Omställningens existentiella landskap

Omställningens existentiella landskap

På verkstadsgolvet finns det så mycket gemensamt mellan kyrkorna och den nya omställningsrörelsen (Transition Towns). När det gäller den existentiella dimensionen är likheterna speciellt slående mellan den inre omställningens främsta ledstjärna idag – Joanna Macy – och Djupare Liv/Harry Månsus. Det gäller inte minst hennes verktygslåda The Work That Reconnects och Djupare Livs definition av andlighet – ett liv i relationer. Läs mer

Samtidigt finns det inom Transition-rörelsen också en skeptisk hållning till kyrkan, därför att den ses som hierarkisk, patriarkalisk och bidrar till splittring av tillvarons grundläggande enhet. Därför vill många hellre befruktas av helhetssyner från ursprungsfolken, österländsk religiositet och alternativ andlighet som väver in nya vetenskapliga rön.

 

Djupare Livs första möte med omställningsrörelsen 

Bo Forsberg (Diakonia), Jan Forsmark (Omställning Sverige) och Harry Månsus (Djupare Liv) i slutpanelen i Alfta. (www.rattvisalfta.se)

Faktum är att Harry Månsus i viss mån föregriper Transition-rörelsen (start 2006) genom att utifrån egna erfarenheter hävda att miljörörelsen kan berikas av insikter från tolvstegsrörelsen och missbruksbehandling (i boken Livet har en framtid, 2001). Efter ett föredrag om detta i Storvreta ställer en forskare och aktivist frågan om Månsus är medveten om att det finns en ny miljörörelse i England som säger ungefär samma sak och som också har tolv steg?

Sven Jansson är en eldsjäl och spindel i omställningsnätverken både i Stockholm och nedre Norrland. Han pendlar mellan Diakonia i Alvik och Hälsingegården i Alfta-bygden. Foto: Dag Eriksson

Vid RättvisAlfta-festivalen (2010) möttes Djupare Liv och eldsjälar från den ”nya miljörörelsen” – det då ett år gamla nätverket Omställning Sverige. Utan överdrift sade det ”klick” direkt. Men under ett seminarium blev det också tydligt att deras ”tolv steg” inte har något med AA:s Tolv Steg att göra. I stället är det fråga om (tolv) ”stadier” i en handlingsplan som lika gärna kan bestå av tjugo eller femtio ”steg”.

Kort därefter mötte Sven Jansson (RättvisAlfta) och Harry Månsus några eldsjälar på Centralen i Stockholm och ställde frågan – om en liknande festival kan äga rum här mitt storstan? Det tog eld direkt och ledde hösten 2012 fram till Omställningsgatan med 500 besökare. I januari 2012 ägde En rimligare värld nätverksträff för ledare rum i Immanuelskyrkan (Stockholm). Båda programmen genomsyrades av helhetssynen  från RättvisAlfta där miljö, global rättvisa och mänskliga rättigheter vävdes samman.

 

Beroende, förnekelse och verklighetsflykt

Om människor på en annan planet följde våra TV-sändningar med upprepade klimatlarm och samtidigt rapporter om ohämmad tillväxt skulle de sannolikt ställa kärnfrågan i AA:s första steg: Har de tappat förståndet, kontrollen och blivit maktlösa? De tycks ju leva i förnekelse som värsta alkoholist – de ruinerar ju den värld deras egna barn ska leva i!

Både Djupare Liv och omställningsrörelsen betonar förnekelsen och behovet att bearbeta svåra känslor som klimatlarmen utlöser. Här vill dock Djupare Liv gå längre genom att lyfta fram insikter och verktyg från tolvstegsrörelsen och kyrkans själavårdskompetens. Framför allt vill Djupare Liv aktualisera M L Kings befriande andlighet och Medborgarrättsrörelsens eggande förebild som bevisligen rår på förnekelse, historiska dödlägen och kan ge de utsatta hopp – så snart de sluter sig samman och samarbetar med en Högre Makt.

 

Dags för en ny gudsbild – Gud som odlare!

Andreas Carlgren och Norman Wirzba. Foto: Joel Halldorf

Kort därefter är jag med när Andreas Carlgren (Newmaninstitutet, tid. miljöminister) inbjudit till en helkväll med ekoteologen Norman Wirzba (Duke University, USA) och en panel från svensk kristenhet under ledning av Karin Wiborn (Sverige Kristna Råd). En av Norman Wirzbas huvudteser är att det behövs en ny helhetskultur för att kunna rädda vår planet och oss själva. Enligt honom har den världsvida kyrkan en nyckelroll – förutsatt att den har en teologi med ekologisk horisont.

Ju mer jag lever mig in i hans teser som också finns i hans bok, Food and Faith – A Theology of Eating (2011), ju mer påminns jag om gudstjänsten på Lovö Prästgård. Wirzba visar hur bibeln skildrar Gud som skapare och odlare, driven av en obändig kärlek till allt levande. Gud inbjuder oss att kavla upp ärmarna och bli hans medarbetare. Men vi inbjuds också att koppla av, njuta av livet och dela festglädjen med Honom – dvs. fira sabbat. Jag känner igen balansen mellan engagemang och fest både i den nya Omställningsrörelsen och i Jesusrörelsen med tvåtusen år på nacken.

 

Pella Thiel: Vi behöver varandra i omställningen

Pella Thiel

Eldsjälen Pella Thiel är kring fyrtio men upplevs redan som veteran på omställningsscenen där hon engagerat sig nästan på heltid sedan starten i Sverige. Hon har i mer än ett år varit pådrivande i samtalen mellan kyrkorna och omställningsrörelsen på Ekumeniska Centret i Alvik.

 

Stephen Hinton: Låt oss förenas

Stephen Hinton

Stephen Hinton känner som få omställningsrörelsens ursprung och pionjärer i sitt hemland, England. Han var en viktig länk när Transitions Towns kom till Sverige 2009 och är – i stil med Gud själv – allestädes närvarande på den svenska scenen

 

Mattias Söderberg: Toppmötet i Paris avgör vår och planetens framtid

Mattias Söderberg

I december 2015 möts världens regeringar för att skriva under ett globalt klimatavtal. Men redan nu i december möts alla länder i Lima kring vilka frågor som ska med – det som faller bort nu kommer inte med i Paris.

En viktig röst är den globala ACT Alliance, dvs. kyrkor och organisationer från 140 länder – från Sverige Diakonia och Svenska Kyrkan. ACT Alliance ger röst åt de fattigaste länderna vars behov kommer längst ner när de stora ska komma överens. Det skriver ordförande för ACT Alliance klimatarbete, Järfälla-sonen Mattias Söderberg.