{"id":2347,"date":"2022-11-08T17:34:01","date_gmt":"2022-11-08T17:34:01","guid":{"rendered":"http:\/\/mansus.se\/?page_id=2347"},"modified":"2025-04-30T07:22:57","modified_gmt":"2025-04-30T07:22:57","slug":"manus-ett-kapitel-i-taget","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/mansus.se\/?page_id=2347","title":{"rendered":"Arvet som gl\u00f6der"},"content":{"rendered":"\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n
\n

Arvet som gl\u00f6der – inneh\u00e5ll:<\/b><\/i><\/span><\/h1>\n

Kapitel 1.\u00a0 En andlig Golfstr\u00f6m som ger Norden liv<\/b><\/a><\/p>\n

<\/b>Kapitel 2. V\u00e4ckelsens djupverkan p\u00e5 samh\u00e4llet<\/b><\/a><\/p>\n

<\/b>Kapitel 3.\u00a0<\/b>Nathan S\u00f6derblom och The great awakening<\/b><\/a><\/p>\n

<\/b>Kapitel 4.\u00a0<\/b>K\u00e4rlekens helande str\u00f6m n\u00e5r norden<\/strong><\/a><\/p>\n

<\/b>Kapitel 5.\u00a0Brustenhetens gemenskap<\/b><\/a><\/p>\n

Kapitel 6. Frank Buchman \u2013 en profetr\u00f6st i krigets skugga<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapitel 7. Frank Mangs – Nordens Moody<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapitel 8. Ett liv i v\u00e4ckelsens eftergl\u00f6d<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapitel 9. Det \u00e4r m\u00f6rkt f\u00f6re gryningen<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapitel 10. Golfstr\u00f6mmens nya str\u00f6mf\u00e5ra i norden<\/strong><\/a><\/p>\n

Kapitel 11: Livets teologi<\/strong><\/a><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Folkv\u00e4ckelsens dynamiska arv<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

P\u00e5 80-talet intervjuade och samarbetade Harry M\u00e5nsus med Frank Mangs.<\/p><\/div>\n

Idag st\u00e4lls alla ideologier, religioner och vetenskapen inf\u00f6r sitt eldprov. Vem har helhetssynen, v\u00e4rderingarna och kraften som kan bryta d\u00f6dl\u00e4gen och ge oss hopp om ett djupare liv f\u00f6r planeten och oss sj\u00e4lva? I den nya boken Arvet som gl\u00f6der <\/em><\/span><\/strong>(2023, kap 1-4<\/b>) aktualiseras<\/strong> den profetiska andlighet som genererat befrielser\u00f6relser i historien och som bidragit till v\u00e5r dyrk\u00f6pta demokrati.\u00a0<\/strong><\/p>\n

…<\/span><\/p>\n

\"\"<\/a>

Ny version 2023<\/p><\/div>\n

I tio \u00e5r samarbetade Harry med Nordens fr\u00e4msta v\u00e4ckelseikon och skildrade hans teologi i <\/strong>Frank Mangs i n\u00e4rbild<\/em><\/strong><\/span>\u00a0<\/span>(1984). Det \u00e4r budskapet om hur Livets Herre m\u00f6ter m\u00e4nniskan med den ob\u00e4ndiga t\u00f6rsten efter liv \u2013 enligt Mangs \u00e4r vi alla \u201devighetsbarn\u201d som l\u00e4ngtar hem. Tillsammans skrev vi <\/strong>Arvet som gl\u00f6der<\/span>\u00a0<\/em><\/strong>(1988, nu kap 6-7, 10<\/b>). <\/strong><\/p>\n

Men Harry kn\u00e4cktes senare av visionen n\u00e4r den inte l\u00e4ngre lyfte. Han leddes d\u00e5 in p\u00e5 en andlig arena s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n v\u00e4ckelseparadigmet man kan t\u00e4nka sig. I trettio \u00e5r \u00e4ger d\u00e4r ett dramatiskt andligt uppvaknande rum – p\u00e5 brustenhetens v\u00e5gl\u00e4ngd. Den epoken skildras i nya Arvet som gl\u00f6der<\/em><\/span><\/strong>\u00a0(2023, kap 8-9). Klicka p\u00e5 bokbilden f\u00f6r att l\u00e4sa.<\/b><\/p>\n

Liv och helande – n\u00e4r s\u00e5r l\u00e4ggs till s\u00e5r<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

\"\"Vi lever i en tid p\u00e5 h\u00f6gvarv med lyckade fasader, men de d\u00f6ljer en djup f\u00f6rnekelse av skapelsens, samh\u00e4llets och v\u00e5r egen brustenhet. Mitt i detta s\u00e4nder Gud ett folk till v\u00e5r unds\u00e4ttning. De har varit vid v\u00e4gs \u00e4nde men h\u00f6rde om ett andligt uppvaknande och att Gud kan g\u00f6ra det om\u00f6jliga. De sl\u00e4ppte taget och sade exakt hur deras liv s\u00e5g ut bakom fasaden. De r\u00e4ckte h\u00e4nderna till varandra och till Gud och bad om hj\u00e4lp – det var d\u00e5 livet b\u00f6rjade \u00e5terv\u00e4nda!\u00a0 <\/b><\/p>\n

\u00c5r ut och \u00e5r in hj\u00e4lper de varandra med det som kyrkan kallar helgelse<\/span>.<\/i> De kallar samma process f\u00f6r\u00a0tillfrisknande –<\/i><\/span> Mangs kallar det att bli normala m\u00e4nniskor<\/span>.\u00a0<\/i>\u00a0<\/i>\u00c5tskilliga kyrkor har \u00f6ppnat sig f\u00f6r denna Guds livgivande Golfstr\u00f6m och f\u00e5tt en doft av Jesusr\u00f6relsen i Galileen och kyrkan som Kristi kropp – d\u00e4r man gr\u00e5ter med dem som gr\u00e5ter och gl\u00e4ds med dem som gl\u00e4ds (kap 5 och l\u00e4s mer<\/u><\/i><\/a>).<\/b><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

<\/a>
Kapitel 1:\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong><\/p>\n

EN ANDLIG GOLFSTR\u00d6M SOM GER NORDEN LIV<\/strong><\/span><\/h1>\n

Det \u00e4r Golfstr\u00f6mmen som g\u00f6r att Norden sjuder av liv om v\u00e5ren medan Gr\u00f6nland p\u00e5 samma breddgrad vilar i isens grepp. Denna m\u00e4ktiga str\u00f6m v\u00e4ller upp i en varmare v\u00e4rld och passerar Mexikanska Golfen p\u00e5 sin v\u00e4g mot oss. Sedan bl\u00e5ser sydv\u00e4stvinden in v\u00e4rme och liv \u00f6ver Norden s\u00e5 att b\u00e5de marken och m\u00e4nniskorna tinar upp.<\/p>\n

\u00c4ven i existentiellt, andligt h\u00e4nseende finns det varma och kylslagna str\u00f6mmar. De avg\u00f6r om v\u00e5ra liv stagnerar eller sl\u00e5r ut i blomning. Med snabba penseldrag vill jag skildra ett andligt uppvaknande i den anglosaxiska v\u00e4rlden som vitaliserat Norden. Det kallas The Great Awakening och p\u00e5verkar inte bara kyrkor – utan ocks\u00e5 miljoner missbrukare som f\u00e5tt ett mirakul\u00f6st nytt liv.<\/p>\n

Predikanten John Wesley utmanar ett imperium<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Den f\u00f6rsta v\u00e5gen i uppvaknandet v\u00e4llde fram p\u00e5 1700-talet och n\u00e5dde Sverige under det f\u00f6ljande \u00e5rhundradet. F\u00f6rgrundsgestalterna var Jonathan Edwards, George Whitefield och John Wesley. N\u00e4r slavhandeln var basen f\u00f6r Englands ekonomi skrev John Wesley historiens f\u00f6rsta manifest mot slaveriet \u00e5r 1774. Kort d\u00e4refter kom en annan radikal r\u00f6st – kv\u00e4karnas manifest mot slaveriet \u00e5r 1788. Det var John Wesley och hans radikala social-etiska patos som fick betydelse f\u00f6r Norden.<\/p>\n

Vid John Wesleys v\u00e4ckelsem\u00f6ten i England och USA var angreppen p\u00e5 slaveriet ett givet inslag. V\u00e4ckelsens intensiva tilltal n\u00e5dde m\u00e4nniskors hemliga rum d\u00e4r v\u00e4rderingarna lever sitt liv. Omv\u00e4ndelsen blev inte bara ett k\u00e4nslosvall eller en religi\u00f6s kick, utan ledde till f\u00f6r\u00e4ndringar av v\u00e4rderingar och livsstil. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6ddes\u00a0 i k\u00f6lvattnen av Wesleys verksamhet sociala r\u00f6relser som kom att p\u00e5verka samh\u00e4llen och p\u00e5 sikt historiens g\u00e5ng.<\/p>\n

<\/a><\/h2>\n

Slavskepparen Newton och Amazing Grace<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Vem kunde tro att John Newton en dag skulle bli en av Englands fr\u00e4msta f\u00f6rk\u00e4mpar mot slaveriet? N\u00e4r hans fartyg tar in de tillf\u00e5ngatagna slavarna i Sierra Leone granskar bes\u00e4ttningen de yngre kvinnornas nakna kroppar vid inspektionen. Utanf\u00f6r arbetstid har de obegr\u00e4nsade friheter att g\u00f6ra vad de vill med den kvinnliga lasten. I sin sj\u00e4lvbiografi skildrar Newton hur han sj\u00e4lv uppt\u00e4ndes av beg\u00e4r och v\u00e5ldtar en flicka nere i lastrummet. Det \u00e4r ju inte sv\u00e5rt n\u00e4r alla ligger kedjade till h\u00e4nder och f\u00f6tter.<\/p>\n

Under dessa \u00e5r finns det inga bet\u00e4nkligheter hos Newton kring slavhandeln. Efter en av sina resor beklagar han hur d\u00e5lig aff\u00e4r det blev. Av 218 slavar som togs ombord hade var fj\u00e4rde d\u00f6tt under resan och sl\u00e4ngts i havet. De som greps f\u00f6rst hade vistats p\u00e5 fartyget ett helt \u00e5r och m\u00e5nga dog av undern\u00e4ring. Inte ens senare n\u00e4r han blev kristen, l\u00e4ste teologi p\u00e5 fritiden och arrangerade gudstj\u00e4nster f\u00f6r manskapet ifr\u00e5gas\u00e4tter han slavhandeln.<\/p>\n

Trettio \u00e5r senare \u00e4r John Newton kyrkoherde i London och en f\u00f6rgrundsgestalt i kampen mot slaveriet. Hans insats \u00e4r unik eftersom han \u00e4r en av de f\u00e5\u00a0 som kan skildra slavhandeln inifr\u00e5n. Att han har spr\u00e5ket i sin makt g\u00f6r vittnesm\u00e5len \u00e4nnu starkare om hur de afrikanska byarna ber\u00f6vades sina unga m\u00e4n och kvinnor. Som ingen annan kunde han vittna om vad som h\u00e4nde under f\u00e4rden \u00f6ver oceanen och p\u00e5 slavmarknaderna – n\u00e4r anh\u00f6riga slets fr\u00e5n varandra och s\u00e5ldes \u00e5t olika h\u00e5ll.<\/p>\n

Newtons radikala f\u00f6r\u00e4ndring kom inte \u00f6ver en natt, n\u00e4r han n\u00e5ddes av Wesleys och den metodistiska v\u00e4ckelsens sociala patos. Han ins\u00e5g vilken ohygglig utmaning det innebar i en tid n\u00e4r \u201dtriangelhandeln\u201d \u00f6ver haven var en h\u00f6rnsten i Englands blomstrande utrikeshandel. Men n\u00e4r han efter \u00e5r av inre brottning tr\u00e4der fram, d\u00e5 har hans ord en profets lyskraft som kastar ett obarmh\u00e4rtigt ljus \u00f6ver den brutala verkligheten. I sin mest \u00e4lskade s\u00e5ng, Amazing Grace,<\/em> skildrar han sin \u00f6verg\u00e5ng fr\u00e5n m\u00f6rker till ljus:<\/p>\n

– O\u00e4ndlig n\u00e5d mig Herren gav och \u00e4n idag mig ger.
<\/em>Jag kommit hem, jag vilsen var, var blind, men nu jag ser.
<\/em>Jag kom ur tvivel, m\u00f6rka djup, ur vanmakt och ur skam.
<\/em>Den n\u00e5d som bar mig intill nu ska b\u00e4ra \u00e4nda fram.<\/em><\/p>\n

Inget \u00e4r s\u00e5 starkt som en id\u00e9 \u2013 vars tid \u00e4r inne<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Det f\u00f6runnas Newton att ge \u00f6ver stafettpinnen till den yngling som historien utsett att g\u00f6ra slutdistansen i kampen mot slavhandeln i imperiet. N\u00e4r han efter en gudstj\u00e4nst bl\u00e4ddrar genom lapparna p\u00e5 dem som bett om samtal ser han ett namn som f\u00e5r hj\u00e4rtat att sl\u00e5 extra slag: William Wilberforce, parlamentsledamot vid 21 \u00e5rs \u00e5lder och redan en v\u00e4lk\u00e4nd talare.<\/p>\n

\"\"Newton blir andlig mentor \u00e5t Wilberfoce och anv\u00e4nder varje m\u00f6jlighet att skildra de uppslitande scener han sett i Afrika, p\u00e5 slavskeppen och p\u00e5 slavmarknaderna i USA. Wilberforce \u00e4r en konservativ politiker och f\u00f6r honom kr\u00e4ver utmaningen en l\u00e5ng tid av bearbetning. Men en dag inser Newton att han sitter \u00f6ga mot \u00f6ga med en ung beg\u00e5vad man som tror att det om\u00f6jliga \u00e4r m\u00f6jligt – att historien kan f\u00f6r\u00e4ndras, trots motst\u00e5nd fr\u00e5n alla h\u00e5ll!<\/p>\n

Att Wilberforce trots alla svidande nederlag beh\u00e5ller gl\u00f6den livet ut h\u00e4nger samman med hans tro och gemenskapen i\u00a0 Clapham-gruppen. I denna andliga gemenskap initierad av Newton hade flera eldsj\u00e4lar som f\u00f6r\u00e4ndrade England sin andliga hemvist. De var m\u00e4nniskor med skarpa hj\u00e4rnor och brinnande hj\u00e4rtan.<\/p>\n

Med stark \u00f6vertygelse och intellektuell sk\u00e4rpa skriver Wilberforce motioner till Parlamentet och blir nedr\u00f6stad nio g\u00e5nger. \u00c5r 1807 n\u00e5r han ett viktigt etappm\u00e5l – slavhandeln avskaffas i England. Men han \u00e4r inte n\u00f6jd. Han angriper slaveriet p\u00e5 alla \u00e5terst\u00e5ende fronter i imperiet. Efter fyrtiofem \u00e5rs enveten kamp och i slutskedet av sin egen livshotande sjukdom n\u00e5r han sitt livs stora m\u00e5l. Tre dagar senare \u00e4r han d\u00f6d.<\/p>\n

Wesley, Newton och Wilberforce \u00e4r eggande f\u00f6rebilder f\u00f6r oss som \u00e4r lika inst\u00e4ngda i ett m\u00e4ktigt ekonomiskt imperium som trampar p\u00e5 m\u00e4nniskov\u00e4rdet och livets l\u00e5ngsiktiga lagar. Att utmana ett s\u00e5dant imperium kr\u00e4ver \u00e4n i dag mod, insikt – och priset \u00e4r h\u00f6gt. Dessa h\u00e4ngivna eldsj\u00e4lar visar att det \u00e4r m\u00f6jligt att utmana och f\u00f6r\u00e4ndra ett or\u00e4ttf\u00e4rdigt v\u00e4rldsimperium med andlighetens och v\u00e4rderingarnas kraft. Omst\u00e4llningens och omv\u00e4ndelsens tid \u00e4r inne.<\/p>\n

<\/a>Folkv\u00e4ckelsens f\u00f6rsta eldh\u00e4rd i Sverige<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

F\u00f6r tv\u00e5hundra \u00e5r sedan kunde ingen svensk v\u00e4lja n\u00e5got annat \u00e4n den lutherska h\u00f6gm\u00e4ssan. D\u00e5 levde kyrkan och staten i symbios. Det blev dryga b\u00f6ter och f\u00e4ngelse om n\u00e5gon v\u00e5gade samlas till ett andligt m\u00f6te i ett hem. Ledarna f\u00f6r ett s\u00e5dant tilltag hotades med landsf\u00f6rvisning. Varje svensk p\u00e5tvingades regelbunden kyrkog\u00e5ng, dop och nattvardsdeltagande minst en g\u00e5ng om \u00e5ret \u2013 vid f\u00f6rsumlighet hotade straff.<\/p>\n

\"\"

Samuel Owen satte inte bara fart p\u00e5 den svenska verkstadsindustrin, han var ocks\u00e5 pionj\u00e4r inom nykterhetsr\u00f6relsen och \u00f6ppnade d\u00f6rren f\u00f6r den svenska folkv\u00e4ckelsen<\/p><\/div>\n

Den engelske f\u00f6retagsledaren Samuel Owen och hans medarbetare fr\u00e5n England satte inte bara fart p\u00e5 den svenska verkstadsindustrin. Flera av dem var metodister och kr\u00e4vde att f\u00e5\u00a0 fira gudstj\u00e4nst som de gjorde i sitt hemland. \u00c5r 1830 anl\u00e4nder metodistpr\u00e4sten George Scott och b\u00f6rjar predika i Engelska kapellet i Kungstr\u00e4dg\u00e5rden.<\/p>\n

Ryktet sprider sig och \u00e4ven ett antal pr\u00e4ster och personer fr\u00e5n den svenska kultureliten smyger iv\u00e4g f\u00f6r att lyssna till Scotts dynamiska f\u00f6rkunnelse. N\u00e4r han senare b\u00f6rjar predika p\u00e5 svenska \u00f6kar tillstr\u00f6mningen och de anh\u00e5ller om att f\u00e5 bygga en st\u00f6rre kyrka. \u00c4rkebiskop J O Wallin, k\u00e4nd f\u00f6r sina fina psalmer som julottans Var h\u00e4lsad sk\u00f6na morgonstund<\/em>, g\u00f6r allt f\u00f6r att stoppa kyrkbygget \u2013 dock utan att lyckas.<\/p>\n

Engelska kyrkan blir den svenska folkv\u00e4ckelsens f\u00f6rsta eldh\u00e4rd. P\u00e5 kort tid ritas den religi\u00f6sa kartan om i Sverige. Tre av Scotts n\u00e4rmaste medarbetare stiger snart fram som ledare f\u00f6r tv\u00e5 av landets v\u00e4ckelser\u00f6relser, Carl Olof Rosenius f\u00f6r Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS) och Fredrik Olaus Nilsson och Anders Wiberg f\u00f6r baptismen. N\u00e4r Scott v\u00e5ren 1842 – efter ett v\u00e5ldsamt p\u00f6belupplopp mitt under en gudstj\u00e4nst – tvingas l\u00e4mna landet forts\u00e4tter Rosenius verksamheten.<\/p>\n

Det \u00e4r nu det svenska folket blir \u201dl\u00e4sare\u201d. Man uppskattar att tre miljoner biblar sprids under denna pionj\u00e4rtid. Tidningen Pietisten<\/em> som Scott startade och Rosenius tog \u00f6ver fick en upplaga p\u00e5 7000 exemplar. Det kan j\u00e4mf\u00f6ras med Aftonbladet, Sveriges d\u00e5 mest popul\u00e4ra tidning, med 4000 prenumeranter. \u201dKolport\u00f6rer\u201d (bokf\u00f6rs\u00e4ljare) genomsyrar\u00a0 landet med kristen litteratur och EFS-f\u00f6rlaget blir Sveriges st\u00f6rsta bokf\u00f6rlag.<\/p>\n

<\/a>Br\u00e4nnvinsfloden och nykterhetsr\u00f6relsen<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

I den tidiga metodismen gick kampen mot slaveriet och rusdryckerna hand i hand. I b\u00f6rjan av 1800-talet n\u00e5dde spritkonsumtionen i Sverige sin absoluta topp. Medan br\u00e4nnvinsmagnaterna blev allt rikare blev alkoholisterna och deras familjer allt fattigare och mer utblottade. Spriten ledde till ett gigantiskt folkh\u00e4lsoproblem med sjukdom, misshandel, d\u00f6dlighet och djup social mis\u00e4r som f\u00f6ljd.<\/p>\n

Industrimannen Samuel Owen var inte bara en genialisk \u00e5ngb\u00e5tskonstrukt\u00f6r och k\u00e4nd f\u00f6r sin mekaniska verkstad p\u00e5 Kungsholmen. \u00c5r 1832 kliver han fram som pionj\u00e4r p\u00e5 ett annat omr\u00e5de, n\u00e4r han tar initiativet till Kungsholms Nykterhetsf\u00f6rening. Fem \u00e5r senare bildas Svenska Nykterhetss\u00e4llskapet och nykterhetsloger v\u00e4xer upp som svampar ur jorden. \u00c4ven bland f\u00f6retagsledare v\u00e4xer opinionen mot spritfloden som g\u00f6r deras arbetare allt fattigare medan spritf\u00f6rs\u00e4ljningen tillh\u00f6r den mest vinstdrivande verksamheten i landet.<\/p>\n

Det \u00e4r nu frikyrkorna och nykterhetsr\u00f6relsen krokar arm och f\u00f6rst\u00e4rker varandra. Tillsammans med den framv\u00e4xande arbetarr\u00f6relsen bryter de isen f\u00f6r en ny tid och l\u00e4gger grunden f\u00f6r den svenska demokratin. Det \u00e4r i kapellen, nykterhetslogerna och Folkets Hus som det svenska folket l\u00e4r sig f\u00f6reningsdemokrati. M\u00e4nniskor svetsas samman och f\u00e5r mod att angripa det hierarkiska enhetssamh\u00e4llet och visa att dess tid \u00e4r f\u00f6rbi \u2013 att en ny dag har grytt. L\u00e4s mer<\/u><\/em><\/a><\/p>\n

Det \u00e4r dags f\u00f6r ett existentiellt folkbildningsprojekt<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Idag \u00e4r utmaningen st\u00f6rre \u00e4n n\u00e5gonsin, n\u00e4r planetens h\u00e4lsa och v\u00e5ra barns framtid lagts i v\u00e5ra h\u00e4nder. Orosmolnen \u00e4r f\u00f6rvisso skr\u00e4mmande, men v\u00e5ra resurser att l\u00f6sa problemen har aldrig varit st\u00f6rre \u00e4n nu. Kompetensen finns inom m\u00e5nga yrken och framtidsr\u00f6relser i samh\u00e4llen och kyrkor runtom i Norden. S\u00e5 snart vi bygger broar och bildar n\u00e4tverk uppt\u00e4cker vi bundsf\u00f6rvanter d\u00e4r vi minst anar. Det \u00e4r dags f\u00f6r en ny folkr\u00f6relse och ett gigantiskt folkbildningsprojekt.<\/p>\n

Vi har lurats att bli isolerade individer och konsumenter i ett samh\u00e4lle och en kultur d\u00e4r alla ska vara sin egen lyckas smed. Att sl\u00e4ppa taget om ett ink\u00f6rt paradigm och \u00f6ppna oss f\u00f6r ett nytt \u00e4r alltid en omskakande erfarenhet. D\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6ver vi – precis som folkr\u00f6relserna – v\u00e4rmen och kraften i sm\u00e5 grupper och en st\u00f6rre gemenskap. Det \u00e4r mycket som st\u00e5r p\u00e5 spel: Den som v\u00e5gar, mister fortf\u00e4stet f\u00f6r en tid. Den som inte v\u00e5gar, mister sig sj\u00e4lv <\/em>(S\u00f6ren Kirkegaard). D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det h\u00f6g tid att svetsas samman i en profetisk motkultur, som genomsk\u00e5dar l\u00f6gnen och b\u00f6rjar respektera livets och planetens l\u00e5ngsamma processer.<\/p>\n

Det blir ingen folkr\u00f6relse om vi n\u00f6jer oss med att studera och med hj\u00e4rnan begripa<\/em> forskningens fakta och scenarier. Det m\u00e5ste n\u00e5 de djupare skikten i v\u00e5r personlighet, d\u00e4r v\u00e4rderingarna lever sitt liv. Vi beh\u00f6ver gripas<\/em> och b\u00e4ras av en h\u00e4ngiven dr\u00f6m<\/em> om ett rimligare liv och samh\u00e4lle. Enligt Martin Luther King var frihetss\u00e5ngerna<\/em> r\u00f6relsens sj\u00e4l som svetsade dem samman. Kanske h\u00e4nger en kulturell v\u00e4ckelse i luften \u00e4ven hos oss? Sverige \u00e4r ju v\u00e4rldens k\u00f6rt\u00e4taste land och redan \u00f6var tv\u00e5hundra Gospelk\u00f6rer p\u00e5 befrielsens repertoar.<\/p>\n

Demokratins och religionsfrihetens pris<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

H\u00e4r s\u00e5ddes ett f\u00f6rsta radikalt fr\u00f6 till den svenska demokratin en h\u00f6stkv\u00e4ll 1848.<\/p><\/div>\n

En h\u00f6stkv\u00e4ll 1848 vandrar ett tiotal m\u00e4nniskor i skydd av m\u00f6rkret ner till klipporna p\u00e5 Hallandskusten och firar en enkel gudstj\u00e4nst. Fem f\u00f6ljer den danska dopf\u00f6rr\u00e4ttaren ut i det kalla vattnet och det f\u00f6rsta troendedopet \u00e4ger rum p\u00e5 svensk mark. Efter dopet vandrar s\u00e4llskapet till den lilla Borekullastugan i Vallersvik och bildar Sveriges f\u00f6rsta baptistf\u00f6rsamling. H\u00e4r s\u00e5s av helt vanliga m\u00e4nniskor ett f\u00f6rsta livskraftigt fr\u00f6 till den svenska demokratin. I den lilla f\u00f6rsamlingen deltar kvinnor och m\u00e4n i besluten med lika r\u00f6str\u00e4tt \u2013 sjuttio \u00e5r f\u00f6re Sverige i \u00f6vrigt!<\/p>\n

Reaktionen l\u00e5ter inte v\u00e4nta p\u00e5 sig. Enhetssamh\u00e4llet och Svenska Kyrkan g\u00e5r genast till motattack. De tar sikte p\u00e5 ledaren F O Nilsson som f\u00f6rst f\u00f6rh\u00f6rs i domkapitlet i G\u00f6teborg. Senare beordras han att inst\u00e4lla sig vid G\u00f6ta Hovr\u00e4tt d\u00e4r domen faller \u2013 utvisning ur landet. Han appellerar till Kungen och H\u00f6gsta Domstolen, men trots tolv petitioner fr\u00e5n Sverige och utlandet ompr\u00f6vas inte fallet.<\/p>\n

Under trycket av st\u00e4ndiga trakasserier tar m\u00e5nga av V\u00e4stkustens baptister beslutet att emigrera till friheten i USA. I G\u00f6teborg finns till slut endast tre kvinnor kvar i f\u00f6rsamlingen som samlas till b\u00f6n och uppbyggelse i Katarina Brobergs lilla stuga. Men n\u00e4r p\u00f6beln sl\u00e5r s\u00f6nder den fattiga \u00e4nkans d\u00f6rrar och f\u00f6nster och vandaliserar hennes tr\u00e4dg\u00e5rd, d\u00e5 tar ocks\u00e5 hon beslutet att emigrera.<\/p>\n

Historien st\u00e5r inte stilla<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/strong>Katarina Broberg l\u00e4r sig aldrig engelska och vantrivs i det nya landet. Efter \u00e5r av l\u00e4ngtan driver hennes ob\u00e4ndiga k\u00e4rlek till gamla Sverige denna Kristina fr\u00e5n Duvem\u00e5la hem igen. Midsommarmorgonen \u00e4r den stora dagen i hennes liv n\u00e4r hon ser den svenska kusten dyka upp. En ny tid har grytt och redan samma kv\u00e4ll kan hon fira gudstj\u00e4nst med den v\u00e4xande baptistf\u00f6rsamlingen i G\u00f6teborg.<\/p>\n

Det var inte bara V\u00e4stkustens pionj\u00e4rer som fick betala ett h\u00f6gt pris f\u00f6r sin tro och sina v\u00e4rderingar. H\u00e4r \u00e4r ett citat:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Omfattningen av b\u00f6ter och f\u00e4ngelsestraff som under de f\u00f6rsta \u00e5rtiondena utd\u00f6mdes mot baptister och deras f\u00f6reg\u00e5ngare p\u00e5 olika h\u00e5ll i landet \u00e4r i dag n\u00e4rmast obegriplig \u2026 Fr\u00e5n G\u00e4vle ber\u00e4ttas om en k\u00f6 till l\u00e4nsf\u00e4ngelset som inte kunde rymma alla de baptister som d\u00f6mts till f\u00e4ngelsestraff. De d\u00f6mda fick hysa in sig hos bekanta i v\u00e4ntan p\u00e5 rum f\u00f6r att avtj\u00e4na sitt straff. \u00d6vertygelsens och frihetens pris var h\u00f6gt och man l\u00e4t det kosta! <\/em>(Tro Frihet Gemenskap \u2013 svensk baptism genom 150 \u00e5r, sid 23).<\/p>\n

Exakt 150 \u00e5r efter att v\u00e4stkustbaptisterna lade ut fr\u00e5n G\u00f6teborgs hamn \u00e4r jag talare tillsammans med biskopen i G\u00f6teborg p\u00e5 en konferens p\u00e5 Helsj\u00f6ns folkh\u00f6gskola. Efter\u00e5t \u00e5ker vi i domkapitlets bil till G\u00f6teborg. N\u00e4r vi passerar Borekullastugan sl\u00e5r mig tanken: Hade dessa tidiga pionj\u00e4rer trott sina \u00f6gon \u2013 om de sett biskopen och baptistpastorn komma i domkapitlets bil fr\u00e5n en gemensam konferens?<\/p>\n

Och n\u00e4r vi n\u00e4rmar oss G\u00f6teborg hade jag unnat Katarina Broberg att f\u00e5 se oss komma och ta till sig att hennes tro och stora umb\u00e4randen inte varit f\u00f6rg\u00e4ves. Historien kan bryta sig nya str\u00f6mf\u00e5ror genom id\u00e9ernas kraft och modiga m\u00e4nniskor som v\u00e5gar bryta upp och betala priset f\u00f6r att en ny tid ska gry.<\/p>\n

Vad f\u00e5r v\u00e5ra v\u00e4rderingar kosta oss i dag?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

En av baptismens ledare, Erik Rud\u00e9n, formulerade utmaningen fr\u00e5n pionj\u00e4rerna s\u00e5 h\u00e4r: Vi f\u00f6rvaltar inte arvet genom att upprepa exakt vad de gjorde, utan genom att g\u00f6ra vad de gjort – om de levt idag. D<\/em>et har aldrig varit s\u00e5 viktigt och meningsfullt att bryta upp och betala priset f\u00f6r livets v\u00e4rderingar som nu, n\u00e4r planetens och framtida generationers \u00f6de lagts i v\u00e5ra h\u00e4nder. Med profetisk sk\u00e4rpa sl\u00e5r klimatforskarna fast att vi \u00e4r den sista generationen som har en chans att styra bort fr\u00e5n en annalkande katastrof, som kommer att inneb\u00e4ra ofattbara lidanden f\u00f6r dem som st\u00e5r i k\u00f6 efter oss.<\/p>\n

Vi f\u00f6rfasar oss med r\u00e4tta \u00f6ver slaveriets barbariska grymhet n\u00e4r miljoner m\u00e4nniskor transporterades som djur \u00f6ver haven. Men \u00e4ven idag tvingas ett v\u00e4xande antal miljoner l\u00e4mna sina hem och f\u00f6rtorkade jordar och fly mot ok\u00e4nda \u00f6den p\u00e5 grund av klimatf\u00f6r\u00e4ndringarna. Enligt forskarna \u00e4r detta bara b\u00f6rjan p\u00e5 en accelererande katastrof som redan \u00e4r ett faktum. Det \u00e4r inte de drabbade som utl\u00f6st tragiken, utan ett om\u00e4ttligt fossil- och konsumtionsberoende i v\u00e5r del av v\u00e4rlden. \u00c4r det inte en ny form av apartheid att vi unnar oss en livsstil som kr\u00e4ver fyra planeter? \u00c4r det inte tid f\u00f6r besinning, ett andligt uppvaknande och en kurs\u00e4ndring som kommer att kosta?<\/p>\n

Det kr\u00e4vdes mod och priset var h\u00f6gt f\u00f6r dem som befriade m\u00e4nskligheten fr\u00e5n slaveriets och apartheids f\u00f6rbannelse. Detsamma g\u00e4ller de modiga pionj\u00e4rer som p\u00e5 v\u00e5ra breddgrader k\u00e4mpade f\u00f6r den frihet, demokrati och v\u00e4rdegrund vi \u00e5tnjuter i dag. Nu \u00e4r det v\u00e5r tur att ta \u00f6ver stafettpinnen. Det \u00e4r f\u00f6rvisso sent p\u00e5 jorden men det \u00e4r inte k\u00f6rt \u2013 s\u00e5 l\u00e4nge Livets Herre rullar ut sin vitsippsmatta n\u00e4r det \u00e4r v\u00e5r i Norden.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 2:<\/strong><\/h3>\n

V\u00c4CKELSENS DJUPVERKAN P\u00c5 SAMH\u00c4LLET<\/strong><\/span><\/h1>\n

Den andra v\u00e5gen av The Great Awakening v\u00e4ller fram under 1800-talets f\u00f6rsta h\u00e4lft. Charles Finney \u00e4r portalgestalten och betraktas av m\u00e5nga som den fr\u00e4msta v\u00e4ckelsef\u00f6rkunnaren genom alla tider. Han var advokat d\u00e5 han best\u00e4mde sig f\u00f6r att l\u00e4sa bibeln f\u00f6r att f\u00e5 en b\u00e4ttre f\u00f6rst\u00e5else av lagbokens m\u00e5nga anspelningar p\u00e5 Moses lag. L\u00e4sningen bidrog till ett dramatiskt andligt uppvaknande vid 29 \u00e5rs \u00e5lder.<\/p>\n

Efter sin omv\u00e4ndelse b\u00f6rjar Finney genast predika och v\u00e4ckelser uppst\u00e5r. Han \u00e4r en medryckande talare och har advokatens logiska sk\u00e4rpa. M\u00e5nga chockeras dock av hans \u201dnymodiga\u201d verksamhetsformer och hans vardagsspr\u00e5k. Han undviker medvetet kyrkans g\u00e4ngse vokabul\u00e4r som kan verka s\u00f6vande.<\/p>\n

V\u00e4ckelserna avl\u00f6ser varandra d\u00e4r han drar fram p\u00e5 Amerikas \u00f6stkust. Den mest omtalade \u00e4ger rum i Rochester, nordv\u00e4st om hemstaden New York. Av Rochesters 10.000 inv\u00e5nare har efter ett halvt \u00e5rs m\u00f6ten 1200 nyomv\u00e4nda ans\u00f6kt om medlemskap i stadens f\u00f6rsamlingar. Folk reser hundratals kilometer f\u00f6r att f\u00e5 uppleva atmosf\u00e4ren och lyssna till hans dynamiska f\u00f6rkunnelse. D\u00e4rf\u00f6r sprider sig v\u00e4ckelsen till de omgivande st\u00e4derna. Det ber\u00e4knas att 50.000 kom till tro genom denna v\u00e4ckelsev\u00e5g.<\/p>\n

Evangelist och profet i samma person<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Charles Finney, advokat, teolog och v\u00e4ckelseevangelist.<\/p><\/div>\n

Enligt Finney \u00e4r syndens k\u00e4rna m\u00e4nniskans sj\u00e4lviskhet.<\/em> Fokuseringen p\u00e5 det egna v\u00e4lbefinnandet st\u00e5r i skarp kontrast till Guds karakt\u00e4r, som hyser omsorg om alla m\u00e4nniskor och speciellt de utsatta. D\u00e4rf\u00f6r leder en genuin omv\u00e4ndelse till ett liv som \u00e4r till nytta f\u00f6r andra m\u00e4nniskor och f\u00f6r samh\u00e4llet. I k\u00f6lvattnen av hans v\u00e4ckelser uppst\u00e5r reformr\u00f6relser och v\u00e4lg\u00f6renhetsf\u00f6reningar som engagerar sig i samh\u00e4llsproblematiken.<\/p>\n

Precis som John Wesley angriper Finney slaveriet. Han br\u00e4nnm\u00e4rker \u00e4ven den skoningsl\u00f6sa behandlingen av indianer. Denna behandling \u00e4r tillsammans med slaveriet landets v\u00e4rsta synd. F\u00f6r Finney \u00e4r alla m\u00e4nniskors gudagivna v\u00e4rde ett avg\u00f6rande riktm\u00e4rke. I en tid n\u00e4r m\u00e5nga kristna och \u00e4ven predikanter f\u00f6rsvarar slaveriet och sj\u00e4lva \u00e4ger slavar v\u00e4grar Finney att ge nattvarden till kristna slav\u00e4gare. Ingen slav\u00e4gare f\u00e5r heller betr\u00e4da predikstolen i hans sammanhang. Han \u00e4r \u00f6vertygad att slaveriet kan avskaffas om alla kyrkor g\u00e5r samman och kr\u00e4ver det.<\/p>\n

Oberlin Community \u2013 ett alternativt samh\u00e4lle<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Det \u00e4r ett drastiskt beslut och helt obegripligt f\u00f6r m\u00e5nga n\u00e4r Finney l\u00e4mnar v\u00e4ckelsens centrum p\u00e5 \u00d6stkusten och flyttar till en liten h\u00e5la i Mellanv\u00e4stern som knappt finns p\u00e5 kartan. Ut\u00f6ver sina kampanjer \u00e4r han dessutom pastor f\u00f6r en stor f\u00f6rsamling i New York. D\u00e4r upplever man en kontinuerlig v\u00e4ckelse som \u00e4r en f\u00f6rebild f\u00f6r m\u00e5nga kyrkor. Allt detta l\u00e4mnar nu Finney f\u00f6r att bli l\u00e4rare p\u00e5 ett nystartat college med en skakig startstr\u00e4cka.<\/p>\n

Trots sin litenhet \u00e4r Oberlin inte vilket samh\u00e4lle och college som helst. B\u00e5da \u00e4r resultatet av en vision om ett alternativt samh\u00e4lle med inspiration fr\u00e5n Finneys v\u00e4ckelser. Grundarna vill inkarnera f\u00f6rkunnelsens v\u00e4rderingar och hoppas att Oberlin College ska bli ett v\u00e4xthus som sprider plantorna \u00f6ver USA. S\u00e5 blir det ocks\u00e5 inom kort. Fenomenet The Great Awakening f\u00f6rblir obegripligt om man bara fokuserar p\u00e5 portalgestalter som Finney. Att v\u00e4ckelsen sprider sig som en pr\u00e4rieeld \u00e4r i h\u00f6g grad resultatet av m\u00e5nga eldsj\u00e4lar, entrepren\u00f6rer, n\u00e4tverksbyggare och vision\u00e4ra strateger.<\/p>\n

Det \u00e4r tv\u00e5 studiekamrater som f\u00f6rst b\u00f6rjar dr\u00f6mma om en kommunitet och ett college n\u00e5gonstans i Ohio. Platsen de v\u00e4ljer r\u00e5kar vara n\u00e4rmaste granne till st\u00e4derna Akron och Cleveland som hundra \u00e5r senare blir legendariska f\u00f6r den miljonh\u00f6vdade tolvstegsr\u00f6relsen. Det var i Akron som Anonyma Alkoholister f\u00f6ddes sommaren 1935 och kort d\u00e4refter fick sitt starkaste f\u00e4ste i grannstaden Cleveland.<\/p>\n

Man besl\u00f6t att Oberlins nya alternativsamh\u00e4lle skulle vara sj\u00e4lvstyrande. De som flyttar dit ing\u00e5r ett \u201df\u00f6rbund\u201d med syftet att bringa kyrkan och samh\u00e4llet \u201dunder inflytande av det v\u00e4lsignade evangeliet om fred (shalom)\u201d. <\/em>Snart blir Finney rektor och radikala studenter fr\u00e5n hela kontinenten b\u00f6rjar str\u00f6mma till Oberlin College f\u00f6r att l\u00e4sa teologi. Det lilla alternativsamh\u00e4llet blir en sm\u00e4ltdegel f\u00f6r radikala id\u00e9er och r\u00f6relser fr\u00e5n m\u00e5nga h\u00e5ll.<\/p>\n

R\u00e4tten till civil olydnad<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/strong>H\u00e4r bildas en Anti-slaveri-f\u00f6rening<\/em> med 200 medlemmar. Senare startar ocks\u00e5 Oberlins icke-v\u00e5ldss\u00e4llskap<\/em> och Oberlins fredsf\u00f6rening. <\/em>Orten \u00e4r en genomg\u00e5ngsplats f\u00f6r slavar som flyr fr\u00e5n S\u00f6dern till Kanada l\u00e4ngs den s\u00e5 kallade underjordiska j\u00e4rnv\u00e4gen. N\u00e4r det \u00e5r 1839 blir ett lagbrott i Ohio att hj\u00e4lpa slavar fly utvecklar advokaten och teologen Finney r\u00e4tten till civil olydnad. D\u00e4rf\u00f6r forts\u00e4tter l\u00e4rare, studenter och f\u00f6rsamlingen att hj\u00e4lpa de svarta att klara resan mot norr. N\u00e4r antislaverir\u00f6relsen senare drabbas av h\u00e5rt politiskt motst\u00e5nd och inre splittring visar sig Oberlin och dess allierade ute i landet vara viktiga f\u00e4sten f\u00f6r den fortsatta kampen.<\/p>\n

\u00c4ven kvinnor\u00f6relsen f\u00e5r tidigt en hemvist i Oberlin. Det \u00e4r det f\u00f6rsta college i USA d\u00e4r kvinnor och m\u00e4n till\u00e5ts studera tillsammans. Redan p\u00e5 \u00d6stkusten v\u00e4ckte Finney blandade reaktioner n\u00e4r han l\u00e4t kvinnor be och tala offentligt i sina v\u00e4ckelsem\u00f6ten. Flera pionj\u00e4rer och ledare f\u00f6r kvinnor\u00f6relsen studerade p\u00e5 Oberlin (se utf\u00f6rligare Arne Rasmusson, Kyrkan och kampen f\u00f6r ett b\u00e4ttre samh\u00e4lle<\/em>, Svensk Teologisk Kvartaltidskrift, nr 2, 2020, sid 173-199). M\u00e5nga l\u00e4rare och studenter gick \u00e4ven in f\u00f6r vegetarisk kost.<\/p>\n

V\u00e4ckelsens arvtagare censurerar Finney<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Finneys profetiska r\u00e4ttf\u00e4rdighetspatos har hans arvtagare under 1900-talet tonat ner och ibland f\u00f6rtigit helt och h\u00e5llet.\u00a0 Vissa har g\u00e5tt s\u00e5 l\u00e5ngt att de uteslutit de tydligaste social-etiska texterna ur hans skrifter \u2013 allt f\u00f6r att sl\u00e5 vakt om \u201dett rent evangelium\u201d (se Donald W. Dayton, Discovering An Evangelical Heritage,<\/em> 1976).\u00a0 Detta st\u00e5r i skarp kontrast till hur Finney sj\u00e4lv beskriver hindren f\u00f6r en andlig v\u00e4ckelse i Letters On Revival <\/em>(nr 23, 1835). Ursprungligen var dessa \u201dbrev\u201d f\u00f6redrag i hans kyrka i New York:<\/p>\n

– Det \u00e4r bekl\u00e4mmande och f\u00f6rbluffande att se i vilken utstr\u00e4ckning kyrkan behandlar olika omr\u00e5den av f\u00f6r\u00e4ndringar antingen med likgiltighet eller med direkt motst\u00e5nd. Det finns inte p\u00e5 denna jord, v\u00e5gar jag s\u00e4ga, en inkonsekvens som \u00e4r mera monstru\u00f6s, mer van\u00e4rande f\u00f6r Gud och mer utstuderad vanvettig \u00e4n den attityd som m\u00e5nga av kyrkorna intar till n\u00e4stan varje form av f\u00f6r\u00e4ndring som m\u00e4nskligheten beh\u00f6ver \u2026 N\u00e4r vi ser p\u00e5 vilket s\u00e4tt slaveriet behandlas av kyrkoledningar, missionsorganisationer, f\u00f6rsamlingar och pastorer \u00f6ver hela v\u00e5rt land, \u00e4r det d\u00e5 s\u00e5 m\u00e4rkligt att f\u00f6rsamlingen \u00f6verges av Guds Ande?<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>– Nu \u00e4r det f\u00f6rsamlingens stora uppgift att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden \u2013 att motarbeta varje form av synd. Kristi f\u00f6rsamling organiserades ursprungligen f\u00f6r att vara en gemenskap av f\u00f6r\u00e4ndrare. Sj\u00e4lva bek\u00e4nnelsen till kristendomen innefattar \u00e4ven en bek\u00e4nnelse och n\u00e4rmast en ed att g\u00f6ra allt som g\u00e5r att g\u00f6ra f\u00f6r en genomgripande f\u00f6r\u00e4ndring av v\u00e4rlden. Den kristna f\u00f6rsamlingen formades f\u00f6r att g\u00f6ra offensiva framryckningar i alla riktningar, att h\u00f6ja sin r\u00f6st och att satsa energi mot or\u00e4ttvisor p\u00e5 b\u00e5de h\u00f6g och l\u00e5g niv\u00e5, att f\u00f6r\u00e4ndra individer, gemenskaper och regeringar, och aldrig vila f\u00f6rr\u00e4n varje form av or\u00e4ttvisa drivits bort fr\u00e5n denna jord.<\/em><\/p>\n

Er broder, C G Finney<\/p>\n

Ett rent evangelium?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

En h\u00e4ngiven v\u00e4ckelsefromhet \u00e4r ingen som helst garanti f\u00f6r att profeternas samh\u00e4llskritik och bergspredikans v\u00e4rderingar speglas i f\u00f6rkunnelse och liv. P\u00e5 1700-talet angrep John Wesley slaveriet som synd. D\u00e4remot accepteras slaveriet av de tv\u00e5 andra giganterna p\u00e5 samma scen, Jonathan Edwards och George Whitefield. Vid sin bortg\u00e5ng \u00e4gde Edwards fyrtio slavar!<\/p>\n

F\u00f6r Charles Finney och Oberlin Community p\u00e5 1800-talet hade kampen mot slaveriet h\u00f6gsta prioritet. Men hans text avsl\u00f6jar samtidigt att m\u00e5nga kyrkor och kristna ledare antingen var omedvetna eller rent av kallsinniga inf\u00f6r denna moraliska fr\u00e5ga. \u00c4ven dessa v\u00e4ckelsekristna hade en radikal omv\u00e4ndelsef\u00f6rkunnelse, men deras andlighet begr\u00e4nsades till det inre livet och till privatmoraliska fr\u00e5gor. De gjorde en skarp boskillnad mellan \u201ddet sociala evangeliet\u201d och \u201ddet rena evangeliet\u201d.<\/p>\n

Dansen kring guldkalven \u2013 en ny version<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Under 1900-talets senare del visar v\u00e4ckelsens arvtagare (evangelikaler) att de inte l\u00e4ngre vill begr\u00e4nsa sitt inflytande till det inre andliga livet och privatmoral. I st\u00e4llet m\u00f6nstrar de sina krafter och bildar allianser f\u00f6r att de privatmoraliska fr\u00e5gorna (abort, sexualitet, familjefr\u00e5gor) ska lyftas fram och b\u00f6rja best\u00e4mma hela nationens politik. I USA v\u00e4xer p\u00e5 \u00e5ttiotalet r\u00f6relsen Moral Majority <\/em>till en politisk kraft och f\u00e5r stort utrymme i media.<\/p>\n

Efter millennieskiftet bevittnar vi ett formidabelt jordskred i USA, n\u00e4r majoriteten av evangelikaler (n\u00e4rmare 80%) bidrar till att Donald Trump v\u00e4ljs till president. Lika ov\u00e4ntat blir Jair Bolsonaro vald till Brasiliens president p\u00e5 den kontinent d\u00e4r Katolska Kyrkan och befrielseteologin haft sina starkaste f\u00e4sten.<\/p>\n

\"\"S\u00e5 snart bibelns profeter och bergspredikans Kristus bringas till tystnad f\u00f6rvrids kristen tro till sin motsats. Framg\u00e5ng, makt och materiellt \u00f6verfl\u00f6d blir tecken p\u00e5 Guds v\u00e4lsignelse. I en tid n\u00e4r Guds skapelse v\u00e5ldtas, plundras och lider s\u00e4llar sig dessa ledare till klimatf\u00f6rnekarnas led och s\u00e4tter k\u00e4ppar i hjulet f\u00f6r dem som vill stoppa sk\u00f6vlingen regnskogarna \u2013 jordens livsviktiga lungor.<\/p>\n

\u00c4ven i det forna Israel hotades st\u00e4ndigt arvet fr\u00e5n Moses och profeterna av fruktbarhetskulterna, fr\u00e4mst Baalsdyrkan. Symbolen f\u00f6r denna f\u00f6rf\u00f6riska andlighet var en gl\u00e4nsande guldkalv som man kunde tillbe och dansa kring. Det \u00e4r skr\u00e4mmande att se hur snabbt den profetiska solidariteten kan bytas ut mot dansen kring Mammon och Makt \u00e4ven i v\u00e5r tid. I sin bok Hur kunde det g\u00e5 s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ngt? En ess\u00e4 om trumpismen och den nya h\u00f6gerkristendomen <\/em>(2022) skildrar Pekka Mellerg\u00e5rd denna skr\u00e4mmande och djupt tragiska utveckling.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 3:<\/strong><\/h3>\n

NATHAN S\u00d6DERBLOM OCH THE GREAT AWAKENING
<\/strong><\/span>–<\/span><\/b> k\u00e4llfl\u00f6den till Stockholmsm\u00f6tet 1925 och 2025<\/span><\/i><\/b><\/b><\/h1>\n

Vi lyfter fram tre viktiga b\u00f6cker inf\u00f6r sommarens stora h\u00e4ndelse – hundra\u00e5rsminnet efter Stockholmsm\u00f6tet 1925 (19-24 augusti). Efter det f\u00f6r\u00f6dande v\u00e4rldskriget stod freden i centrum och det \u00e4r fokus \u00e4ven i sommar med temat Tid f\u00f6r Guds fred.<\/i> Den f\u00f6rsta av b\u00f6ckerna \u00e4r skriven av Jonas Jonsson (biskop emeritus) och \u00e4r en biografi om biskop Nathan S\u00f6derblom \u2013 vision\u00e4ren och strategen bakom den stora ekumeniska m\u00f6nstringen 1925.<\/b><\/p>\n

En blivande \u00e4rkebiskop befruktas av v\u00e4ckelsearvet<\/b><\/span><\/em><\/h2>\n
\"\"

Nathan S\u00f6derblom<\/p><\/div>\n

En kv\u00e4ll i februari 2017 lyssnar jag till ett f\u00f6redrag i H\u00f6galidskyrkan i Stockholm. Det \u00e4r biskop emeritus Jonas Jonsson som skildrar professorn, \u00e4rkebiskopen och fredspristagaren Nathan S\u00f6derblom utifr\u00e5n sin stora biografi om honom. Jag vet att S\u00f6derblom och Hammarsk\u00f6ld \u00e4r de mest k\u00e4nda svenskarna internationellt \u2013 m\u00e5h\u00e4nda f\u00f6re epoken ABBA?<\/p>\n

Jag blir starkt ber\u00f6rd n\u00e4r Jonsson skildrar Nathans uppv\u00e4xt i v\u00e4ckelsemilj\u00f6n kring Hudiksvall. D\u00e4r var hans pappa pr\u00e4st och r\u00f6rde sig i samma trakter som tv\u00e5 av den svenska folkv\u00e4ckelsens ledargestalter, Anders Wiberg (Baptistsamfundet) och Paul Peter Waldenstr\u00f6m (Missionsf\u00f6rbundet). Pappan k\u00e4nner dock st\u00f6rre sl\u00e4ktskap med en annan v\u00e4ckelser\u00f6relse – Carl Olof Rosenius och Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS).<\/p>\n

Dwight L. Moody \u2013 evangelist och entrepren\u00f6r<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Dwight L. Moody<\/p><\/div>\n

Jag kan knappt tro mina \u00f6ron n\u00e4r Jonsson forts\u00e4tter att skildra Nathans m\u00f6te med den tidens st\u00f6rsta v\u00e4ckelsepredikant \u2013 Dwight L. Moody i USA. Moody \u00e4r portalgestalten i den tredje v\u00e5gen av The Great Awakening mot slutet av 1800-talet. Enligt f\u00f6redraget och boken \u00f6verger Nathan aldrig v\u00e4ckelsens innerliga fromhet som hembygden och m\u00f6tet med Moody laddade honom med.<\/p>\n

Moody s\u00e4gs ha n\u00e5tt hundra miljoner \u00e5h\u00f6rare f\u00f6re radio och teve fanns. Han bes\u00f6kte aldrig Norden, men \u00e4ven h\u00e4r var han en v\u00e4ckelseikon inom frikyrkligheten. Emigranter som bes\u00f6kte hembygden skildrade hans stora kampanjer och bidrog till h\u00e4nf\u00f6relsen. Min mamma var evangelist och hade inf\u00f6rskaffat n\u00e5gra av Moodys b\u00f6cker p\u00e5 svenska. En av dem var stor som ett lexikon d\u00e4r man samlat hans f\u00e4rgstarka och dr\u00e5pliga predikoillustrationer. Jag anv\u00e4nde n\u00e5gra av dem under min f\u00f6rsta tid som predikant.<\/p>\n

En vision f\u00f6r utsatta barn och ungdomar<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n
\"\"

Moody Church \u00e4r inte vilket litet kapell som helst.<\/p><\/div>\n

Moody \u00e4r inte bara den stora v\u00e4ckelsepredikanten som utvecklade innovativa metoder f\u00f6r m\u00f6teskampanjer i de v\u00e4xande storst\u00e4derna. Han \u00e4r ocks\u00e5 den energiske entrepren\u00f6ren. N\u00e4r han l\u00e4mnat sin lovande karri\u00e4r i skobranschen s\u00e4tter han f\u00f6rst fart p\u00e5 KFUM-arbetet i Chicago-regionen. Han startar s\u00f6ndagsskolor f\u00f6r tusentals f\u00f6rsummade barn i stadens utsatta omr\u00e5den. Han l\u00e5ter bygga en kyrka d\u00e4r tusen av dessa barn och deras f\u00f6r\u00e4ldrar kan fira gudstj\u00e4nst tillsammans. Dessutom l\u00e5ter han uppf\u00f6ra tv\u00e5 stora internatsskolor i sin hembygd Nortfield, Massachusetts. Han vill att ungdomarna ska f\u00e5 en utbildning och en framtid.<\/p>\n

Nathans studieresa till USA<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

H\u00f6sten 1889 anl\u00e4nder en doktorand fr\u00e5n Yale-universitetet till Uppsala f\u00f6r att s\u00f6ka en svensk deltagare till ett internationellt studentm\u00f6te i Northfield,<\/strong> Massachusetts. D\u00e4r str\u00e5lar 370 studenter fr\u00e5n hela v\u00e4rlden samman till en tv\u00e5 veckors konferens i en av Moodys skolor. Nathan S\u00f6derblom \u00e4r 23 \u00e5r och den enda deltagaren fr\u00e5n Norden.<\/p>\n

P\u00e5 kajen i New York m\u00f6ts han av ledare fr\u00e5n KFUM, en r\u00f6relse med en stark social inriktning. Den samlar unga m\u00e4n som vill \u201dutbreda Guds rike\u201d bland andra ynglingar. Nathan \u00e4r imponerad och kallar KFUM \u201den v\u00e4lsignad institution\u201d. Under tv\u00e5 m\u00e5nader reser han runt i New England och f\u00e5r f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen uppleva n\u00e5got annat \u00e4n Svenska Kyrkan. Dessa m\u00e5nga m\u00f6ten och kontakter l\u00e4gger grunden f\u00f6r hans ekumeniska pionj\u00e4rinsats senare i livet.<\/p>\n

En osentimental och muskul\u00f6s kristendom<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det m\u00f6tet med Dwight L. Moody som g\u00f6r det djupaste intrycket. Till en studentledare hemma i Uppsala skriver han: Den mannen \u00e4r ett nytt kapitel i mitt liv. <\/em>Nathan inspireras av Moodys s\u00e4tt att predika och g\u00e5r nu sj\u00e4lv in f\u00f6r att tala \u201dfr\u00e5n hj\u00e4rtat\u201d \u2013 dvs. utan manuskript. Han tar intryck av Moodys gener\u00f6sa ekumeniska h\u00e5llning. Moody propagerade aldrig f\u00f6r n\u00e5got visst kyrkosamfund och avskydde proselytism och sektv\u00e4sende i varje form. Han uppmuntrade de nyomv\u00e4nda att ansluta sig till den lokala kyrka de tidigare haft kontakt med och att stanna d\u00e4r. S\u00f6derblom skriver:<\/p>\n

– Det var en osentimental och muskul\u00f6s livskraftig kristendom, en kristendom utan salvelse och s\u00f6ndagsmin och man kunde k\u00e4nna Kristi rikes universalism och samtidigt vidden av en kristens ansvar.<\/em><\/p>\n

\"\"

S\u00e5ngaren Ira D. Sankey<\/p><\/div>\n

\u00c4ven Moodys st\u00e4ndige s\u00e5ngare, Ira Sankey<\/em>, g\u00f6r ett djupt intryck p\u00e5 Nathan. Sankey skrev tusen s\u00e5nger, m\u00e5nga med en varm v\u00e4ckelseton. Mest k\u00e4nd \u00e4r hans The ninety and nine <\/em>om herden som \u00e4r ute i markerna och s\u00f6ker sitt f\u00f6rlorade f\u00e5r. Nathan ville f\u00e5 in s\u00e5ngen i den svenska psalmboken. Han var sj\u00e4lv en god s\u00e5ngare och v\u00e4ckte stor uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r han l\u00e5ngt senare st\u00e4mde upp s\u00e5ngen vid en stor bankett p\u00e5 Hotel Astoria i New York och kunde alla verser utantill.<\/p>\n

M\u00f6tet med en \u201dvulkan\u201d – John Mott<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

John Mott och Nathan S\u00f6derblom, ekumener och fredspristagare.<\/p><\/div>\n

Bland deltagarna p\u00e5 Northfield g\u00f6r metodisten och KFUM-ledaren John Mott<\/em> det starkaste intrycket p\u00e5 S\u00f6derblom. Entusiasmen \u00e4r \u00f6msesidig. De \u00e4r j\u00e4mn\u00e5riga och blir v\u00e4nner f\u00f6r resten av livet. B\u00e5da kommer snart att stiga fram som den moderna ekumeniska r\u00f6relsens fr\u00e4msta ledargestalter. Dessutom tilldelas b\u00e5da Nobels fredspris f\u00f6r sina of\u00f6rtr\u00f6ttliga insatser f\u00f6r fred och f\u00f6rsoning under och efter f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget.<\/p>\n

John Mott \u00e4r en en magnetisk talare och en gudabeg\u00e5vad organisat\u00f6r. Han blir k\u00e4nd \u00f6ver v\u00e4rlden f\u00f6r sin halsbrytande vision: V\u00e4rldens evangelisering under denna generation.<\/em> Efter Moodys d\u00f6d blir han ledare och den samlande kraften f\u00f6r studentkonferenserna p\u00e5 Northfield. S\u00e5 h\u00e4r sammanfattar Jonas Jonsson betydelsen av Nathans tid i USA:<\/p>\n

– Det g\u00e5r knappast att \u00f6verskatta betydelsen av Amerikaresan f\u00f6r S\u00f6derblom. Han var d\u00e4r i tv\u00e5 m\u00e5nader. Horisonten vidgades och han blev inlemmad i en intellektuell och kultiverad \u00f6verklass av evangeliska kristna som tonade ner l\u00e4rom\u00e4ssiga skillnader till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r praktiskt samarbete och \u00f6msesidig respekt. Han ins\u00e5g att tro, teologi och sociala insatser m\u00e5ste g\u00e5 hand i hand.<\/em><\/p>\n

– I Northfield blev han gripen av studenternas missionsiver och organisationsf\u00f6rm\u00e5ga. Han l\u00e4rde k\u00e4nna en okonfessionell allianskristendom genomsyrad av entrepren\u00f6rsanda. Den satsade inte p\u00e5 att f\u00f6rvalta en stelbent kyrkotradition utan p\u00e5 att vinna nya m\u00e4nniskor. Amerikanska samfund p\u00e5verkade redan svensk frikyrklighet. S\u00f6derblom \u00f6nskade att den traditionstyngda svenska statskyrkan ocks\u00e5 skulle ta l\u00e4rdom av den moderna kristendom som han m\u00f6tte i New England.<\/em><\/p>\n

Ett \u201dhelgons\u201d h\u00e4danf\u00e4rd<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

S\u00f6ndagen den 12 juli 1931 avlider den \u00e4lskade och h\u00e5rt arbetande \u00e4rkebiskopen, endast 65 \u00e5r gammal. Tidningarna i Sverige och v\u00e4rlden fylls med reportage om hans stora insatser. Vid begravningen tr\u00e4ngs fyra tusen inne i Uppsala domkyrka och femton tusen f\u00f6ljer begravningsgudstj\u00e4nsten utanf\u00f6r. I hela landet f\u00f6ljer svenska folket begravningen vid sina radioapparater. I processionen med fanborg i t\u00e4ten g\u00e5r familjen, kungahuset, regeringen, landets biskopar, diplomatk\u00e5ren, professorer och utl\u00e4ndska kyrkoledare. Jonsson sammanfattar:<\/p>\n

\u2013 Han var h\u00f6gt respekterad och om\u00e5ttligt popul\u00e4r, en f\u00f6rebild i handlingskraft och godhet. Hela landet f\u00f6rlamades av sorg och best\u00f6rtning p\u00e5 samma s\u00e4tt som n\u00e4r Dag Hammarskj\u00f6ld, Olof Palme och Anna Lindh dog \u2026 Ber\u00e4ttelserna om S\u00f6derbloms sista dagar fick omedelbart karakt\u00e4r av helgonlegend. Man fick veta att han d\u00f6tt s\u00e5 som han levat, verksam in i det sista. Han hade uth\u00e4rdat sina sm\u00e4rtor och visat tacksamhet och k\u00e4rlek. Han sista ord hade varit en bek\u00e4nnelse till den levande Guden och det eviga livet \u2026<\/em> (sid 436-437).<\/em><\/p>\n

<\/a>Finns det plats f\u00f6r brustenhet<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

\"\"Samtidigt som Jonas Jonssons Nathan-biografi publiceras dyker en annan stor och uppm\u00e4rksammad biografi upp p\u00e5 bokdiskarna – I skuggan av Nathan.<\/em><\/strong> Omi S\u00f6derblom, domare i Svea Hovr\u00e4tt, vill veta mer om sin farfar Helge S\u00f6derblom som det \u00e4r s\u00e5 m\u00e4rkligt tyst om.<\/em><\/strong> Helge var \u00e4ldst bland Nathan och Anna S\u00f6derbloms tolv barn.\u00a0 Hon hittar d\u00e5 sin farfars handskrivna texter som utg\u00f6r en stor del av biografin. Det \u00e4r en gripande, men ocks\u00e5 mycket sm\u00e4rtsam ber\u00e4ttelse om barnen som v\u00e4xte upp i skuggan av legenden med helgonglorian.<\/p>\n

Helge har m\u00e5nga likheter med sin ber\u00f6mda pappa. Han beh\u00e4rskar lika m\u00e5nga spr\u00e5k och kan obehindrat spela p\u00e5 teaterscener i Sverige, Tyskland, Frankrike och Finland. Hans texter visar en uts\u00f6kt stilistisk g\u00e5va och en skarp iakttagelsef\u00f6rm\u00e5ga. Han beundrar sin v\u00e4rldsber\u00f6mda pappa och vill sj\u00e4lv n\u00e5 toppen och bli bekr\u00e4ftad \u2013 framf\u00f6r allt av sin far.<\/p>\n

Problemet \u00e4r att han samtidigt k\u00e4mpar f\u00f6r att frig\u00f6ra sig fr\u00e5n faderns dominans. Han vill bli sedd och uppskattad f\u00f6r sin egen skull. Tyv\u00e4rr g\u00e5r inte den ekvationen ihop. N\u00e4r Helge g\u00f6r succ\u00e9 p\u00e5 teater- och cabaret-scenerna \u00e4r det ett oacceptabelt l\u00e5gvattenm\u00e4rke f\u00f6r f\u00f6r\u00e4ldrarna. Hans gudagivna beg\u00e5vning m\u00e5ste investeras f\u00f6r h\u00f6gre syften \u00e4n att underh\u00e5lla en publik.<\/p>\n

Medberoende och mis\u00e4r bakom fasaden<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Helge brottas ocks\u00e5 med sin sexuella l\u00e4ggning. Hans extravaganta livsf\u00f6ring\u00a0 passar inte den hyllade \u00e4rkebiskopens image, n\u00e5got som skandalpressen tacksamt utnyttjar. Ofta f\u00e5r f\u00f6r\u00e4ldrarna rycka in och r\u00e4dda sonen ur ekonomiska problem. Helge sjunker allt djupare in i sitt psykiska lidande och vistas l\u00e5nga perioder p\u00e5 Uller\u00e5ker i Uppsala och p\u00e5 mentalsjukhus utomlands. Han f\u00e5r en son som han inte kan ta hand om med en kvinna som han varken vill eller kan leva tillsammans med.<\/p>\n

Samtidigt som depressionens dimmor sveper in Helge i sitt sorgflor skildrar han kulturens tomhet och livets meningsl\u00f6shet med en sk\u00e4rpa som p\u00e5minner om Predikaren i bibeln. Med samma sk\u00e4rpa beskriver han ocks\u00e5 den olyckliga familjen i \u00e4rkebiskopens residens. D\u00e4r drabbas alla av den h\u00e4xbrygd som kallas medberoende till en stark dominerande personlighet.<\/p>\n

N\u00e4r mamma d\u00f6r b\u00f6rjar helvetet<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00c5 ena sidan avskyr Helge sin barndom och skildrar sin desperata kamp f\u00f6r att bli fri och f\u00e5 leva sitt eget liv. \u00c5 andra sidan f\u00f6rblir han patetiskt f\u00f6rbunden med sina f\u00f6r\u00e4ldrar. Han s\u00f6ker desperat deras bekr\u00e4ftelse och kravl\u00f6sa k\u00e4rlek till livets slut. Som vuxen skriver han ett brev till sin \u201d\u00c4lskade Mamma\u201d:<\/p>\n

\u2013 Den enda jag har p\u00e5 denna jord \u00e4r Mamma \u2026 N\u00e4r Mamma \u00e4r borta en g\u00e5ng, b\u00f6rjar helvetet f\u00f6r mig. Vad jag har t\u00e4nkt m\u00e5nga \u00f6mma tankar, som stelnat n\u00e4r vi tr\u00e4ffas, vad jag har l\u00e4ngtat att f\u00e5 komma hem, att f\u00e5 vara hos Mamma och f\u00e5 k\u00e4nna den ljuvliga \u00f6mheten fr\u00e5n en, som bryr sig om en \u2026 Jag beh\u00f6ver h\u00f6ra med ord att Mamma f\u00f6rst\u00e5r mig och k\u00e4nner mitt s\u00f6nderslitna arma hj\u00e4rtas slag \u2026 Jag vill att Mamma skall tycka mest om mig av alla. Ty jag har ingen annan \u00e4n Mamma. T\u00e4nk p\u00e5 det<\/em> (sid 242, 418).<\/p>\n

Om den olycksaliga symbiosen med pappan skriver Omi S\u00f6derblom:<\/p>\n

– Helges tr\u00e5ngm\u00e5l var att han var beroende av sin pappa som han f\u00f6rtvivlat f\u00f6rs\u00f6kte ta avst\u00e5nd ifr\u00e5n. Hela livet tr\u00e5nade han efter en ursprunglig evig fadersf\u00f6rening byggd p\u00e5 bara n\u00e4rhet, inga krav \u2026 Sonen str\u00e4vade efter att bli bekr\u00e4ftad och ville likt sin v\u00e4rldsber\u00f6mda pappa, n\u00e5 toppen. Han v\u00e4lkomnades in i str\u00e5lglansen men p\u00e5 villkor att \u00e4rkebiskopen fick styra hans liv s\u00e5 att det passade in<\/em> (sid 419).<\/p>\n

Ett hem med \u00f6ppna f\u00f6nster mot v\u00e4rlden<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Tusentals g\u00e4ster fr\u00e5n kulturlivet, kyrkan, politiken och internationella dignit\u00e4rer avl\u00f6ste varandra kring bordet i \u00e4rkebiskopsg\u00e5rden i Uppsala. H\u00e4r f\u00f6rs berikande samtal p\u00e5 m\u00e5nga spr\u00e5k med f\u00f6nstren vid\u00f6ppna mot den stora v\u00e4rlden. Den konferencier som s\u00e5g till att alla trivdes och k\u00e4nde sig som hemma \u00e4r \u00e4rkebiskopen sj\u00e4lv. Men vid samma bord sitter hans livskamrat som l\u00e4ngtar efter stunder och dagar d\u00e5 det bara var dom tv\u00e5 \u2013 som f\u00f6r l\u00e4nge, l\u00e4nge sedan. Barnen kring bordet k\u00e4nner allt mer s\u00e4llan att det \u00e4r deras hem d\u00e4r de f\u00e5r r\u00e5 om sina f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

N\u00e4r Helge \u00f6ppnat slussarna tar n\u00e5gra av de andra barnen bladet ur munnen. S\u00e5 h\u00e4r beskriver en av s\u00f6nerna den legend g\u00e4sterna upplevde s\u00e5 spirituell och v\u00e4lkomnande:<\/p>\n

\u2013 Denna naiva, gr\u00e4nsl\u00f6sa egocentricitet \u00e4r ett n\u00f6dv\u00e4ndigt komplement till geniet. D\u00e4rigenom beh\u00e4rska de v\u00e4rlden, men det \u00e4r synd om dess s\u00f6ner. Otaliga exempel finnas p\u00e5 stora m\u00e4ns s\u00f6ner, som slutat som d\u00e5rar, alkoholister eller sj\u00e4lvm\u00f6rdare. Man kan vara glad om man i v\u00e5r st\u00e4llning, som blir dubbelt skev och sv\u00e5r d\u00e4rigenom, att Pappa \u00e4r en kyrkoman, lyckats bli en vanlig hygglig m\u00e4nniska och icke g\u00e5r under. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt att hos Pappa f\u00e5 fram ett enda litet uttryck av f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r v\u00e5r situation och i st\u00e4llet f\u00e5tt h\u00f6ra en massa om hur tungt Pappa str\u00e4vat och knogat och hur stor och djup hans marter \u00e4r. Vem vet inte och erk\u00e4nner det? <\/em>(sid 420)<\/p>\n

Endast dagboken f\u00e5r veta att Nathan alltmer f\u00f6rf\u00f6ljs av skuldk\u00e4nslor inf\u00f6r misslyckandet och mis\u00e4ren i sin stora familj. Trots sviktande h\u00e4lsa och allvarliga hj\u00e4rtproblem flyr han alltmer in i sina stora \u00e5taganden, men i \u00f6gonblick av klarsyn tillst\u00e5r han: Att komma hem \u00e4r som att komma till \u201dsk\u00e4rselden\u201d.<\/p>\n

N\u00e4r verktyg f\u00f6r brustenhet saknas<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

P\u00e5 ett tragiskt s\u00e4tt g\u00e5r Nathans pappas liv i repris. \u00c4ven han gav sista blodsdroppen f\u00f6r gudsrikets h\u00f6ga syften och inpr\u00e4ntade i sonen att satsa allt, att inte deppa och tycka synd om sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r brutalt att s\u00e4ndas ut i livet utan verktyg att bearbeta skuld, sorg och livets brustenhet.<\/p>\n

En lindansare skulle aldrig ta ut sv\u00e4ngarna och s\u00e4tta livet p\u00e5 spel i str\u00e5lkastarljuset om inte musiken spelade och publiken appl\u00e5derade. Nathan S\u00f6derblom var inte bara f\u00e5ngen i den roll han \u00e4rvt fr\u00e5n sin far, utan \u00e4nnu mer i den roll det svenska folket tilldelade sin \u00e4lskade och ber\u00f6mda \u00e4rkebiskop. \u00c4ven kyrkan, kulturlivet och internationella celebriteter lyfte honom till skyarna. Vi k\u00e4nner igen den tragiska rollen fr\u00e5n Leoncavallos opera Pajazzo<\/em><\/strong> d\u00e4r clownen underh\u00e5ller \u2013 fast hj\u00e4rtat gr\u00e5ter.<\/p>\n

Nathan tar emot fredspriset i Oslo i december 1930. Trots mycket allvarliga h\u00e4lsoproblem ger han sitt yttersta ett halvt \u00e5r till – tills hj\u00e4rtat slocknar vid 65 \u00e5rs \u00e5lder. Sonen Helge st\u00f6rtar ner i manegen fr\u00e5n sin \u201dlina\u201d ett halvt \u00e5r senare \u2013 endast 35 \u00e5r gammal.<\/p>\n

De helande verktygen n\u00e5dde aldrig Nathan och hans son Helge, men de var redan p\u00e5 v\u00e4g till Norden i en annan str\u00f6mf\u00e5ra fr\u00e5n Northfield och The Great Awakening.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 4:<\/strong><\/h3>\n

K\u00c4RLEKENS HELANDE STR\u00d6M N\u00c5R NORDEN<\/strong><\/span><\/h1>\n

P\u00e5 sin f\u00e4rd delar sig Golfstr\u00f6mmen i tv\u00e5 fl\u00f6den. Ett tar sikte p\u00e5 Norden och ger oss v\u00e4rme och liv. Ett annat viker av m\u00f6t s\u00f6der och passerar Kanarie\u00f6arna och Afrikas kust. \u00c4ven det andliga uppvaknande som v\u00e4llde fram genom Moodys verksamheter och konferenserna p\u00e5 Northfield delade sig i flera livgivande fl\u00f6den. Det ena gick rakt in i kyrkor och samfund och berikade deras mission, ekumenik och diakoni. Ett annat gick f\u00f6r det mesta utanf\u00f6r kyrkv\u00e4ggarna och f\u00f6rvandlade d\u00e4r miljoner m\u00e4nniskors liv.\u00a0F\u00f6rst kom Oxfordgrupperna\/Moralist Upprustning och ur deras sk\u00f6te\u00a0de brustnas gemenskap –\u00a0<\/i>Anonyma Alkoholister och de andra tolvstegsr\u00f6relserna.<\/p>\n

Guds k\u00e4rlek \u2013 The Greatest Thing in the World<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

<\/em><\/strong>Grundtemat i Moodys f\u00f6rkunnelse var Guds stora k\u00e4rlek<\/em> till alla m\u00e4nniskor \u2013 utan undantag. Grundackordet f\u00f6rst\u00e4rktes genom Sankeys s\u00e5nger, inte minst signaturmelodin om herden som s\u00f6ker sitt vilsna f\u00e5r. M\u00e5nga predikanter p\u00e5 den tiden skr\u00e4mde sina \u00e5h\u00f6rare med Guds straff och helvetet. Moody ville att m\u00e4nniskor skulle komma till tro, inte genom r\u00e4dsla, utan genom att s\u00e4ga ja till Guds Amazing Grace.<\/em><\/p>\n

Vid ett v\u00e4ckelsem\u00f6te i en gigantisk hall i Philadelphia utg\u00e5r Moody fr\u00e5n Jesu liknelse om den f\u00f6rlorade sonen. Det \u00e4r en stark, m\u00e5lande och dramatisk f\u00f6rkunnelse. Ibland m\u00f6ter vi den f\u00f6rlorade sonen i ett fr\u00e4mmande land i \u00d6stern f\u00f6r tv\u00e5tusen \u00e5r sedan och i n\u00e4sta \u00f6gonblick lever han i en vanlig amerikansk stad \u2013 eller sitter p\u00e5 b\u00e4nkarna i Philadelphia. Moodys gudsbild blir tydlig i den avslutande appellen:<\/p>\n

– \u00c5 mina v\u00e4nner, v\u00e4nd om hem ikv\u00e4ll. Guds hj\u00e4rta l\u00e4ngtar efter dig. Jag bryr mig inte om hur ditt forna liv ser ut. Denna kv\u00e4ll, med Guds ords auktoritet, f\u00f6rkunnar jag fr\u00e4lsning f\u00f6r varje syndare \u2026 Ditt liv m\u00e5 vara svart som helvetet, \u00e4nd\u00e5 st\u00e5r Gud redo att ta emot dig, omfamna dig och f\u00f6rl\u00e5ta allt. Det finns inte en enda fattig syndare h\u00e4r ikv\u00e4ll som Gud inte vill ta emot och v\u00e4lkomna hem.<\/em><\/p>\n

K\u00e4rlekens karakt\u00e4rsdrag<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Moody rekryterade talare till Northfield med samma grundton och n\u00e5gra kom att f\u00e5 \u00e5terverkningar \u00e4nda in i v\u00e5r tid. Under sina m\u00f6ten i Skottland m\u00f6ter han den unge akademiska teologen Henry Drummond. <\/em>Han inbjuds genast att tala i Northfield. I sina f\u00f6redrag m\u00e5lar Drummond nio karakt\u00e4rsdrag som k\u00e4nnetecknar en m\u00e4nniska som lever efter k\u00e4rlekens livslag (F\u00f6rsta Korinthierbrevets 13:e kapitel).<\/p>\n

Moody blir s\u00e5 gripen att han genast ger ut f\u00f6redragen i bokform med titeln \u2013 The Greatest Thing in the World. <\/em>Den lilla boken blir en enorm b\u00e4sts\u00e4ljare. Den \u00e4r en av de mest l\u00e4sta och \u00e4lskade bland AA:s pionj\u00e4rer. Dr Bob, en av grundarna, uppmanade en kvinna som ville bli nykter att l\u00e4sa boken varje dag den f\u00f6rsta m\u00e5naden. Det \u00e4r Moodys och Drummonds gudsbild vi m\u00f6ter i AA:s b\u00f6cker som – allas v\u00e5r \u00e4lskande Far.<\/i><\/p>\n

Andlighetens fyra livsprinciper<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

En annan akademiker som grips av Moodys budskap \u00e4r Robert E. Speer. <\/em>\u00c4ven han blir uppskattad talare i Northfield. En av hans b\u00f6cker handlar om de fyra absoluten <\/em>–\u00a0 \u00e4rlighet, renhet, osj\u00e4lviskhet, k\u00e4rlek.<\/em> Det \u00e4r en sammanfattning av Jesu bergspredikan och blir Oxfordgruppr\u00f6relsens budskap till v\u00e4rlden. Innan AA:s tolv steg \u00e4nnu fanns tillh\u00f6rde dessa fyra livsprinciper deras handlingsprogram. Vid en AA-brunch i Chikago 1993 kunde jag fortfarande k\u00f6pa deras specialversion av de fyra absoluten.\u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0 \u00a0<\/strong><\/p>\n

Vid det prestigefyllda Yale-universitet <\/strong>verkade teologen Henry B. Wright. <\/em><\/strong>Hans <\/strong>liv fick en dramatisk v\u00e4ndning n\u00e4r han lyssnade till Moody, \u201dden st\u00f6rsta personlighet jag n\u00e5gonsin m\u00f6tt\u201d, s\u00e4ger han. Ovanf\u00f6r hans kateder vid Yale h\u00e4ngde ett Moody-citat: V\u00e4rlden har \u00e4nnu inte sett vad Gud kan g\u00f6ra genom en man vars vilja \u00e4r helt \u00f6verl\u00e5ten \u00e5t Honom<\/em><\/strong>. <\/strong>Oxfordgruppens blivande grundare, den lutherska pr\u00e4sten Frank Buchman, var s\u00e5 fascinerad av Wright att han en tid \u00e5kte \u00e5tta timmar varje dag f\u00f6r att lyssna till hans f\u00f6rel\u00e4sningar.<\/p>\n

Hur f\u00f6rmedlas andlighet i en ny tid?<\/strong> <\/em><\/span><\/h2>\n

B\u00e5de Drummond och Wright<\/strong> inpr\u00e4glar hos Buchman att andlighet f\u00f6rmedlas b\u00e4st fr\u00e5n person till person och<\/strong> i sm\u00e5 grupper<\/strong>. Drummond skriver att ingen kirurg opererar sina patienter p\u00e5 h\u00f6gt efter en given mall. Nej, f\u00f6rst st\u00e4lls en diagnos f\u00f6r varje patient <\/strong>och i ljuset av den best\u00e4mmer man vilket ingrepp som beh\u00f6vs. Enligt Drummond \u00e4r det lika viktigt att lyssna in varje individ f\u00f6r att ett andligt tillfrisknande ska ske. I Oxfordgruppen kom detta att kallas sj\u00e4lskirurgi.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r v\u00e4rt att notera att Moody, som sj\u00e4lv var stilbildande f\u00f6r stora kampanjer i de v\u00e4xande st\u00f6rre st\u00e4derna, ger sina medarbetare p\u00e5 Northfield frihet att representera helt andra syns\u00e4tt och metoder. Buchman ger uttryck f\u00f6r sin tveksamhet till kampanjmodellen med sitt dr\u00e5pliga spr\u00e5k: Ett massm\u00f6te \u00e4r som att st\u00e5 med en vattenkanna p\u00e5 fj\u00e4rde v\u00e5ningen och hoppas att den t\u00f6rstande nere p\u00e5 gatan ska f\u00e5nga upp n\u00e5gra droppar! <\/em><\/p>\n

Buchman deltar f\u00f6rsta g\u00e5ngen i en studentkonferens p\u00e5 Northfield \u00e5r 1901, dvs kort efter Moodys d\u00f6d \u00e5r 1899. Det \u00e4r John Mott som leder konferensen och har rekryterat talarna. Buchman s\u00e4ger att konferensen \u00e4r ett viktigt v\u00e4gsk\u00e4l i hans liv: Det<\/em> fullst\u00e4ndigt f\u00f6r\u00e4ndrade mitt liv,<\/em> aldrig tidigare har jag upplevt en s\u00e5 enast\u00e5ende vecka<\/em>. Snart \u00e4r han sj\u00e4lv talare i Northfield.<\/p>\n

Northfield – ett andligt spr\u00e5klaboratorium<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Northfield<\/strong> utvecklar sig alltmer till en unik sm\u00e4ltdegel f\u00f6r kristen andlighet i en ny global tids\u00e5lder. De flesta deltagarna \u00e4r studenter fr\u00e5n akademiska h\u00f6gborgar p\u00e5 olika kontinenter. M\u00e5nga brottas med de existentiella fr\u00e5gorna, \u00e5tskilliga ocks\u00e5 med sin f\u00e4derne\u00e4rvda kristna tro. Talarna \u00e4r ofta akademiker med skarpa hj\u00e4rnor och brinnande hj\u00e4rtan som lever i st\u00e4ndig dialog med sina studenter.<\/p>\n

N\u00e4r \u00e5r l\u00e4ggs till \u00e5r har allt fler bland talarna och deltagarna gjort insatser i andra l\u00e4nder, inte minst i Indien och Kina. D\u00e4rf\u00f6r utvecklas h\u00e4r en ekumenisk spr\u00e5kv\u00e4rld som kan navigera och bygga broar mellan olika livs\u00e5sk\u00e5dningar och religioner<\/strong>. Det \u00e4r denna spr\u00e5kv\u00e4rld som i h\u00f6g grad f\u00f6rberedde marken – f\u00f6rst f\u00f6r Oxfordgrupperna och sedan f\u00f6r Anonyma Alkoholister. <\/em>AA:s grundare Bill Wilson skriver:<\/p>\n

– <\/em><\/strong>En stor tur f\u00f6r oss var det faktum att Oxfordianerna var noga med att inte l\u00e4gga sig i vars och ens personliga religi\u00f6sa \u00f6vertygelser. Deras gemenskap, liksom senare v\u00e5r egen, ins\u00e5g vikten av att f\u00f6rbli str\u00e4ngt ickekonfessionell.<\/em><\/p>\n

Sam Shoemaker – den andliga kanalen till AA<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

\u00c4ven Sam Shoemaker f\u00e5r livsavg\u00f6rande intryck under de tv\u00e5 konferenser han deltar i (1911 och 1912) d\u00e5 han lyssnar till “de andliga giganterna” p\u00e5 Northfield. Senare blev han pr\u00e4st i\u00a0Calvary Church<\/i>\u00a0i New York och ledare f\u00f6r Oxfordgruppr\u00f6relsen i USA – dvs “parh\u00e4st” till Frank Buchman. N\u00e4r han talar till 7.000 alkoholister och deras familjer vid AA:s tjugo\u00e5rskonvent i St Louis (1955), d\u00e5 presenterar grundaren Bill Wilson honom med f\u00f6ljande ord:<\/p>\n

\u2013 Det \u00e4r via Sam Shoemaker de flesta av AA:s andliga principer har kommit. Han har varit f\u00f6rbindelsel\u00e4nken: det \u00e4r det Ebby fick l\u00e4ra av Sam och senare ber\u00e4ttade f\u00f6r mig, som ger en f\u00f6rbindelse mellan Sam och oss sj\u00e4lva. Hur v\u00e4l kommer jag inte ih\u00e5g f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag fick syn p\u00e5 honom. Det var vid en s\u00f6ndagspredikan i hans kyrka … Hans absoluta \u00e4rlighet och enorma uppriktighet grep mig djupt. Det \u00e4r n\u00e5got jag aldrig skall gl\u00f6mma. Jag vill presentera Sam f\u00f6r er som en av de stora kanalerna, en av de viktigaste k\u00e4llorna f\u00f6r p\u00e5verkan, som har samlats h\u00e4r i vad som nu \u00e4r AA. H\u00e4r har ni honom.<\/i><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 5:<\/strong><\/h3>\n

BRUSTENHETENS GEMENSKAP<\/strong><\/span><\/h1>\n

AA:s grundare Bill Wilson tydde sig som liten till sin pappa som hade en \u00f6ppen och varm personlighet. Mamman var mera kylslagen. Men det fanns en v\u00e4xande oro inom Bill och hans lilla syster. Gr\u00e4len mellan f\u00f6r\u00e4ldrarna tilltog i styrka och b\u00e5dade inte gott f\u00f6r framtiden.<\/p>\n

En kv\u00e4ll skulle bli of\u00f6rgl\u00f6mlig f\u00f6r nio\u00e5riga Bill. Pappan kom in och bad honom f\u00f6lja med ut. P\u00e5 g\u00e5rden stod en f\u00e4rdigt sadlad h\u00e4st. Tillsammans p\u00e5 h\u00e4stryggen red de upp till de gr\u00f6na bergen.\u00a0 D\u00e5 och d\u00e5 \u00f6ppnade pappan en whiskyflaska och tog en klunk. S\u00e5 sm\u00e5ningom stannade de i ett marmorbrott som gl\u00e4nste i m\u00e5nens sken.<\/p>\n

Bill hade aldrig k\u00e4nt en s\u00e5dan n\u00e4rhet till sin pappa. Det k\u00e4ndes som om hela tillvaron var besj\u00e4lad denna magiska kv\u00e4ll. Pappan ber\u00e4ttade h\u00e4nf\u00f6rt om stj\u00e4rnorna d\u00e4ruppe. Han kunde deras namn och konstellationer och pl\u00f6tsligt v\u00e4nder han sig till sonen och s\u00e4ger: Du f\u00f6rst\u00e5r, Billy, vi \u00e4r inte bara medborgare i Vermont och USA – utan i hela detta svindlande kosmos!<\/p>\n

Det \u00e4r dags att kliva upp p\u00e5 h\u00e4stryggen igen. I m\u00e5nens sken rider de ner f\u00f6r sluttningarna. \u00c4ven nu \u00f6ppnas whiskyflaskan med j\u00e4mna mellanrum. P\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt f\u00f6rknippas hos Bill k\u00e4nslan att h\u00f6ra hemma med sin pappa och hela universum med en flaska whisky.<\/p>\n

Men paradiset varar inte l\u00e4nge<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

F\u00f6ljande morgon rivs ett stort svart h\u00e5l upp i Bills tillvaro. Hans syster v\u00e4cker honom och meddelar att deras pappa l\u00e4mnat familjen. Bill blir djupt deprimerad under en l\u00e5ng tid. Det dr\u00f6jer nio \u00e5r tills han \u00e5terser sin pappa, men d\u00e5 finns det inte l\u00e4ngre n\u00e5gon kontakt mellan dem. Under resten av sitt liv s\u00f6ker han den hemk\u00e4nsla i tillvaron han en g\u00e5ng upplevt en stj\u00e4rnbestr\u00f6dd natt p\u00e5 bergen i Vermont.<\/p>\n

I gymnasiet f\u00e5r Bill \u00e5ter uppleva en fl\u00e4kt fr\u00e5n Edens lustg\u00e5rd. Hans ensamhet och depression f\u00f6rsvinner i ett trollslag genom f\u00f6r\u00e4lskelsen i Bertha. Tillgivenheten \u00e4r \u00f6msesidig och h\u00e4r fylls tomrummet efter pappan. Men \u00e4n en g\u00e5ng rivs ett ohyggligt h\u00e5l upp i Bills tillvaro. En morgon samlar rektorn alla elever i aulan och meddelar att en av deras kamrater \u00e4r d\u00f6d \u2013 Bertha. F\u00f6r Bill leder detta slag in i en depression som varar i tre \u00e5r.<\/p>\n

Tomrummet fylls och livet ler igen<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Bill Wilson, b\u00f6rsm\u00e4klare p\u00e5 Wall Street.<\/p><\/div>\n

F\u00f6rst vid tjugotv\u00e5 \u00e5rs \u00e5lder tar Bill sin f\u00f6rsta drink. D\u00e5 h\u00e4nder n\u00e5got magiskt. I takt med drinkarna f\u00f6rsvinner upplevelsen av utanf\u00f6rskap. Han k\u00e4nner sig inte l\u00e4ngre som \u00e5sk\u00e5dare, utan att han \u00e4r med i det brusande livet. Han \u00e4r en del av m\u00e4nskligheten och medborgare i ett svindlande kosmos.\u00a0 F\u00f6r n\u00e5gra timmar har whiskyflaskan \u00f6ppnat porten till det paradis han s\u00e5 brutalt f\u00f6rdrivits fr\u00e5n..<\/span><\/p>\n

Ett \u00e5r senare b\u00f6rjar tv\u00e5 unga m\u00e4nniskor, Bill och Lois, sin gemensamma f\u00e4rd genom livet. Hon arbetar p\u00e5 ett varuhus i New York och han g\u00f6r snabb karri\u00e4r p\u00e5 Wall Street. Men n\u00e4r drickandet accelererar f\u00e5r Bill sparken flera g\u00e5nger. N\u00e4r b\u00f6rskraschen kommer i slutet av tjugotalet \u00e4r det slut med b\u00e5de Bill och hans aff\u00e4rer.<\/p>\n

Ett alkoholistiskt helvete<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

I fem \u00e5rs tid sjunker han allt djupare ner i ett alkoholistiskt helvete, som han sj\u00e4lv uttrycker det. Hans hustru Lois f\u00f6rs\u00f6rjer dem och de \u00e4r nu tvungna att bo hos hennes f\u00f6r\u00e4ldrar. Bills l\u00e4kare \u00e4r en av USA:s fr\u00e4msta alkoholl\u00e4kare och hade namn om sig att \u00e4lska alkoholister. Men till slut ger \u00e4ven han upp och klarg\u00f6r det hoppl\u00f6sa l\u00e4get f\u00f6r det unga paret.\u00a0 Enligt honom finns det nu bara en station kvar p\u00e5 Bills livsresa – kyrkog\u00e5rden eller insp\u00e4rrning p\u00e5 ett mentalsjukhus. S\u00e5 h\u00e4r beskriver Bill sin situation:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Inga ord kan beskriva den ensamhet och f\u00f6rtvivlan jag fann i denna bittra sj\u00e4lv\u00f6mkan. Kvicksand omgav mig i alla riktningar. Jag hade m\u00f6tt min \u00f6verman. Jag var krossad. Alkoholen var min besegrare. Darrande stapplade jag ut fr\u00e5n sjukhuset som en bruten man \u2026 Alla gav upp och var s\u00e4kra p\u00e5 att jag skulle vara tvungen att bli insp\u00e4rrad eller stappla fram mot ett miserabelt slut. S\u00e5 m\u00f6rkt det \u00e4r f\u00f6re gryningen!<\/em> (Stora Boken,<\/em> sid 26)\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0\u00a0 <\/strong><\/p>\n

Ebby fr\u00e5n Oxfordgruppen\u00a0 <\/em><\/strong>\u00a0<\/em><\/span><\/h2>\n

En blek novemberdag sitter Bill ensam hemma i k\u00f6ket med sina flaskor n\u00e4r telefonen ringer. Ebby fr\u00e5gar om han kan h\u00e4lsa p\u00e5 och till Bills f\u00f6rv\u00e5ning verkar Ebby vara nykter. F\u00f6r Bill har det varit en ljusstrimma i m\u00f6rkret att han trots allt inte \u00e4r s\u00e5 illa d\u00e4ran som den sv\u00e5rt alkoholiserade Ebby.\u00a0 Kort d\u00e4refter \u00f6ppnas d\u00f6rren och d\u00e4r st\u00e5r han – nykter och blomstrande. Bill skjuter fram ett glas \u00e5t sin v\u00e4n fr\u00e5n tidigare spritorgier, men Ebby tackar nej med ett leende. Bill fr\u00e5gar vad som h\u00e4nt och Ebby svarar: Jag har blivit religi\u00f6s!<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>F\u00f6r Bill k\u00e4nns det som ett slag i ansiktet att Ebby blivit religi\u00f6s. Men denna g\u00e5ng \u00e4r det inte lika l\u00e4tt att avf\u00e4rda religionen, ty p\u00e5 andra sidan bordet sitter ett mirakel. N\u00e4r man betraktar \u00f6dsligheten i rummet och den skamfyllda skuggestalt som satt d\u00e4r med sina flaskor dag ut och dag in, d\u00e5 \u00e4r det sv\u00e5rt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att just h\u00e4r skulle ett helande k\u00e4llspr\u00e5ng bryta fram som gett miljoner m\u00e4nniskor ett hopp och ett nytt liv.<\/p>\n

Trots motst\u00e5ndet mot religion kan Bill inte skaka av sig Ebbys ber\u00e4ttelse och lysande ansikte. N\u00e5gonstans l\u00e5ngt inne f\u00f6ds ett fl\u00e4mtande hopp. En kv\u00e4ll dyker Bill faktiskt upp i Ebbys andliga sammanhang, Calvary Mission, men f\u00f6rst efter bes\u00f6k i flera barer l\u00e4ngs v\u00e4gen. Han blir ber\u00f6rd av livsber\u00e4ttelserna och g\u00e5r fram till botb\u00e4nken, b\u00f6jer kn\u00e4 och \u00f6verl\u00e5ter sig (surrender). N\u00e5gon avg\u00f6rande v\u00e4ndpunkt blir det dock inte nu – f\u00f6rst m\u00e5ste m\u00f6rkret t\u00e4tna \u00e4nnu mer.<\/p>\n

Ett rop rakt ut i m\u00f6rkret<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

En kort tid d\u00e4refter tvingas Bill \u00e5ter stappla iv\u00e4g till sjukhuset och v\u00e4dja till dr Silkworth om hj\u00e4lp. Efter alla heliga beslut och misslyckanden k\u00e4nner han i m\u00f6rka stunder att sj\u00e4lvmordet \u00e4r enda utv\u00e4gen. Under avgiftningen p\u00e5 sjukhuset sl\u00e5r depressionen sina klor i honom och fr\u00e5n sjukhuss\u00e4ngen ropar han ut sin n\u00f6d – till en Gud, som kanske inte finns<\/em>? Det \u00e4r d\u00e5 han f\u00e5r uppleva det andliga genombrott som f\u00e5r till f\u00f6ljd att han aldrig mer drack en droppe alkohol i sitt liv. S\u00e5 h\u00e4r skildrar han vad som h\u00e4nde:<\/p>\n

– Pl\u00f6tsligt lystes rummet upp av ett vitt sken. Jag f\u00e5ngades i en extas som inte g\u00e5r att beskriva med ord. Bildligt talat k\u00e4ndes det som om jag befann mig p\u00e5 toppen av ett fj\u00e4ll, d\u00e4r det bl\u00e5ste en vind, inte av luft utan av ande. Och sedan kom det med kraft \u00f6ver mig att jag var en fri man … Omkring mig och i mig fanns en underbar k\u00e4nsla av n\u00e4rvaro, och jag t\u00e4nkte f\u00f6r mig sj\u00e4lv \u201ds\u00e5 detta \u00e4r den Gud pr\u00e4sterna talar om!\u201d <\/em>(AA blir myndigt, sid 66)<\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen k\u00e4nde jag att jag tillh\u00f6rde v\u00e4rlden. Jag ins\u00e5g att jag var \u00e4lskad och kunde ge k\u00e4rlek tillbaka. Jag tackade Gud som givit mig en glimt av sitt absoluta jag. \u00c4ven om jag var en pilgrim p\u00e5 f\u00e4rd utefter en os\u00e4ker v\u00e4g beh\u00f6vde jag inte l\u00e4ngre oroa mig, f\u00f6r jag hade sett storheten d\u00e4rbortom. <\/em>(F\u00f6r det vidare, sid 117)<\/p>\n

Bill och Lois i Oxfordgruppen<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Sam Shoemaker, pr\u00e4st i New York och ledare f\u00f6r Oxfordgrupperna i USA.<\/p><\/div>\n

Efter utskrivningen fr\u00e5n Towns Hospital den 18 december 1934 b\u00f6rjar makarna Wilsons delta i Oxfordgruppens m\u00f6ten i Calvary House i New York. B\u00e5de Calvary Mission f\u00f6r missbrukare och Calvary House, ett sjuv\u00e5nings center f\u00f6r grupper och f\u00f6redrag, tillh\u00f6rde Calvary Church. D\u00e4r \u00e4r Sam Shoemaker pr\u00e4st och ledare f\u00f6r Oxfordgruppr\u00f6relsen i USA och en v\u00e4lk\u00e4nd parh\u00e4st till Frank Buchman \u00e4ven internationellt.<\/p>\n

H\u00e4r m\u00f6ts Bill och Lois av en v\u00e4rme som k\u00e4ndes som \u201dmanna fr\u00e5n himlen\u201d efter \u00e5ren av ensamhet och f\u00f6rnedring. Fr\u00e5n talarstolen och i sm\u00e5grupper lyssnar de till livsber\u00e4ttelser om f\u00f6rvandlade m\u00e4nniskoliv. Snart f\u00e5r \u00e4ven Bill kliva upp i talarstolen och dela sin life-story. N\u00e4r han senare ser tillbaka p\u00e5 tiden i Calvary-gruppen sammanfattar han intrycken s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

– M<\/em>an h\u00f6rde inte mycket om teologi, men vi h\u00f6rde mycket om absolut \u00e4rlighet, absolut renhet, absolut osj\u00e4lviskhet och absolut k\u00e4rlek. Syndabek\u00e4nnelse, gottg\u00f6relse och direkt v\u00e4gledning fr\u00e5n Gud understr\u00f6ks i alla samtal. De talade om moral och andlighet, om Gudscentrering gentemot sj\u00e4lvcentrering.\u00a0 <\/em>(F\u00f6r det vidare, sid 123)<\/p>\n

I uttrycket Gudscentrering gentemot sj\u00e4lvcentrering<\/em> f\u00e5ngar Bill den k\u00e4rna som blev en grundval f\u00f6r AA:s livsprogram. M\u00e4nniskans problem bottnar i att hennes ego st\u00e5r i centrum, att vi bygger \u201dimperier\u201d kring oss sj\u00e4lva och vill ha omgivningen i v\u00e5r kontroll \u2013 dvs. agera gud<\/em>. Andlighet \u00e4r att f\u00e5 ett nytt centrum, att sl\u00e4ppa taget och kliva ner fr\u00e5n tronen. Andlighet \u00e4r \u00f6verl\u00e5telse (surrender)<\/em> s\u00e5 att Gud f\u00e5r leda b\u00e5de v\u00e5ra liv och sin v\u00e4rld.<\/p>\n

H<\/em><\/strong>\u00e4ngiven satsning \u2013 utan resultat<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/strong>Med sin Oxfordgrupp i Calvary House som bas kastar sig Bill in i arbetet med andra alkoholister. Bill och Lois l\u00e5ter tidvis flera alkoholister bo hemma hos sig. Bill har smittats av Oxfordgruppens h\u00e4nf\u00f6relse och framtidstro att omskapa v\u00e4rlden. <\/em>Han \u00e4r helt \u00f6vertygad om att en andlig kedjereaktion st\u00e5r f\u00f6r d\u00f6rren och att de andliga principerna kommer att \u201dtorrl\u00e4gga\u201d betydande delar av New York inom rimlig tid.<\/p>\n

Men trots alla anstr\u00e4ngningar med \u00e5tskilliga alkoholister \u00e4r det bara Bill sj\u00e4lv som uppn\u00e5tt en stabil nykterhet n\u00e4r ett halvt \u00e5r har g\u00e5tt. I sin djupa n\u00f6d \u00f6ver uteblivna resultat v\u00e4nder han sig \u00e5ter till sin l\u00e4kare, dr Silkwoth, och f\u00e5r ett rakt besked:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Du \u201dpredikar\u201d f\u00f6r mycket och kommer med dina Oxfordprinciper alldeles f\u00f6r tidigt. Ge dem i st\u00e4llet medicinska fakta \u2013 och g\u00f6r det skoningsl\u00f6st! Konfrontera dem med denna sjukdoms \u00f6desdigra konsekvenser fysiskt, sj\u00e4lsligt, socialt, moraliskt och andligt. Endast den som n\u00e5tt sin \u201dbotten\u201d och insett sin totala maktl\u00f6shet \u00e4r beredd \u2013 i djupet av sitt innersta \u2013 att ta emot den beska medicin du erbjuder dem, dina andliga principer.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>I fem \u00e5r har Lois f\u00f6rs\u00f6rjt dem genom sitt arbete p\u00e5 ett varuhus. N\u00e4r Bill \u00e4ntligen \u00e4r nykter f\u00e5r hon dock inte andas ut. N\u00e4r hon kommer hem tr\u00f6tt om kv\u00e4llarna sitter ofta flera alkoholister kring bordet. Hennes v\u00e4nner b\u00f6rjar d\u00e5 f\u00f6rsynt fr\u00e5ga om hon – efter att ha f\u00f6rs\u00f6rjt en alkoholist i \u00e5ratal \u2013 nu t\u00e4nker underh\u00e5lla en \u201dmission\u00e4r\u201d i st\u00e4llet? S\u00e5 sm\u00e5ningom st\u00e4ller sig Bill samma fr\u00e5ga. D\u00e4rf\u00f6r styr han \u00e5ter sina steg till Wall Street och f\u00e5r napp direkt.<\/p>\n

Ett \u00e5terfall h\u00e4nger i luften<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Mayflower Hotel i Akron.<\/p><\/div>\n

Samma v\u00e5r befinner sig Bill i staden Akron, Ohio, f\u00f6r en aff\u00e4rsspekulation. I fantasin \u00e4r han redan direkt\u00f6r och gl\u00e4ds \u00f6ver att kunna ge Lois ett annat liv efter de slitsamma \u00e5ren. Men en \u00f6verrumplande man\u00f6ver bakom kulisserna g\u00f6r att en konkurrent tar hem aff\u00e4ren i sista stund. Allt g\u00e5r upp i r\u00f6k.<\/p>\n

Samma kv\u00e4ll \u00e4r det en stor v\u00e4lg\u00f6renhetsgala p\u00e5 Mayflower Hotel d\u00e4r Bill bor. Han vandrar fram och tillbaka i foaj\u00e9n och k\u00e4nner sig ensam, bitter och fylld av sj\u00e4lv\u00f6mkan. D\u00e5 f\u00e5ngas han av det glada sorlet fr\u00e5n baren d\u00e4r folk pratar, skrattar och klirrar i glasen. Helt pl\u00f6tsligt \u2013 f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 riktigt – k\u00e4nner han ett starkt sug att dricka alkohol och han grips av panik.<\/p>\n

Intuitivt vet Bill att det enda som kan r\u00e4dda honom i detta kritiska l\u00e4ge \u00e4r att f\u00e5 samtala med en annan alkoholist. Det \u00e4r det effektivaste s\u00e4ttet att \u00e5ter f\u00e5 perspektiv p\u00e5 sin situation och komma loss ur egots och k\u00e4nslornas struptag. Han rusar till telefonen i foaj\u00e9n d\u00e4r han sett en lista p\u00e5 stans pr\u00e4ster och pastorer. Bland de m\u00e5nga namnen r\u00e5kar han s\u00e4tta fingret p\u00e5 den pr\u00e4st i Akron som p\u00e5 rak arm kan tipsa om tio personer han kan ringa till.<\/p>\n

Ingen av de nio f\u00f6rsta kan eller vill hj\u00e4lpa. Det \u00e5terst\u00e5r bara ett enda namn – Henrietta Seiberling, nyskild fr\u00e5n en son i \u00e4garfamiljen f\u00f6r Goodyear-koncernen. Hon l\u00e4gger inte f\u00f6rskr\u00e4ckt p\u00e5 luren n\u00e4r hon h\u00f6r att det \u00e4r en ok\u00e4nd och uppskruvad alkoholist fr\u00e5n New York som \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att supa till. Det inger sannolikt en viss trygghet att Bill kommer fr\u00e5n en Oxfordgrupp. \u00c4nd\u00e5 \u00e4r det en annan orsak som g\u00f6r att hon bjuder hem honom till sig samma kv\u00e4ll.<\/p>\n

Dr Bob vid v\u00e4gs \u00e4nde<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Henrietta Seiberling var en eldsj\u00e4l i Oxfordgruppen.<\/p><\/div>\n

Henrietta, dr Bob och hans hustru Anne har varit f\u00f6rtrogna v\u00e4nner i samma Oxfordgrupp i mer \u00e4n tv\u00e5 \u00e5r. Nyligen har en bomb briserat. Genom en bekant har Henrietta f\u00e5tt veta att Bob \u00e4r hemlig alkoholist. Ett sjutton\u00e5rigt lidande f\u00f6r Anne och barnen rullas upp bit f\u00f6r bit. F\u00f6rr var Bob en skicklig och omtyckt kirurg, men han fick sparken fr\u00e5n sjukhuset p\u00e5 grund av sitt drickande. Han \u00f6ppnade en privat mottagning, men numera \u00e4r det f\u00e5 som vill l\u00e4gga sina liv i kirurgens skakiga h\u00e4nder. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det en tidsfr\u00e5ga n\u00e4r de m\u00e5ste l\u00e4mna hus och hem p\u00e5 grund av obetalda skulder.<\/p>\n

Drabbad av familjens n\u00f6d ber Henrietta, i \u00e4kta Oxfordstil, om ledning<\/em> och ett gudomligt ingripande. Det \u00e4r d\u00e5 hon s\u00e4tter allt p\u00e5 ett kort. Hon kallar n\u00e5gra i gruppen till ett extra m\u00f6te och uppmanar dem att dela s\u00e5 \u00e4rligt de n\u00e5gonsin kan \u2013 f\u00f6r att \u00f6ka trycket p\u00e5 dr Bob att ocks\u00e5 bli \u00e4rlig. Hon f\u00f6rvarnar Anne att vara beredd p\u00e5 ett \u00e4rligt delande och att man inte l\u00e4ngre \u201dtassar runt\u201d.<\/p>\n

Jag dricker i hemlighet och kan inte sluta<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

N\u00e4r de flesta delat p\u00e5 djupet uppst\u00e5r en stunds laddad tystnad. D\u00e5 tar dr Bob tar till orda och s\u00e4ger med sin allvarsamma st\u00e4mma: Jaha, ni \u00e4r alla goda m\u00e4nniskor som har delat med er av saker och ting som har stor betydelse f\u00f6r er, och jag ska ber\u00e4tta n\u00e5gonting f\u00f6r er som kan kosta mig mitt arbete. Jag dricker i hemlighet, och jag kan inte sluta.<\/em><\/p>\n

De fr\u00e5gar om han vill att de ber f\u00f6r honom och om de ska g\u00e5 ner p\u00e5 sina kn\u00e4n? Det vill han. De f\u00f6resl\u00e5r att han g\u00e5r med i en kyrka och trots sin livsl\u00e5nga aversion g\u00f6r han det. De uppmanar honom att b\u00f6rja be och han g\u00f6r det i betydande omfattning. Och \u00e4nd\u00e5, trots att han g\u00f6r allt detta forts\u00e4tter han att berusa sig varje kv\u00e4ll och f\u00f6rst\u00e5r inte vad som \u00e4r felet med honom. S\u00e5 forts\u00e4tter det fram till l\u00f6rdagen den 12 maj 1935 n\u00e4r han m\u00f6ter \u201den fyllhund fr\u00e5n New York\u201d hemma hos Henrietta.\u00a0<\/u><\/strong><\/p>\n

<\/a><\/h2>\n

AA f\u00f6ds \u2013 n\u00e4r s\u00e5r l\u00e4ggs till s\u00e5r<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Inget tycks st\u00e4mma n\u00e4r de tv\u00e5 m\u00e4n m\u00f6ts som kommer att g\u00e5 till historien som AA:s legendariska grundare. Dr Bob skakar i hela kroppen och s\u00e4ger redan i d\u00f6rren att han kan prata med Bill i h\u00f6gst femton minuter. En kvart \u00e4r inte mycket och de tv\u00e5 f\u00f6rsvinner in i Henriettas bibliotek. Bill har inte gl\u00f6mt dr Silkworths raka besked och \u201dpredikar\u201d inte l\u00e4ngre. Han \u00e4r inte evangelist \u2013 utan alkoholist<\/em>. Han skildrar \u00e5ren av f\u00f6rnedring, maktl\u00f6shet och hur hj\u00e4lpen n\u00e5dde honom i absolut sista stund n\u00e4r alla redan gett upp hoppet om honom.<\/p>\n

F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i sitt liv k\u00e4nner dr Bob att det finns n\u00e5gon som vet \u2013 b\u00e5de fakta och hur det k\u00e4nns. Denna ok\u00e4nda man fr\u00e5n New York har varit d\u00e4r, i skammens och d\u00f6dskuggans land. Det \u00e4r h\u00e4r vi st\u00e5r \u00f6ga mot \u00f6ga med tolvstegsr\u00f6relsens innersta hemlighet: N\u00e4r en alkoholist talar till en annan alkoholist<\/em>, d\u00e5 uppst\u00e5r en identifikation som inte kan ers\u00e4ttas av n\u00e5gon annan kompetens \u2013 ett igenk\u00e4nnande n\u00e4r s\u00e5r l\u00e4ggs till s\u00e5r.<\/p>\n

Det s\u00e4gs att ingen n\u00e5gonsin h\u00f6rt dr Bob ber\u00e4tta personligt om sig sj\u00e4lv. Men denna kv\u00e4ll \u00e4ger ett mirakel rum i Henriettas bibliotek. Han b\u00f6rjar tala om hur det k\u00e4nts genom \u00e5ren. Timme efter timme g\u00e5r och utanf\u00f6r rummet sitter tv\u00e5 kvinnor och undrar vad som h\u00e4nder d\u00e4rinne? F\u00f6rst efter fem timmar \u00f6ppnas d\u00f6rren och dr Bob g\u00e5r fram till sin hustru och fr\u00e5gar om Bill kan f\u00e5 bo hos dem den natten?<\/p>\n

Det blir inte bara en <\/em>natt, utan en hel sommar. Bill refererar senare till den sommaren som en enda m\u00e4ktig och varm injektion av andlighet. Varje morgon l\u00e4ser Anne med sin mjuka melodiska st\u00e4mma texter ur bibeln och Oxford-b\u00f6ckerna. I \u00e4kta Oxfordstil har de en stilla stund<\/em> i tystnad n\u00e4r de lyssnar in vad Gud vill med deras liv den dagen. Genom Annes dagbok kan vi f\u00f6lja inneh\u00e5llet i deras meditationer dag f\u00f6r dag.<\/p>\n

Andligheten \u00e4r ett handlingsprogram<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

I samband med den \u00e5rliga l\u00e4karst\u00e4mman tar dr Bob ett rej\u00e4lt \u00e5terfall. En sjuksk\u00f6terska hittar honom liggande stupfull utanf\u00f6r j\u00e4rnv\u00e4gsstationen i Akron. \u00c5terfallet leder fram till en ny avg\u00f6rande insikt. Under deras samtal har Bill f\u00f6rundrats \u00f6ver Bobs djupa insikter i andlighet och Oxfordb\u00f6ckerna. I det h\u00e4nseendet var dr Bob helt \u00f6verl\u00e4gsen.<\/p>\n

Men efter \u00e5terfallet inser dr Bob varf\u00f6r Bill kan h\u00e5lla sig nykter tack vare Oxfordgruppens principer medan han sj\u00e4lv fortsatte att supa. Han inser att han beh\u00e5ller allt i huvudet, medan Bill oms\u00e4tter principerna i handling – dels genom att f\u00f6ra budskapet vidare<\/em> till andra lidande alkoholister och dels genom att gottg\u00f6ra <\/em>de m\u00e4nniskor han skadat.<\/p>\n

D\u00e4rf\u00f6r beger sig dr Bob raka v\u00e4gen till sina fordrings\u00e4gare f\u00f6r att \u00e4rligt tala ut om sin situation och p\u00e5b\u00f6rja gottg\u00f6relsen. Detta handfasta handlande fick en dramatisk effekt p\u00e5 resten av hans liv. Fr\u00e5n den dagen drack han aldrig mer en droppe alkohol. D\u00e4rf\u00f6r r\u00e4knas den 10 juni 1935 som AA:s f\u00f6delsestund.<\/p>\n

H\u00e4ngiven insats i helandets tj\u00e4nst<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n
\"\"

Dr Bob\u00b4s och Annes hus i Akron.<\/p><\/div>\n

D\u00e5 b\u00f6rjar ocks\u00e5 en h\u00e4ngiven livsinsats som l\u00e5ter som tagen fr\u00e5n sagans v\u00e4rld. Fram till sin d\u00f6d femton \u00e5r senare tar Bob personlig kontakt med och behandlar p\u00e5 sjukhuset mer \u00e4n femtusen alkoholister. F\u00f6r m\u00e5nga av dem blev Bobs och Annes hem en trygg hamn under den f\u00f6rsta skakiga resan mot nykterhet. Det s\u00e4gs att de aldrig visste vilka tillfrisknande alkoholister som kokade kaffe i deras k\u00f6k n\u00e4r de steg upp p\u00e5 morgonen. \u00c4n idag vallf\u00e4rdar tiotusentals tolvstegare fr\u00e5n hela v\u00e4rlden i djup tacksamhet till Bobs och Annes hus i Akron, Ohio.<\/p>\n

Historiens tv\u00e5 f\u00f6rsta legendariska AA-grupper, i Akron och New York, var i sj\u00e4lva verket OG-grupper. Det dr\u00f6jde n\u00e5gra \u00e5r innan deras v\u00e4gar skiljdes och AA l\u00e4mnade Oxfordgruppen \u2013 i New York efter tv\u00e5 \u00e5r och i Akron efter fyra. F\u00f6r dr Bob var det oerh\u00f6rt sm\u00e4rtsamt att l\u00e4mna Henrietta Seiberling och den hemgrupp d\u00e4r han f\u00e5tt sin nykterhet.<\/p>\n

N\u00e4r Bill skildrar pionj\u00e4rernas liv och gemenskap den f\u00f6rsta sommaren i Akron \u00e4r det l\u00e4tt att associera till det f\u00f6rsta \u00e5rhundradets kristna gemenskap som den beskrivs i Apostlag\u00e4rningarna:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Det fanns knappast en kv\u00e4ll, d\u00e5 inte n\u00e5gons hem v\u00e4lkomnade en liten skara m\u00e4n och kvinnor, glada \u00f6ver sin befrielse, st\u00e4ndigt i f\u00e4rd med att t\u00e4nka ut hur de skulle ber\u00e4tta om sin nya uppt\u00e4ckt f\u00f6r n\u00e5gon nykomling. (Om man misslyckades med n\u00e5gon) v\u00e4nde man sig till mannens familj och f\u00f6rs\u00f6kte f\u00e5 dem att anamma ett andligt levnadss\u00e4tt \u2013 detta befriade dem fr\u00e5n det lidande och den oro de bar p\u00e5 (sid 93).<\/em><\/p>\n

<\/a><\/h3>\n

Kapitel 6:<\/strong><\/h3>\n

FRANK BUCHMAN \u2013 EN PROFETR\u00d6ST I KRIGETS SKUGGA<\/strong><\/span><\/h1>\n
\"\"

M\u00e4rkligt nog skrev Frank Buchman ingen egen bok, men hans tal finns samlade – p\u00e5 svenska heter boken Omskapa v\u00e4rlden.<\/p><\/div>\n

Trettiotalet \u00e4r Gruppr\u00f6relsens absoluta h\u00f6jdpunkt. D\u00e5 l\u00e4gger Buchman pl\u00f6tsligt och dramatiskt om kursen f\u00f6r r\u00f6relsen. Under sina resor i Europa och p\u00e5 en l\u00e4ngre retreat i tyska Schwarzwald kommer han fram till en skr\u00e4mmande diagnos: Europa \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g mot en f\u00f6r\u00f6dande krigskatastrof! <\/em>Enda r\u00e4ddningen f\u00f6r en kontinent som nu rustar till t\u00e4nderna \u00e4r en minst lika beslutsam mobilisering av moraliska <\/em>och andliga v\u00e4rderingar<\/em>.<\/p>\n

\u00a0<\/em><\/strong>Tiden \u00e4r kort och nu flyttas fokus fr\u00e5n de sm\u00e5 grupperna till stora samlingar och massm\u00f6ten. Siktet \u00e4r inst\u00e4llt p\u00e5 att snabbt n\u00e5 samh\u00e4llets och v\u00e4rldens ledare inom politik, n\u00e4ringsliv, kultur och kyrkor. Grundbudskapet \u00e4r detsamma, vilket framg\u00e5r tydligt n\u00e4r r\u00f6relsens nya namn, Moralisk Upprustning <\/em>(MRA), lanseras fr\u00e5n East Hams r\u00e5dhus i juni 1938 – den engelska arbetarr\u00f6relsens vagga:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– V\u00e4rldssituationen kan endast inge oss oro och \u00e5ngest. Fiendskapen tilltar och sk\u00e4rps mellan folk och folk, mellan arbete och kapital, mellan klass och klass \u2026 Kanske finner vi botemedlet genom att v\u00e4nda tillbaka till de enkla sanningar, som en del av oss l\u00e4rde vid v\u00e5r moders kn\u00e4, och som m\u00e5nga av oss har f\u00f6rsummat och gl\u00f6mt \u2013 \u00e4rlighet, renhet, osj\u00e4lviskhet och k\u00e4rlek <\/em>(dvs de fyra absoluten). <\/em>\u00a0(Omskapa v\u00e4rlden<\/u>, sid 61)<\/p>\n

Hittills har Gruppr\u00f6relsen fr\u00e4mst verkat i USA och den engelsktalande v\u00e4rlden. Men i detta kritiska skede g\u00f6r Buchman Europa till sin nya huvudarena. Han utser det neutrala Schweiz och Norden till brohuvuden f\u00f6r att snabbt n\u00e5 Europa med fredsbudskapet. Det nya namnet Moralisk Upprustning<\/em> kan rent av vara en svensk uppfinning? F\u00f6rfattaren Harry Blomberg anv\u00e4nde uttrycket i en av Gruppr\u00f6relsens tidningar och kort d\u00e4refter gjorde Buchman det till r\u00f6relsens nya namn.<\/p>\n

Norge och Danmark i brand<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Den norske journalisten och statsmannen C. J. Hambro \u00f6ppnar porten till Skandinavien f\u00f6r Oxfordgruppen. H\u00f6sten 1934 inbjuder han 120 ledare till tiodagars house-party<\/em> p\u00e5 H\u00f6sbj\u00f6r, ett stort hotell n\u00e4ra Lillehammar. R\u00f6relsen \u00e4r p\u00e5 m\u00e5ngas l\u00e4ppar och det kommer 1.200! Detta blir startskottet f\u00f6r ett teamarbete i Norge de f\u00f6ljande fem m\u00e5naderna. Kampanjen avslutas n\u00e4r Buchman talar till 1.200 deltagare i Oslo stads bankettsal och deklarerar:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Innan jag landsteg i Norge kom n\u00e5gra ord till mig om och om igen i min stilla stund \u201dNorge i brand f\u00f6r Kristus\u201d. I v\u00e5r tid beh\u00f6ver vi mer \u00e4n v\u00e4ckelse. V\u00e5r tid beh\u00f6ver revolution. M\u00e5nga som har rest med oss h\u00e4r i landet s\u00e4ger, att de har sett en r\u00f6relse, mer genomgripande \u00e4n en v\u00e4ckelse. Jag tror, att vi skall komma att s\u00e4ga om Norge \u201dH\u00e4r \u00e4r landet, som lyssnade till Herrens dess Guds r\u00f6st.\u201d Jag tror, att Norge kommer att b\u00e4ra detta budskap vidare till andra l\u00e4nder. Jag tror, att revolutionen kommer att leda till en ren\u00e4ssans. <\/em>(Omskapa v\u00e4rlden, sid 9)<\/p>\n

Guds ledning f\u00f6r enskilda och nationer.<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n
\"\"

H\u00e4r i Kronbergs slott talade Buchman till 10.000 \u00e5h\u00f6rare.<\/p><\/div>\n

Direkt efter insatsen i Norge f\u00f6ljer en liknande kampanj med ett internationellt team i Danmark. Den p\u00e5g\u00e5r i tre m\u00e5nader och avslutas p\u00e5 pingstdagen 1935 d\u00e5 Buchman talar till 10.000 \u00e5h\u00f6rare p\u00e5 Kronborgs slott i Helsing\u00f6r – och via radio till hela Skandinavien. H\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra axplock som visar hans tro p\u00e5 Guds ledning<\/em> f\u00f6r enskilda och nationer:<\/p>\n

\u00a0<\/em>– Idag lyssnar hela Skandinavien till uts\u00e4ndningen \u2026 Vi accepterar som n\u00e5got alldagligt, att en m\u00e4nniskas r\u00f6st b\u00e4rs av radiov\u00e5gorna till jordens yttersta h\u00f6rn. Varf\u00f6r inte den levande Gudens r\u00f6st som en aktiv, skapande kraft i varje hem, varje f\u00f6retag, varje parlament? Gudomlig ledning m\u00e5ste bli vanliga m\u00e4nniskors normala erfarenhet.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>– Vem som helst kan ta in gudomliga budskap, bara han vill g\u00f6ra sin mottagarapparat i ordning. Endast p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt kommer ordning i st\u00e4llet f\u00f6r kaos i nationella och internationella f\u00f6rh\u00e5llanden. Om detta under skall intr\u00e4ffa, m\u00e5ste n\u00e5got land g\u00e5 i spetsen \u2026 Ett s\u00e5dant land kommer att ha fred inom sina gr\u00e4nser och stifta fred bland folken. Skall det bli ditt land?\u00a0 <\/em>(sid 13-15)<\/p>\n

Nordisk rapport p\u00e5 Metropolitan i New York<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Den ber\u00f6mda Metropolitan-operan i New York.<\/p><\/div>\n

I New York \u00e4r det ingen hemlighet vad som h\u00e4nder i Norden. Direkt efter korst\u00e5gen som \u201der\u00f6vrat\u201d Norge och Danmark anl\u00e4nder Buchman och k\u00e4nda nordiska profiler f\u00f6r att avl\u00e4gga segerrapport\u00a0 i det glansfulla operahuset Metropolitan! De vittnar om \u201d<\/em>den nya anda, som h\u00f6ll p\u00e5 att v\u00e4xa fram i de nordiska l\u00e4nderna\u201d.<\/em><\/p>\n

Bland talarna m\u00e4rks norska stortingspresidenten Hambro som rapporterar: Inflytandet av dessa m\u00e4nniskor, som f\u00f6rvandlats genom gruppen, kan m\u00e4rkas i varje fylke i Norge. Oxfordgruppen har ocks\u00e5 er\u00f6vrat Danmark p\u00e5 ett s\u00e4tt, som ingen av oss skulle ha trott var m\u00f6jligt.<\/em><\/p>\n

En annan talare \u00e4r den k\u00e4nda norska f\u00f6rfattaren Ronald Fangen som kom till House-partyt p\u00e5 H\u00f6sbj\u00f6r med tv\u00e5 buteljer whisky och en roman. Om honom s\u00e4ger Buchman i sin introduktion: Romanen fick han aldrig tid att l\u00e4sa och sin skotska whisky gl\u00f6mde han bort. Han var tillsammans med oss i tio dagar och blev f\u00f6rvandlad. Nu har han skrivit sitt livs mest betydande bok En kristen v\u00e4rldsrevolution<\/u><\/em>.<\/p>\n

Norden mobiliseras i Visby<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Frank Buchman talar i Visby med kulturprofilen Sven Stolpe som tolk.<\/p><\/div>\n

Sommaren 1938 \u00e4ger en stor nordisk m\u00f6nstring rum i Visby. Krigets skugga faller tungt \u00f6ver Europa och f\u00f6ljande h\u00f6st anfaller Hitler Polen och andra v\u00e4rldskriget bryter ut. Visby-m\u00f6tets motto lyder: M\u00e5 Sverige och Norden bli ett m\u00f6nster f\u00f6r demokratin i v\u00e4rlden! \u2026 Sverige under Gud kan bli folkf\u00f6rsonaren.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Det fanns ingen lokal p\u00e5 Gotland som kunde rymma alla som kom fr\u00e5n hela Norden. S\u00f6ndagen den 16 augusti talar Buchman till 3.000 deltagare p\u00e5 den gamla kyrkoruinen mitt i Visby. Talet \u00e4r radikalt och v\u00e4cker\u00a0 blandade reaktioner – \u00e4ven inom de egna leden. N\u00e5gra l\u00e4mnar r\u00f6relsen, medan l\u00e5ngt fler blir inspirerade och ger sig ut i internationella team i f\u00f6rsoningens tj\u00e4nst. H\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra sekvenser fr\u00e5n hans tal:<\/p>\n

– Jag vet, vad en del av er skulle vilja f\u00e5 ut av Oxfordgruppen \u2013 ett sk\u00f6nt andligt uppvaknande, som inte kostar n\u00e5got. Ni skulle kalla det v\u00e4ckelse. En bekv\u00e4m soffh\u00f6rnsreligion … Siktar vi inte h\u00f6gre \u00e4n s\u00e5, \u00e4r det ute med oss. N\u00e4sta steg \u00e4r revolution. En m\u00e4ngd kristna tycker inte om ordet. De f\u00e5r g\u00e5shud. Och dit h\u00f6r en del av era kritiker. G\u00e5shudskristna med soffh\u00f6rnskristendom.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>– Fr\u00e5gan \u00e4r nu den: skall de kristna skapa fram en kristen v\u00e4rlds\u00e5sk\u00e5dning, som kan f\u00f6rm\u00e5 Europa att sl\u00e5 in p\u00e5 en ny v\u00e4g? \u00c4r ni, som sitter h\u00e4r, kristna av s\u00e5dan kvalitet, att ni kan driva fram den revolutionen? \u2026 Jag \u00e4mnar inte locka er, fast jag tror, att Nordens folk kan bli ett m\u00f6nster f\u00f6r hur man b\u00f6r leva.\u00a0 <\/em>(hela talet finns i Omskapa v\u00e4rlden, <\/em>sid. 70-76)<\/p>\n

Nordbor i internationella team<\/b><\/i><\/span><\/h2>\n

\"\"Man uppskattar att inemot hundra nordbor gav sig ut i internationella team f\u00f6r en kortare eller l\u00e4ngre tid \u2013 n\u00e5gra i \u00e5rtionden. Mest k\u00e4nd fr\u00e5n Finland \u00e4r Paul Gundersen, en chef inom Nokia-koncernen, som ger sig ut till flera kontinenter i fredens och industrins tj\u00e4nst. Han skildrar sitt sp\u00e4nnande liv i memoarboken\u00a0Tusen vingar – uppt\u00e4cker i krig och fred\u00a0<\/i>(1995).<\/p>\n

xxx<\/span><\/p>\n

xxx<\/span><\/p>\n

\"\"En nordisk ikon \u00e4r norrmannen Jens J. Wilhelmsen som nu n\u00e4rmar sig hundra \u00e5r.\u00a0\u00a0Hans n\u00e4rmast otroliga livsresa skildras i hans norska bok\u00a0Kunsten \u00e5 forsones \u2013 tidsvittne p\u00e5 tre kontinenter<\/em>\u00a0(Solum forlag 2014). Boken finns ocks\u00e5 p\u00e5 engelska. Hans livsber\u00e4ttelse ger oss en unik inblick i hur en m\u00e4nniska “f\u00f6rvandlas” och v\u00e4gleds av nya v\u00e4rderingar\u00a0L\u00e4s me<\/a>r<\/i><\/u>\u00a0\u00c5r 2001 bytte r\u00f6relsen namn fr\u00e5n\u00a0Moralisk Upprustning\u00a0<\/em>(MRA) till\u00a0Initiatives of Change\u00a0<\/em>(IofC). Under n\u00e5gra \u00e5r samarbetade jag med dem i projektet\u00a0Hopp i J\u00e4rva<\/i>\/Hope in the Cities.\u00a0L\u00e4s mer<\/u><\/a><\/i>\u00a0<\/p>\n

Oxfordgruppens hemlighet i ett n\u00f6tskal<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

Vem kan f\u00f6rklara miraklet att Frank Buchman med team samlar \u00f6ver tusen ledare fr\u00e5n n\u00e4ringslivet, politiken, kulturlivet och kyrkorna till ett andligt m\u00f6te i Norge h\u00f6sten 1934?\u00a0N\u00e4r h\u00e4nder n\u00e5got liknande med en s\u00e5 blandad publik i Norden i v\u00e5r egen tid? Det s\u00e5 kallade “Housepartyt” p\u00e5g\u00e5r i tio dagar.<\/p>\n

\u00c4ven i den anglosaxiska v\u00e4rlden arrangerar Buchman och Oxfordgrupperna houseparties <\/em>med upp till 10.000 deltagare. I Stockbridge, n\u00e4ra New York, deltar AA:s grundare Bill Wilson och hans hustru Lois. Vid ett storm\u00f6te i Hollywood Bowl i\u00a0 juli 1939 lyssnar 30.000 till Buchman och hans team. Ytterligare 15.000 stod i k\u00f6 n\u00e4r portarna st\u00e4ngs. H\u00e4r \u00e4r n\u00e5gra f\u00f6rklaringar till Oxfordgruppens enorma genomslag p\u00e5 trettiotalet:<\/p>\n

* Buchmans vision var att \u00e5teruppliva\u00a0F\u00f6rsta \u00e5rhundradets kristna gemenskap\u00a0<\/em>(som var r\u00f6relsens f\u00f6rsta namn). Han lyckas i h\u00f6g grad\u00a0Det var media som senare gav dem namnet \u201dOxfordgrupper\u201d eftersom deras internationella team bestod av s\u00e5 m\u00e5nga studenter fr\u00e5n de engelska universiteten. Buchman lyckas i h\u00f6g grad befria en genuin kristen andlighet fr\u00e5n det sekeltunga \u201dkyrkpaketet\u201d. Bland annat undviker han det invanda religi\u00f6sa spr\u00e5ket, som l\u00e4tt kan verka s\u00f6vande. I st\u00e4llet anv\u00e4nder han vardagsspr\u00e5k f\u00f6r bibelns livsprinciper.<\/p>\n

* Han flyttar ocks\u00e5 verksamheten bort fr\u00e5n kyrkolokaler till\u00a0neutrala arenor\u00a0\u2013 till hem, universitet, kursg\u00e5rdar, hotell och kulturscener. Han inser att existentiella samtal om livet och andlighet fungerar lika bra l\u00e4ngs en skogsstig, i ett hem eller i en hotell-lobby. Detta grepp provocerade m\u00e5nga kyrkligt aktiva, men\u00a0faktum \u00e4r att man \u00e4nnu inte gr\u00e4vt fram n\u00e5gon kyrkobyggnad fr\u00e5n kristenhetens tv\u00e5 f\u00f6rsta \u00e5rhundraden. Det var d\u00e5 den \u201dkyrkl\u00f6sa\u201d kyrkan spred sig som en l\u00f6peld genom det romerska imperiet.<\/p>\n

* I Gruppr\u00f6relsen predikar man inte heller p\u00e5 sedvanligt s\u00e4tt. I st\u00e4llet\u00a0delar<\/em> man sina personliga erfarenheter\u00a0av tillkortakommanden och av hur Gud f\u00f6rvandlat livet och leder i vardagen. Inte minst studenter attraheras av livsber\u00e4ttelserna om\u00a0erfarenhetsbaserad andlighet. \u00c4ven folk utanf\u00f6r kyrkv\u00e4ggarna ber\u00f6rs av de personliga vittnesb\u00f6rden om radikalt f\u00f6rvandlade m\u00e4nniskoliv.<\/p>\n

* Oxfordgruppens\u00a0anti-hierarkiska andlighet\u00a0l\u00e5g i tiden. Enligt Buchman \u00e4r det inte f\u00f6rbeh\u00e5llet pr\u00e4ster och pastorer att h\u00f6ra Gud tala. Nej, varenda m\u00e4nniska \u00e4r Guds avbild och har ett djup inom sig som kan urskilja Guds r\u00f6st. Man beh\u00f6ver inte tillh\u00f6ra en religi\u00f6s elit f\u00f6r att b\u00f6rja dagen med en\u00a0stilla stund\u00a0 d\u00e5 man lyssnar in Guds vilja och v\u00e4gledning f\u00f6r den dagen.<\/p>\n

* Till och med ateister<\/em>\u00a0och\u00a0agnostiker<\/em>\u00a0kan enligt Oxfordgrupperna ge sig ut p\u00e5 en andlig resa. I vetenskapens era kan resan b\u00f6rja som ett\u00a0experiment\u00a0<\/em>d\u00e5 man testar \u201darbetshypoteserna\u201d: Fungerar b\u00f6n? Talar en r\u00f6st i mitt inre om jag ger mig tid att lyssna? H\u00e4nder n\u00e5got med mina relationer i hemmet och p\u00e5 arbetsplatsen om jag lever enligt de fyra absoluten? H\u00e4r r\u00e4cker det med en forskares \u00f6ppenhet och ett \u00f6dmjukt sinnelag. Andligheten f\u00f6ds och v\u00e4xer i en process genom egna erfarenheter och genom att lyssna till andras.<\/p>\n

<\/a><\/h3>\n

Kapitel 7:<\/strong><\/h3>\n

FRANK MANGS \u2013 NORDENS MOODY<\/strong><\/span><\/h1>\n
\"\"

Calmeyergatens missionshus i Oslo<\/p><\/div>\n

Det \u00e4r inte bara Oxfordgrupp-r\u00f6relsen som s\u00e4tter Norge i brand p\u00e5 trettiotalet. Det sker med lika stor h\u00e4ngivelse, radikalitet och \u00e4nnu st\u00f6rre \u00e5h\u00f6rarskaror vid Frank Mangs v\u00e4ckelsem\u00f6ten under samma tid. Hans norska m\u00f6tesserie b\u00f6rjar i Oslo h\u00f6sten 1932. Fr\u00e5n f\u00f6rsta stund fylls Missionsf\u00f6rbundets Betlehemskyrka till sista plats. Snart tas beslutet att arrangera tv\u00e5 m\u00f6ten om dagen f\u00f6r att rymma alla. N\u00e4r kyrkan \u00e4nd\u00e5 visar sig f\u00f6r liten flyttas m\u00f6tena till Oslos st\u00f6rsta m\u00f6teslokal \u2013 Calmeyergatens missionshus med 3.000 platser. \u00c4ven den fylls.<\/strong><\/span><\/p>\n

Sommaren 1934 tas ytterligare ett dj\u00e4rvt steg. Ett stort t\u00e4lt reses p\u00e5 Majorstuen i Oslo med 4.000 sittplatser. Trots att man \u00e4r tvungen att sitta p\u00e5 tr\u00e4b\u00e4nkar utan ryggst\u00f6d fylls t\u00e4ltet kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll den sommaren. Det \u00e4r semestertider och tillresande fr\u00e5n landet sprider v\u00e4ckelsen vidare – precis som vid Finneys m\u00f6ten i Rochester.<\/p>\n

\u201dMangsv\u00e4ckelsen\u201d i Norge forts\u00e4tter fram till fredsslutet 1945. Men n\u00e4r orons och \u00e5ngestens tid \u00e4r f\u00f6rbi ebbar v\u00e4ckelsen ut. D\u00e5 hade den f\u00e5tt ett genomslag fullt j\u00e4mf\u00f6rbart med Finneys v\u00e4ckelse i Rochester och Moodys i Chicago. Betlehemskyrkans medlemsantal hade fyrdubblats. Missionsf\u00f6rbundet hade vuxit fr\u00e5n 4.000 till 10.000 medlemmar. \u00c4ven f\u00f6rsamlingar i andra samfund fick tusentals nya medlemmar.<\/p>\n

Avtryck i m\u00e4nniskors liv<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Frank Mangs<\/p><\/div>\n

Missionsf\u00f6rbundets f\u00f6rlagschef Edvind Tinnesand f\u00f6ljde Mangs verksamhet och gav ut hans b\u00f6cker p\u00e5 Ansgars f\u00f6rlag. I en v\u00e4nbok om Mangs speglar han en of\u00f6rgl\u00f6mlig m\u00f6tesdag i Telemarken:<\/p>\n

– Ett m\u00f6te st\u00e5r inristat i mitt minne. Jag f\u00f6rest\u00e4ller mig, att jag aldrig mer f\u00e5r uppleva n\u00e5got liknande. Det var vid en konferens som h\u00f6lls i Ulefoss i Telemarken. Platsen hade ett inv\u00e5narantal p\u00e5 runt tal 2.000 personer. Omkring 4.000 var samlade. Man hade r\u00e4knat med att ha m\u00f6tena i en stor friluftspark. Men n\u00e4r dagen var inne, str\u00f6mmade regnet ner fr\u00e5n tunga moln. Sockenkyrkan rymde bara 800 personer och den fylldes och t\u00f6mdes flera g\u00e5nger. Mangs stod d\u00e5 i predikstolen fr\u00e5n klockan elva till klockan tre \u2013 ett kraftprov, som inte vem som helst g\u00f6r efter.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>– P\u00e5 eftermiddagen ville Mangs att man trots regnet skulle ha ett m\u00f6te ute. D\u00e5 m\u00f6tet b\u00f6rjade var 4.000 m\u00e4nniskor samlade \u2026 Vad som denna dag skedde i djupet av m\u00e4nniskors hj\u00e4rtan k\u00e4nner blott han som rannsakar hj\u00e4rtan och njurar. F\u00f6r egen del vet jag, att jag den dagen fick n\u00e5got, som sedan f\u00f6ljt mig genom livet. Jag \u00e4r \u00f6vertygad om att jag aldrig mer f\u00e5r uppleva n\u00e5got liknande, blott en g\u00e5ng i livet kan man f\u00e5 den n\u00e5den.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>– N\u00e4r m\u00f6tet i Ulefoss var slut, kastade sig Mangs i en bil och for de femton milen till Oslo, d\u00e4r han sedan talade i t\u00e4ltet p\u00e5 Majorstuen p\u00e5 kv\u00e4llen. Man f\u00f6rv\u00e5nas inte \u00f6ver att den mannen br\u00e4nde sitt ljus i b\u00e5da \u00e4ndarna. Han tog inga h\u00e4nsyn. Men han har f\u00e5tt betala priset. Var och en som k\u00e4nner honom vet det. <\/em>(En man blev s\u00e4nd, sid 108-110)<\/p>\n

Finland i n\u00f6d och n\u00e5d<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Vinterkriget inleddes med bombningen av Helsingfors.<\/p><\/div>\n

N\u00e4r det v\u00e4ldiga Ryssland anfaller det lilla Finland l\u00e4ngs hela \u00f6stgr\u00e4nsen och samtidigt bombar Helsingfors och andra st\u00f6rre st\u00e4der vaknar Mangs k\u00e4rlek till sitt fosterland. Beskedet kom strax f\u00f6re han skulle predika i Betlehemskyrkan i Oslo. Han skriver:<\/p>\n

– F\u00f6rsamlingen sj\u00f6ng, trosfriskt och varmt, men i mitt inre ringde sorgens dova klockor. Jag predikade om Jakobs kamp med Gud, men jag t\u00e4nkte p\u00e5 Finlands kamp med ryssen. Min kropp var i Norge, men min sj\u00e4l var i Finland.<\/em><\/p>\n

N\u00e4r det drar ihop sig till de avg\u00f6rande slutstriderna om Finlands \u00f6de ute p\u00e5 Karelska N\u00e4set ger Mangs sig in i v\u00e4ckelsearbetet i Helsingfors. M\u00f6tena p\u00e5g\u00e5r fr\u00e5n h\u00f6sten 1943 till februari 1944. D\u00e5 blir det om\u00f6jligt att forts\u00e4tta p\u00e5 grund av sv\u00e5ra f\u00f6rluster. Hundratals ryska bombplan vr\u00e4ker ner sin d\u00f6dliga last \u00f6ver huvudstaden den 6, 16 och 26 februari. Trots m\u00f6rkl\u00e4ggning och \u00e5terkommande bomblarm samlades stora skaror fram till dess.<\/p>\n

\"\"

\u00d6ver 70.000 krigsbarn s\u00e4ndes till Sverige undan bomberna<\/p><\/div>\n

Varje m\u00e5ndag, onsdag och fredag kv\u00e4ll h\u00e5lls v\u00e4ckelsem\u00f6ten i Johanneskyrkan, stadens st\u00f6rsta kyrka med 2.600 sittplatser. Timmar i f\u00f6rv\u00e4g st\u00e5r m\u00e4nniskor i k\u00f6 och d\u00f6rrarna st\u00e4ngs l\u00e5ngt f\u00f6re utsatt m\u00f6testid. Det vilar en \u00f6desm\u00e4ttad atmosf\u00e4r \u00f6ver nationen och Mangs har en ton som n\u00e5r folksj\u00e4len i \u00e5ngestens landskap.<\/p>\n

Varje s\u00f6ndag eftermiddag f\u00f6rl\u00e4ggs v\u00e4ckelsem\u00f6tena till M\u00e4sshallen med 7.000 sittplatser. \u00c4ven den fylls till bristningsgr\u00e4nsen. Finlands Rundradio s\u00e4nder flera m\u00f6ten och sprider budskapet till resten av landet. Tidens allvar blir tydligt f\u00f6r alla n\u00e4rvarande i M\u00e4sshallen genom att platserna l\u00e4ngst fram \u00e4r reserverade f\u00f6r krigsinvalider direkt fr\u00e5n frontlinjerna. Det \u00e4r idel unga och leml\u00e4stade som med bandage, kryckor och rullstolar m\u00f6dosamt s\u00f6ker sig l\u00e4ngst fram i lokalen.<\/p>\n

Det \u00e4r ungdomens v\u00e4ckelse<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

De stora offentliga m\u00f6tena kompletteras med olika typer av specialarrangemang: gymnasistm\u00f6ten i skolorna, arbetarm\u00f6ten i Folkets Hus, studentm\u00f6ten i universitetets auditorium och bes\u00f6k i f\u00e5ngl\u00e4gren. F\u00f6rsta specialm\u00f6tet f\u00f6r ungdom under 25 \u00e5r h\u00e5lls i Konservatoriets festsal med 1.500 platser, men d\u00e4r ryms inte p\u00e5 l\u00e5ngt n\u00e4r alla som vill vara med. Ungdomsm\u00f6tena flyttas d\u00e5 till Johanneskyrkan som ocks\u00e5 fylls till sista plats – och slutligen till M\u00e4sshallen. F\u00f6r Svenska Morgonbladets l\u00e4sare skildrar Kaisu Snellman, en ledande profil i Oxfordgruppen, den m\u00e4ttade atmosf\u00e4ren vid ett s\u00e5dant ungdomsm\u00f6te:<\/p>\n

– Att se Helsingfors\u00b4 st\u00f6rsta m\u00f6teslokal fylld av tusentals unga m\u00e4nniskor \u00e4r redan i sig sj\u00e4lv en gripande syn. Det var en m\u00e4rklig atmosf\u00e4r i M\u00e4sshallen den kv\u00e4llen. Det fanns ingenting av massm\u00f6te eller personligt f\u00f6rsvinnande i m\u00e4ngden. Det var som skulle man suttit hemma och samtalat med en god v\u00e4n. Jag har f\u00f6rut tydligt kunnat f\u00f6rnimma Andens n\u00e4rvaro i m\u00f6ten men aldrig f\u00f6rut i en s\u00e5 intim, varm och omedelbar form. Det var Jesus, de ungas v\u00e4n, som var med.<\/em><\/p>\n

– Tillsammans med min unga dotter, som bara f\u00f6r n\u00e5gra dagar sedan hade givit sitt liv \u00e5t Kristus, satt jag s\u00e5 att jag kunde se de ungas ansikten. Vilken andakt, vilket allvar och vilken uppenbar och brinnande l\u00e4ngtan till verklig klarhet. Frank Mangs g\u00f6r porten tr\u00e5ng och v\u00e4gen smal, men han skr\u00e4mmer ingen. V\u00e4rmen och k\u00e4rleken tvivlar ingen p\u00e5. D\u00e5 dessa ger djup och f\u00e4rg \u00e5t den rena och enkla f\u00f6rkunnelsen lockar den i st\u00e4llet f\u00f6r att avskr\u00e4cka \u2026 Just detta att kr\u00e4va det sv\u00e5raste, det radikala, \u00e4r vad ungdomen vill och l\u00e4ngtar efter. Det kanske inte \u00e4r s\u00e5 i alla land, men i Finland \u00e4r det absolut riktigt.<\/em><\/p>\n

– S\u00e5 b\u00f6rjade den s\u00e4llsammaste vandring jag n\u00e5gonsin har bevittnat. Unga i skaror str\u00f6mmade i hundratal till den del av salen som anvisats f\u00f6r dem \u2026 Allt var s\u00e5 naturligt och fritt. P\u00e5 en trappa stod Frank Mangs och talade till dessa ungdomar, s\u00e4kert mellan tv\u00e5- och trehundra. Kraven var starka och massiva: Vill du? Det var rakt p\u00e5 sak. L\u00f6ften som var och en f\u00f6rstod inte kunde svikas. H\u00e4r och d\u00e4r kunde man se n\u00e5gon gr\u00e5ta, men de flesta satt alldeles lugna \u2026 En s\u00e5dan ungdom som denna \u00e4r och blir allt mera rustad att st\u00e5 fast i den hemska tid vi upplever och ger \u00e4ven l\u00f6fte om en ny och gudsledd framtid. <\/em>(En man blev s\u00e4nd, s<\/em>id 30-32)<\/p>\n

N\u00e4r riksevangelisten Berthil Paulson senare fr\u00e5gar vad som var hemligheten bakom denna djupg\u00e5ende v\u00e4ckelse i Finland svarar Mangs: S\u00e5r lades till s\u00e5r. <\/em>Det finska folkets n\u00f6d fick en resonansbotten i hans egen pl\u00e5gade sj\u00e4l och sm\u00e4rtsamma livserfarenhet.<\/p>\n

<\/a> Brustenheten bakom fasaden<\/em><\/h2>\n

Ett \u201dnamnl\u00f6st n\u00e5got\u201d hade f\u00f6renat Frank och den unga Karin i den spirande k\u00e4rlekens tid. Hon var en av pastorns fyra d\u00f6ttrar i Kristinehamn n\u00e4r Mangs hade en m\u00f6tesserie i staden. Det gick l\u00e4tt att predika efter promenaderna och samtalen med henne. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g Frank henne som en g\u00e5va direkt ur Guds hand. N\u00e4r Karin l\u00e5ter honom f\u00e5 veta att hon \u00e4r tveksam \u00e4r han helt otillg\u00e4nglig f\u00f6r s\u00e5dana resonemang. Karin f\u00e5r inte bara Frank emot sig, utan hela sin familj. De firar br\u00f6llop en sommardag 1926.<\/p>\n

\"\"Snart m\u00e4rker dock b\u00e5da att de inte h\u00f6r ihop. \u00c4nd\u00e5 g\u00f6r de sitt yttersta i tre l\u00e5nga \u00e5rtionden att ut\u00e5t visa sig som ett lyckligt par. I verkligheten blir klyftan bara st\u00f6rre och till slut g\u00e5r den inte l\u00e4ngre att \u00f6verbrygga \u2013 de skiljer sig 1955. Mangs skriver: Det h\u00e4r steget hade bort tas mycket tidigare. Det hade varit b\u00e4st f\u00f6r oss b\u00e5da. Men vi fruktade b\u00e5da f\u00f6r vad det skulle inneb\u00e4ra f\u00f6r mitt arbete.<\/em><\/p>\n

I sin doktorsavhandling om Frank Mangs tecknar Runar Eldebo bakgrunden: Anledningen till det formella fasth\u00e5llandet vid varandra var naturligtvis Mangs livsuppgift, men ocks\u00e5 den allm\u00e4nt frikyrkliga, och \u00e4ven samh\u00e4lleliga, synen p\u00e5 skilsm\u00e4ssa som ett alltf\u00f6r stort personligt misslyckande. Under l\u00e5nga perioder fanns Mangs inte alls i hemmet \u2026 Jag kan ocks\u00e5 tolka denna of\u00f6rm\u00e5ga till n\u00e4ra och l\u00e5ngvariga relationer som ett uttryck f\u00f6r arvet hemifr\u00e5n och f\u00f6r\u00e4ldrarnas of\u00f6rm\u00e5ga till en n\u00e4ra kontakt med honom. <\/em>(Den ensamma tron, 1997, sid 69)<\/p>\n

En dysfunktionell familj<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Franks barndomshem i N\u00e4rpes, \u00d6sterbotten.<\/p><\/div>\n

Franks far m\u00e5ste p\u00e5 grund av ekonomiska sv\u00e5righeter arbeta som byggnadssnickare i USA. D\u00e4r f\u00f6rlorade han inte bara sin kristna tro utan alkoholen tog ocks\u00e5 ett allt starkare grepp om hans liv. Det var ocks\u00e5 v\u00e4ldigt tyst om Franks farfar som l\u00e4r ha d\u00f6tt i ett fylleslagsm\u00e5l. N\u00e4r Frank ofta h\u00e4nvisar till sin \u201darvsmassa\u201d och sitt explosiva temperament, d\u00e5 beh\u00f6ver ocks\u00e5 detta finnas med i bilden, skriver Eldebo.<\/p>\n

Det fanns aldrig n\u00e5gon djupare kontakt mellan Frank och hans far. Vid ett tillf\u00e4lle h\u00f6rde fadern sonen tala i ett m\u00f6te, men b\u00e5da gick d\u00e4rifr\u00e5n utan en enda kommentar. Franks mor tillh\u00f6r hans andliga f\u00f6rebilder och han lyfter fram hennes f\u00f6rb\u00f6ner f\u00f6r sin son p\u00e5 glid. Tillsammans med en av d\u00f6ttrarna ansvarar hon f\u00f6r den andliga verksamheten i bygden. Men om deras rent m\u00e4nskliga relation skriver Eldebo:<\/p>\n

– Samtidigt orkade hon inte med relationen till sin yngste son. Mangs beskriver det s\u00e5, att hans hunger efter v\u00e4rme och omsorg aldrig blev m\u00e4ttad av modern. Han hungrade och gr\u00e4t efter det han inte fick. Han beskriver hur f\u00f6rst systern Maria och sedan systern Emilia fick agera st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande m\u00f6drar, d\u00e5 den mor som fanns i familjen inte fanns till f\u00f6r honom. Det \u00e4r ocks\u00e5 att notera hur f\u00f6rst de b\u00e5da systrarna och sedan ett antal andra kvinnor kom att betyda n\u00e5got f\u00f6r Mangs som hans mor aldrig kom att g\u00f6ra.<\/em> (sid 37)<\/p>\n

M\u00f6rkret t\u00e4tnar<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

F\u00f6r Mangs \u00e4r trettio- och fyrtiotalen de legendariska v\u00e4ckelsernas tid som fyller tidningarna med reportage. Men f\u00f6r honom sj\u00e4lv \u00e4r det en schizofren epok. Det \u00e4r nu m\u00f6rkret t\u00e4tnar kring v\u00e4ckelsefolkets uppburne ikon. Det \u00e4r inte bara \u00e4ktenskapet och familjen som \u00e4r k\u00f6rda i botten. \u00c4ven som kampanjevangelist har han n\u00e5tt v\u00e4gs \u00e4nde. Han \u00e4r i sina b\u00e4sta \u00e5r, men m\u00e4ktar inte l\u00e4ngre med den uppladdning som v\u00e4ckelsearbetet i hans stil f\u00f6ruts\u00e4tter. Han som f\u00f6rr kunnat predika tolv g\u00e5nger i veckan predikar nu endast en g\u00e5ng p\u00e5 tolv veckor. Han har \u00f6vermodigt br\u00e4nt sitt ljus i b\u00e5da \u00e4ndarna och drabbas nu av skr\u00e4mmande utmattning, mags\u00e5r och perioder av djup depressivitet. S\u00e5 h\u00e4r skildrar han sj\u00e4lv sin situation:<\/p>\n

– Jag var sjuk till b\u00e5de kropp och sj\u00e4l. Mina nerver var sp\u00e4nda som kvinten p\u00e5 en fiol \u2026 Och i hela v\u00e4rlden fanns ingen m\u00e4nniska som kunde hj\u00e4lpa mig. Jag hade n\u00e5gon g\u00e5ng f\u00f6rs\u00f6kt tala med n\u00e5gon av mina kollegor om min n\u00f6d. Men de kunde inte, v\u00e5gade eller m\u00e4ktade inte g\u00e5 in i min n\u00f6d. Ut\u00e5t var jag alltj\u00e4mt en efterfr\u00e5gad evangelist. Men inom mig var jag ensam \u2013 ohyggligt ensam.<\/em><\/p>\n

Det \u00e4r i ett s\u00e5dant l\u00e4ge Mangs befinner sig p\u00e5 adventisternas kurort Nyhyttan utanf\u00f6r Nora. N\u00e5gon h\u00e5ller ett f\u00f6redrag, men han lyssnar inte:<\/p>\n

– Jag bara fanns d\u00e4r som ett kolli i mitt h\u00f6rn. Sjuk till b\u00e5de kropp och sj\u00e4l.\u00a0 D\u00e5 f\u00f6redraget var slut, sm\u00f6g jag mig ut s\u00e5 fort som m\u00f6jligt. Jag tog en av de smala v\u00e4garna mot norr \u2026 ett litet stycke in i skogen fanns en bro \u00f6ver en b\u00e4ck.<\/em><\/p>\n

– D\u00e5 sm\u00f6g sig en tanke in i min sj\u00e4l \u2026 Jag kan suga in det rinnande vattnet i mina lungor. Suga in det en g\u00e5ng. Tv\u00e5 g\u00e5nger. Och sedan \u00e4r jag s\u00e5 yr och omt\u00f6cknad, att jag inte kan ta mig upp, \u00e4ven om jag ville. Nej, att ta mig upp kommer jag varken att vilja eller att f\u00f6rs\u00f6ka. Jag f\u00e5r ju precis som jag vill: somna bort ifr\u00e5n ett liv, som jag inte l\u00e4ngre orkar leva.<\/em><\/p>\n

Livet i skuggan av legender<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Frank Mangs familj.<\/p><\/div>\n

Som alltid \u00e4r det barnen som f\u00e5r betala ett h\u00f6gt pris i en dysfunktionell familj. Franks och Karins \u00e4ldsta son Runar arbetar p\u00e5 en av landets st\u00f6rsta tidningar. Under pseudonym skriver han en sj\u00e4lvbiografisk bok om sin uppv\u00e4xt. Den speglar p\u00e5 ett hj\u00e4rtsk\u00e4rande s\u00e4tt en livsl\u00e5ng bearbetning av en m\u00f6rk barndom.<\/p>\n

Med alla sina \u00f6verdrifter \u00e4r boken lika sm\u00e4rtsam l\u00e4sning som biografin om Nathan S\u00f6derbloms \u00e4ldsta son. Karin utm\u00e5las som den som f\u00f6rst\u00f6rt hans liv medan pappan i h\u00f6g grad varit fr\u00e5nvarande och undfallande. Detta m\u00e5ste ha varit oerh\u00f6rt tung l\u00e4sning f\u00f6r henne som under alla \u00e5r \u2013 precis som en tapper alkoholisthustru \u2013 dragit det tyngsta lasset och efter b\u00e4sta f\u00f6rm\u00e5ga f\u00f6rs\u00f6kt h\u00e5lla samman familjen.<\/p>\n

En norsk skeppsredare ser Franks utsatta situation och bjuder paret p\u00e5 en rekeationsresa till sydamerikanska farvatten. Men det blir ingen avsp\u00e4nd, l\u00e4kande vistelse p\u00e5 sold\u00e4ck i ett exotiskt landskap. V\u00e4l framme i New York \u00e4r Frank s\u00e5 sjuk att hans v\u00e4nner omedelbart ordnar en flygresa till Lovisenbergs sjukhus i Oslo. Diagnosen \u00e4r \u00f6veranstr\u00e4ngning och ett stort bl\u00f6dande mags\u00e5r. P\u00e5 hans d\u00f6rr st\u00e5r det \u201dInga visitter\u201d och fr\u00e5n sjukhuss\u00e4ngen skriver han:<\/p>\n

\"\"– Jag var tvungen att bli sjuk f\u00f6r att jag skulle f\u00e5 tid att leva. Det \u00e4r en sak att se livet och f\u00f6rs\u00f6ka beskriva det f\u00f6r andra, en annan sak \u00e4r att sj\u00e4lv f\u00e5 tid att leva. Jag m\u00e5ste bli sjuk och ensam \u2026 f\u00f6r att \u00e5tminstone f\u00f6r en tid f\u00e5 m\u00f6jlighet att drunkna i livet.<\/em><\/p>\n

– Runt omkring mig sj\u00f6d det av liv. Det var ju v\u00e5r. Strax f\u00f6re klockan tv\u00e5 p\u00e5 natten brukade de f\u00f6rsta trevande tonerna b\u00f6rja ljuda i parken utanf\u00f6r sjukrummets \u00f6ppna f\u00f6nster. De s\u00f6mniga tonerna var \u00e4nd\u00e5 s\u00e5 vakna, att de v\u00e4ckte andra sovande s\u00e5ngare, och snart var hela parken full av s\u00e5ng.<\/em><\/p>\n

Det blir en l\u00e5ng vistelse p\u00e5 Lovisenberg. D\u00e4r skriver han den m\u00e4rkliga boken S\u00e5ngen om livet<\/em> som aviserar en ny fas i hans liv som evangelist. Han upplever sj\u00e4lv manuset s\u00e5 annorlunda att det f\u00e5r ligga i en byr\u00e5l\u00e5da i ett och ett halvt \u00e5r innan han v\u00e5gar publicera det. Boken speglar den gudsbild och m\u00e4nniskosyn som pr\u00e4glar resten av hans livsg\u00e4rning \u2013 som sj\u00e4lav\u00e5rdare, f\u00f6rfattare och f\u00f6rkunnare av livets teologi.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 8:<\/strong><\/p>\n

ETT LIV I V\u00c4CKELSENS EFTERGL\u00d6D<\/strong><\/span><\/h1>\n

\"\"I min hembygds fromhetsmilj\u00f6 fanns ett namn som fick alla andra namn att f\u00f6rblekna \u2013 Frank Mangs. M\u00e5nga hade f\u00e5tt outpl\u00e5nliga intryck under hans v\u00e4ckelsem\u00f6ten i det stora Missionshuset p\u00e5 tjugotalet. Att se Elna g\u00e5 fram och tillbaka p\u00e5 k\u00f6ksgolvet och sl\u00e5 ut med armarna n\u00e4r hon visade hur Mangs predikade d\u00e5 han var \u201didel eld och l\u00e5gor\u201d var en of\u00f6rgl\u00f6mlig syn. Hennes man var predikant och nickade sitt bifall vid k\u00f6ksbordet: Jaa, det var tider det!<\/em><\/p>\n

Jag \u00e4r sexton \u00e5r n\u00e4r jag f\u00e5r en bok i min hand som kommer att p\u00e5verka min livsinriktning. En man blev s\u00e4nd <\/em>(1957) \u00e4r en \u201dv\u00e4nbok\u201d om Mangs liv och verksamhet sammanst\u00e4lld av riksevangelisten Berthil Paulson. Spr\u00e5ket \u00e4r lika suggestivt som i Runebergs F\u00e4nrik St\u00e5ls s\u00e4gner <\/em>om hj\u00e4lteinsatser under det finska kriget. Mangs kampanjer skildras som anfall p\u00e5 stad efter stad med hundratals fr\u00e4lsta. I antologin skriver v\u00e4nnerna om v\u00e4ckelserna i Norge och Finland under brinnande krig. Frank blir nu mitt kriterium f\u00f6r andlighet och f\u00f6rkunnelse under flera \u00e5r.<\/p>\n

M\u00e4nniskor i kamp<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Jag blir lika ber\u00f6rd av Mangs egen bok om samma tid – M\u00e4nniskor i kamp <\/em>(1944). Redan p\u00e4rmbilden \u00e4r \u00f6desm\u00e4ttad med en uppriven r\u00f6d sky, ett vindpiskat tr\u00e4d och m\u00e4nniskor p\u00e5 flykt. Jag vet att det f\u00f6rest\u00e4ller \u00f6ver 400.000 karelare som tvingas fly fr\u00e5n sina hem och brinnande byar. N\u00e5gra av dem kom till v\u00e5r by och blev v\u00e5ra grannar.<\/p>\n

Jag \u00e4r sj\u00e4lv f\u00f6dd i orons, \u00e5ngestens och de st\u00e4ndigt d\u00f6dstr\u00f6tta mammornas tid. Kvinnorna fick ta hand om jordbruket, axla ansvaret f\u00f6r arm\u00e9ns f\u00f6rs\u00f6rjning och dessutom ha oss kl\u00e4ngande kring benen. Vi s\u00e5g s\u00e4llan v\u00e5ra pappor som gav sina b\u00e4sta \u00e5r i de karelska skyttegravarna. \u00d6verallt i socknen s\u00e5g man unga kvinnor med sorgflor. Min pappa kom hem v\u00e4lbeh\u00e5llen, men deras livskamrater hade kommit hem i en svart s\u00e4ck.<\/p>\n

Distans till Mangs<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/strong>I \u00e4rlighetens namn fj\u00e4rmar jag mig fr\u00e5n Mangs och hans privatmoraliska f\u00f6rkunnelse under sju \u00e5rs teologiska studier i Schweiz. M\u00e4rkligt nog \u00e4r det bibelns profeter och bergspredikans Kristus som g\u00f6r att v\u00e5ra v\u00e4gar skiljs. Hos profeterna ser jag hur omv\u00e4ndelse, v\u00e4ckelse <\/em>och fr\u00e4lsning <\/em>laddas med radikala, socialetiska konsekvenser f\u00f6r enskilda, samh\u00e4llen och nationer.<\/p>\n

Tyv\u00e4rr fj\u00e4rmar mig de bibliska insikterna \u00e4ven fr\u00e5n hembygdens fromhet d\u00e4r jag skall g\u00f6ra min livsinsats. N\u00e4r\u00a0 de som f\u00f6rt mig till tro h\u00f6r mig predika om r\u00e4ttvisa, fred och milj\u00f6 blir m\u00e5nga tveksamma. De k\u00e4nner att jag inte l\u00e4ngre \u00e4r p\u00e5 \u201dden andliga linjen\u201d. N\u00e5gra vill visa hur fel jag hamnat och hj\u00e4lpa mig p\u00e5 r\u00e4tt sp\u00e5r igen: Frank Mangs var inte s\u00e5\u00b4n! Han talade aldrig om fred och milj\u00f6! <\/em>Det v\u00e4rsta var att de hade alldeles r\u00e4tt.<\/p>\n

M\u00f6tet med en profet-evangelist<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Ron Sider och Jim Wallis i v\u00e5rt hem i Barkarby p\u00e5 \u00e5ttiotalet. Samarbetet med Jim b\u00f6rjade med mitt f\u00f6rord till hans f\u00f6rsta bok p\u00e5 svenska 1982.<\/p><\/div>\n

Nu hamnar jag inte i \u00d6sterbotten, utan blir bibell\u00e4rare p\u00e5 Betelseminariet i Bromma. Efter artiklar i olika tidningar kontaktas jag av Magnus Malm, chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidningen Nytt Liv, som tusentals kristna ungdomar l\u00e4ste den p\u00e5 den tiden. En av Malms fr\u00e4msta f\u00f6rebilder \u00e4r profetgestalten Jim Wallis,<\/em> ledare f\u00f6r Pilgrimskommuniteten Sojourners<\/em> i Washington och chefredakt\u00f6r f\u00f6r tidskriften med samma namn. De inkarnerade evangeliet bland fattiga och utsatta n\u00e5gra kvarter fr\u00e5n Vita Huset. Dit gick vita helst inte ensamma efter m\u00f6rkrets inbrott. Martin Luther King \u00e4r Jims f\u00f6rebild och b\u00e5da hamnar i f\u00e4ngelse med j\u00e4mna mellanrum f\u00f6r sina protester.<\/p>\n

Snart f\u00e5r jag ta plats i Nytt Livs referensgrupp med idel k\u00e4nda andliga profiler. Och vem m\u00f6ter jag d\u00e4r\u00a0 om inte – Berthil Paulson! Han \u00e4r ordf\u00f6rande och tongivande ideolog. I unga \u00e5r hade han tagit starka intryck av Oxfordgruppen och senare av Stanley Jones och hans radikala syn p\u00e5 Guds rike. Jag inser att denna riksevangelist \u00e4r minst lika profetiskt medveten som jag. Det visar han tydligt i antologin Visionen av en ny v\u00e4rld <\/em>(1981), d\u00e4r \u00e4ven jag fick skriva ett bidrag.<\/p>\n

Frank Mangs i n\u00e4rbild<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"En dag ringer Berthil och s\u00e4ger att han och Frank \u00e4r angel\u00e4gna om ett m\u00f6te med mig. Det \u00e4r en s\u00e4regen k\u00e4nsla att ta hissen upp i h\u00f6ghuset i H\u00e4sselby och f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen m\u00f6ta den legend som haft en s\u00e5dan djupverkan p\u00e5 mitt liv. N\u00e4r vi dricker kaffe ber\u00e4ttar Berthil att en ny antologi om Frank \u00e4r p\u00e5 g\u00e5ng. Pl\u00f6tsligt v\u00e4nder han sig till mig med en chockerande utmaning: Vi<\/em> vill att du skildrar Franks v\u00e4ckelseteologi! Jag har uppt\u00e4ckt en s\u00e4regen sl\u00e4ktskap mellan er.<\/em><\/p>\n

Jag b\u00e4var inf\u00f6r uppgiften men lovar f\u00f6rs\u00f6ka. Jag \u00e4r mycket sp\u00e4nd p\u00e5 Franks reaktion n\u00e4r han n\u00e5gra veckor senare l\u00e4st min text \u201dV\u00e4ckelsens teologi\u201d, Frank Mangs i n\u00e4rbild <\/em>(1984, sid 31-51). Jag gl\u00f6mmer aldrig hans ord: Du och jag har aldrig st\u00e5tt sida vid sida n\u00e4r allt detta \u00e4gde rum. \u00c4nd\u00e5 har du f\u00e5ngat tonen och det inre pulsslaget i mitt budskap, ja, det jag levt f\u00f6r.<\/em><\/p>\n

Trots de gener\u00f6sa orden \u00e4r jag lika sp\u00e4nd inf\u00f6r v\u00e5rt n\u00e4sta samtal. Shalom Jord <\/em>(1983) kom ut i samma veva och jag s\u00e4nde honom boken om profeterna som fj\u00e4rmat mig fr\u00e5n honom. \u00c4ven denna g\u00e5ng etsar sig orden fast: Hade jag f\u00e5tt denna bok i min hand f\u00f6r sex \u00e5rtionden sedan, d\u00e5 hade ytterligare en viktig ton funnits i mitt budskap genom \u00e5ren.<\/em><\/p>\n

\"\"Den nya Mangsboken v\u00e4cker uppm\u00e4rksamhet och f\u00e5r uppskattande recensioner. Frank Mangs \u201dhemma-arena\u201d var v\u00e4ckelsem\u00f6tena i vid de stora Torpkonferenserna i Kumla. D\u00e4r fanns chefredakt\u00f6ren Sven K\u00e5rbrant alltid med och jag gl\u00e4der mig speciellt \u00f6ver hans omd\u00f6me om mitt bidrag:<\/p>\n

– Harry M\u00e5nsus kapitel om v\u00e4ckelsens teologi \u00e4r ett aktstycke, som b\u00f6r bli epokbildande f\u00f6r synen p\u00e5 teologi och v\u00e4ckelse. H\u00e4r lyckas M\u00e5nsus med konststycket att f\u00f6ra de tv\u00e5 v\u00e4rldarna samman. Resultatet blir livets teologi \u2013 d\u00e4r Livets Herre m\u00f6ter m\u00e4nniskan mitt i hennes ob\u00e4ndiga t\u00f6rst efter liv. Personligen upplever jag det intressant att M\u00e5nsus lyfter fram S\u00e5ngen om livet<\/strong> \u2026 Jag har h\u00e4vdat att den boken markerar h\u00f6jdpunkten i Mangs f\u00f6rfattarskap. H\u00e4r f\u00e5r kvinnans kristusm\u00f6te bli grundm\u00f6nstret f\u00f6r livets teologi.<\/em><\/p>\n

Har v\u00e4ckelsearvet en framtid?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

I Mangsbokens k\u00f6lvatten f\u00e5r jag ge mig ut\u00a0p\u00e5 turn\u00e9 med mina f\u00f6rebilder fr\u00e5n unga \u00e5r. Vi har temadagar p\u00e5 de teologiska seminarierna och talar till n\u00e4rmare tusen studenter, pastorer, pr\u00e4ster och evangelister. Jag ges en unik m\u00f6jlighet att lyssna in hur dessa v\u00e4ckelsens veteraner tolkar arvet f\u00f6r en ny generation och hur de svarar p\u00e5 de ungas m\u00e5nga fr\u00e5gor.<\/p>\n

\"\"

Mangsfondens f\u00f6rsta styrelse vid starten i Bromma – tyv\u00e4rr utan en enda kvinna! . Fr\u00e5n h\u00f6ger: Sigfrid Deminger, Lennart Wallenstam, Frank Mangs, Berthil Paulson, Olof Djurfeldt, Harry M\u00e5nsus.<\/p><\/div>\n

Berthil \u00e4r en \u201dvulkan\u201d i samma division som evangelisten John Mott och \u00e4rkebiskop Nathan S\u00f6derblom. Pl\u00f6tsligt b\u00f6rjar han tala vision\u00e4rt om \u201ddet nya riksgreppet\u201d. Han kallar samman ledare fr\u00e5n den svenska kristenheten kring visionen om Mangsfonden,<\/em> en plattform f\u00f6r v\u00e4ckelsearvet i framtiden. <\/em>Genom byggherren och Mangsv\u00e4nnen Lennart Wallenstam har han en stabil ekonomisk grund garanterad.<\/p>\n

Fonden ska arrangera \u00e5rliga Frank Mangs-f\u00f6rel\u00e4sningar<\/em> och dela ut stipendier till unga, lovande evangelist\u00e4mnen. De tv\u00e5 f\u00f6rsta stipendiaterna \u00e4r Mats Backholm fr\u00e5n \u00d6sterbotten och Niklas Piensoho, senare m\u00e5ng\u00e5rig pastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Det \u00e4r drag i seglen och planerna storvulna. Fonden ska arrangera v\u00e4ckelsekampanjer med svenska och internationella evangelister. Jag f\u00e5r uppdraget att kontakta Billy Graham.<\/p>\n

Dr\u00f6mmen om en folkv\u00e4ckelse skjuts i sank<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Jag rycktes med av Berthils dj\u00e4rva visioner. Personligen brann jag mest f\u00f6r fondens uppgift att aktualisera Mangs litter\u00e4ra arv. Tillsammans med Frank b\u00f6rjar jag bearbetningen av hans b\u00f6cker s\u00e5 att en ung generation ska kunna b\u00e5de begripa och gripas. F\u00f6rst redigerar vi hans l\u00e4ttl\u00e4sta bok S\u00e5ngen om livet <\/em>(1985). Tre \u00e5r senare ger jag ut Arvet som gl\u00f6der<\/em> (1988). F\u00f6rsta delen \u00e4r en introduktion f\u00f6r nya l\u00e4sare till hans livsg\u00e4rning och budskap – allt i ett djupt samarbete med honom sj\u00e4lv. Andra delen \u00e4r min vision om en folkv\u00e4ckelse i Norden som jag reste land och rike runt med i senare delen av \u00e5ttiotalet.<\/p>\n

Arvet som gl\u00f6der <\/em>gavs ut p\u00e5 Pingstr\u00f6relsens f\u00f6rlag och intog genast f\u00f6rsta platsen p\u00e5 de kristna f\u00f6rlagens b\u00e4sts\u00e4ljarlista. D\u00e4rf\u00f6r s\u00e5g jag med stor f\u00f6rv\u00e4ntan fram emot samtalet om v\u00e4ckelsevisionen med tv\u00e5 ledande pingstprofiler under bilresan till Mangsfondens huvudmannam\u00f6te i \u00d6rebro.<\/p>\n

Jag var totalt of\u00f6rberedd p\u00e5 bombardemanget jag utsattes f\u00f6r n\u00e4r vi n\u00e4rmar oss \u00d6rebro. Sakta men s\u00e4kert tar jag in den sm\u00e4rtsamma insikten att Arvet som gl\u00f6der <\/em>inte \u00f6ppnat d\u00f6rrarna till samarbete \u2013 utan st\u00e4ngt dem. Jag gl\u00f6mmer aldrig deras slutrepliker:<\/p>\n

– Vi \u00e4r beredda att k\u00f6pa b\u00e5de det ena och det andra, ja, du m\u00e5 till och med vara liberalteolog ibland. Men vi kommer aldrig n\u00e5gonsin att k\u00f6pa svartm\u00e5leriet att kapelld\u00f6rrarna st\u00e4ngs i \u00d6sterbotten och att leden glesnar och medel\u00e5ldern stiger i v\u00e5ra egna storstadskyrkor!<\/em><\/p>\n

F\u00f6r mig blev intermezzot i bilen med dem som skulle b\u00e4ra arvet vidare ett uppvaknande. Jag hade talat om de \u00f6sterbottniska kapellen med Frank under en eftermiddag i v\u00e5rt eget hem i Barkarby. Jag hade ber\u00e4ttat om Missionshuset i hemkommunen (V\u00f6r\u00e5) d\u00e4r han hade en av sina tidiga v\u00e4ckelser. Jag n\u00e4mnde att det numera h\u00e5lls bara en gudstj\u00e4nst per \u00e5r d\u00e4r \u2013 ett ekumeniskt sommarm\u00f6te d\u00e5 man inte m\u00e5ste v\u00e4rma upp den stora lokalen. Det fanns inte en tillstymmelse till f\u00f6rnekelse av verkligheten hos honom: Det \u00e4r sorgligt, men det \u00e4r sant!<\/em><\/p>\n

En helt schizofren epok<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

P\u00e5 \u00e5ttiotalet ligger mina b\u00f6cker \u00f6verst p\u00e5 de kristna b\u00e4sts\u00e4ljarlistorna. Jag \u00e4r talare p\u00e5 stora kristna konferenser och kyrkom\u00f6ten \u2013 i Danmark med \u00e4rkebiskop Desmond Tutu, i Norge med befrielseteologen Leonardo Boff och i Sverige p\u00e5 en rikskonferens med evangelisten Luis Palau, Sydamerikas Billy Graham. Boken V\u00e4gen hem <\/em>(1986) sprids l\u00e5ngt utanf\u00f6r kyrkorna och startar uppm\u00e4rksammade dialoger.<\/p>\n

Men p\u00e5 min arbetsplats hamnar jag in i en allt djupare kris och \u00e5terv\u00e4ndsgr\u00e4nd. Den kulminerar n\u00e4r Betelseminariets kollegium m\u00f6ts ute p\u00e5 sommarg\u00e5rden Gr\u00e4vlingsberg med en k\u00e4nd sj\u00e4lav\u00e5rdare som resursperson. I den \u00e4rliga och konfrontativa atmosf\u00e4ren f\u00e5r rektor och flera i kollegiet h\u00f6ra sanningen om sina liv. Sj\u00e4lv f\u00e5r jag i tydliga ordalag veta vad tre av mina n\u00e4rmaste kolleger tycker om folkv\u00e4ckelsevisionen:<\/p>\n

– Jag orkar inte h\u00f6ra ett enda ord till om den d\u00e4r folkv\u00e4ckelsen, det \u00e4r precis som om hela Nordens \u00f6de vilade p\u00e5 dina skuldror, <\/em>sa den ene. – Jag k\u00e4nner mig otillr\u00e4cklig och drabbas av andliga minderv\u00e4rdeskomplex, n\u00e4r du m\u00e5lar upp din vision och hur vi i kyrkan borde vara, <\/em>sa en annan. – Jag tar g\u00e4rna emot din f\u00f6rkunnelse och dina b\u00f6cker som g\u00e5vor, men f\u00f6rs\u00f6k inte tala om f\u00f6r mig hur jag ska anv\u00e4nda mitt liv eller inordna mig i n\u00e5gon strategi, <\/em>sa en tredje.<\/p>\n

Det var \u00e5rets kortaste dag och den m\u00f6rkaste i mitt liv n\u00e4r jag tar ner namnskylten utanf\u00f6r mitt kontor i Bromma den 22 december 1988. Jag \u00e4lskade mitt arbete som bibell\u00e4rare och kontakten med unga m\u00e4nniskor p\u00e5 v\u00e4g ut i livet och f\u00f6rsamlingarna. En epok p\u00e5 femton \u00e5r var slut.\u00a0<\/p>\n

V\u00e4ckelsev\u00e5gornas nivellering<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Det finns ett minne fr\u00e5n tiden i Mangsfonden som jag ofta haft anledning att reflektera \u00f6ver under \u00e5rtiondena som g\u00e5tt. Den dag d\u00e5 det historiska beslutet skulle tas och fonden lanseras h\u00e4mtar jag Frank och tv\u00e5 andra ledare. P\u00e5 Betelseminariets parkering l\u00e4gger Frank armen \u00f6ver mina axlar och ber mig dr\u00f6ja ett tag medan de andra g\u00e5r vidare. Jag ser allvaret i hans ansikte n\u00e4r han st\u00e4ller den helt ov\u00e4ntade fr\u00e5gan: Harry, svara s\u00e5 \u00e4rligt du kan, tror du att Mangsfonden kommer att f\u00f6rverkliga sin vision eller blir det bara en ny institution i svensk kristenhet?<\/em><\/p>\n

Jag svarar s\u00e5 \u00e4rligt jag n\u00e5gonsin kan i den stunden. Med Berthil i spetsen kan jag inte f\u00f6rest\u00e4lla mig att Mangsfonden reduceras till en institution. Ett par timmar senare blir jag f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver hans \u00e4mnesval vid den h\u00f6gtidliga invigningen: V\u00e4ckelsen och nivelleringens kraft. <\/em>Han hade l\u00e4st om en tsunamiv\u00e5g som kunde registreras \u00e4ven p\u00e5 oceanens motsatta strand, men den hade d\u00e5 \u201dnivellerat\u201d p\u00e5 sin l\u00e5nga f\u00e4rd och var knappt m\u00e4tbar. H\u00e4r \u00e4r ett utdrag ur talet:<\/p>\n

– Det kusliga \u00e4r att nivelleringen \u00e4r naturlig \u00e4ven om det inte \u00e4r i harmoni med Guds vilja och plan. Den \u00e4r naturlig d\u00e4rf\u00f6r att den vision och heliga passion som levde och brann hos den eller de som var med om att f\u00f6da v\u00e4ckelsen s\u00e4llan g\u00e5r i arv till v\u00e4ckelsens andra eller tredje generation. Pionj\u00e4rerna tar ofta en del av v\u00e4ckelsens hemlighet med sig i graven.<\/em><\/p>\n

– Jag har en dr\u00f6m att det f\u00f6retag kring vilket vi idag \u00e4r samlade ska f\u00e5 bli Guds utstr\u00e4ckta hand till m\u00e5nga som inte k\u00e4nner honom. Men jag har en dr\u00f6m till att detta f\u00f6retag ska f\u00e5 bli en h\u00e4mmande kraft emot en allt starkare nivellering.<\/em><\/p>\n

Efter att jag l\u00e4mnat Mangsfonden gjorde Tomas Sj\u00f6din, pingstpastorn och f\u00f6rfattare, en viktig insats genom att aktualisera arvet f\u00f6r en ung generation med tv\u00e5 b\u00f6cker: Tilltalad <\/em>(1994) och Den fallna manteln <\/em>(1995). Den gedignaste och viktigaste insatsen gjorde Runar Eldebo med sin avhandling vid \u00c5bo Akademi om Frank Mangs\u00a0 och hans budskap – Den ensamma tron<\/em> (1997).<\/p>\n

Den svenska Mangsfonden upph\u00f6rde kring millennieskiftet. Ett Frank Mangs Center finns idag i hans \u00f6sterbottniska barndomshem med tillbyggnader. De har \u00f6vertagit arkivet, de litter\u00e4ra r\u00e4ttigheterna och gett ut flera av hans b\u00f6cker i nya utg\u00e5vor.<\/p>\n

Frank Mangs Center i \u00d6sterbotten<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Pj\u00e4sen S\u00e5ngen om livet om Frank Mangs skriven av Tryggve Eriksson framf\u00f6rs flera somrar p\u00e5 utescenen.<\/p><\/div>\n

Kurt-Erik Nordin \u00e4r en av N\u00e4rpesbygdens st\u00f6rsta f\u00f6retagare och den drivande eldsj\u00e4len bakom Mangscentret fr\u00e5n starten och till idag. Jag hade f\u00f6rm\u00e5nen i b\u00f6rjan att samarbeta med tv\u00e5 av deras\u00a0 kulturprofiler \u2013 journalisten Ulla Mangs och skolledaren Tryggve Eriksson. Speciellt minns jag den intensiva kontakten med Tryggve n\u00e4r han skapade sommarteatern om Frank Mangs \u2013 publiksucc\u00e9n S\u00e5ngen om livet.<\/strong> Han gestaltade sj\u00e4lv rollen som den \u00e5ldrige Frank p\u00e5 barndomshemmets trappa n\u00e4r han ser tillbaka p\u00e5 sitt liv. Det s\u00e4gs ha varit s\u00e5 starkt att publiken upplevde \u2013 Mangs har kommit hem!<\/p>\n

F\u00f6r aktuell info: www.frankmangscenter.fi<\/a><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 9:<\/strong>\u00a0<\/strong><\/h3>\n

DET \u00c4R M\u00d6RKT F\u00d6RE GRYNINGEN<\/strong><\/span><\/h1>\n

\u00a0<\/em><\/strong>En gr\u00e5mulen dag st\u00e5r jag ensam p\u00e5 en h\u00f6g klippa vid M\u00e4laren och ser ut \u00f6ver de sn\u00f6kl\u00e4dda \u00f6arna. H\u00e4r p\u00e5 G\u00e5seborg kunde vikingarna bevaka all sj\u00f6fart mellan Birka och Stockholm. I mitt inre kokar en h\u00e4xbrygd av sorg, besvikelse, ilska, uppror och brustna visioner. Mina muskler och nerver \u00e4r sp\u00e4nda och jag sover bara tv\u00e5-tre timmar om natten.<\/p>\n

Var kan jag f\u00e5 hj\u00e4lp?<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Vart ska jag g\u00e5 med den oerh\u00f6rt sm\u00e4rtsamma insikt som drabbat mig? Medan jag rest runt i Norden och skildrat visionen om en folkv\u00e4ckelse har alltfler kapelld\u00f6rrar st\u00e4ngts och medel\u00e5ldern stigit i kyrkb\u00e4nkarna, inte minst d\u00e4r jag sj\u00e4lv g\u00f6r min livsinsats. Det har religionsforskare br\u00e4nt in i mitt medvetande med obarmh\u00e4rtig tydlighet. Men s\u00e5 f\u00e5r jag varken t\u00e4nka, s\u00e4ga eller skriva d\u00e4r jag verkar och lever mitt liv.<\/p>\n

Min chef har nyligen kallat in mig till ett samtal. Det gjordes d\u00e5 oerh\u00f6rt tydligt att man inte \u00e4r betj\u00e4nt av n\u00e5gon \u201dsvartm\u00e5lare\u201d p\u00e5 seminariet i Bromma. Alldeles f\u00f6r m\u00e5nga pastorer hoppar av sina tj\u00e4nster och nu m\u00e5ste vi alla \u201dpeppa\u201d v\u00e5ra studenter att se ljust p\u00e5 f\u00f6rsamlingarnas m\u00f6jligheter. Det var efter det samtalet jag v\u00e4nde mig till m\u00e4nniskornas sista utpost i tillvaron p\u00e5 en klippa vid M\u00e4laren:<\/p>\n

– Gud, \u00e4nda fr\u00e5n ton\u00e5ren har jag f\u00f6rs\u00f6kt vara trogen kallelsen att f\u00f6ra budskapet till m\u00e4nniskor utanf\u00f6r kyrkan. Nu ser du vart jag hamnat. Ju mer jag k\u00e4mpar, desto v\u00e4rre blir det. Jag ber att du visar det andliga landskap jag hamnat i och hur jag ska anv\u00e4nda resten av mitt liv – lika tydligt som jag kan urskilja \u00f6arna framf\u00f6r mig i M\u00e4laren.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>N\u00e4r Regiss\u00f6ren tar \u00f6ver<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Anh\u00f6rigbehandlingen \u00e4gde rum i den \u00f6versta v\u00e5ningen, men de bodde i “Familjehuset” inne i Knivsta. De anh\u00f6riga och deras patienter m\u00f6ttes endast i terapeutiska processer fram till veckans sista dag, d\u00e5 de fick umg\u00e5s f\u00f6re de anh\u00f6riga \u00e5kte hem.<\/p><\/div>\n

I backspegeln verkar det som om b\u00f6nen blev h\u00f6rd och som om en osynlig hand nu tar \u00f6ver rodret i mitt liv. Jag ges en ov\u00e4ntad ny roll p\u00e5 en andlig scen jag inte ens visste fanns. Den ligger s\u00e5 l\u00e5ngt fr\u00e5n min folkv\u00e4ckelsevision man kan t\u00e4nka sig. Jag b\u00f6rjar som teolog och etisk r\u00e5dgivare p\u00e5 ett religi\u00f6st obundet behandlingshem \u2013 p\u00e5 Noor utanf\u00f6r Knivsta, ursprungligen Karl XI:s jaktslott.<\/p>\n

D\u00e4r b\u00f6rjar min utbildning med en anh\u00f6rigvecka. Dygnet runt ska jag bo i familjehuset och leva mig in i de anh\u00f6rigas situation med sina alkoholister och narkomaner. Jag b\u00e4var och det k\u00e4nns b\u00e5de ovant och l\u00e4skigt. T\u00e4nk om de anh\u00f6riga \u201dst\u00f6ter ut\u201d mig som kroppen med ett fr\u00e4mmande organ om de f\u00e5r veta att jag \u00e4r pastor och dessutom saknar egna missbrukserfarenheter. Men n\u00e5got ov\u00e4ntat intr\u00e4ffar.<\/p>\n

Redan f\u00f6rsta dagen k\u00e4nner jag mig hemma och kan identifiera med de anh\u00f6rigas uppd\u00e4mda k\u00e4nslor och inre h\u00e4xkittel. N\u00e4r alkoholisthustrurna med t\u00e5rar i \u00f6gonen ber\u00e4ttar hur mycket de satsat och trott genom \u00e5ren, hur de rest sig och b\u00f6rjat om och om igen, d\u00e5 hade jag upplevt samma inst\u00e4ngdhet, sorg och maktl\u00f6shet \u2013 men p\u00e5 ett helt annat livsomr\u00e5de. Ju mer de skildrade sina besvikelser, sin sorg och sin bitterhet, ju mer f\u00f6rflyttades jag fr\u00e5n Noors slott till en h\u00f6g klippa vid M\u00e4laren.<\/p>\n

N\u00e4r m\u00f6rkret f\u00e5r vara m\u00f6rkt<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

Under veckans f\u00f6rsta dagar delade vi den inst\u00e4ngda sm\u00e4rta som stuvats ner genom \u00e5ren i de anh\u00f6rigas relationer. Det k\u00e4ndes helt naturligt att s\u00e4nda en f\u00f6rpackning pappersn\u00e4sdukar till varandra f\u00f6r att torka de t\u00e5rar som borde ha f\u00e5tt bryta fram f\u00f6r l\u00e4nge, l\u00e4nge sedan. Men n\u00e4r m\u00f6rkret fick vara m\u00f6rkt f\u00f6rst, d\u00e5 b\u00f6rjar ett s\u00e4reget f\u00f6rsonande ljus sakta sprida sig \u00f6ver v\u00e5ra liv under veckans senare del. Det finnas en \u201dGolfstr\u00f6m\u201d i tillvaron som f\u00e5r frusna marker att tina upp och blommor att sl\u00e5 ut \u2013 \u00e4ven i familjer, d\u00e4r tj\u00e4len tycktes ha tagit hem spelet f\u00f6r gott.<\/p>\n

Visst var det omtumlande f\u00f6r mig som v\u00e4ckelsekristen att f\u00e5 n\u00e5den att komma hem till mig sj\u00e4lv p\u00e5 ett profant behandlingshem i skogen utanf\u00f6r Uppsala. I denna brustenhetens helande gemenskap, d\u00e4r man fick s\u00e4ga precis som det \u00e4r, fick \u00e4ven jag hj\u00e4lp att ta itu med den sorg och besvikelse som lagrats och blivit en s\u00e5dan destruktiv krutdurk \u2013 trots att jag levde och verkade bland teologer och sj\u00e4lav\u00e5rdare. Jag inser d\u00e5 att Gud har fler verkst\u00e4der \u00e4n jag visste om.<\/p>\n

P\u00e5 fredagen blev det ett l\u00e5ngt avsked och m\u00e5nga kramar ute p\u00e5 gr\u00e4smattan. Den varma majsolen lyste \u00f6ver oss och vitsippsmattan hade just rullats ut. F\u00e5glarna och v\u00e5ra hj\u00e4rtan sj\u00f6ng. Vi hade delat v\u00e5ra liv till l\u00e5ngt in p\u00e5 sm\u00e5timmarna och upplevt, att n\u00e4r s\u00e5r l\u00e4ggs till s\u00e5r, d\u00e5 b\u00f6rjar ett inre helande och ett tillfrisknande \u2013 en dag i taget.<\/p>\n

N\u00e4r jag kom hem fr\u00e5gade Lea vad som h\u00e4nt med mig? Hon tyckte att jag var s\u00e5 avslappnad och glad som hon inte sett mig p\u00e5 l\u00e4nge, l\u00e4nge. N\u00e4r hon h\u00f6rt min f\u00f6rklaring sade hon med glimten i \u00f6gat: Kan du inte be om en familjevecka till?<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/em>Brustenheten bakom fasaden<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"<\/em><\/strong>F\u00f6ljande vecka i utbildningen skulle jag p\u00e5 ett liknande s\u00e4tt leva och bo dygnet runt med patienterna. Det kom att bli en av de mest l\u00e4rorika veckorna i mitt liv. Jag hade ocks\u00e5 f\u00e5tt e gedigen lista p\u00e5 b\u00f6cker jag skulle l\u00e4sa. Den f\u00f6rsta var skriven av en luthersk teolog och pionj\u00e4r inom behandlingsarbetet i USA – John Keller, Let Go, let God <\/em>(p\u00e5 svenska: Sl\u00e4pp taget<\/em>). Jag tog f\u00f6r givet att den handlade om alkoholister och deras problem, men uppt\u00e4cker snart att den ocks\u00e5 handlar om mig och oss i kyrkans v\u00e4rld. Redan i f\u00f6rsta kapitlet skildrar Keller den brustenhet och sm\u00e4rta som \u00e4r ingredienser i alla m\u00e4nniskors\u00a0 liv. Vi har alla en tendens att d\u00f6va och fly undan denna sm\u00e4rta och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 kontroll \u00f6ver det som f\u00f6rorsakar lidandet.<\/p>\n

Alkoholisten flyr d\u00e5 till sin flaska, medan m\u00e5nga av oss andra flyr in i arbete, projekt, relationer, f\u00f6r\u00e4lskelser eller visioner. Pr\u00e4ster, pastorer och stora andliga ledare som Nathan S\u00f6derblom kan bli \u201dh\u00f6ga\u201d p\u00e5 och bed\u00f6va sig genom att arbeta dag och natt f\u00f6r gudsrikets h\u00f6ga syften. Men ibland \u00e4r det en flykt undan den egna brustenheten och fr\u00e5n en livskamrat och barn som l\u00e4ngtar efter n\u00e4rhet hemma vid k\u00f6ksbordet. I v\u00e4rsta fall blir arbetsnarkomanen skild fr\u00e5n sina projekt och visioner lika rastl\u00f6s och odr\u00e4glig att leva med som alkoholisten utan sin flaska.<\/p>\n

N\u00e4r vi efter anh\u00f6rigveckan sade adj\u00f6 p\u00e5 gr\u00e4smattan utbrast en av kvinnorna: T\u00e4nk att man m\u00e5ste vara gift med en alkoholist f\u00f6r att uppleva n\u00e5got s\u00e5 h\u00e4r fint! <\/em>Efter att ha l\u00e4st Kellers bok och av egen erfarenhet lade jag in en tyst protest: Man m\u00e5ste inte bli alkoholist, det r\u00e4cker att va\u00b4 baptist!<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

Kapitel 10:<\/b><\/h3>\n

GOLFSTR\u00d6MMENS NYA STR\u00d6MF\u00c5RA I NORDEN<\/strong><\/span><\/h1>\n

Det \u00e4r genant, men jag hann n\u00e4stan fylla femtio innan jag fick Oxfordgrupp-v\u00e4ckelsen och Anonyma Alkoholister p\u00e5 n\u00e4thinnan. Men det stannar inte d\u00e4r. N\u00e4r jag l\u00e4ser vidare uppt\u00e4cker jag att de tolv stegens andliga rotsystemen tr\u00e4nger betydligt djupare – \u00e4nda ner till Dwight L. Moody och The Great Awakening (“Golfstr\u00f6mmen”). D\u00e5 k\u00e4nns det som att komma hem \u2013 det \u00e4r ju detta Stora Andliga Uppvaknande som fascinerat mig \u00e4nda sedan ton\u00e5ren.<\/p>\n

Det var min bok V\u00e4gen hem<\/i> (1986) som \u00f6ppnade porten till Noor.\u00a0Pr\u00e4sten Olle Carlsson hade nyligen blivit chef p\u00e5 behandlingshemmet och ville att jag skulle eftertr\u00e4da honom som etisk r\u00e5dgivare. Han sade att V\u00e4gen hem<\/i> redan anv\u00e4ndes av patienterna och att m\u00e5nga ber\u00f6rdes av den. Han menade dock att det skulle bli mer personligt om jag var d\u00e4r och h\u00f6ll f\u00f6redrag om andlighet och att patienterna kunde boka in samtal med mig efter f\u00f6redragen.<\/p>\n

En ny andlig str\u00f6mning i Sverige<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Ingen anade vilka konsekvenser Olles och mina erfarenheter p\u00e5 Noor snart skulle f\u00e5 l\u00e5ngt utanf\u00f6r behandlingshemmet. Inom bara n\u00e5gra \u00e5r skulle svallv\u00e5gorna fr\u00e5n Noor ber\u00f6ra tusentals m\u00e4nniskor i Sverige och Norden. I sin sj\u00e4lvbiografi, Mitt himla liv<\/i> (2009), skildrar Olle vad som h\u00e4nde:<\/p>\n

– Detta blev i sin f\u00f6rl\u00e4ngning upptakten till en helt ny andlig str\u00f6mning i Sverige. I och med att jag b\u00f6rjade arbeta p\u00e5 Noor initierades en kontakt mellan kyrkan och Minnesotamodellens tolvstegsprogram. Ett n\u00e4tverk bildades under baptistpastorn Harry M\u00e5nsus ledning som hette Brommadialogen. Han etablerade ocks\u00e5 ett samtal med nyandligheten. Ett nytt sammanhang uppstod, som b\u00f6rjade anordna l\u00e5gtr\u00f6skel-gudstj\u00e4nster f\u00f6r s\u00f6kare, s\u00e5 kallade Sinnesrogudstj\u00e4nster som idag firas runtom i hela landet <\/i>(sid 77).<\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r mitt f\u00f6redrag om andlighet i Kungssalen p\u00e5 Noor inf\u00f6r ett fyrtiotal patienter och anh\u00f6riga som kom att s\u00e4tt ig\u00e5ng m\u00e4rkliga processer och f\u00f6rde in mitt liv p\u00e5 en ny sp\u00e4nnande andlig arena:<\/p>\n

\u00a0Maktl\u00f6shet och hoppets port<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/i>Idag ska vi ta upp \u00e4mnet \u201dAndlighet\u201d. Vi utg\u00e5r fr\u00e5n AA:s tre f\u00f6rsta steg. Det f\u00f6rsta handlar om maktl\u00f6shet. L\u00e5t mig fr\u00e5ga: Vad g\u00f6r ni med en v\u00e4n eller anh\u00f6rig som redan tagit femtio till hundra beslut att l\u00e4gga av, om ni m\u00f6ter honom eller henne full eller p\u00e5t\u00e4nd i alla fall? Ber ni den skamfyllda varelsen att sk\u00e4rpa sig och sp\u00e4nna musklerna \u00e4nnu mer?<\/i><\/p>\n

\u00a0<\/i>Pionj\u00e4rerna i AA som gett oss dessa steg och sj\u00e4lva smakat f\u00f6rnedringen och hoppl\u00f6sheten leder oss i en helt annan riktning. De s\u00e4ger i st\u00e4llet: Inse att du m\u00f6tt din \u00f6verman, att alkoholen och drogen besegrat dig! Inse vart allt ditt k\u00e4mpande f\u00f6rt dig \u2013 att du tappat kontrollen och att du inte l\u00e4ngre kan hantera ditt liv!<\/i><\/p>\n

Det skulle vara \u00f6dsligt om detta var allt pionj\u00e4rerna och vi h\u00e4r p\u00e5 Noor har att komma med. Men deras program f\u00f6r tillfrisknande forts\u00e4tter med andra och tredje steget. Vi kallar dessa steg en hoppets port mot framtiden. Loppet \u00e4r inte k\u00f6rt, \u00e4ven om den egna kraften och viljestyrkan inte r\u00e4cker till. Det finns en H\u00f6gre Kraft som b\u00e5de kan och vill bryta d\u00f6dl\u00e4get.<\/i><\/p>\n

\u00a0<\/i>Gudsbilden<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

\u00a0<\/i>Nu ser ni att denna livskraft i tredje steget kallas Gud. F\u00f6r flera av er g\u00e5r sannolikt rullgardinen ner direkt. M\u00e5nga, inte minst missbrukare, f\u00f6rknippar gud med en polislykta som f\u00f6rf\u00f6ljer dem och ser om de g\u00f6r r\u00e4tt eller fel – en d\u00f6mande Gud. En s\u00e5dan gudsbild g\u00f6r bara deras situation sv\u00e5rare och fyller dem med mer skuld och skam.<\/i><\/p>\n

\u00a0<\/i>Den Gud som de tolv stegen talar om \u00e4r en Kraft som k\u00e4mpar f\u00f6r oss, n\u00e4r vi inte l\u00e4ngre orkar k\u00e4mpa sj\u00e4lva. Det \u00e4r en K\u00e4rlek som tror p\u00e5 oss, n\u00e4r skammen lyser ur pupillerna och vi inte l\u00e4ngre vill se oss sj\u00e4lva i spegeln. Jag brukar kalla denna Kraft och K\u00e4rlek f\u00f6r \u201dMartin Luther Kings Gud\u201d \u2013 en gudsbild som befriar och uppr\u00e4ttar.<\/i><\/p>\n

\u00a0<\/i>King h\u00e4vdade att ingen \u00e4r f\u00f6dd till f\u00f6rnedring p\u00e5 grund av sin hudf\u00e4rg. H\u00e4r p\u00e5 Noor s\u00e4ger vi att ingen alkoholist, narkoman eller tablettmissbrukare \u00e4r d\u00f6md till ett liv i f\u00f6rnedring. Precis som King h\u00e4vdar vi att tillvarons starkaste kraft k\u00e4mpar p\u00e5 v\u00e5r sida!<\/i><\/p>\n

\u00a0Gud\/Livet s\u00e4nder p\u00e5 flera v\u00e5gl\u00e4ngder<\/strong><\/em><\/span><\/b><\/h2>\n

Om du har sv\u00e5rt med ordet Gud, anv\u00e4nd i st\u00e4llet ordet Livet med stort L. Dessa tv\u00e5 ord st\u00e5r f\u00f6r samma andliga verklighet. Om Gud och Livet glider is\u00e4r, d\u00e5 h\u00e4nder n\u00e5got katastrofalt med gudsbilden. H\u00e4r \u00e4r det fr\u00e5ga om ett liv som vi inte presterar sj\u00e4lva, en g\u00e5va direkt fr\u00e5n ursprungsk\u00e4llan. Hur kan vi komma i kontakt med detta helande livsfl\u00f6de? L\u00e5t mig ge er tre \u201dv\u00e5gl\u00e4ngder\u201d d\u00e4r Gud\/Livet s\u00e4nder till oss m\u00e4nniskor:<\/i><\/p>\n

\u00a0<\/i>* Den f\u00f6rsta v\u00e5gl\u00e4ngden \u00e4r genom naturens livsfl\u00f6de, sk\u00f6nhet och sinnrikhet. Ta en stund ikv\u00e4ll och testa sj\u00e4lva. V\u00e4nd sj\u00e4lens klangbotten mot solnedg\u00e5ngen nere vid sj\u00f6n och mot parkens v\u00e4ldiga ekar. Lyssna till musiken fr\u00e5n era kroppar, d\u00e4r livet k\u00e4mpar f\u00f6r er trots \u00e5r av missbruk. Om det inte finns ett livsfl\u00f6de i universum som v\u00e4cker en tacksamhet, d\u00e5 kan ni gl\u00f6mma andligheten och stryka ordet Gud ur er vokabul\u00e4r! H\u00e4r p\u00e5 Noor \u00e4r vi inte ute efter att g\u00f6ra er \u201dreligi\u00f6sa\u201d, men vi vill s\u00e4tta er i kontakt med den Kraft som g\u00f6r att ni kan stiga in i ett nytt liv och f\u00f6rverkliga er inre livsvision.<\/i><\/p>\n

* Den andra v\u00e5gl\u00e4ngden p\u00e5 vilken vi kommer i kontakt med Gud\/Livet \u00e4r i m\u00f6tet med andra m\u00e4nniskor. Vi vet idag att vi beh\u00f6ver f\u00e5 uppleva v\u00e4rme, k\u00e4rlek och f\u00f6rtroende f\u00f6r att utvecklas k\u00e4nslom\u00e4ssigt som barn och bli levande m\u00e4nniskor. Men h\u00e4r vill jag s\u00e4nka r\u00f6sten. Jag vet att det finns mycket trasighet och sm\u00e4rta hos enskilda och familjer h\u00e4r i Kungssalen just nu. D\u00e5 beh\u00f6vs en l\u00e4kande process d\u00e4r tilliten kan f\u00e5 v\u00e4xa i sin egen takt s\u00e5 att ni v\u00e5gar \u00f6ppna grinden till er inre tr\u00e4dg\u00e5rd. Det \u00e4r detta som sker i AA:s accepterande gemenskaper ut\u00f6ver v\u00e5rt land.<\/i><\/p>\n

\"\"<\/i>* Den tredje v\u00e5gl\u00e4ngden \u00e4r f\u00f6r m\u00e5nga sv\u00e5rare och tar tid att pejla in. Det \u00e4r m\u00f6jligheten att f\u00f6rankra sitt liv och sitt m\u00e4nniskov\u00e4rde i Gud sj\u00e4lv \u2013 v\u00e5r Skapare som inte g\u00f6r n\u00e5gra missfoster. Det inneb\u00e4r att vi tillsammans med andra \u00f6ppnar oss f\u00f6r tillvarons innersta, b\u00e4rande verklighet som omger oss alla. Det finns ett st\u00e4lle i bibeln d\u00e4r det uttrycks s\u00e5 h\u00e4r: \u201dHan \u00e4r inte l\u00e5ngt borta fr\u00e5n n\u00e5gon enda av oss. Ty i honom \u00e4r det vi lever, r\u00f6r oss och \u00e4r till \u2026\u201d. Det \u00e4r denna relation vi vill f\u00f6rdjupa genom att be sinnesrob\u00f6nen tillsammans flera g\u00e5nger varje dag. Ha en bra dag!<\/i><\/p>\n

Livets teologi f\u00f6renar oss<\/strong><\/em><\/span><\/h2>\n

N\u00e4r jag h\u00e5ller f\u00f6redraget p\u00e5 Noor inser jag mer och mer att denna gudsbild, m\u00e4nniskosyn och det nya fl\u00f6dande livet som g\u00e5va \u00e4r en neutral omskrivning av Frank Mangs grundbudskap:\u00a0Livets teologi.\u00a0<\/i>Men det fanns en mycket avg\u00f6rande skillnad mellan att tala p\u00e5 ett religi\u00f6st obundet behandlingshem och ett v\u00e4ckelsem\u00f6te. P\u00e5 Noor kunde jag inte tala utifr\u00e5n en specifik religion, dvs kristen tro och Jesus Kristus. Men det skulle bara dr\u00f6ja mindre \u00e4n tv\u00e5 \u00e5r s\u00e5 kunde jag g\u00f6ra \u00e4ven detta fullt ut – i sinnesrogudstj\u00e4nsterna. Den f\u00f6rsta \u00e4gde rum i Bromma den 27 september 1992.\u00a0L\u00e4s mer<\/i><\/a><\/u><\/p>\n

<\/a><\/h3>\n

Kapitel 11:<\/b><\/h3>\n

L I V E T S\u00a0\u00a0 T E O L O G I<\/strong><\/span><\/h1>\n

Jesu personliga n\u00e4rvaro<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Emmausvandrarna upplever samma n\u00e4rvaro som g\u00e5r som en r\u00f6d tr\u00e5d genom Mangs b\u00f6cker.<\/p><\/div>\n

Den djupa medvetenheten om Jesu personliga n\u00e4rvaro k\u00e4nnetecknar Mangs budskap fr\u00e5n f\u00f6rsta stund. I sin f\u00f6rsta skrift (1922) vibrerar grundtonen tydligt: L\u00e5t Jesu st\u00e4ndiga n\u00e4rhet bli en levande verklighet f\u00f6r dig! Det \u00e4r en stor fara f\u00f6r oss m\u00e4nniskor att f\u00f6rl\u00e4gga Gud till andra sidan skyarna. Vi gl\u00f6mma s\u00e5 ofta, att Han \u00e4r n\u00e4rmare oss \u00e4n n\u00e5gon eller n\u00e5got annat \u2026 L\u00e5t Jesu n\u00e4rhet bli verklig f\u00f6r dig i dina enskilda b\u00f6nestunder. Du f\u00e5r luta dig mot hans br\u00f6st. Du f\u00e5r tala med honom som en v\u00e4n. M\u00e4staren, timmermanssonen fr\u00e5n Nasaret, f\u00f6rst\u00e5r vardagsm\u00e4nniskan i allt.<\/em><\/p>\n

Tv\u00e5 \u00e5r senare skildrar evangelisten Erik Larsson sina intryck under Mangs v\u00e4ckelsem\u00f6ten i G\u00f6teborg: Det var som om Mangs hade Jesus hos sig i talarstolen. Andra predikanter brukar be som om Jesus vore h\u00f6gt upp i himlen, men Mangs talade till honom som om Jesus st\u00e5tt vid hans sida \u2026 Jesus var verkligen n\u00e4rvarande b\u00e5de i predikstolen och i hela kyrkan. Det var som om han gick mellan b\u00e4nkraderna – s\u00f6kande, v\u00e4ckande och kallande.<\/em><\/p>\n

Ett halvt sekel senare skildrar den \u00e5lderstigne evangelisten sin upplevelse p\u00e5 en parkb\u00e4nk i Haga: Jag blev stilla och lyssnade till tonen fr\u00e5n mitt innersta. D\u00e5 jag t\u00e4nker p\u00e5 Jesus, min Fr\u00e4lsare, t\u00e4nker jag s\u00e4llan p\u00e5 honom som en gestalt p\u00e5 en fj\u00e4rran planet i universum, utan jag t\u00e4nker i regel p\u00e5 honom som en i mig inneboende verklighet \u2026 Men d\u00e5 jag satt d\u00e4r p\u00e5 parksoffan i kv\u00e4llningen blev det pl\u00f6tsligt s\u00e5 levande f\u00f6r mig att jag inte var ensam p\u00e5 soffan. D\u00e4r fanns en till. Jag tyckte att han s\u00e5g p\u00e5 mig med sina goda och milda \u00f6gon. Och v\u00e5ra blickar m\u00f6ttes.<\/em><\/p>\n

Guds sp\u00e5rhundar och vittringen av Gud<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

En teolog \u00e4r en sp\u00e5rhund som med hj\u00e4lp av bibelns texter om Guds handlande i en svunnen tid f\u00e5r upp vittringen p\u00e5 Guds n\u00e4rvaro och aktivitet i v\u00e5r v\u00e4rld idag. Det \u00e4r i det intensiva lyssnandet med ena \u00f6rat mot bibeln och det andra mot samtidens pulsslag som livets teologi f\u00f6ds. \u00c4ven bibelns profeter k\u00e4nnetecknas av en stark medvetenhet om Guds n\u00e4rvaro och aktivitet i sin egen tid. I den meningen \u00e4r Frank Mangs f\u00f6rvisso teolog.<\/p>\n

Bibeln var Frank Mangs fr\u00e4msta teologiska bibliotek. Det var n\u00e4r han levde sig in i texterna som Jesus klev ut ur en f\u00f6rg\u00e5ngen tid och b\u00f6rjade r\u00f6ra sig bland m\u00e4nniskorna idag. Budskapet om hur Livets Herre m\u00f6ter m\u00e4nniskan med den ob\u00e4ndiga livst\u00f6rsten fann en resonansbotten b\u00e5de hos kyrkfolket och s\u00f6kare. Enligt hans m\u00e4nniskosyn \u00e4r vi alla \u201devighetsbarn\u201d som vill g\u00f6ra n\u00e5got fint av v\u00e5ra liv. Av egen erfarenhet vet han att \u201ddet \u00e4r sv\u00e5rt att vara m\u00e4nniska\u201d och att \u201dl\u00e4ra sig konsten att leva\u201d \u2013 f\u00f6r att citera tv\u00e5 av hans favorituttryck.<\/p>\n

Ingenstans blir detta s\u00e5 tydligt som i S\u00e5ngen om livet <\/em>(1953). I den ser vi hur Mangs arbetar med bibeltexterna – eller r\u00e4ttare sagt, hur texterna arbetar med honom. Vi f\u00e5r ett lysande exempel p\u00e5 hans m\u00e4nniskosyn och hur evangeliet enligt honom m\u00f6ter en m\u00e4nniska. Genom att han h\u00e4r v\u00e4ljer romanens fria form f\u00e5r nya och yngre l\u00e4sare l\u00e4ttare en ing\u00e5ng i hans v\u00e4ckelsebudskap \u2013 livets teologi. I ett samarbete mellan Mangs och mig gavs boken ut i en ny bearbetad utg\u00e5va (1985).<\/p>\n

Den eviga s\u00e5ngen om livet<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"Romanen skildrar en kvinnas m\u00f6te och kamp med livet n\u00e4r mycket trasslat till sig f\u00f6r henne. Hon har gett sig h\u00e4n \u00e5t flera oh\u00e5llbara relationer \u00e4nda tills vi m\u00f6ter henne ensam p\u00e5 v\u00e4gen f\u00f6r att h\u00e4mta vatten vid Jakobs brunn under \u00d6sterlandets br\u00e4nnande sol. De andra kvinnorna hade g\u00e5tt tillsammans i den angen\u00e4ma morgonsvalkan. Orsaken till att det \u00e4r s\u00e5 sv\u00e5rt att vara m\u00e4nniska \u00e4r att det finns tv\u00e5 krafter som k\u00e4mpar om herrav\u00e4ldet \u00f6ver v\u00e5ra liv: ljuset <\/em>och m\u00f6rkret, v\u00e4lsignelsen <\/em>och f\u00f6rbannelsen.<\/em><\/p>\n

Dessa m\u00e4ktiga krafter symboliseras i skildringen av de tv\u00e5 berg som omger dals\u00e4nkan d\u00e4r staden Sykar ligger och kvinnan lever sitt liv. B\u00e5de f\u00f6rbannelsens berg Ebal och v\u00e4lsignelsens Gerissim kastar sina skuggor \u00f6ver m\u00e4nniskorna i dalen. Bergen representerar tidl\u00f6sa verkligheter, starka str\u00f6mmar som flyter rakt igenom samh\u00e4llen och m\u00e4nniskors liv.<\/p>\n

Evighetsbarnet vaknar till liv<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n
\"\"

Kvinnan blir mycket \u00f6verraskad – en jude talar inte med en samarier, allra minst en kvinna.<\/p><\/div>\n

Vid Jakobs brunn m\u00f6ts Jesus och kvinnan. Han \u00e4r tr\u00f6tt och t\u00f6rstig och ber om vatten. Samtalet f\u00f6rdjupas existentiellt n\u00e4r han b\u00f6rjar tala om \u201ddet levande vattnet\u201d som kan sl\u00e4cka den inre t\u00f6rsten. M\u00e4staren talar s\u00e5 m\u00e4nskligt att vi n\u00e4stan hisnar \u00f6ver hans m\u00e4nsklighet, skriver Mangs. Det \u00e4r d\u00e5 n\u00e5got s\u00e4reget h\u00e4nder med kvinnan: Utv\u00e4rtes var hon som f\u00f6rr, men inte inv\u00e4rtes. Hon h\u00f6ll p\u00e5 att bli sig sj\u00e4lv.<\/em><\/p>\n

Mangs skildrar fr\u00e4lsningen som en inre befrielse och ett helande av det uppd\u00e4mda livsfl\u00f6det inom oss. Att bli fr\u00e4lst \u00e4r inte att bli religi\u00f6s, utan att bli en sann m\u00e4nniska som Skaparen t\u00e4nkt sig fr\u00e5n b\u00f6rjan. Eller f\u00f6r att anv\u00e4nda hans egen terminologi: Vi blir normala m\u00e4nniskor<\/em>! Det slumrande evighetsbarnet <\/em>vaknar till liv genom M\u00e4starens goda \u00f6gon och varma ord. D\u00e5 bryter s\u00e5ngen om livet fram. S\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ter Mangs kvinnan skildra f\u00f6r\u00e4ndringen:<\/p>\n

– Jag har varit d\u00f6d inv\u00e4rtes, men nu har jag b\u00f6rjat leva. D\u00e5 var det n\u00e5got som dog inne i mig \u2026 Jag var d\u00f6d \u00e4nda tills jag m\u00f6tte Messias d\u00e4r ute vid brunnen \u2026 D\u00e5 Jesus b\u00f6rjade tala till mig gick orden \u00e4nda ned i mitt hj\u00e4rta och v\u00e4ckte mig till liv.<\/em><\/p>\n

Enligt Mangs \u00e4r inte kvinnan i Sykar ett moraliskt vrak som m\u00e5nga predikanter gjorde henne till p\u00e5 den tiden. Nej, hon \u00e4r en ganska vanlig modern kvinna med upprest h\u00e5llning som kunde ha levt i Stockholm eller Askersund, skriver han. Budskapet mejslas fram hur Livets Herre m\u00f6ter m\u00e4nniskan med t\u00f6rsten efter liv och mening. Det \u00e4r en l\u00e4ngtan som f\u00f6renar syndare och helgon.<\/p>\n

Det kirurgiska snittet<\/em><\/strong><\/span><\/h2>\n

\"\"<\/p>\n

Det \u00e4r mot denna bakgrund vi kan f\u00f6rst\u00e5 den radikala uppg\u00f6relsen med synden som k\u00e4nnetecknar Mangs \u2013 speciellt hans tidiga f\u00f6rkunnelse. \u00a0Synd \u00e4r inte v\u00e5ra snedsteg och \u00f6vertramp som en sm\u00e5skuren Gud h\u00e5ller \u00f6gonen p\u00e5 och \u00e4r snar att beivra. Nej, synd \u00e4r \u201dgammal br\u00e5te\u201d som hindrar livsfl\u00f6det i v\u00e5rt innersta att bryta fram: Synden skiljer mig fr\u00e5n Gud och mina medm\u00e4nniskor, och n\u00e4r det hindret rensas bort, kommer jag i r\u00e4tt f\u00f6rh\u00e5llande till b\u00e5de Gud och m\u00e4nniskor. Jag blir en normal m\u00e4nniska.<\/em><\/p>\n

H\u00e4r \u00e4r orsaken till Mangs syndaf\u00f6rkunnelse, som ibland upplevts otidsenlig och fr\u00e4mmande i hans annars s\u00e5 livsbejakande teologi. Trots sj\u00e4lav\u00e5rdarens \u00f6mhet och barmh\u00e4rtighet kan han inte bespara oss kirurgens \u201dsnitt\u201d som sm\u00e4rtar, men som i n\u00e4sta \u00f6gonblick befriar och f\u00f6rl\u00f6ser livet. Det \u00e4r detta kvinnan vid brunnen f\u00e5r uppleva – och tusentals efter henne i Mangs v\u00e4ckelsem\u00f6ten:<\/p>\n

– De tv\u00e5 snabba snitten av den m\u00e4sterliga kirurgens s\u00e4kra hand hade tr\u00e4ffat inte bara en stinkande b\u00f6ld, utan de hade banat v\u00e4g till en m\u00e4nniskoande som alltj\u00e4mt \u00e4gde f\u00f6rm\u00e5ga att uppf\u00e5nga tonen fr\u00e5n himlen \u2026 Hon bara stod d\u00e4r, befriad fr\u00e5n ett inre tryck. Med varsam hand hade Herren vidr\u00f6rt de allra finaste str\u00e4ngarna i hennes v\u00e4sen och lockat fram toner som hon aldrig n\u00e5gonsin kunnat l\u00e5ta ljuda inf\u00f6r n\u00e5gon m\u00e4nniska. Hon hade inte ens h\u00f6rt dem sj\u00e4lv p\u00e5 l\u00e5nga tider \u2026<\/em><\/p>\n

– Nu lj\u00f6d tonerna inifr\u00e5n igen, starkare, renare och fylligare \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rr. De b\u00f6rjade ljuda i samma sekund som M\u00e4staren ryckte bort det som h\u00e4mmade musiken. H\u00e4nsynsl\u00f6s hade han varit, men operationen hade lyckats. Och nu var han s\u00e5 h\u00e4nsynsfull, att han inte fortsatte att gr\u00e4va i hennes f\u00f6rflutna f\u00f6r att f\u00e5 fram fler detaljer i det liv hon levt. <\/em>(S\u00e5ngen om Livet, 1985, sid 15-16).<\/p>\n

Mangs specialbudskap\u00a0 <\/em><\/strong>(av Peter Halldorf)<\/span><\/h2>\n
\"\"

I \u00e5rtionden svarade Mangs p\u00e5 sj\u00e4lav\u00e5rdsfr\u00e5gor i Svenska Journalen och det kr\u00f6ntes med en serie p\u00e5 SVT, d\u00e5 Bengt Roslund st\u00e4llde tittarnas fr\u00e5gor.<\/p><\/div>\n

Frank Mangs tillh\u00f6rde i ovanligt h\u00f6g grad dessa saliga vagab\u00f6nder. Den personliga erfarenhetens m\u00e4nniskor. Med en teologi som stavades Liv. Att bli kristen var f\u00f6r honom att \u201dm\u00f6ta livet \u2013 ta emot Livet \u2013 och sj\u00e4lv bli andligen levande\u201d. Livet f\u00f6rblev hans \u00e4rende, n\u00e5den hans v\u00e5gl\u00e4ngd, och det gav hans teologi en kraft som lyfte och f\u00f6rl\u00f6ste. Denna livsbejakande ton hos Frank Mangs blev bara starkare mot slutet av hans liv. Belysande \u00e4r f\u00f6ljande ber\u00e4ttelse av honom sj\u00e4lv:<\/p>\n

– Det var en finsk radioreporter som satte ig\u00e5ng bandspelaren f\u00f6r en intervju och hans f\u00f6rsta fr\u00e5ga var: \u201dVad \u00e4r ditt budskap?\u201d Jag sade, \u201dStoppa apparaten s\u00e5 jag f\u00e5r t\u00e4nka\u201d. Han lydde och jag t\u00e4nkte p\u00e5 Paulusordet, \u201dDet enda jag ville veta av, n\u00e4r jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsf\u00e4ste Kristus\u201d Men jag fr\u00e5gade mig, \u201d\u00c4r detta mitt budskap? Det finns i min f\u00f6rkunnelse, men \u00e4r det mitt specialbudskap? Jag var tvungen att svara nej.<\/em><\/p>\n

– Tanken arbetade vidare och kom till Johannes f\u00f6rsta brev: \u201dLivet uppenbarades och vi har sett det, och vi f\u00f6rkunnar f\u00f6r er livet, det eviga, som var hos Fadern och uppenbarades f\u00f6r oss\u201d. \u201dS\u00e4tt p\u00e5 apparaten\u201d, sade jag. Vi f\u00f6rkunnar f\u00f6r er livet, inte som en teori, utan som en helig \u00f6vernaturlig funktion! \u201dJag har kommit f\u00f6r att ni skall ha liv och liv i \u00f6verfl\u00f6d\u201d, s\u00e4ger Jesus. Och att f\u00f6rkunna livet, det \u00e4r inte bara att prata om livet. Det \u00e4r att vara ett levande organ som f\u00f6rmedlar livet \u00e5t andra m\u00e4nniskor\u201d.<\/em><\/p>\n

Den centrala och hos Frank Mangs mest anv\u00e4nda metaforen f\u00f6r det andliga livet \u00e4r bilden av den inre k\u00e4llan. Kristendomen \u00e4r f\u00f6r honom att \u201df\u00e5 k\u00e4llan inmonterad\u201d \u2026 De andliga kanalerna i m\u00e4nniskans innersta \u00f6ppnas och upprensas. F\u00f6r att genomflytas av de gudomliga str\u00f6mmarna.
(S\u00e5 l\u00e5ngt Peter Halldorf)<\/p>\n

Evangelist vid en telefonkiosk\u00a0\u00a0 <\/em><\/strong>(text av Frank Mangs)<\/span><\/h2>\n

Jag stod p\u00e5 trottoaren p\u00e5 en gata i M\u00f6lndal och r\u00e4knade pengar. Inga sedelbuntar utan bara sm\u00e5mynt jag plockat upp ur min ficka. Vid sidan av trottoaren stod en telefonkiosk, och det var f\u00f6r den jag beh\u00f6vde pengarna. Men slantarna skulle inte r\u00e4cka till f\u00f6r det rikssamtal jag beh\u00f6vde ringa.<\/p>\n

Jag h\u00f6rde fotsteg bakom mig. Och i n\u00e4sta \u00f6gonblick m\u00e4rkte jag tv\u00e5 m\u00e4n som gick f\u00f6rbi. Den ene av m\u00e4nnen stannade, r\u00e4ckte mig handen och sa:<\/p>\n

– Nej, men tj\u00e4nare p\u00e5 dig. Hur har du det idag?
<\/em>– Jo tack, jag skulle ha det bra, om jag bara hade ett par kronor till ett telefonsamtal.<\/em><\/p>\n

Vi hade aldrig tr\u00e4ffats f\u00f6rr. De var spritp\u00e5verkade.<\/p>\n

Han fortsatte:<\/p>\n

– Har du inga andra pengar d\u00e5?
<\/em>– Visst har jag det. Men det \u00e4r bara sedlar.<\/em><\/p>\n

Sedan stack han ner handen i sin ficka och fiskade upp n\u00e5gra kronor. Och s\u00e5 sa han:<\/p>\n

– Kan du ge mig en femma, s\u00e5 f\u00e5r jag det jag beh\u00f6ver till en fika och en pilsner.
<\/em>– Du f\u00e5r en tia, om du ger mig tv\u00e5 kronor.<\/em><\/p>\n

Han var naturligtvis med p\u00e5 aff\u00e4ren och stoppade tian i fickan och \u00e4mnade g\u00e5 vidare.<\/p>\n

– Nej, g\u00e5 inte \u00e4nnu. Jag vill tala med dig<\/em>.
– Om vad d\u00e5?
<\/em>– Om dig sj\u00e4lv. Du har det besv\u00e4rligt i livet. Det var inte s\u00e5 h\u00e4r du t\u00e4nkte att din tillvaro skulle bli, d\u00e5 du var ung och kunde dr\u00f6mma fina dr\u00f6mmar och s\u00e5g fram\u00e5t i livet.
<\/em>– Va? \u00c4r du religi\u00f6s? \u00c4r du pingstv\u00e4n?
<\/em>– Jo, jag har v\u00e4ldigt m\u00e5nga goda v\u00e4nner bland pingstv\u00e4nnerna. Men jag \u00e4r inte medlem i n\u00e5gon pingstf\u00f6rsamling.
<\/em>– Men vad \u00e4r du d\u00e5? Jehovas vittne?
<\/em>– Jag \u00e4r kristen. Och jag \u00f6nskar att \u00e4ven du vore det.
<\/em>– Nej, b\u00f6rja inte prata om Gud. F\u00f6r jag tror inte att det finns n\u00e5gon Gud.<\/em><\/p>\n

\u00a0Den stora verkligheten<\/span><\/strong><\/em><\/h2>\n

\u00a0<\/em><\/strong>– <\/em><\/strong>Nej, jag ska inte alls tala om Gud. I varje fall inte den bild av Gud, du kanske har haft. Jag vill bara tala om den stora verkligheten, som omsluter oss alla tre h\u00e4r p\u00e5 trottoaren.
<\/em>Vi \u00e4r inte bara tre h\u00e4r \u2013 vi \u00e4r fyra. Och den fj\u00e4rde har ett v\u00e4ldigt gott \u00f6ga till oss alla tre.
<\/em>F\u00f6rresten, om inte den stora Verkligheten hade gripit mig, d\u00e5 jag var ung, \u00e4r det mycket m\u00f6jligt att jag nu befunnit mig i samma situation som ni.
<\/em>– Vad menar du med det d\u00e4r uttrycket \u201dDen stora verkligheten\u201d?
<\/em>– Jo, jag menar ett v\u00e4sen, som utan att vara beroende av atomer och molekyler \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5ga att t\u00e4nka och k\u00e4nna. Detta v\u00e4sen best\u00e5r av den fullkomliga och heliga sanningen och k\u00e4rleken, renheten och godheten. Och fast ni har sprungit s\u00e5 l\u00e5ngt ifr\u00e5n denna verklighet, s\u00e5 \u00e4r han \u00e4nd\u00e5 er s\u00e5 f\u00f6runderligt n\u00e4ra, att han kan ta hand om er.<\/em><\/p>\n

– Han \u00e4r s\u00e5 n\u00e4ra att han just nu fyller mitt innersta med medk\u00e4nsla f\u00f6r er. Jag tycker om er. <\/em>Inte spriten som gjort er till slavar. Men jag tycker om detta i ert v\u00e4sen, som den stora Verkligheten kan ta hand om och fr\u00e4lsa. De tv\u00e5 av spriten m\u00e5ttligt p\u00e5verkade m\u00e4nnen hade blivit l\u00e5gm\u00e4lda. I deras \u00f6gon fanns n\u00e5got fuktigt, som inte fanns f\u00f6rut.<\/em>\u00a0<\/em><\/p>\n

– Sedan kunde jag inte l\u00e5ta bli att sl\u00e5 armarna om dem b\u00e5da tv\u00e5 p\u00e5 en enda g\u00e5ng och tala med honom, som jag konsekvent gett namnet \u201dDen stora verkligheten\u201d. Ty det \u00e4r ju det han \u00e4r. Men jag sade \u201dDu\u201d d\u00e5 jag talade med honom. Och \u00e5tminstone f\u00f6r mig var stunden helig. Jag fick n\u00e5gonting, som var av o\u00e4ndligt mycket st\u00f6rre v\u00e4rde \u00e4n \u00e5tta kronor. Vad de andra fick \u00e4r inte min sak att vittna om. D\u00e5 jag var f\u00e4rdig med telefonsamtalet vandrade jag vidare. Och d\u00e5 lj\u00f6d en s\u00e5ng i mitt sinne:<\/em><\/p>\n

Kv\u00e4vd utav frestelser, g\u00f6md under askan,
<\/em>glimmar ju \u00e4nnu en gnista fr\u00e5n Gud.
<\/em>Grip med barmh\u00e4rtighet str\u00e4ngen som brustit.
<\/em>Kanske den \u00e4nnu skall giva ett ljud.<\/em><\/p>\n

\u00a0<\/p>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div><\/div>\n<\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div><\/div>\n<\/div><\/div>\n<\/div>\n<\/div>\n<\/div><\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Arvet som gl\u00f6der – inneh\u00e5ll: Kapitel 1.\u00a0 En andlig Golfstr\u00f6m som ger Norden liv Kapitel 2. V\u00e4ckelsens djupverkan p\u00e5 samh\u00e4llet Kapitel 3.\u00a0Nathan S\u00f6derblom och The great awakening Kapitel 4.\u00a0K\u00e4rlekens helande str\u00f6m n\u00e5r norden Kapitel 5.\u00a0Brustenhetens gemenskap Kapitel 6. Frank Buchman … L\u00e4s mer →<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"om_disable_all_campaigns":false,"_mi_skip_tracking":false,"footnotes":""},"class_list":["post-2347","page","type-page","status-publish","hentry"],"aioseo_notices":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2347","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2347"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2347\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7440,"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/pages\/2347\/revisions\/7440"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/mansus.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2347"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}