring b\u00e4r de alla hans \u201dStradivarius-m\u00e4rke\u201d – Stradivarius var en legendarisk violinbyggare. D\u00e4rf\u00f6r utbrister Psalm 8 i bibeln: Dock gjorde du honom n\u00e4stan till ett gudav\u00e4sen, med \u00e4ra och h\u00e4rlighet kr\u00f6nte du honom. Du satte honom till herre \u00f6ver dina h\u00e4nders verk. Allt lade du under hans f\u00f6tter.<\/em><\/strong><\/p>\n N\u00e4r Gud bl\u00e5ste in sin Andes livsfl\u00e4kt i m\u00e4nniskan blev hon \u201den levande varelse\u201d. Det \u00e4r h\u00e4r vi har ursprunget till den t\u00f6rst efter liv som driver oss m\u00e4nniskor s\u00e5 starkt. H\u00e4r har vi ocks\u00e5 f\u00f6rklaringen till att m\u00e5nga s\u00f6kare intuitivt ryggar tillbaka \u2013 om de m\u00f6ter en steril och d\u00f6d religionsut\u00f6vning.<\/strong><\/p>\n Denna gudagivna l\u00e4ngtan och livst\u00f6rst g\u00f6r att vi m\u00e5r d\u00e5ligt n\u00e4r livet k\u00e4nns meningsl\u00f6st och rinner oss ur h\u00e4nderna. I v\u00e5r tid upplever m\u00e5nga, inte minst unga, att de \u201dsl\u00e4par med\u201d i en allt snabbare samh\u00e4llsutveckling som blir allt sv\u00e5rare att p\u00e5verka. Det k\u00e4nns som om livet flimrar f\u00f6rbi kup\u00e9f\u00f6nstret utan att vi hinner njuta av resan och reflektera \u00f6ver vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Det \u00e4r skapelsens inbyggda signaler som varnar oss n\u00e4r vi st\u00e5r i fara att missa djupet, meningen och m\u00e5let med v\u00e5r stund p\u00e5 jorden!\u00a0<\/strong><\/p>\n – Harry, n\u00e4r det \u00e4r alldeles tyst i rummet och du l\u00e4gger sn\u00e4ckan mot \u00f6rat, d\u00e5 kan du alltid h\u00f6ra oceanens brus i fj\u00e4rran.<\/em><\/strong><\/p>\n N\u00e4r Gud dyker upp f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 bibelns blad \u00e4r det inte med en massa bud och krav i sin hand, utan med en g\u00e5va \u2013 himlajorden, v\u00e5rt skimrande hem i kosmos. Han avsl\u00f6jar genast sin k\u00e4rlek till livet genom ett entusiastiskt omd\u00f6me om jordens myller av liv: \u201dMycket gott\u201d (1 Mosebok 1:31).<\/strong><\/p>\n Mozart, Verdi och Springsteen \u00e4r namn med gudomlig klang bland musik\u00e4lskare ut\u00f6ver v\u00e5r v\u00e4rld. Men det skulle vara hoppl\u00f6st att beskriva Mozart och Verdi f\u00f6r en m\u00e4nniska som aldrig upplevt hur en orkester, k\u00f6r och solister svetsas samman i en opera eller konsertsal. Lika d\u00f6dsd\u00f6mt \u00e4r det att f\u00f6rklara fenomenet Bruce Springsteen utan upplevelsen i ett fullpackat stadion som sjuder av liv och h\u00e4nf\u00f6relse till l\u00e5ngt in p\u00e5 sm\u00e5timmarna.<\/strong><\/p>\n Precis lika hoppl\u00f6st \u00e4r det att ge ordet \u201dGud\u201d en gudomlig klang om man inte f\u00e5tt m\u00f6ta honom i den \u201dmusik\u201d han skapat. Det \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r bibeln b\u00f6rjar som den g\u00f6r \u2013 med skapelsen. Det \u00e4r f\u00f6rst n\u00e4r vi k\u00e4nner gl\u00e4dje \u00f6ver livet som det k\u00e4nns naturligt att tacka, prisa och ge sig h\u00e4n \u00e5t Komposit\u00f6ren och hans musik.<\/strong><\/p>\n Mitt s\u00e4tt att anv\u00e4nda bibeln \u00f6verraskar kanske? F\u00f6r mig \u00e4r bibeln partituret till livet. Det \u00e4r tr\u00e5kigt att\u00a0 bena igenom partituret till ett stort musikverk hemma i k\u00f6ket. Det \u00e4r n\u00e5got helt annat att uppleva samma musikverk i en konsertsal. S\u00e5 \u00e4r det ocks\u00e5 med bibeln. \u00c5tskild fr\u00e5n livet reduceras den till d\u00f6da bokst\u00e4ver och dogmatiska l\u00e4rosatser. Vi h\u00f6r inte l\u00e4ngre musiken utan kan till och med sl\u00e5 varandra i huvudet med l\u00e4rosatserna.<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r n\u00e5got helt annat att \u00f6ppna bibeln och l\u00e5ta den tolka det brusande livet p\u00e5 planeten – att pejla djupet i de eviga fr\u00e5gorna varifr\u00e5n vi kom, varf\u00f6r vi \u00e4r h\u00e4r och vart vi \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Bibeln vill tala till v\u00e5r innersta personlighet och v\u00e4cka n\u00e5got till liv som slumrar inom oss alla – evighetsbarnet. Den vill framkalla den sanna m\u00e4nniskan inom oss \u2013 Guds avbild<\/em>, v\u00e5r djupaste identitet.<\/strong><\/p>\n I en tid n\u00e4r starka krafter vill utnyttja oss m\u00e4nniskor och manipulera v\u00e5ra liv vill Gud under inga omst\u00e4ndigheter k\u00f6ra \u00f6ver en enda liten m\u00e4nniska. Tv\u00e4rtom, Skaparen v\u00e4rnar om sina verk och k\u00e4mpar f\u00f6r att avsikten med v\u00e5ra liv ska f\u00f6rverkligas s\u00e5 gott det g\u00e5r. Att tro p\u00e5 Gud \u00e4r d\u00e4rf\u00f6r att tro p\u00e5 ett sant m\u00e4nskligt liv mitt bland destruktiva krafter!\u00a0<\/em><\/strong><\/p>\n Kap 3:<\/strong><\/span><\/p>\n Det \u00e4r f\u00e5 platser d\u00e4r hinnan mellan himmel och jord blir s\u00e5 tunn som ute i havsbandet, i Konserthuset och i Berwaldhallen.<\/p><\/div>\n Jorden \u00e4r full av musik. Det \u00e4r vad Evert Taube och bibelns skapelsetexter vill \u00f6ppna v\u00e5ra sinnen f\u00f6r. Det \u00e4r inte det kaos av ljud vi h\u00f6r n\u00e4r orkestern st\u00e4mmer sina instrument. Nej, skapelsens liv liknar den musik som uppst\u00e5r n\u00e4r en stor dirigent tr\u00e4der in i salen, h\u00f6jer taktpinnen och lyfter orkestern till oanade h\u00f6jder.<\/strong><\/p>\n Gud \u00e4r skapelsens komposit\u00f6r och dirigent. Vi m\u00e4nniskor \u00e4r instrumentalisterna, f\u00f6r att forts\u00e4tta bildspr\u00e5ket. Konsertsalen med f\u00f6rn\u00e4mlig akustik \u00e4r ett kosmos med m\u00e4ktiga valv. Det \u00e4r s\u00e5 det var t\u00e4nkt fr\u00e5n b\u00f6rjan, s\u00e4ger skapelseber\u00e4ttelsen. Men redan i n\u00e4sta kapitel sprider sig ett illasinnat rykte. L\u00e4ngst bak i orkestern f\u00e5ngar n\u00e5gon upp en intensiv, eggande r\u00f6st:\u00a0<\/strong><\/p>\n \u00a0– Ser ni inte att han d\u00e4r uppe p\u00e5 pallen utnyttjar er f\u00f6r sina syften? M\u00e4rker ni inte att han ber\u00f6var er friheten med sin taktpinne? Ja, \u00e4r det inte rent av en pekpinne han h\u00e5ller i handen, som vill \u00e5t era svagheter och pekar ut dem som g\u00f6r fel?<\/em><\/strong><\/span><\/p>\n Ryktet f\u00e5r omedelbara konsekvenser. Bilden av dirigenten f\u00f6rvrids. Gud framst\u00e5r inte l\u00e4ngre som den som lyfter ett m\u00e4nniskoliv och en gemenskap till hela dess potential. I st\u00e4llet framtr\u00e4der bilden av en sm\u00e5skuren och pedantisk despot som man fruktar och helst undviker med blicken.<\/strong><\/p>\n Dirigentens \u201dbortfall\u201d f\u00e5r enligt ber\u00e4ttelsen konsekvenser. Sammanh\u00e5llningen i orkestern b\u00f6rjar svikta. Det uppst\u00e5r avundsjuka och konkurrens, ja till och med rena utslagningen bland orkestermedlemmarna. Som exempel skildras historiens f\u00f6rsta brodermord (1 Mosebok 4). N\u00e4r Kain m\u00f6rdat sin bror Abel som f\u00f6rbl\u00f6der p\u00e5 sl\u00e4tten fr\u00e5gar Gud var hans lillebror finns? Kain svarar med ord som f\u00e5ngar in \u00e4ven v\u00e5rt samh\u00e4lle och v\u00e4rldsl\u00e4get i blixtbelysning: R\u00d6STER FR\u00c5N HEMBYGDENS SK\u00c4RG\u00c5RDSFOLK<\/strong><\/span><\/h1>\n
\u00a0<\/strong>Min \u00e4lskade morfar \u2013 en tidig s\u00f6kare<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Morfar-och-Harry.jpg\")
\u00a0<\/em><\/strong>\u00c4ldst bland tio syskon<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
Morfar var inte \u201dfr\u00e4lst\u201d?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
Morfar m\u00f6tte Gud \u2013 p\u00e5 sitt eget personliga s\u00e4tt<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Morfars-stuga-300x243.jpg\")
Tekla var en av dem<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
Tant Alina \u2013 ett utrotningshotat folk?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Alinas-stuga-300x171.jpg\")
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Tjockt-bl\u00e5tt-streck.png\")
<\/strong><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Vora-300x135.jpg\")
M\u00c4NNISKOR I LIVETS KATEDRAL<\/strong><\/span><\/h1>\n
N\u00e4r h\u00e4ggarna blommar<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/Haggarna-blommar-267x300.jpg\")
N\u00e4r h\u00e4ggarna slog ut i blom steg sp\u00e4nningen i min hembygd. Alla v\u00e4ntade p\u00e5 beskedet: Nu leker braxen! D\u00e5 fick jag f\u00f6lja med pappa ut p\u00e5 sj\u00f6n f\u00f6r att under f\u00f6rsommarnatten vara med om ett of\u00f6rgl\u00f6mligt sk\u00e5despel. N\u00e4r braxarna leker simmar de i vild fart l\u00e5ngt upp i de grunda vikarna. De simmar med ryggarna ovanf\u00f6r vattenytan s\u00e5 att vattnet st\u00e4nker i kaskader.<\/strong><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/NVH-strand-1024x310.jpg\")
<\/h2>\nJag vill tacka livet<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/NVH-Allt-fler-blir-privatreligiosa-2.jpg\")
Endast 7,7 procent anger att de \u00e4r bek\u00e4nnande kristna p\u00e5 \u00e5ttiotalet. Men samma unders\u00f6kning visar att hela 46,4 procent s\u00e4ger sig vara religi\u00f6sa \u2013 p\u00e5 sitt eget personliga s\u00e4tt!<\/em> Av dessa \u201dprivatreligi\u00f6sa\u201d ber h\u00e4lften \u00e5tminstone n\u00e5gon g\u00e5ng, en fj\u00e4rdedel regelbundet och 16 procent varje dag. Tar vi dessa unders\u00f6kningar p\u00e5 allvar kan vi dra en n\u00e5got m\u00e4rklig slutsats: Det bes mer utanf\u00f6r \u00e4n innanf\u00f6r Sveriges kyrkor!<\/em><\/strong><\/p>\n
\n<\/em>och f\u00e4stet f\u00f6rkunnar hans h\u00e4nders verk.
\n<\/em>Den ena dagen talar om det till den andra,
\n<\/em>och den ena natten kung\u00f6r det f\u00f6r den andra.
\n<\/em>Det \u00e4r ej ett tal eller spr\u00e5k vars ljud inte h\u00f6rs.\u00a0 <\/em><\/strong><\/span><\/p>\n
\n<\/em>m\u00e5nen och stj\u00e4rnorna, som du har berett,
\n<\/em>vad \u00e4r d\u00e5 en m\u00e4nniska, att du t\u00e4nker p\u00e5 henne,
\n<\/em>eller en m\u00e4nniskoson, att du l\u00e5ter dig v\u00e5rda om honom.<\/em><\/strong><\/span><\/p>\n
\n<\/em>Nog f\u00f6rst\u00e5r han ock vad finnen beder.<\/em><\/strong><\/span><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/NVH-Ursprungsordet-1024x495.jpg\")
<\/h2>\nUrsprungsordet och evighetsbarnen<\/strong><\/span><\/em><\/h2>\n
Evighetsbarnen t\u00f6rstar efter liv<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2025\/09\/NVH-Snackan-225x300.jpg\")
Hur vilse vi \u00e4n m\u00e5 g\u00e5 i livet, s\u00e5 kommer Edens barn alltid att l\u00e4ngta hem till sitt ursprung i evigheten. Inget annat kan p\u00e5 sikt m\u00e4tta v\u00e5r djupa existentiella hunger.\u00a0 Vi tycks b\u00e4ra med oss ett kollektivt minne fr\u00e5n en tid d\u00e5 livet fl\u00f6dade mellan k\u00e4llan i Gud och m\u00e4nniskor, djur och v\u00e4xter. Detta kollektiva minne liknar den gr\u00f6nskimrande sn\u00e4cka morfar hittade p\u00e5 Stilla Havets kust. Jag var bara fyra \u00e5r, men gl\u00f6mmer aldrig det h\u00f6gtidliga \u00f6gonblick, n\u00e4r han r\u00e4ckte mig sn\u00e4ckan och bad mig lyssna:<\/strong><\/p>\nKan vi h\u00f6ra musiken?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
Bibeltolkning \u00e4r livstolkning<\/span><\/em><\/strong><\/h2>\n
<\/strong><\/p>\nGRUNDSKADAN OCH BRUSTENHETEN<\/strong><\/span><\/h1>\n
Vart tog musiken v\u00e4gen?<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n
![\"\"](\"http:\/\/mansus.se\/wp-content\/uploads\/2023\/04\/eventadmin193-300x150-1.jpg\")
Sammanh\u00e5llningen sviktar<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n